Stockholms blodbad

[Dan Koehl]

Stockholms blodbad är en en händelse som i mycket präglat vår historia, utan den hade kanske allt utvecklats i andra riktningar, jag jämför den med de skott i Indien som ledde till självständigheten, dvs när en dominerande regent drar åt skruven för hårt, vilket leder till uppror och självständighet.

Med blodbadet finns också ett antal frågetecken som kan vara intressant att bena i tex, hur stor skuld skall i ärlighetens namn belastas Kristian II och hur stor skuld bär i själva verket den hämndgirige ärkebiskopen Gustav Trolle?

Detta är den bild jag fått tils nu, finns andra åsikter aspekter?:

Gustav Trolle var danskvänlig i en tid när Sverige egentligen sedan länge önskade komma ifrån Kalmarunionen, vilken tillkom efter att drottning Margaretas son Olof dog (personalunion), och hon lyckades ta över makten i alla tre riken. Unionen styrdes snart från Köpenhamn, medan Sturarna agerade riksföreståndare i ett Sverige som alltmer vill nå självständighet.

Alla svenska adelsfamiljer, däribland Gustav Vasas föräldrar kallades till Stockholm för att deltaga i kröningsfesten.

Efter tre dygns festande, den 7 november 1520 sägs att kung Kristian lät stänga alla stadens portar och utlysa utegångsförbud.

Kungen frågade ärkebiskopen Gustav Trolle om han kunde gå med på en uppgörelse, vilket han vägrade. Förhören hölls hela natten och på morgonen hölls en rättegång där Erik Trolle agerade åklagare och domare, och dömde flertalet till döden.

Medverkande i rättegången:

* Otto Stjärna, siste katolske biskopen i Västerås

Sören Norby och Otto Krumpen försökte hejda avrättningen men Kristian och Erik Trolle genomdrev den ändå.

De halshöggs på Stortorget i Gamla stan under de nästföljande tre dagarna. Frälse riddare avrättades med svärd, borgare med yxa, och de fattigaste med hängning. En början på denna sträng kan vara att försöka fastställa vilka som gick åt, och jag har en mycket ofullständig lista, vore kul om den kan kompletteras!

94 personer avrättades, vilket var 1,5 % av Stockholms innevånare.

Riksråd, rådsherrar, biskopar, frälsemän och borgare. Alla som kunde tänkas hota den danske kungen dödades. Blodet rann ner i rännstenen och likhögarna låg kvar i två dagar tills de brändes. Man grävde även upp Sten Sture d.y.s lik och brände det.

Ansvarig bödel var officeren Jörgen Holmuth från Tyskland.

Avrättade:

(ordningen skall vara först 2 biskopar, sedan 14 frälse, därefter 3 borgmästare, 14 rådmän, och övriga borgare i Stockholm.

1. biskopen i Strängnäs, Mattias Gregersson
2. biskop Vincentius
3. Erik Abrahamsson Leijonhufvud d.ä. riksråd.
4. Erik Knutsson (Tre Rosor) Hövitsman på Kalmar slott
5. Erik Johansson (Vasa) riddare och riksråd, far till Gustav Vasa.
6. Nils Eskilsson (Banér) riksråd.
7. Bengt Persson Gylta riksråd, väpnare.
8.
9. Joakim Brahe riksråd
10. Johan Månsson (Natt och Dag) riddare
11. Anders Ruth, rådman
12. Anders Karlsson, rådman
13. Olof Hansson, rådman, borgare på Köpmannagatan i Stockholm.
14. Hans Vävare köpman
15. Lars Hass åskådare som började gråta under avrättningen, varpå han genast avrättades också.
16. Lambrect, bårdskärare (Frisör, rakade en kund när han blev utsläpad på torget och halshöggs)
17. Erik Johansson, landbo i Rydbo
18. Erik Kuse, slottsfogde i Stockholm.

Saknas: 6 frälse, 3 borgmästare, 12 rådmän, mfl.

Olaus Petri skrev: "Och bleffuo the dödhe kropparna liggiandes på torget ifrå torsdaghen in till lögerdaghen. Och war thet een ynkeligh och jemmerligh syn, huru blodhin med watn och treekk, som så åårs wara pläghar, lopp i rennstenar, nedh aff torghet."

(Det kan till en början kanske vara anledning att hålla i sär saker och ting, tex Åbo blodbad samt avrättningarna på väg till Danmark. - Dan

[Stefan]

"94 personer avrättades, vilket var 1,5 % av Stockholms innevånare. "

en petitess, men var de alla verkligen stockholmare?

De flesta frälse var det inte; men om de flesta avrättade var verkligen stadens borgare, då kan man fråga sig om det var verkligen toppen av Sveriges elit som gick åt?

Men det är klart. Stockholm höll länge stånd under ledning av fru Kristina.
Så Stockolm uppfattades kanske som ett motståndsnäste i sig, och därmed var det viktig att kväsa stockholmarna och därmed ge androm skräck och varnagel...

