Finländare världens lyckligaste folk

[Markus Holst]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lycka

[a81]

Jo, så är det säkert. Min observation är dock att man i Finland, även i större städer, fortfarande ofta träffar på medelålders finländare som städar på hotellet, kör buss, etc. Jag tänker att det är en indikation på att det även ser ut på samma sätt i exempelvis hemtjänsten. I stora delar av Sverige ser det inte ut på detta sätt, troligen för att vi har haft en mer marknadsliberal ekonomi som möjliggjort för fler (särskilt de som har svenska som modersmål) att välja och vraka mellan jobben.

Busschaufförerna i storstäders lokaltrafik som ser ut som finländare är nog oftast ester eller ryssar etc. Ganska lite stambefolkning där. Lite mera i fjärrtrafiken.

Faller du in i bidragsbubblan är det rätt lönlöst att ta sig ut ur den, eftersom även om arbetslöshetsbidragt fasas ner, finns alltid utkomststöd. Och så finns det både inhemska och utländska bidragskonstnärer som nog kn systemet. Och nu när denna regering minskar på bidragen, förkortar olika perioder för att ta dessa personer ur flitfällan de är i (flitfälla = att det inte lönar sig att ta ett job då inkomsten sjunker), skriker vänstern så fan.

Råkade idag lyssna på en podcast från The Economist där den f.d. premiärministern Varoufakis fick komma med sin alternativa verklighet och hur de hade lyckats, om inte Troikan...

Greklands statsfinanser börjar ju se bättre ut, just för att Troikan städade upp. Men ännu är den svarta sektorn av Greklands ekonomi den största, med runt 35%.

En för generös stat där vuxna människor förväntar sig att staten skall ta del av deras boendekostnader, transportkostnader, fritidskostnader och betala deras "kultur".

Och jag har inget emot arbetskraftinvandring. Men det skall ju inte betyda att stambefolkning eller invandrare skall förvänta sig att arbete är en option, som man kan välja om man tycker att det är trevligt.

Jag har egentligen inte jättestor erfarenhet av Finland, men har besökt Finland betydligt oftare än genomsnittet i Sverige.

Det jag menar är lite svårt att få fram i text, men jag tror att det finns en viss otrygghet i Sverige kopplat till exempelvis språkförbistring i äldreomsorgen eller den svenska marknadsskolan.

Jag menar absolut inget politiskt med detta, men självklart blir det lite mer trevande om exempelvis hemtjänstpersonalen består av nyanlända 20-åriga killar från en annan världsdel än om den består av medelålders kvinnor med finska/svenska som modersmål. Obs! Vill poängtera att dessa unga killar säkert oftast gör ett mycket bra jobb utifrån sina förutsättningar. Problemet är mera att ganska dåliga löner och villkor har gjort att de som är lite äldre och/eller har svenskt ursprung söker sig till andra jobb. Det blir ett slags jobbsegregation.

Ett annat exempel är den svenska marknadsskolan som lett till stress kopplat till skolval och dålig standard på undervisningen.

Vi verkar i Sverige ha haft en öppnare och liberalare politik än i Finland. Det har säkert varit bra för exempelvis svensk BNP, men vi har fått betala lite när det gäller sådant som trygghet, trivsel, etc. Def är nog därför Finland placerar sig lite högre på lyckolistan.

Finland verkar liksom inte ha haft någonting liknande den liberala regeringen Bildt (1991-1994) eller den liberala regeringen Reinfeldt (2006-2014), utan det verkar mer likna de S-regeringar Sverige har haft eller dagens mera konservativa regering.

[hilbert]

Finland är fortsatt världens lyckligaste land , och dessutom världens friaste land , enligt freedom house.

Finland’s parliamentary system features free and fair elections and robust multiparty competition. Corruption is not a significant problem, and freedoms of speech, religion, and association are respected. The judiciary is independent under the constitution and in practice. Women and ethnic minority groups enjoy equal rights, though harassment, hate speech, and discrimination aimed at religious, racial, and ethnic minority groups does occur.

https://freedomhouse.org/country/finland

[a81]

På många sätt påminner Finland om Sverige från Stockholm och norrut. Undrar om svenskar i norra halvan av Svealand samt Norrland är lyckligare än andra svenskar? Jag tänker t.ex. på vintern. Många norrlänningar verkar inte må dåligt av vintern, medan sydsvenskar bävar inför ett halvår med mörker, kyla och snöblandat regn. Kanske mår man bättre av riktig vinter?

