Svordomar...

[sveahk]

När jag flyttade från ljuvliga Sverige till härliga Klockrike, för ett femtiotal år sedan, var det åtminstone en sak som jag inte tog med mig - de svenska svärorden. Som jag faktiskt aldrig använde I Sverige. Hemmavid, i familjen existerade de inte, var väl förbjudet? Bland kompisarna var det vissa som använde svärord i nästan varje mening, andra, som jag, aldrig. I dagstidningarna, aldrig vill jag påstå. Det var femtiotal, sextiotal.

Men ändå, blev överraskad hur lite de användes, här i Schweiz, i det schwizer-dütscha språket. En del grova ord hade under årens lopp övertagits från tyskan, men de egna, schweiziska "svärorden" var, tyckte jag, mildare och färre än i svenskan.

En historia:

På nittiotalet tog jag under ett år hand om en svenskkurs i St Gallen. Det var tydligen ett behov, och så blev jag tillfrågad. Nja, ville inte, men jag hade fria tyglar, sa’ de. Kunde utforma kursen som jag ville...så jag sa ja.

Det kom ett femtontal språkintresserade vuxna. Kvällskurs. De ville lära sig svenska som sagt. Ok, första lektionen i min regi: Vad är en av de viktigaste sakerna i det svenska språket? Jo, ni gissar det, första lektionen lärde de sig svenska svordomar! Det var min något annorlunda inledning. Så, det blev mycket underjordiskt - helvete, fan, och jävlar, men helt klart också skit och lite US-Svenskt i den stilen.

Jodå, där satt de och lärde sig det viktigaste i det svenska språket! Tablå blev det vid andra lektionen, när de presenterade sig…en var präst. Han tyckte det var mycket intressant! Ja, de och jag höll ut, kunde väl lite svenska efter ett år, inte bara svordomar…

En fråga:

Hur är det nu? I Sverige?

De svåra orden i t.ex. dagstidningarna eller den s.k. kvällspressen är i dag inte portförbjudna vad jag kan förstå. Även om de nu kallar det „ledigt tilltal“ (Johan Eriksson, Expressen, 2016). Också här i Skalman är det väl en och annan som spränger in en svordom för att poängtera någon åsikt.

Men, hur är det nu? I Sverige? I tal och skrift - stora förändringar under de senaste femtio åren?


Hans K, som fortfarande har svårigheter att uttrycka sig svordomligt - varken på svenska eller andra språk.

[Hans]

Vill för fan också veta fast jag i helvete bara varit emigrerad i djävliga 30 år.

Jag svär sällan på svenska och engelska men jag törs göra det, då jag behärskar språken tillräckligt bra för att dra till med lämplig svordom. Tyska och franska törs jag inte svära på då jag inte kan nyanserna. Jag lät med flit bli att lära mig svordomar på de språken. Och vissa kroppsdelar. En erotisk novell på franska eller tyska begriper jag inget av.

Fast om jag välter en kopp så kan jag mer eller mindre högt utbrista 'fan', 'Scheisse', 'merde' eller 'fuck'. Vet inte innan vilket språk svordomen kommer på.

MVH

Hans

[sveahk]

När vi ändå är inne på detta djävulusiska område - hur långt tillbaka i tiden hittar vi svordomar? Kanske var det de första orden som vi överhuvud taget hittar i människans språkhistoria? En neanderthalare som snubblar utanför grottan, eller när han missar den dödliga spjutstöten vid det som skulle blivit dagens måltid...

De tidigaste svärorden som jag känner till är de som Albert Engström lade i munnen på sina tecknade fyllgubbar och militärpajaser...som: "För böfvelen...", "hällsekes", "de kan du ge dej hejarfibbens avgud på", "jäklar anagga" etc, etc...

Vad sägs? Svordomens historia?

Hans K

[Hans]

Då har vi tråden för detta.

Under min tid i Sverige tyckte jag mig se en utveckling och någon måste ju ha forskat i detta. Snabbtrålen ger detta: https://debutantbloggen.wordpress.com/2 ... svordomar/
Vissa har jag hört, andra läst i svenska Tintin. Men inga brukas väl idag ofta, tror jag.
Typ Morsgris och Järnspikar.

Redan de gamla grekerna kunde.

Vi kan ju para med utrikiska svordomar för Perkele och blanda in Matchande Kurwor i det hela. Tintin och Haddock får mig osökt idag att tänka på Bon sang de tonnerre de Brest.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Jag läste om kapten Haddocks svordomar. Att de är så underliga och volyminösa lär bero på att det i dessa till en ung publik ämnade serierna inte fungerade att ha en svärande kapten. Hu så hemskt. Därför plockade författaren helt enkelt bort svordomen och behöll alla orden runt om.

Anfäkta och anamma i alla glödheta!

