Close air support under ww2.

Ressel · Inlägg av **Ressel** » 11 maj 2003, 11:56

Hur fungerade det med flygunderstödet i ww2. Kunde infanteriet begära direkt flygunderstöd som dom gör idag? Eller åkte flygplanen bara runt med ordern "search and destroy". Vilka flygplan gav isf flygunderstöd?

Olof Larsson · Inlägg av **Olof Larsson** » 11 maj 2003, 17:53

Jag kan rekommendera dig att läsa Mrco Smedbergs Militär ledning; Kapitel 4, sida 122-128 (Allierat flygunderstöd 1940-1945.

Vid krigets början så stod både USA och Storbrittanien
på "scratch" avseende flygunderstöd.
Allteftersom kriget pågick så förbättrades rutinerna
och samordning förekompå allt lägre nivåer.
Man skall dock minnas att västmakterna prioriterade avregling,
d.v.s. anfall mot underhållskolonner, broar, bränsledepåer o.d.
snarare än truppnära understöd.

Jag vill vidare minnas att flygsamverkansofficerare vid slutet av kriget
fanns från bataljon och uppåt.

Mrkos · Inlägg av **Mrkos** » 11 maj 2003, 23:23

Ryssrna använde IL2, fast det var oftast undre förberedda attacker. Om t.-e.x T-34:or skulle anfalla ett mål kunde 1 lr 2 IL2-grupper(1 plan per grupp) allokeras dit. Så flög de runt o letade tyskar. Har ingen info om hurvida tanksen kunde begära eld mot specifika mål, men de skull ej förvåna mig om det förekomm under senare delen av kriget i alla fall.

Ryssrna använde
I-153
I-16
IL-2
P-40 (lend lease)
P-47 (lend lease)
P-39 (lend lease)
Yak-1/7/9
Mig-3
La-7
La-5
LaGG-3

Alla plan ovan förekomm i ett antal varienter. b.l.a fanns en YAk-9 med en 45mm kanon i nosen.

De användes även en del störtbombare/tyngre bombare av Sovjet
Pe-3
Pe-2
Tu-2
SB-2
DB-3

Skulle gärna skrivit mer men jag har läxor o göra

Olof Larsson · Inlägg av **Olof Larsson** » 11 maj 2003, 23:53

Något förenklat så användes allt stridsflyg med en eller två motorer
till och från till närunderstöd.

Flygplan som i olika versioner "ofta" användes för närunderstöd under VkII:

USAAF:

A-20 Havoc
A-26 Invader
A-36 Mustang
P-39 Aircobra
P-40 Hawk
P-47 Thunderbolt

US Marines:

F6F Hellcat
F4U Corsair
SBC2 Helldiver
SBD Dauntless
TBF Avenger

RAF:

Hawker Hurricane
Hawker Typhoon
Hawker Tempest

Luftwaffe:

Fw 189 Uhu
Fw 190
Hs 123
Hs 129
Ju 87
Ju 88 (mindre framgångsrikt)

Thomas Johansson · Inlägg av **Thomas Johansson** » 12 maj 2003, 02:39

De allierade hade mot slutet av kriget piloter som tjänstgjorde på stridsvagnar vars uppgift var att peka ut mål för flyget. Tanken var att de med sin flygarslang lättare skulle kunna precisera vart attackerna skulle riktas, de flesta piloterna gillade dock inte denna typ av tjänstgöring, de ansåg det vara säkrare att åka runt i sina plan än i en stridsvagn. Har för mig jag läst detta i "Kriget i luften" vet ej författare men denna del ingår i ett band om ww2 som har ca 20 år på nacken. Kan även ha stått i Pierre clostermans bok det stora vansinnet?

meimer · Inlägg av **meimer** » 19 juni 2003, 06:15

Stephen E. Ambrose skriver i sin Citizen soldier hur CAS utvecklades (i alla fall för amerikansk del) under striderna som följde omdelbart efter D-dagen. DEn nordväst franska terrängen med alla häckar och vallar gjorde försvarstrid enkelt och för att bryta dödläget så användes P-47 som flygande artilleri.
Ambrose är samma kille som skrev boken Band of brothers så det hela är väldigt amerikaniserat men mycket energi ägnas åt att berömma den tyska försvarsdoktrinen och taktiken.
DEt finns också ett intressant avsnitt om rhinostridsvagnar. DE där med hornet som murbräcka ni vet.