[adlercreutz]

På många sätt påminner Finland om Sverige från Stockholm och norrut. Undrar om svenskar i norra halvan av Svealand samt Norrland är lyckligare än andra svenskar? Jag tänker t.ex. på vintern. Många norrlänningar verkar inte må dåligt av vintern, medan sydsvenskar bävar inför ett halvår med mörker, kyla och snöblandat regn. Kanske mår man bättre av riktig vinter?

Snö (även is i viss mån) skiljer sig från regn bland annat genom att den medför

• ljusare utomhusmiljöer

• torrare kläder, om man klär sig rätt vilket i min mening är lättare för snö än för regn, i synnerhet om det blåser

• möjlighet till idrottsaktiviteter som annars inte varit möjliga

personligen bor jag helst antingen i norra Sverige eller södra/centrala Europa, bandet däremellan ter sig grått och dystert stora delar av året.

[erep]

Det jag menar är lite svårt att få fram i text, men jag tror att det finns en viss otrygghet i Sverige kopplat till exempelvis språkförbistring i äldreomsorgen eller den svenska marknadsskolan.

Jag menar absolut inget politiskt med detta, men självklart blir det lite mer trevande om exempelvis hemtjänstpersonalen består av nyanlända 20-åriga killar från en annan världsdel än om den består av medelålders kvinnor med finska/svenska som modersmål. Obs! Vill poängtera att dessa unga killar säkert oftast gör ett mycket bra jobb utifrån sina förutsättningar. Problemet är mera att ganska dåliga löner och villkor har gjort att de som är lite äldre och/eller har svenskt ursprung söker sig till andra jobb. Det blir ett slags jobbsegregation.

Jag läste nyligen att ni skall införa språkkrav inom vården i Sverige.

Jag jobbade faktiskt i Stockholm på långvården, som det hette då, en sommar för dryga 40 år sedan.

Vi var sammanlagt ca. 30 st. sjukvårdbiträden på avdelningen, varav ca. 8 per dagsskift. Av dessa 30 kunde 3 svenska. En rikssvensk killle, en finsk brud som hade en bra skolsvenska och jag från Finland med svenska som modersmål. Resten var polacker och portugiser som inte pratade svenska överhuvudtaget.

Jag var chockad och förbannad på läget, främst för att patienterna behandlades så illa att de som matade och tvättade dem inte kunde kommunicera med dem.

Det är ju fint att ni reagerat så snabbt på detta

[a81]

Jag diskuterade frågan med Googles AI. Nordiska länder kommer generellt högt på lyckolistan varje år. Tydligen är det främst äldre nordbor som svarar mycket positivt. Dessutom handlar det egentligen inte riktigt om lycka, utan snarare om frånvaro av otrygghet, korruption, etc.

Mycket av den goda stämningen bland äldre nordbor verkar ha att göra med att deras privatekonomi är så pass god, bl.a. p.g.a.:

1. Goda möjligheter att spara under hela livet, inga "dippar" i privatekonomin p.g.a. dyr barnomsorg eller dyra universitetsstudier för sina barn.

2. Låg/ingen beskattning på arv och kapital

3. Förhållandevis lågt tak för avgifter till äldrevården. I många andra länder försvinner mycket av den förmögenhet som funnits i eventuella hus efter ett par år på "hemmet". Självklart bävar många europeiska eller amerikanska pensionärer för det, medan vi i Norden kan känna oss säkra på att ett par år på äldreboende inte äter upp barnens arv. Även om kommunen tar nästan hela pensionen i avgift/hyra, så lämnas eventuell förmögenhet orörd.

Paradoxalt nog gör våra höga inkomstskatter men låga kapitalskatter att vi i Sverige (och Norden?) lever som "fattig överklass" snarare än "köpstark men stressad medelklass". En typisk svensk pensionär har knappt råd att äta på en finare restaurang men har stora värden bundna i hus, aktiefonder och sommarstugor. Dagens pensionsärsgeneration är också den första som fick ärva sina föräldrar utan arvsskatt.