J von B skrev:Begynnelsevis var väl inte moralen den bästa och jag tror snarare tyskarna och Hitler missbedömde den politiska viljan att offra människoliv.
Jag tror man helt enkelt stirrade sig blind på den ryska arméns misslyckande (får man ändå kalla det) under finska vinterkriget, och tog däför för givet att den sovjetiska armén var av sämre kvalité än den var.
Visst var säkerligen den tyske soldaten bättre utbildad och utrustad än den ryske, men ryssarna insåg nog ganska snabbt var det var som väntade dom om de inte besegrade tyskarna.
Vad man inte tänkte på - och här gjorde ju faktiskt också de allierade det felet - att man glömde bort att under vinterkriget så var ryssarna aggressorn, när tyskarna angrep Sovjet så slogs man för sina liv bokstavligen. Och däri låg den stora skillnden.
En generalissering från min sida jag vet, jag är övertygad om att på sina ställen t.ex. de sibiriska divisionerna så var moralen god, men generellt var den nog inte så god 1941.
Håller med, sedan hade förstås Stalins utrensningar inte gjort saken bättre, det satt vad jag förstått tämligen inkompetenta officerare på platser de under normala omständigheter skulle befunnit sig.
Sen har jag för mig att de sibiriska trupperna trots allt får delvis ändå räknas som elitförband - Stalin var ju precis som jänkarna - mer orolig för vad japanerna skulle hitta på än vad han var för tyskarna.
Jag har för mig att generalstaben ville slå läger när den första snön föll, kan någon ge en bedömning om hurvida detta var möjligt och vilka nackdelar man kan anföra. För mig ter det sig dumdristigt att försöka pressa vidare utan rätt utrustning.
Och här pekar du på ett annat problem - nämligen det problem som fanns mellan Hitler och generalerna. Många av de tyska generalerna (och även de tyska soldaterna) insåg nog snabbt att ryssarna inte alls tänkte likt t.ex. fransmännen att rulla över på rygg och dö, utan de tänkte slåss om varenda liten mm.
Hitler som jag fått uppfattningen aldrig förstod sig på detta, utan hela tiden stirrade sig blind på diverse förlustsiffror (precis som jänkarna gjorde under Vietnamkriget), insåg inte hur tidsödande de stora inrigningsstriderna ändå får anses varit.
Samt att man faktiskt led stor brist på utrustning, och där är vi ju återigen tillbaka till det rent logistiska, nämligen att den tyska armén saknade möjlighet (även om man haft rätt utrustning) att troligen fördela denna till den tyska armén.
Sen får man lite den uppfattningen att de tyska soldaternas moral sjönk allteftersom tiden gick - speciellt måste de enorma avstånden varit en bidragande orsak till detta och att många säkerligen insåg det vanvettiga med hela offensiven. Men det sistnämnda är dock bara en personlig uppfattning utan egentliga bevis, men visst måste det tett sig som tämligen nedbrytande att bara gå, gå och gå och aldrig komma någon vart.