Vad läser du just nu?

[loop]

Jag antar att en 58årig friherre mm 1986 hade nån form av militärutbildning och hade skjutit med enhandsvapen. Min fördom mot adel. Sen undrar jag vad karln dog av? Jag grundar detta enbart på hur Lisbeth agerade emot utredningen.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ebbe_Beck-Friis

Nu har du väl lagt in detta fel? Palme tråden?

Sonderling

Korrekt iaktagelse.

Jag läser bla Jerry Williams självbiografi

[sonderling]

Tack för att ni delar.

Nu ljuger jag (igen) då jag inte börjat läsa än. Men Knutpunkt Stockholm har jag hemma och står på listan, hyfsat högt upp, förbaskade von Adler. Får se om den hamnar före Baltikums Befrielse som jag börjat på:

https://www.nok.se/titlar/a7/baltikums- ... 2709776cc1

Nu har jag läst en bok som Hans har läst:

Befrielsen av Baltikum - Tobias Berglund och Niclas Sennerteg

Upplevde den som oerhört svårläst och var nräa och ge upp halvvägs.
Sedan blev jag sjuk (Nån nyvariant av Covid?) och var tvungen att vara hemma från jobbet ett tag. Efter att ha vilat en dag och känt mig piggare så gick det riktigt bra att läsa och jag fick flyt i texten.
Så lässvårigheterna kanske är mer stressrelaterade och ibland undrar jag om jag borde läsa om första delen för sedan blev det en bladvändare.

Hur som helst en väldigt intressat bok om en händelse som jag vet väldigt lite om.
I början får man ju en historisk återblick över hela regionen och lite mer om tiden under VK1, något som jag inte vetat något om för där har man mest hållit sig på västfronten. Skulle kunnat läst en bok om bara det.

Hittills just om Estlands delen hade jag bara läst "Gandonerna i Narva" i tonåren (bokrea fynd på 80-talet) . (Kondomerna i Narva? Jag som trodde Gandon var en riktig titel, som banderilljär?)
Iallfall, det är ju endå en facinerande historia med alla dessa udda karaktärer som dyker upp. Och tragiskt med de umbäranden som civilbefolkningen får utstå. Och vi med facit han vet ju att det blir värre 20 år senare? Det är ju också just detta som är ett plus i att man får en pusselbit till det som komma skall.
Alla turer med enteten och att den Brittiska flottan var involverad, ja allt sånt här hade jag inte hört om innan. Verkligen en vit fläck på kunskaps kartan.
Och man får en massa svar på undringar man haft som:
Dessa lettiska kommunister, som dykt upp i andra böcker om Sovjetunionen och NKVD, nu fattar man deras plats i historien. Röda finnar dyker upp i striderna i Estland, jag undrade vart de tog vägen efter författarnas förra bok om finska inbördeskriget.
Att det bestod ett konstant krigstillstånd mellan Litauen och Polen under hela efterkrigstiden var nytt för mig.

Till skillnad från Beevors bok om ryska inbördeskriget så tycker jag att författarna endå förklarar varför många sympatiserar med den röda sidan. De blir liksom inte ansiktslösa som i Beevors bok. Jag uppskattar de klimtar av vardagslkiv som kommer med när författarna tar med stycken ur olika memoarer, både från stridande och civila. Särskilt beskriviningarna från den röda terrorn och maktövertagande, som familen som fick lämna över sin lägenhet till en arbetar familj. Dock noterar jag som jag gjort i andra böcker om inbördes krig att det efterföljande vita terron blir snäppet värre. Kommer och tänka på skolgårdens konflikter där man skulle ge igen tio tusen gånger mer än du kan säga.
Mot slutet av boken hur alla dessa frikårer kommer hem och varav många senare kommer på höga psoter i tredje riket, som Alfred Rosenberg, Rudolf Höss mfl. Det blir ju med en rysning man lägger ifrån sig den.
Till sist som en epilog så beskrivs frigörelserna under Sovjets upplösning och hur Balststaterna får sin frihet ännu en gång. Mycket tabeller och personportträtt och annat matnyttigt i slutet.

Sonderling

[Borussia]

Frontsvin.jpg (7.78 KiB) Visad 295 gånger

Sprang på den här boken i ett lokalt antikvariat för ca en hundring och kunde inte låta bli. Inget märkvärdigt men kan finna böcker skrivna att enkla soldater långt ner i befälsordningen lika underhållande som böcker skrivna av författare i den andra änden. Författaren här gör entré på scenen hösten 1943 och är full av inspiration och förhoppning om något ärofullt om att få bidra till den slutliga segern. Men inget blev som han tänkt sig, kriget visade sig inte alls vara så häftigt och ärofullt som han föreställt sig. I stället är det bara en massa död, elände, förödelse, hunger, flykt, lera, regn, kyla, väta, bomber och annan skit. Vissa befäl är bra, andra mindre bra, vänner som blir dödade, lemlästade, skadade, saknade. Författaren vill inget hellre än att överleva och drar sig hellre undan strid än söker strid, men gör ändå sin plikt som kulspruteskytt, inte bara östfronten, utan även på Balkan.