Andreas

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 19 juni 2003, 19:23

meimer skrev: DEn nordväst franska terrängen med alla häckar och vallar gjorde försvarstrid enkelt och för att bryta dödläget så användes P-47 som flygande artilleri.
Andreas

Och pajashistorikern Ambrose drar liksom många andra den enkla och utjtatade slutsatsen att det var det allierade attackflyget som var tungan på vågen... gissningsvis andra världskrigets största mytbildning som fortfarande "lever" 55 år senare märkligt nog.

/Forsberg

MD650 · Inlägg av **MD650** » 19 juni 2003, 20:02

Mathias Forsberg skrev:
Och pajashistorikern Ambrose drar liksom många andra den enkla och utjtatade slutsatsen att det var det allierade attackflyget som var tungan på vågen... gissningsvis andra världskrigets största mytbildning som fortfarande "lever" 55 år senare märkligt nog.

/Forsberg

Men onekligen kan man väl påstå att det hade en viss betydelse?!

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 19 juni 2003, 22:38

MD650 skrev: Men onekligen kan man väl påstå att det hade en viss betydelse?!

Självklart. I synnerhet i det flacka Nordafrika eller (gissar jag) Sovjetunionen. Däremot var det knappast en avgörande faktor, som citatet ovan implicerar, i Normandie. Möjligen för tysk militär tågpersonal, och kanske stabspersonal eller förrådspersonal, men knappast i övrigt. Den lyckade bombningen av Panzergruppe Wests stabsplats den 10 juni 1944 (som medförde att staben blev inoperativ) förefaller snarare vara undantag än regel.

De stabsrapporter jag har läst signifikerar att det var det allierade artilleriet som var den stora plågan. De flygplan man var mest "rädda" för var de allierade eldledningsplanen. Och det skall du dessutom tillägga att detta gäller kårstaben, grupperade i ett slott bakom stridslinjen, och inte bland skyttebataljonerna.

Förflyttning då? Zetterlings studier visar att motoriserade förband, såväl vid strategisk förflyttning inom Frankrike eller Belgien (dvs till Normandie) eller vid taktiska förflyttningar nära stridszonen var den helt avgörande faktorn tillgången på drivmedel och fordonens skick. Den berömda utbombningen av Panzer Lehr är en närmast total illusion. Såväl vid förflyttning på natten som på dagen var framryckningshastigheten densamma oavsett flyganfall eller ej. Enda bromsklossarna var brist på drivmedel.

De förefaller ha dumpat förstörda fordon, och sedan kört vidare. Jag antar att svenska arméns doktrin var detsamma i Mellansverige under 1970- och 1980-talen vid en förflyttning mot t ex luftlandsättning eller fientligt brohuvud?

För att återgå till Normandie var säkerligen den största faktorn psykologisk hos det tysk manskapet. Stress, maktlöshet och en konstant känsla av sårbarhet (Vilket ju alla inom artilleriräckvidd ändå kände).

USA har konstant överskattat sitt flygvapens förmåga sedan 1941, och verkar idag göra det mer än någonsin (även om det räckte i Kosovo 1999

)

/Forsberg

meimer · Inlägg av **meimer** » 19 juni 2003, 23:11

Som Lv förespråkare junde jag inte instämma mer i vad Forsberg säger. Samtidigt vill jag poängtera den stress som närvaron av fientligt flyg utgör i stridsområdet. Den är väldokumenterad, se tex. Om luftkriget. Luftwaffe var i princip frånvarande över Normandie under de första månaderna efter D-dagen och detta satte nog stor press på redan hårt ansatta tyskar.
Samtidigt vill jag hävda att frågan är lite annorlunda idag. Det amerikansaka flygvapnet har genom sitt enorma kvantitativa övertag en möjlighet att hota funktioner som mot vilken annon motståndare skulle vara säkra genom att de hamnar så långt med i målprioreiteringen. Ingen går säker om man vill låta proamerikansk.
Men som sagt överskatta inte betydelsen av ett starkt flygvapen. Mannen på marken är den som gör jobbet.

Andreas