Konsttråden

[adlercreutz]

Tack, då vet jag en kyrka jag ska ta sikte på nästa gång jag är i Rom. Jag har lyckats missa den. Det är fantastiskt att så fina verk får hänga i kyrkor som är öppna för allmänheten.

[sveahk]

Tack för en levande och livlig konsttråd! Caravaggio är en av många konstnärer vars biografier står i min bokhylla. En spännande och vildsint grabb med eget sinne för bibliska motiv - han har två bilder i The National Gallery, London, som är enastående: "The Supper at Emmaus" från 1601, och så framför allt "Salome receives the Head of John the Baptist", en sen bild från 1609-10. Caravaggio fick vid den tiden skyndsamt lämna Rom efter att ha mördat en annan man - motiv: spel eller kvinna, eller kanske båda?

Bilden visar Salome som ryggar tillbaka, hennes avsmak, när bödeln presenterar det avhuggna huvudet. Här ett utsnitt - bödeln...

Vilken bild!


Tack också Patrik för Picasso-perioderna och vad AI har att visa! Tänkvärt, hmmm...

Ditt val, ditt Picasso-bild val är, vad ska jag säga lite förvånande. Motivvalet förstår jag, men utförandet - väl akademiskt och nära kitsch, även för en 15-årig Picasso. Min åsikt. Men det var naturligtvis den starkt katolska fadern som skickade sonen till Atelier José Garnelo Aldas i Barcelona, bekant just för fromma och religiösa motiv. Picasso lämnade snabbt den omgivningen, och gick sina egna konstnärliga banor. Som självutnämnd ateist…

Två Picasso-citat tycker jag passar in här:

”Det tog mig fyra år att måla som Rafael, men en livstid att måla som ett barn”

Och det andra citatet kommer efter en bild som jag kanske hade valt som Picasso-bild. Påven, Raphael och hans musa Fornarina - en etsning som han gjorde när han bara var ett par år äldre än undertecknad är nu...alltså ganska gammal…

Titel: Raphael et la Fornarina X: Le Pape a fait apporter son fauteuil (Rafael and Fornarina X: the Pope Had His Chair Brought In). En bild som belyser det starka sambandet mellan skapande och åtrå.

Yes, provocerande, jag vet, men som Picasso sa': Äkta konst är provocerande, farlig och omvälvande snarare än ”kysk” eller trygg och säker.

Och det - kan jag skriva under på.

Hans K

[Hans]

Picasso slog igenom redan innan han gick och dog dödens död. Jag har hört en skröna om hur en familj ser honom och skickar fram ett barn som ber om en autograf (=ganska mycket pengar), men Picasso inser varför och säger åt barnet att sträcka fram armen och gör sin signatur där. Undrar om den historien är sann?

Kan inte han med det trevliga namnet visa lite av Hans produktion?

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

Tror det om ni vill, även järnvägsparker räknas som konst och dessa började att anläggas redan när järnvägen började att anläggas på mitten av 1800-talet. När järnvägsstationen i Göteborg invigdes 1858 så hade man börjat att anlägga planteringar och därefter började järnvägsparker att anläggas.

Från Signums svenska konsthistoria för tiden 1845-90 och under delen om Trädgårdskonsten.

Har för mig att jag har en lista över när dessa anlades i olika städer och samhällen, men kan för tillfället inte placera denna förteckning.

Stefan

[Patrik Öbrink]

Min gamla lärare i konsthistoria är något av en Caravaggiokännare; hon har till och med skrivit en bok om honom (Caravaggio: motreformationens vapendragare) där hon går igenom Caravaggios olika målningar och konstaterar att han till punkt och pricka följer den katolska motreformationens program och riktlinjer för kristen konst). Hon har lett mig till en intressant konstnär som målade i Caravaggios anda - Artemisia Gentileschi.

https://en.wikipedia.org/wiki/Artemisia_Gentileschi

I likhet med sin förebild målade Gentileschi bl.a. Judith halshugger Holofernes. Som 19-åring våldtogs hon av en annan italiensk konstnär, Agostino Tassi, och kanske är det han som egentligen är mannen i målningen.

Vid sidan om Judith har hon även målat många andra starka kvinnor från Bibeln och den antika historien.

.

[Stefan Lundgren]

Jo, sedan har nog varje person sin uppfattning om konst, men utifrån svensk konst så håller jag mig till såväl den redan nämnda ”Signums svenska konsthistoria” som ”Konst och visuell kultur i Sverige@ i två band, jag har 2007.

På tal om den ovannämnda konstnären Caravaggio och den andra så kom jag på att tänka på tavlan ”Äggdansen” av nederländaren Pieter Aertsen som levde mellan ca 1508-75. Vissa en ung man som ser ut i att vara i trans enligt vad jag själv tycker medan han har äggen i lindningen. Undrar om det pågick äggdanser på den t ex nederländska landsbygden under Aertsens levnad. Finns tydligen andra versioner av Äggdansen när det gäller målningarna, för den unge mannen på den länkade målningen ser i princip ”glad och koncentrerat ut”.