Nåt jag tänkte på att även om han var ett frontsvin så tillbringade han väldigt mycket tid bakom frontlinjen med allehanda uppdrag, typ hämta/lämna förnödenheter/proviant, förflytta skadade och många gånger en enda lång väntan. Vi kan nog ha uppfattningen att de som låg vid fronten var i strid för jämnan, men så var det nog inte. Författaren blev dessutom sårad vid ett flertal tillfällen och kom därigenom att tillbringa stor del av sin tjänst som konvalescens. Men jag tycker dessa avsnitt är minst lika intressanta som de vid fronten. Det är en ok berättelse, hur han nu mitt under brinnande krig hinner med att skriva dagbok begriper jag inte, men lätt att läsa med ett enkelt språk. Självklart är dagboken redigerad efter kriget och därmed säkerligen lite tillrättalagd. Bokens fakta får man ta med en nypa salt, bl.a. hans berättelser om Nemmersdorf på hösten 1944, men det gör inget, det är hans upplevelser, eller så som han vill uppleva/minnas det, och jag tar det för vad det är.

[South End Court]

U137.jpg
...

Bert Karlsson skall ha köpt ubåten och visade den på Skara Sommarland. Den gamla kaptenen satt och klippte biljetter och visade den. Besättningen hade varit full vid grundstötningen. Ligger det n[gon sanning i detta? En rolig historia i så fall.

/South End Court

[Battler]

Besättningen hade varit full vid grundstötningen. Ligger det n[gon sanning i detta? En rolig historia i så fall.

/South End Court

Nä, kass navigeringsutrustning. De visste inte var de var, de trodde de var på öppna havet, därav den höga farten och höga trimläget, som gjorde att de fastnade högt upp på revet. Är du ute och spionerar på förbjudet område, smyger du på i låg fart med skrovet nedtrimmat, så att du kan höja flytläget om man får grundkänning, och kan backa loss.

Boktips: U 137 inifrån, av Michael Fredholm
Utgiven 2025

[Stefan Lundgren]

Bergarter och industriella mineraler för olika län, får uppgifter om olika gruvor i dessa böcker som också finns att söka efter på Geolagret.

https://apps.sgu.se/geolagret/srv/swe/c ... om=1&to=30

Sök exempelvis på ”Industriella”.

Stefan

[tyskaorden]

Läser nu In the Name of Rome av Adrian Goldsworthy om Roms militära historia.

[Henrik af Hohenstaufen]

Så här långt under året har det blivit följande:
- Diktatorn av Dick Harrisson. Ok redogörelse över några av historiens diktatorer. Mycket basfakta och stundtals något småtråkig.
2/5
- Härskarplanen: Himmlers jakt på det ariska ursprunget av Heather Pringle. Intressant skildring av organisationen Ahnenerbe som lydde under SS och sysslade med arkeologi och historia, flera av medarbetarna dömdes efter kriget.
3.5/5
- En tid för krig - Europas väg mot storkonflikt 1939 och 2022 av Wilhelm Agrell. Otroligt välskriven och intressant bok av underrättelseexperten Agrell. Initierade jämförelser och slutsatser. Särskilt intressant att läsa är avsnittet om upptakten till Ukrainakriget. Överhuvudtaget gillade jag bokens andra del om Rysslands utrikespolitik mer än den första delen om den tyska. Förmodligen för att det är nutidshistoria som utspelar sig i detta nu. Rekommenderas! 5/5
- Drömmaren - En bok om Sven Hedin av Nils Uddenberg. Precis börjat .

[Borussia]

Jäger.jpg (8.19 KiB) Visad 170 gånger

Den tyska krigsmakten (under WW2) är den som alltid intresserat mig mest även om jag börjat spä ut den med lite andra makter de senaste åren. Och i min ungdoms romantiserande bild av krig och militärer var det just tyska fallskärmsjägare som var idolerna och det bästa som fanns att tillgå. Vet inte riktigt vad jag grundade det på, men antagligen för att det redan på sin tid fanns en extrem romantisering av just fallskärmsjägarna som levde kvar efter kriget och som antagligen lever kvar än idag. Detta var något jag svalde med hull och hår och fann aldrig någon anledning att ifrågasätta överhuvudtaget. Fallskärmsjägarna var bäst, i synnerhet de från SS...PERIOD. Jag kan väl säga att jag vuxit ifrån romantiseringen av Fallskärmsjägarna och att krig kanske inte år så häftigt, men att intresset finns kvar.

