Men ändock jag som glad amatör undrar lite över hur ni ser på domarringar.
Det finns nyare teorier om att domarringarna bara är vanliga gravar, ev. för hövdingar.
Tror ni domarringar var platser där man höll ting?
de flesta domarringar har väl ett udda antal stenar, meningen med det ska vara att det är alla domare skulle sitta på varsin sten så man inte kan rösta jämnt. Om ringarna först användes som gravar, varför är det då udda antal? har man rullat dit en extra sten om domarringen haft ojämnt antal när det var ting?Sarvi skrev:Utesluter de båda varandra? Domarringar som ursprungligen bara var gravplatser kan väl ha nyttjats av senare generationer som tingsplatser.
RAÄ: Pilane gravfält (Tjörn)Domarringar förekommer nästan bara i Norden och de flesta tillkom under folkvandringstid. Sannolikt var ringarna från början gravar. Under medeltiden kunde gravarna sedan användas både som kult- och offerplatser samt vid rättsliga förhandlingar. Språkforskare tror att uttrycket "svära på sin fars och mors grav" kommer från just detta fenomen. Vi vet att domarringar användes vid ting, framför allt i Västergötland under medeltiden. Att domarringar ofta har ett ojämnt antal stenar anses bero på att varje sten representerades av en nämndeman, så att en omröstning aldrig kunde bli oavgjord.

Detta låter inte rimligt. Kan ett tingsplatsanvändande under medeltiden, påverka vilket antal stenar gravbyggarna långt tidigare släpade dit? Tvärtom kan jag tänka mig att ringarna ansågs lämpliga för tingsplatser, på grund av sitt udda antal stenar. men om vi då ponerar att tanken var att domarna skulle sitta på stenarna, faller ju detta lite på att de flesta domaringar inte är särdeles sittvänliga. Stenarna är oftast för små, även om undantag finns. kanske är det undantagen som användes som tingsplatser?Hexmaster skrev:Återupplivar denna tråd...
Här är en bekräftelse på tingsplatsen. Jag är osäker på hur man tänker sig kult och offrande under medeltiden, var det hedendom i lönndom?Domarringar förekommer nästan bara i Norden och de flesta tillkom under folkvandringstid. Sannolikt var ringarna från början gravar. Under medeltiden kunde gravarna sedan användas både som kult- och offerplatser samt vid rättsliga förhandlingar. Språkforskare tror att uttrycket "svära på sin fars och mors grav" kommer från just detta fenomen. Vi vet att domarringar användes vid ting, framför allt i Västergötland under medeltiden. Att domarringar ofta har ett ojämnt antal stenar anses bero på att varje sten representerades av en nämndeman, så att en omröstning aldrig kunde bli oavgjord.
Hur menar du nu?Markus Holst skrev:Kan ett tingsplatsanvändande under medeltiden, påverka vilket antal stenar gravbyggarna långt tidigare släpade dit?
Jag har lite svårt att förstå vad medeltidsmänniskors uppfattning om domarringar har att göra med domarringarnas faktiska funktion. I så fall kan vi ju lika gärna beakta vad de hade för betydelse under 1600-talet eller för dagens newagare.Hexmaster skrev:Hur menar du nu?Markus Holst skrev:Kan ett tingsplatsanvändande under medeltiden, påverka vilket antal stenar gravbyggarna långt tidigare släpade dit?
Tanken är väl att redan de som byggde gravarna använde dem som tingsplatser - "domar"-ringar. Just det har jag svårt att tro. Vi vet att de var gravar, allt annat är gissningar.
Att de under medeltiden kunde användas både som kult- och offerplatser har jag fått avfärdat av en arkeologoch jag förstår inte hur RAÄ tänkt.
Att uttrycket "svära på sin fars/mors grav" skulle komma från dommarringar som tingsplatser hänför jag till folketymologiernas värld, tills motsatsen bevisats. (Att svära på något heligt och fint har man gjort ett tag, jag har inte hittat några som helst indikationer på att just gravarna skulle ha en särskild härledning. F.ö. verkar det vanligare i engelskspråkiga sammanhang trots att ringarna som sagt är skandinaviska.)