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Egg_Dance

Ni som är intresserad av järnvägsparker kan även till i del 2 av Sveriges järnvägar från 1906 på Runeberg och från sidan 584 med bl a flera bilder. Förteckningen börjar på sidan 606.

Direktlänken till ovannämnda bok:

https://runeberg.org/sj50/2/

Stefan

[koroshiya]

Om kyrkor - nu kommer jag inte ihåg exakt var i Västergötland, men det finns epitafier på några ställen även utanför kyrkorna. En jag har sett var en stor tavla i sedvanlig stil, svartmålad med gul text. Om det var den ursprungliga, eller hur de gjorde för att underhålla den... ingen aning: med förbehåll för att jag kanske minns fel, vilket är fullt möjligt - kanske var det en inmurad gravhäll med text från 1600-talet istället, och att det där med färgen inte stämmer.

Katolska klosterordnar tror jag kunde vara väl så kala. Jag tror aldrig att Varnhemsklosterkyrka var någon sorts färgsprakande sensation.

Om vad konst är: det Vilks skriver är mycket vettigt, och medför väl också att det i slutändan är individen själv som bestämmer vad som är konst, och i vissa fall väljer att få sina knappar tryckta på.

Sedan finns det kanske något sorts metaperspektiv, för vad om konstnären vill göra konst där hen medvetet vill skapa känslan av att det inte är konst? Ja, då finns det väl åtminstone några som tycker att det är ett lyckat konstverk, om andra tycker att det inte är någonting. Förmodligen är sådana funderingar dock inget man skall lägga ned allt för mycket tankemöda över.

Vad gäller bra konst har väl mecenater alltid haft en uppfattning, och de senaste 150 åren eller mer kanske de också medvetet har fört fram vissa konstnärer som värda att satsa på, av allt från prestigemässiga skäl till pekuniära skäl. Typexemplet från Sverige bland borgerliga är väl Pontus och Göthilda Fürstenberg. Från Italien finns Margeritha Sarfatti som väl också var Mussolinis älskarinna i närmare 20 år.

Vad tycker ni om den här? Det är en hellenistisk mosaik från Egypten. Ska lägga till att vissa plattor är så små som en mm, men så har de också fixat skuggeffekter och annat. Det är ingenting som en nybörjare skapar. Man hittade den i Alexandria någorlunda nära biblioteket.

hundis.jpg (90.79 KiB) Visad 157 gånger

Eller den här, av Gunnel Wåhlstrand?

Några av hennes tavlor kostar miljoner på auktion, men är det konst? Inte så få av dem är tuschmålningar från foton, så det är väl långt ifrån omöjligt att hävda att det är själva fotot som utgör konsten. Hur som helst ligger där ett otroligt skickligt hantverk bakom. Jag hade varit mer som Pierre Brassau, den lille gynnaren

[Stefan Lundgren]

På tal om kyrkor i Västergötland så kom jag att tänka på Skälvums kyrka utanför Götene och ovanför ingången så finns det en inskrift samt en ristning över en mansperson.

Det står;

Otheric gjorde mig

Det har intresserat konsthistoriker, historiker och även arkeologer. Ingen vet vem Otheric var, men man har gissat på kyrkans byggherre eller finansiär, en sak är det säkert att personen levde eller var verksam under 1100-talet.

Själv besökte jag kyrkan under ett par minuter omkring 2012.

Stefan

[Patrik Öbrink]

Katolska klosterordnar tror jag kunde vara väl så kala. Jag tror aldrig att Varnhemsklosterkyrka var någon sorts färgsprakande sensation.

Cisterciensernas förhållande till konsten präglas starkt av askes och avståndstagande från överflöd. Grundaren Bernhard av Clairvaux kritiserade skarpt den lyxiga utsmyckningen hos cluniacenserna (en annan benediktinsk gren) i sitt verk Apologia ad Guillelmum. Han menade att rikligt utsmyckade skulpturer, målningar, målade glasfönster och guldbeslag distraherade från bönen och andakten; de väckte nyfikenhet istället för fromhet. Enligt Bernhard var sådana "deformerade skönheter" och "onödiga monstrositeter" ett slöseri med resurser som bättre kunde gå till de fattiga. Orden utfärdade därför tidigt stadgar som förbjöd eller begränsade skulpturer och målningar i kyrkorna - med undantag för enkla krucifix - färgade glasfönster (endast klart eller vitt glas tilläts); torn och klocktorn av överdriven höjd; guld, silver och figurativa initialer i handskrifter.

Istället betonades funktionalitet, proportioner och ljus. Skönheten skulle ligga i de rena linjerna, det goda hantverket och hur ljuset föll in i rummen – ljuset symboliserade Guds närvaro. Detta skapade en minimalistisk estetik.

Kartusianerna var ännu mer strikta än cistercienserna. I Norden fanns bara ett kartusianerkloster, Pax Mariae (Mariefred), som grundades 1504 och var det första som Gustav Vasa stängde och drog in till kronan (1526).