Den här boken trodde jag skulle ge en objektiv bild av dessa jägares erfarenheter under kriget, medveten om att det är subjektiva berättelser vi har att göra med och att de kan vara lite tillrättalagda. Men den här boken bokstavligen dryper av självförhärligande och romantisering. Ingen som helst kritik, ingen som helst självinsikt, ingen som helst objektivitet, det enda det pratas om är ridderlighet, tapperhet, hjältemod, kamratskap, pliktkänsla och en hiskeliga massa riddarkors, eklöv och svärd. Inte ett ord om kriget brutalitet (om det inte innehåller något av ovannämnda förstås), var det några som begick krigsbrott så var det motståndaren. Det sköt minsann på sårade och attackerade allt med ett rött kors på och bröt mot alla krigets lagar, medan de ridderliga och tappra fallskärmsjägarna inte gjorde en civil förnär och behandlade alla krigsfångar korrekt. Man kan nästan skönja en bitterhet bland fallskärmsjägarna att motståndaren inte kunde följa krigets lagar, samtidigt som inte ett ord nämns om de repressalier mot civila de gjorde sig skyldiga till på bl.a. Kreta.

Den här boken skulle lika gärna kunna var skriven under kriget och bli en riktig storsäljare om de tyska fallskärmsjägarnas förträfflighet. Jag går så långt som att säga att det läsaren får är inget mindre än femton idolporträtt där den enda skillnaden är hur många krigsfångar var och en tog eller hur många fiender de nedkämpade i bästa Rambo klass. Det var inget ovanligt att en enda fallskärmsjägare kom tillbaka efter strid med ett femtiotal fiender i fångenskap och inte sällan tackade de varandra för "god match". Och inte nog med det, efter kriget blev de självklart falskeligen anklagade för diverse krigsbrott och de blev illa behandlade i fångenskap, men rättvisa skipades och de flesta släpptes ur fångenskap när lögnerna avslöjats. De fick alla framgångsrika karriärer, inte sällan inom Bundeswehr, men också som lokalpolitiker vill jag minnas. M.a.o. boken är en enda stor hyllning till de tyska fallskärmsjägarna utan tillstymmelse till kritik och objektivitet, och är man ute efter en sådan bok har jag svårt att se att det skulle finnas någon bättre än denna.

[Hans]

Det var ord och inga visor. Tack för sågningen.

MVH

Hans

[von Adler]

Jag har precis läst ut Lennart Westbergs "Himmlers Sverige". En rätt bra bok om Himmlers planer för Sverige, försöken att få öppna frivilligkontor i Sverige och placera en polisattaché från SD/SS vid den tyska legationen, båda vilka US på samlingsregeringens beslut tackade bestämt nej till. Boken är aningen spretig och går igenom en del realpolitiska skeenden, annat är snömos från Himmler eller de i hans närhet om det storgermanska riket och information om hur SS agerade i Danmark och Norge och spekulationer hur man skulle agerat i Sverige om man kunnat agera här efter en ockupation.

Tyvärr är det väldigt mycket spekulation, och det fullständigt urusla försöket till alternativ historia på slutet - där Storbritannien väljer Halifax som premiärminister, återinsätter Edward VIII och av någon fullständigt barock anledning lämnar över sin flotta till Tyskland efter diplomatiska påtryckningar (!) och Tyskland sen ockuperar Sverige drar ner betyget.

Jag saknar också någon slags diskussion om Generalplan Ost och idén om Wehrbauer (tyska bondesoldater som skulle bosätta sig på från slaver etniskt rensad jord i öst) och hur orealistisk den var - tyskarna flyttade från Ostpreussen och östra Brandenburgs jordbruksbygd västerut för att börja jobba i industrin vid tidpunkten, och väldigt få var intresserade av att bli tyska versioner av de amerikanska citizen-soldier som odlade upp västern.

Sektionen med citat från säkerhetspoliser, poliser och tjänstemän kring de tyska försöken att infiltrera svenska säkerhets- och polismyndigheter är dock väldigt intressant och ger en unik inblick i hur det gick till som jag inte sett förut.

Slutbetyg 3/5, läsvärd, men sannerligen inte för spekulationernas skull.

[sveahk]

Karl Alman
Heinrich H. Bernig
Rüdiger Greif
Volkmar Kühn
Jason Meeker
Gloria Mellina
Johanna Schulz
Heinrich Schulze-Dirschau

Alla samma "skribent" - alla pseudonymer för Franz Kurowski,

Lärde mig tidigt här utrikes att slå krokar om det namnet när det gällde att hitta trovärdiga böcker om andra världskriget.

"Kurowski focuses on "hero-making" at the expense of historical truth. In addition to facts, his writing contained fictional stories."
"Kurowski published many of his books under pseudonyms, depending on the topic. By his own admission, he used his given name, Kurowski, for "more serious work", and typically reserved his pseudonyms for works of fiction..." https://en.wikipedia.org/wiki/Franz_Kurowski

Att nu insomnade(?) Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek gav ut sån't översatt dravel är betänkligt.

Tack Borussia för återigen bra bok-kritik!

Hans K