De talas då och då om dokumentet kring rivningen av Stäket, ibland kallat Sveriges första riksdagsbeslut. Bakgrunden var den danskvänlige Gustav Trolle, i en tid när Sverige önskade dra sig ur unionen, med Sten Sture d.y. som riksförståndare. Dokumuntet användes senare vid "rättegången" mot de som avrättades vid Stockholms Blodbad.
En person, Biskop Hans Brask lär i hemlighet ha lagt en liten lapp gömd i hans sigill, vilket skulle ha räddat hans liv vid blodbadet.
Här är dokumentet (från Wikipedia):
Vi efterskrivna, Hans med Guds nåde biskop i Linköping, Mattias i Strängnäs, Otto i Västerås och Arvid i Åbo med samma nåde biskopar, doktor Hemming Ghad, electus Erik Johansson, Cristiern Bengtson, Holger Karlsson, riddare: Bengt Arendson, Axel Posse, Bengt Åbjörnson, Jogan Jönsson, Måns Green, Axel Matsson, Hendrich Erlendson och Bengt Gylta, väpnare, Sveriges rikes råd och män, med menige friborne frälsemän utöver allt riket. Likaså borgmästare och rådmän i Stockholm 'med den menige man och allmoge, fullmäktige för sig och all andre hemma sitia, i fulla magt vth gjorth, och hiith tiil mötes vth send haffue',
göre veterligt med detta vårt öppna närvarandes brev, att vi hava 'i rodzvis och vthen rodhit nerwarid' och åhört vår käre herres och hövitsman herr Sten Stures, Sveriges rikes föreståndares märkliga beskrivning av händelserna och förhandlingarna med ärkebiskop Gustav, som fram till nu varit belägrad på Stäket. Härigenom har klart bevisats för alla goda män, som vilja bekänna sig till sanningen, att vår käre herre och hövitsman använt alla lämpor och visat stort tålamod, samt att han uppträtt hederligt mot ärkebiskopen vid dennes utnämnning till ärkebiskopsdömet i Uppsala, så mycket mer som han varit som en fader åt honom på alla sätt med sin hjälp och skrivelse till påven i Rom.
Desslikes ha vi erfarit, huru nämnde ärkebiskop Gustaf här inne i Sveriges rike illa lönat vår käre herre och hövitsman, liksom riket och den mene man, för hans goda vilja och ynnest. Detta är klart för ögonen, och för den mene man väl veterligt.
Och många har för hans skull blivit slagna och dödade, gode män här i riket har gripits och förts till Danmark, och kronans slott och fäste Stegeholm har bränts ner och lagts i aska med alla som där var inne. Skärgården från Tjust in till Stegeborg och Söderköpings stad har härjats och beskattats över sin förmåga. Vad som dessutom skett i Stockholm, i skärgåren, i Finland, Nyland, Viborgs län och Åland är för alla bekant.
Mångahanda illsinnigheter och fördärv har drabbat rikets invånare för hans skull av rikets hiskelige fiende, vilket inte hade skett, om icke förenämnde ärkebiskop Gustaf med sina inrikes medhjälpare och danskar hade handlat som de gjort.
Vidare berättade hans svenner för oss och för den memeige man, att ärkebiskopen redan första dagen han var innesluten på Stäket, hade blivit tillfrågad av dem, för vems hand han ville hålla Stäket, eller vem som skulle undsätta honom eller dem. Därtill svarade ärkebiskop Gustaf sig hava tröst och hjälp från sina vänner här i riket, liksom av danske kungen och flera av dennes vänner i Danmarks rike.
Alla dessa förut nämnda anklagelser och flera andra märkliga sådana, som framsagts av vår käre herre och hövitsman, liksom ärkebiskop Gustavs gensvar fick vi alla ta del av; herr biskop Hans, herr biskop Mats, herr biskop Otto och Arvid i Åbo, liksom menige riksens råd som här var församlat, ridderskapet och friborne frälsemän, kopparbergsmän, silverbergsmän, Dalarna, borgmästare och råd i Stockholm och all förut nämnd menig allmoge, som nu är församlad här, hava alla endräktigt kommit överens om:
att för den dråplig skada och det fördärv, som Sveriges rike och dess inbyggare lidit hava sedan Stäkets slott först byggdes, vilket var i ärkebiskop Jöns tid, då konung Cristiern gjordes till kung i landet, i ärkebiskop Jacobs tid, då konung Hans togs hit, och nu i ärkebiskop Gustafs tid, då den unge konung Cristiern togs hit mot den menige mans vilja och oss både födda och ofödda till fördärvelse. Därför skall förenämnda Stäks slott platt i grund neder brytas och till intet göras, så att inrikes förädare härefter inte på något sätt skall kunna ta sin tillflykt till slottet, såsom förut skett, och då blivit utländska män och danskar till hjälp och skydd (:"tröst") i många år. Därtill kommer det förräderi som de svenske vederfarits av detta slott.
Och för dessa sakers skull, och andra som i Sveriges lag inskrivna och uttryckta är, och för att han fört de utländske hit till sitt fosterland för att härja, röva, mörda och bränna, och för att han fört avog sköld emot sin och vår herre och hövitsman Sveriges rikes föreståndare, har vi alla endräktigt med ja och uppräckta händer svurit och lovat att aldrig vilja eller skola erkänna honom som ärkebiskop här i riket, i alla våra livsdagar, för de saker han gjort mot riket ' och förscriffuit stonder'.
Men han skall njuta den lejd, som vår käre herre och hövitsman givit honom, så att han fritt kan återvända till Stäket. Men han skall ej slippa därifrån förrän han ger sådan försäkran (:"forwaringh") för sig, att han efter denna dag aldrig skall vara 'riket uppunder ögonen' eller vara till skada på något sätt.