[hangatyr]

Det skulle vara intressant att få veta hur herr Jörgen Holmuth mådde efteråt. Spontant skulle man givetvis säga att han inte mådde allt för bra, men å andra sidan är man säkert förgad av nutidens människosyn om man förutsätter något sådant. Det är mycket möjligt att karlen inte brydde sig, han gjorde sitt jobb och de som avrättades kände han ändå inte så...

[Dan Koehl]

Holmuth var heller inte ensam. Det cirkulerar legender att en pojke skulle bett bödeln att inte stänka ner hans rena fina skjorta, varpå bödeln skulle ha slängt yxan ifrån sig och sagt att nån annan fick halshugga killen, varpå bödeln själv blev avrättad. Emellertid har jag sett denna episod omnämnd för ett flertal släkter, varför det kanske är en skröna.

Det är nog riktigt att alla invånare inte var Stockholmare, procentsiffran kanske mer skall ses som en uppskattning av hur många det var som avrättades, i relation till Stockholms folkmängd.

Men hittar ni fler avrättade? söker namn....

[Mathias Forsberg]

Det skulle vara intressant att få veta hur herr Jörgen Holmuth mådde efteråt. Spontant skulle man givetvis säga att han inte mådde allt för bra, men å andra sidan är man säkert förgad av nutidens människosyn om man förutsätter något sådant. Det är mycket möjligt att karlen inte brydde sig, han gjorde sitt jobb och de som avrättades kände han ändå inte så...

Utan att leda diskussionen bort från ämnet så är det ganska säkert att anta att folk hade en annan syn på döden under tidigt 1500-tal. Den var vanligare och närmare folk. Dödsstraff var också vanligt och sågs knappast som något konstigt. Likt man idag vill undvika fängelse sökte man säkert undvika dödsstraff, men straffmetoden sågs inte som avstötande.

Tyvärr har jag inga fler namn till Stockholms blodbad.

/Forsberg

[Dan Koehl]

Termen blodbad använder man inte så generöst, har bara sett den för Linköpings blodbad och Åbo blodbad. Stockholms blodbad verkar vara den händelse som fick landets invånare att gå med i upproret mot Kristian den andra, med tämligen stor risk att själv bli avrättad om det misslyckades.

När bönder i Dalarna går man ur huse är det för att det är attans så upprörda. Även om säkert hotet om Kristians skatter inverkade, men enligt uppgift skickade man två man på skidor efter Gustav Eriksson när man fått bekräftat om blodbadet i Stockholm, det skall ha varit den springande punkten.

Säkert var synen på döden annorlunda, men Stockholms blodbad tror jag för de samtida var ännu värre än det påverkar oss idag. Vissa släkter utrotades nästan, i ett Sverige där man nyss lämnat ättesamhället.

Det finns uppgifter på åskådare som började gråta av synen, och som då bestraffades med att själva bli halshuggna. Så jag tror du har fel, jag tror det inte fanns något som upprört svenskarna mer under de sista århundradena.

Händelsen fick politiska följverkningar som gick stick i stäv mot dagarna innan. Kristian hade nyss krönts till kung av Sverige, han var accepterad, och hade han inte påverkats av Trolle till denna hämnd hade han förmodligen kunnat regera vidare, om än med lite knot ibland.

Som det nu blev losade han så det sjöng om det.

[Dietrich]

Ang huvuden som rullade i lkp 12 skulle det bli men 5 vart det i Linköpings blodbad.
Stockholmare alltid värst.

[Dan Koehl]

Ang huvuden som rullade i lkp 12 skulle det bli men 5 vart det i Linköpings blodbad.
Stockholmare alltid värst.

Det var ju et temabyte men är du insatt kring Linköping?

Har för mig att Kristian skördade på vägen hem till Danarike både här och där. Även i Linköping rök huven, måste kolla...

Det här hittade jag : "Senare avrättades:"

* Hemming Gadh halshöggs i Finland (Det bör väl vara Åbo Blodbad)
* Sven Hök avrättad och fyrdelad i Vadstena
* Peder Smed avrättad och fyrdelad i Vadstena
* Peder Ribbing i Jönköping
* Lindorm Ribbing i Jönköping
* De båda bröderna Ribbings söner, 8 och 5 år gamla.

har nån flera? Vad hände i Linköping (Ja , jag vet att du avsåg 1600, men ändå nu snackar vi 1520)

/ dan

[Xipe]

Holmuth var heller inte ensam. Det cirkulerar legender att en pojke skulle bett bödeln att inte stänka ner hans rena fina skjorta, varpå bödeln skulle ha slängt yxan ifrån sig och sagt att nån annan fick halshugga killen, varpå bödeln själv blev avrättad. Emellertid har jag sett denna episod omnämnd för ett flertal släkter, varför det kanske är en skröna.