Dominikanerna och franciskanerna använde konsten som ett pedagogiskt verktyg och hade därför en mer positiv inställning, men även de var avogt inställda till dyra och lyxiga dekorationer.

[Stefan Lundgren]

På tal om kyrkorna så betraktas kalkmålningar som konst, det finns bl a det som är omtalade i Uppland som exempelvis ”spelade schack med döden” i Täby kyrka, ”livets livshjul” i Härkeberga, ”Marcolfus hustru” (som säkert har skrämt någon) och ”de tacksamma döda” i Biskopskulla.

Stefan

[Stefan Lundgren]

Jag hade ont om tid när jag skrev om drottning och hennes akademi i tråden ”onödigt vetande”. Men jag ville har mer grund att stå så jag avvaktade i några dagar. Målningen på henne och hennes akademi gjordes av Pietre Dumesnil och den visar bl a henne och Descartes samt några andra runt ett bord (men det var i fler i lokalen). Jag kom inte inte ihåg exakt när hennes akademi bildades och nu vet jag det att det var omkring 1650. Sedan visste jag inte om målningen var en efterkonstruktion eller inte och det jag kan skriva att det var en efterkonstruktion av en händelse. Dumesnil levde mellan 1698-1781 och kan knappast någon som var med i hennes akademi har levt när han gjorde målningen.
En annan målning som var efterkonstruktion eller rekonstruktion var Gustav Sundbergs ”gruppbild” på fem kulturella herrar som levde under 1800-talets första hälft. Dessa herrar var Johan Olof Wallin, Frans Mikael Franzén, Johan Berzelius, Erik Gustav Geijer och Esaias Tegnér och målningen gjordes 1843. Det var rekonstruktion eftersom Wallin hade dött redan 1839 medan Sandberg själv levde mellan 1782-1854. Det är mycket möjligt att Sandberg visste om att Wallin var död, men ville ha honom med ändå, kan man gissa sig till.

Nu har jag gjort ett försök att beskriva det där!!

Stefan

[sveahk]

Jag hade ont om tid när jag skrev om drottning och hennes akademi i tråden ”onödigt vetande”. Men jag ville har mer grund att stå så jag avvaktade i några dagar. Målningen på henne och hennes akademi gjordes av Pietre Dumesnil och den visar bl a henne och Descartes samt några andra runt ett bord (men det var i fler i lokalen). Jag kom inte inte ihåg exakt när hennes akademi bildades och nu vet jag det att det var omkring 1650. Sedan visste jag inte om målningen var en efterkonstruktion eller inte och det jag kan skriva att det var en efterkonstruktion av en händelse. Dumesnil levde mellan 1698-1781 och kan knappast någon som var med i hennes akademi har levt när han gjorde målningen.
En annan målning som var efterkonstruktion eller rekonstruktion var Gustav Sundbergs ”gruppbild” på fem kulturella herrar som levde under 1800-talets första hälft. Dessa herrar var Johan Olof Wallin, Frans Mikael Franzén, Johan Berzelius, Erik Gustav Geijer och Esaias Tegnér och målningen gjordes 1843. Det var rekonstruktion eftersom Wallin hade dött redan 1839 medan Sandberg själv levde mellan 1782-1854. Det är mycket möjligt att Sandberg visste om att Wallin var död, men ville ha honom med ändå, kan man gissa sig till.

Nu har jag gjort ett försök att beskriva det där!!

Stefan

Målningen av Kristina och Descartes ser ut så här:

...och är en kopia som 1884 målades av Nils Forsberg. Originalet av Pierre Dumesnil är försvunnen(?).


Gruppbilden är målad av Johan Gustaf Sandberg 1843, och ser ut så här:

Hans K

[Stefan Lundgren]

Tack för att du satte in bilderna, Hans K, eftersom mina bilder är antingen för stora eller hamna på sidan när jag försöker.

Namnen på de fem som ansåg vara 1800-talets stora kulturbärare eller under detta sekels första hälft. Namnen i ordningen från vänster bakre raden till höger i främsta raden finns i mitt föregående inlägg. Wallin finns alltså till vänster i den bakre raden och han gick bort 1839, fyra år innan själva målningen gjordes.

Stefan

[Hans]

Scandinavian Beauty II (1977)
Bara 16,8 miljoner SEK på auktion. Men jag tycker mig känna igen konstnärens namn, Andy Warhol.

Personligen tycker jag den är OK men jag kopplar den käre Andy till mer:

Och någon soppa.
https://www.theartist.me/art-inspiratio ... paintings/

MVH

Hans

[Femtiotrean]

https://grokipedia.com/page/Per_Olov_Brjeson

https://www.myartdealer.com/artist-andy ... id-bergman


Jag minns portföljen om tre signerade serigrafier utgiven av Galerie Börjeson år 1983. Jag läste Månadsjournalen medan jag gav plasma och det fanns ett annonstillägg i magasinet.