[Örjan]

Något som utlandssvenskar kanske har missat är att dagens ungdom i rätt så stor utsträckning har börjat använda den engelska svordomen "fuck". Fast de uttalar det som "fack", vilket åtminstone för mig låter väldigt... ja, "provinsiellt".

Det känns också som att grova svordomar som kuk och fitta har blivit vanligare. Men det är kanske bara något jag har fått för mig. Jag är kanske inte den bästa personen att bedöma detta eftersom jag är en så präktig typ att jag varken svär, dricker eller röker (och nej, jag är inte det minsta religiös).

I TV & radio och bland politiker anses det väl fortfarande som opassande att använda även milda svordomar, även om folk inte blir upprörda när det händer. Dock kan personen i fråga få ett roligt ansiktsuttryck direkt efter det "förbjudna ordet" har sagts när han/hon inser sitt etikettsbrott. När jag ibland kollar danska medier blir jag därför förvånad över hur ofta de använder svordomar. Danskarna har helt klart en mer liberal inställning till svordomar än svenskar (samma sak gäller för alkohol och rökvaror).

Journalisten Jenny Strömstedt som är programledare för TV 4:s nyhetsmorgon medverkade i Bäst i test förra året. Vid två tillfällen när det inte gick så bra för henne utbrast hon "kukens". Ena gången skedde det inför publik i studion och hon skämdes så över detta att hon gick fram till några yngre medlemmar av publiken för att be om ursäkt och säga att det är inte okej att använda sådana ord.

[Markus Holst]

Svordomar byter väl skepnad för varje generation. För ungdomar är det mycket könsord medan det för vår generation gällde hur det känns med ett brinnande gehenna.

Jag minns att i Bayern på 80-talet var verdamt och Krusifix vanliga svordomar. Och, såklart scheiße.

[koroshiya]

Jag tycker det är ok att använda svordomar då och då. När jag skriver här är det för mig ett informellt sammanhang, och då spelar det ingen roll om man skriver jävlar någon gång. En språkvetare skulle väl också säga att svordomar inte alls tyder på ett dåligt språk.

Svordomar på arbetet, i skola och med myndigheter fungerar dock inte tycker jag. Det vore som om man helt skulle vara du och bror med de andra.

[Stefan Lundgren]

Sveahk

Tillhör inte Klockrike landet Sverige eller bodde du i ett land innan.
Nyfiken bara!

När jag flyttade från ljuvliga Sverige till härliga Klockrike, för ett femtiotal år sedan, var det åtminstone en sak som jag inte tog med mig -

Jag känner till att tegelbruket i Klockrike har haft ett eget lok (ett annat ämne och en tråd om det).

Svordomar var någonting som är/var lite utanför den vanliga skriften om man uttrycker det så. Enligt svenska akademins ordböcker så är ordet ”fan” ifrån 1400-talet och förekommer i en tankebok ifrån Arboga 1458. ”Fan” är troligen den mest använda svordomen i svenskan.

Ordet ”jävla” har följande historik;

HISTORIK: belagt sedan början av 1500-talet Sagan om Didrik af Bern ; se ursprung till djävul

Från svenska.se

Stefan

[Markus Holst]

Sveahk

Tillhör inte Klockrike landet Sverige eller bodde du i ett land innan.
Nyfiken bara!

Stefan

Klockrike är en känd omskrivning för det klockproducerande landet Schweiz

[Stefan Lundgren]

Kanske en sammankoppling!

Annars är det följande ifrån Ortnamnsregistret om Klockrike;

https://ortnamnsregistret.isof.se/place ... er-basis=1

Stefan

[Markus Holst]

Den svenska orten Klockrike känner vi alla igen från Harry Martinssons roman "Vägen till Klockrike".

[Hans]

Jag tycker det är ok att använda svordomar då och då. När jag skriver här är det för mig ett informellt sammanhang, och då spelar det ingen roll om man skriver jävlar någon gång. En språkvetare skulle väl också säga att svordomar inte alls tyder på ett dåligt språk.

Svordomar på arbetet, i skola och med myndigheter fungerar dock inte tycker jag. Det vore som om man helt skulle vara du och bror med de andra.

Instämmer, situationsanpassat svärande.

Är jag på ett stort internationellt möte och håller föredrag med frågestund och kaffepaus samt ibland gemensam middag - inte tusan svär jag utan pratar utomordentligt vårdat.
Sitter jag med några kompisar över en öl på ett lokalt hak kan det möjligtvis ha, vid enstaka tillfällen, hänt att en svordom har slunkit ur min mun. Jag har då några goda vänner från andra länder och dom brukar jag kalla ytterst fula namn, exempelvis greken får vara malakas och iraniern kuni, då på samma hak.

MVH

Hans

[koroshiya]

Ja, som med sociolekter och dialekter: man kan byta kod beroende på var man är någonstans. Man pratar inte likadant på läktaren som i hörsalen.

[Markus Holst]

De kanadensiska ledarna har börjat svära offentligt - när de pratar om grannlandet.