Verner von Heidenstam skriver just om den saken, varför "skrönan" kanske uppkommit från hans litteratur?

http://runeberg.org/svenhovd/312.html

Huvudet avslogs först på den äldsta gossen, och den yngre, som bara var sex år, började gråta. »Kära man», bad han sin bödel, »bloda inte ned min skjorta, för då får jag ris av mor!» Bödeln kastade upprörd svärdet och lovade, att förr skulle hans egen skjorta blodas. Men konungen, som såg på, skickade fram en av sina knektar och lät honom halshugga både barnet och bödeln.

[Ralf Palmgren]

Konung Kristian II av Danmark hade blivit regent året 1513. Hansaorganisationen sågs som ett stort hot av den danska kungen eftersom den innehade monopol på handeln i Östersjön. Kungen hade därför som mål att få slut på denna dominans. Han ville göra Danmark till det land som innehade den ekonomiska makten i Östersjön. I planerna ingick att Köpenhamn skulle göras till huvudstad för handeln i Östersjöregionen. För att idén skulle kunna förverkligas var han tvungen att få kontroll över den viktiga koppar- och järnexporten från bergslagen i Sverige. Den danska kungen bestämde sig för att erövra Sverige och bli utnämnd till kung i Sverige.

En dansk militärstyrka invaderar Sverige landvägen året 1520. Sverige inleder nästan genast därefter ett försvarskrig för att på så sätt möjligen kunna hejda danskarnas framfart genom landet. På sjön Åsundens is vid Bogesund (nuvarande Ulricehamn) i Västergötland stod ett betydande fältslag mellan svenska och danska trupper. De svenska trupperna besegrades. Under drabbningen blev riksföreståndaren Sten Sture den yngre allvarligt sårad i ena benet av en kanonkula den 19 januari 1520. De svenska trupperna skingrades. Sten Sture förs på släde till Örebro. Därifrån fortsatte färden via Strängnäs till Stockholm. Riksföreståndaren han aldrig fram i tid. Han avled på Mälaren den 3 februari 1520. Det svenska riksrådet meddelade att Sverige hade kapitulerat.

Sten Sture den yngres änka Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) fortsatte att leda försvarskriget på Stockholms slott mot de danska fiende styrkorna. Trots att den danska kungen lovat att ingen skulle bli dömd för den unionsfientliga politiken var det svårt att övertala Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) att ge upp försvaret. Till sist upphörde motståndet och de danska trupperna kunde inta staden. Stockholms slott övergavs till Konung Kristian II av Danmark. Den danska kungen kröntes av ärkebiskop Gustaf Trolle söndagen den 4 november 1520 till Konung Kristian II av Sverige. De allra flesta stormän i Sverige och de rikaste och mäktigaste borgarena i Stockholm samlades till Stockholms slott för att delta i kröningsfesten.
Ärkebiskopen i Uppsala Gustaf Trolle klagade i ett aktstycke daterat onsdagen den 7 november 1520 över de många orättvisor som gjorts gentemot honom personligen och den romersk-katolske kyrkan. Han önskade att de skyldiga skulle straffas för kätteri. Följande dag torsdagen den 8 november 1520 hölls i stora salen på Stockholms slott en rättegång mot Stureanhängarna. De blev dömda till döden för kätteri.

Kungen innehade som suverän härskare av Sverige makten att benåda de straffade. På så sätt var det enbart han som innehade det yttersta ansvaret för “Stockholms blodbad” 1520. De flesta hade velat skapa ett självständigt Sverige utan dansk överhöghet och var emot kungens politiska ideologi. Kungen ville inte mista sin suveräna ställning på grund av att några undersåtar hade gjort personligt uppror mot honom. Det kan hända att han tänkte så. Troligen därför stoppades inte avrättningarna. Efter att domarna fällts inleddes halshuggningar och hängningar på Stortorget i Gamla stan i Stockholm. Vi vet inte exakt hur många som mördades i Stockholms blodbad på torsdagen den 8 november 1520. Det har däremot gjorts kvalificerade gissningar om att det kan röra sig omkring 82 personer.

Kungen blev enormt hatad av människorna i Stockholm och på flera andra orter i Sverige och Finland. Därför fick den danska kungen namnet Kristian “Tyrann“. Den unge adelsmannen Gustav Eriksson (Vasa) ledde den nationella svenska motståndsrörelsen mot danskarna. Han erhöll hjälp från de nordtyska hanseaterna i Lübeck. Då kungen återvänt till Danmark började den danska aristokratin ett uppror mot kungen. År 1523 var situationen så tillspetsad att kungen avsattes. Han var illa tvungen att med hustrun Infanta Isabella av Spanien och deras barn fly från Danmark. De for till de spanska Nederländerna. År 1523 valdes den avsatte kungens farbror Konung Fredrik I av Danmark och Sverige (1523-1533) till ny regent. I Sverige valdes i sin tur riksföreståndaren Gustav Eriksson (Vasa) till monark den 6 juni 1523. Han erhöll vid denna stund regentnamnet Konung Gustav I av Sverige (06.06.1523–29.09.1560).