Vore det så, att han eller någon annan å hans vägnar, med någon hemlig sammansvärjning, inrikes eller utrikes, andlig eller världslig, eller att någon av hans ämbetsbröder i domkapitlet, skulle komma med skadeståndskrav på oss alla eller någon enskild, vare sig rik eller fattig, inom rådet eller utom, bonde eller 'bookarlla'; eller om det skulle komma något bannsmål eller något överklagande från påven i Rom på grund av våra anklagelser eller hans inneslutning på Stäket 'eller för stägs sloth in eller oppo före viille'. Då vilja vi, eftersom vi alla är sammansvurna i detta ärende, endräktigt, både andlige och världslige, vara trogna mot varandra och med all makt avvärja all skada och fördärv, som kan åsamkas oss, om eller när denna sak, antingen i vår helige fader påvens gård eller annorstädes, kan komma att företas.
Skulle också någon oförrätt härefter drabba de värdiga fäder och herrar, biskopar och prelater som är med oss i detta, vilja vi med liv och all makt hjälpa och bistå dem, både inom och utom landet, om så skulle vara. Detta lova vi alla att obrottsligen hålla vid all vår ära och kristliga tro så länge vi lever. Under allas våra insegel och rikets klämma skrivet på Stockholm Sankte Clementes martiris et pape dag (d 23 Nov) anno domini 1517.
Varför lade jag ut en tråd med detta beslut?
* Det kan vara intressant att ordagrant se ursprunget till Stockholms blodbad och därmed Gustav Vasas uppror samt Sveriges självständighet
* Bör man kalla det riksdagsbeslut? 1) - Varför? 2) Varför inte?
* Jag tror det kan vara ett underlag för diskussioner kring konsekvenserna
* Vilka är egentligen personerna som nämns?
* Finns idag spår av borgen, vet någon?
1517 23 nov: Beslutet om Stäkets rivning
1517 23 nov: Beslutet om Stäkets rivning
Senast redigerad av 2 Dan Koehl, redigerad totalt 21 gång.
Jajamensan, har du nära dit? (Gillar du fotoutflykter 
)
Stäk är ett gammalt namn för ett befäst sund med spetsade träpålar under vattnet, och det finns flera stäk eller stäket, men det som oftast kallas bara för Stäket är Ärkebiskop Gustav Trolles borg i Kungsängen, vars rivning framkallade Påvens bannlysning av riksråden ovan, Stockholms blodbad mm.
Trolle skall också ha blivit misshandlad i samband med detta, vilket gjorde Påven mäkta vred.
(En sida som allmänt beskriver stäk: http://www.abc.se/~m10354/publ/spaerrar.htm)
Av nämnda personer har jag än så länge hittat:
* Hans är biskop Hans Braski Linköping
* biskop Mattias
* Erik Johansson (Vasa)
* Bengt Gylta
)Stäk är ett gammalt namn för ett befäst sund med spetsade träpålar under vattnet, och det finns flera stäk eller stäket, men det som oftast kallas bara för Stäket är Ärkebiskop Gustav Trolles borg i Kungsängen, vars rivning framkallade Påvens bannlysning av riksråden ovan, Stockholms blodbad mm.
Trolle skall också ha blivit misshandlad i samband med detta, vilket gjorde Påven mäkta vred.
(En sida som allmänt beskriver stäk: http://www.abc.se/~m10354/publ/spaerrar.htm)
Av nämnda personer har jag än så länge hittat:
* Hans är biskop Hans Braski Linköping
* biskop Mattias
* Erik Johansson (Vasa)
* Bengt Gylta
Nej. Jag tycker inte man kan kalla det för ett riksdagsbeslut. Av den enkla anledningen att det inte fanns någon egentlig riksdag.
Sturarna pratade mycket om att beslut som fattades skulle fattas av dem det berörde. Alltså via någon sorts representativ demokrati. Men det var knappast som vi ser det idag.
Borgen låg vid Almare-stäket mitt i sundet mellan Kallhäll och Kungsängen. Den revs så omsorgsfullt + att det hämtades byggnadsmaterial från ruinen till andra byggen att den aldrig byggdes upp igen. Se mer på UKF:s hemsida http://www.algonet.se/~ukforsk/staket1.htm
Idag finns det i stort sett bara en gräsövervuxen kulle på platsen.
Danskarna underblåste den ständiga konflikten mellan kyrka och adel bl.a. genom att ge biskopen större förläningar än vad som var avsett från början. Detta gav biskopen stor makt. Men det berövade även adeln inkomster. När de revolterande adelsmännen fattade beslutet om rivningen av borgen rev ner ett av danskarnas viktiga styrkefästen nära både Stockholm och Uppsala. Symbolvärdet i den handlingen går inte att underskatta.
Sturarna pratade mycket om att beslut som fattades skulle fattas av dem det berörde. Alltså via någon sorts representativ demokrati. Men det var knappast som vi ser det idag.
Borgen låg vid Almare-stäket mitt i sundet mellan Kallhäll och Kungsängen. Den revs så omsorgsfullt + att det hämtades byggnadsmaterial från ruinen till andra byggen att den aldrig byggdes upp igen. Se mer på UKF:s hemsida http://www.algonet.se/~ukforsk/staket1.htm
Idag finns det i stort sett bara en gräsövervuxen kulle på platsen.
Danskarna underblåste den ständiga konflikten mellan kyrka och adel bl.a. genom att ge biskopen större förläningar än vad som var avsett från början. Detta gav biskopen stor makt. Men det berövade även adeln inkomster. När de revolterande adelsmännen fattade beslutet om rivningen av borgen rev ner ett av danskarnas viktiga styrkefästen nära både Stockholm och Uppsala. Symbolvärdet i den handlingen går inte att underskatta.