koroshiya skrev: ↑5 juli 2026, 00:27
Artikeln av Christine Fell var bra.
Hur som helst, att ordet mer eller mindre används för att beskriva pirater verkar uppenbart.
Jag håller med om Fells artikel, och när jag för första gången stötte på den så blev jag förvånad över den uppskattade åldern, den förflyttar rdet viking hundrals år före man vanligtvis placerar den. Det existerar ibland ett litet överpatriotiskt inflytande på oss skandinaver att vi trots vår allmänt erkända flexibilitet och ödmjukhet, ruvar påen del där vi tror oss vara lite unika.
Länge trodde jag på, och upprepade gärna i samtal, att ordet lagom skulle vara unikt svenskt, för att inte tala om falukorv. Något desillusionerad blev jag när en apotekare förklarade den latinska termen Quantum satis på en flaska medicin, liksom en del av min svenska stolthet över vår falukorv fick sig en törn, när jag i Österrike fick en mycket god Wurst-Salat med s.k. Extra -Wurst, vilket är Österrikiska för samma sort korv. PÅ tyska kallas den av någon anledning Lyoner.
Och länge? har det ansetts att ordet viking skulle vara ett fornnordiskt ord, När kloka gubbar försökte hitta logiken i ordet, så bestämde de att det ju måste ha ett nordiskt ursprung och sen dök allsköns gissningslekar upp, alltifrån att det var ett folk från Viken (där om man läser källor INGEN viking kommer från...) eller att de höll till i vikar. Gogglar man detta kan man hitta tusentals fall där en svensk eller norrman berättar för amerikaner eller engelsmän att ordet Bay kallas vik i vårt land och därför o.s.v. Sen målar fantasin upp en spännande historia om att de låg och lurpassade i vikar, och när en rik, men korkad farygsägare rodde eller seglade förbi, så var de listiga vikingarna framme och rövade bytet, högg huvet av den dumma rika farbrorn och tillbringade nästa natt med hans hustru.
Men det mest korkade en samling kriminella på ett fartyg kan göra? Tänk att sitta där instängd i en vik och inte kunna fly med skeppen? Och återigen, läser man källorna om där riktiga historiska vikingar nämns så håller de till på öar, inte i vikar. Logiskt, från en ö kan man fly i alla riktningar...
Men vi vet ju inte hur långt tillbaka skandinaver använde ordet viking. Bara för att det saknas dokument så betyder det ju inte att ordet inte kan ha använts? Men, i nuläget så får man kanske bara acceptera att ordet viking med olika stavningar förekommit i flera Europeiska språk kanske 500 år innan det dokumenteras på fornnordiska på några runstenar.
Och mellan 700 och 800 år innan det dyker upp i Isländska sagor, där man har gjort stor sak av maskulinum och femininum, och det påstås att viking bara skulle förekomma som verb. Åsikter grundade på att mn inte haft en aning om att orde navänts under kanske 1000 år utanför Nordens språkbruk.
Ett gäckande problem är också att man länge saknat en dokumentation där det tydligt klargörs vad ordet betyder.
Framför sprakande brasor med whiskyn i handen har sedan ansedda historiker, plötsligt gett sig själva en enorm frihet i att gissa hit och dit, och inte utgjorde national romantiken en disciplinerade funktion, istället fick drömmar och fantasier slå rot i ett ord som man trodde att man kunde lista ut om man bara var klipsk och drack riktigt dyr whiskey.
Men det tycks finnas förutom Erfurt epinalerna dör ordet viking är översättning av latinets piratae, piraticam och piraticum, ädå två källor som ger viss definition av ordet. Den ena dök upp tidigt i denna tråd, med Barzams översättning där Adam av Bremen skriver på latin
dessa pirater som kallas vikingar, och Snorre nämner i sin berättelse om Björn Farman i Skallagrimr saga att
Björn var farmaður mikill, var stundum í víking, en stundum í kaupferðum; Björn var hinn gervilegasti maður. (english: Björn was a great traveller; sometimes as viking, sometimes as tradesman.) Källa:
https://sagadb.org/egils_saga.is
Många vill ju utvidga vikingabegreppet nuförtiden till att det skall betyda alltfrån handelsman till upptäcktsresande och annat. Utan att kunna stötta det med en enda rad från en historisk källa.
Men Snorre är tydlig, förutom att han när han omtalar vikingar i Norge, ofta tillägger att de var fredlösa och utstötta ur gemenskapen, så ger han tvärsäkert belägg för att handelsman och viking INTE är samma sak.
Mycket kan sägas om Snorre, men logiskt bör han ha haft lite mer kunskaper om ordet viking än vi har idag.
För den som svävar i tveksamheter, kan jag bara tipsa om att noggrannt och ordentligt läsa Ingvars saga Vittfarne, som t.o.m. Dick Harrisson verkar ha glömt att läsa innan han skrev om Ingvar. Eller så spleda whiskey en viss roll nör en av Sveriges mest kända historiket förklarade för oss att Ingvar ledde ett vikingatåg.Jag minns inte exakt om Harrison t.o.m. framställde Ingvar som vikingaledare eller liknande romanstiska begrepp.
Läser man sagan så ser man med tydlighet, att Ingvar och hans följe ALDRG nämns som vikingar. Inte en enda gång.
Däremot, så blir Ingvars flotta angripen i Svarta havet av Kaukasiska pirater, och DE omnämns som vikingar.
Såhär kan man hålla på. Njals saga har en sekrion Gunnar från Lidarende. Gunnar är vittberest och äger flera skepp, och förefaller tom ta sig in i Mälaren. Ingen i Gunnars följe kallas vikingar, däremot stöter de på vikingar i Mälaren eller strax utanför kusten. Sedan drar Gunnar till Estland, där han hamnar i ett mindre sjöslag med vikingar, som enligt sgan kom från Skottland. Och efter att han vunnit striden mot vikingarna träffar de på en dansk som kidnappast av vkingarna. Vikingar vimlar det inte av i sagorna, men de förekommer då och då, och aldrig vill jag påstå som beteckning för en etnisk grupp, utan bara som ett namn för pirater.
Ordet pirat, eler engleskan pirate förefaller dyka upp omkring 1400-talet. Och antingen fanns det aldrig pirater före det i nordeuropa, eller så så användes ett annat ord för pirater. Där stannar jag denna gång för att inte bli onödigt tjatig.
Jag vill hellre höra andras ideer och kanske få mothugg. Men jag konstaterar att en av skandinaviens största experter på denna tid, John H. Lind, vidare Historiska Museet, och Birkamuseet, inte leker gissningslekar längre.
Samtliga tre översätter viking med sjörövare. I två anglosaxiska verk med översättningar av Bibeln och Orosius översätts latinet piratae och piratcam med viking, åtminstone vid två tillfällen, dels för Rubens söner i Israel, som för Alexander den stores far, Filip II av Makedonien. Till detta tillkommer Sigurds saga Jorsalfarer som omtalar när norska Sigurd och hans flotta (där ingen kallas viking) utanför Balearerna blir attackerad av muslimska arabiska pirater från Afrika, vilka kallas vikingar i sagan.
