Sverige har under hela efterkrigstiden varit av militärstrategiskt intresse för såväl Sovjetunionen som USA och Nato. Sovjetunionen och Warszawapakten var vad som det svenska försvaret var inriktat på att hantera militära angrepp från.millgard skrev:Samtliga tycks väl vara eniga om att det har förekommit främmande undervattensverksamhet, samt att dessa rimligen skett med torra farkoster alternativt med understöd i form av moderfartyg av över- eller undervattensslag.
Då är ju frågan vad det är? En rimlig utgångspunkt bör ju vara att den som är här har motiv för det. Motiv för Sovjet/Ryssland är uppenbara, men vilka är motiven för andra eventuella aktörer, det vore intressant att höra.
Sovjetunionen ville motverka att Sverige blev en plats för Natos framskjutna styrkor, sovjetiska styrkor skulle kunna gå över norra Finland och Sverige mot norra Norge, från Finnmark och ner till Bodö för att skydda sina strategiska ubåtar och baser på Kolahalvön , men det var planlagt som en landinvasion och möjligen motsvarande i Öresundsområdet för flankangrepp mot de danska öarna, där delar av Skåne kunde påverkas.
För amerikansk krigsplanering var Sverige intressant av just det skälet, en framskjuten lokalisering av flygförband och sjöstridskrafter och för att förhindra att norra Sverige användes av Sovjet för att nå norra Norge. Prio ett för USA var att slå ut de Sovjetiska Kolabaserna inklusive strategiska ubåtar. Säkert var i alla fall USAs önskan att från svenska flygbaser kunna slå ut allt som var möjligt så långt räckvidden dög, SA 10 missiler och sovjetiska flygbaser, för att bana vägen för det egna strategiska bombflyget och kryssningsmissiler, inför den attack som skulle göra slut på Sovjetunionen.
General Cheremnikh, som ansvarade/arbetade med Sovjetunionens krigsplanering i den norra teatern, sa på en säkerhetspolitisk konferens i Oslo 1994 som refererades av MUST och som Bengt Gustafsson med flera skrivit om i parallell history project att svenska flygbaser inte skulle slås ut med konventionell krigföring. Återstår kärnvapen. Ett skäl gott som något att försöka göra Sverige till en del av en större kärnvapenfri zon, så som Olof Palme förespråkade.
Idag, med vetskap om hur betydelsefull strategisk deception var i Reagans kalla krig mot Sovjetunionen, bör den som försöker förstå vad som hände i de svenska vattnen väga in vad CIAs dolda operationer kan ha haft för betydelse.
Strategin gentemot Sovjetunionen för CIA chefen William Casey på tidigt 1980-tal var att öka Sovjetunionens kostnader och minska inkomsterna för att få den sovjetiska ekonomin att kollapsa och vinna kalla kriget. Dessutom iscensatte Casey en ubåtskampanj I de svenska vattnen så att vi alla kunde känna av hotet från Sovjetunionen. Där fanns inget sådant omedelbart hot. USA kunde förstöra sovjetunionens norra flotta på en vecka och Sovjetunionens 180 divisioner var därför bortkastade pengar. Gorbatjov slöt nedrustningsavtal 1985 och 1986, han genomförde en defensiv strategi för Warszawapakten 1987, började dra trupper från Afganistan 1988 och de sista lämnade 1989. Den 9:e november 1989 föll Berlinmuren, Moskva ingrep inte. För Brezjnev, Andropov och Chernenkos tid i början av 1980 talet uttalade USAs utrikesminister general Alexander Haig att "The Soviets stayed very, very moderate, very, very responsible during the first three years of this administration. I was mind-boggled with their patience”. I U.S. Navy Intelligence redogörelser inför "the Armed Services Committee" på 1980 talet nämndes inte något om Sovjetisk ubåtsaktivitet i svenska vatten trots att de skulle ha känt till om sådan aktivitet pågick och de skulle haft ett intresse i så fall av att avslöja sådana sovjetiska aktiviteter.
Det fanns inget sådant hot som ”milligard” menar och det var därför det behövde tillverkas på konstlad väg, annars kunde inte vi européer disciplineras att avstå från en egen dialog med Moskva.