Det finns många myter i historien, att människor inte skulle kunna ha läst före folkskolans införande 1842 är en sådan.
Alla kunde läsa när den infördes. Redan i en kyrkolag från 1686 blev det obligatoriskt att lära sig läsa. När det gäller skrivkunnigheten var det sämre, speciellt bland kvinnor. Min mormors morfars morfar hette Anders Hultman (1783-1839) och var bland annat hemmansägare (bonde). Han skrev, skulle jag vilja påstå, betydligt bättre än de flesta idag. Han hade dock tidigare varit rättare/inspektor (ungefär samma sak som förman/platschef eller något sådant), vilket kanske haft en positiv inverkan på hans skrivkunskaper. Andra myter av samma slag är: "före 1945 hade bara rika människor bil", "på 1800-talet dog de flesta i 40-årsåldern" osv. Som synes är det ett mönster som går igen, nämligen att man svartmålar äldre tider. Jag har själv i en C-uppsats undersökt bilägandet i Uppsala län 1917-1930 och funnit att bilden av bilen som "överklassnöje" är helt fel. I slutet av tidsperioden var bara en liten andel av bilarna ägda av det man skulle kunna kalla överklass. Det korrekta beskrivningen av bilismen under mellankrigstiden är alltså kortfattat: Få människor ägde bil och de rika var överrepresenterade bland dem, men de
flesta bilarna ägdes av människor med helt vanliga yrken. Det kanske inte var så förfärligt före 1945. Bilden av ett samhälle med enorma klyftor, såväl ekonomiska som kunskapsmässiga, stämmer inte helt. Det handlar i ganska många fall om överdrifter man tagit till av bland annat politiska skäl. Visst levde många, åtminstone före sekelskiftet 1900, i djup missär, men detta gällde tillgången på mat, pengar och dylikt. Kom ihåg: Det kostar (nästan) ingenting att lära sig läsa och folk var inte dumma bara för att de råkade leva i en annan tid än vår.
