Mordet på Palme - berätta om era reaktioner!
Re: Mordet på Palme - berätta om era reaktioner!
Det måste ha varit nån annan död tidigare. För jag vet att vi diskuterade det här fenomenet i skolan. Att dom sabbade TV när viktiga personer dog. Och dte var skittrist. Osäker på om diskussionen var innan eller efter Palmemordet. Men jag vet vilken skola jag gick på. Så jag var mellan 7 och 12.
-
sonderling
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 7981
- Blev medlem: 4 april 2002, 14:24
- Ort: Oxelösund
Re: Mordet på Palme - berätta om era reaktioner!
Sidospåret om TV-tablån gav mig ett gott skratt. 
Det var också intressant att höra "barnperspektivet" på denna historiska händelse!
Sonderling
Det var också intressant att höra "barnperspektivet" på denna historiska händelse!
Sonderling
Re: Mordet på Palme - berätta om era reaktioner!
Jag har skrivit om det i en annan tråd, men personligen var jag närmast glad. Nej, jag var inte särskilt vis som 16-åring.
Orsaken till det var att jag skulle ha veckans inrikesnyheter veckan efteråt i skolan. Någon vänlig själ sköt Palme, så att det äntligen fanns något intressant att prata om.
Annars var jag åtminstone något intresserad av politik. Bland annat pratade jag med Sten Andersson, och var och tittade på Palme på Götaplatsen, men det var i september 85 då.
På min skola hade nog muf fått ensam majoritet, även om det nog också fanns många klassiska liberaler från Göteborg där, bland annat en kamrat vars farsa var vd för ett statligt bolag i staden. En annan var någon form av anarkist. Jag kan faktiskt inte erinra mig att någon uttryckte någon större sorg.
Inför valet fanns det också ett fåtal som lyfte fram EAP, och jag minns deras tokiga broschyrmaterial, med info om familjen Palme-Dutt och sådant. Riktigt varför de var så snea på Palme har jag aldrig förstått, men det var väl ett illa förklätt högerparti.
Orsaken till det var att jag skulle ha veckans inrikesnyheter veckan efteråt i skolan. Någon vänlig själ sköt Palme, så att det äntligen fanns något intressant att prata om.
Annars var jag åtminstone något intresserad av politik. Bland annat pratade jag med Sten Andersson, och var och tittade på Palme på Götaplatsen, men det var i september 85 då.
På min skola hade nog muf fått ensam majoritet, även om det nog också fanns många klassiska liberaler från Göteborg där, bland annat en kamrat vars farsa var vd för ett statligt bolag i staden. En annan var någon form av anarkist. Jag kan faktiskt inte erinra mig att någon uttryckte någon större sorg.
Inför valet fanns det också ett fåtal som lyfte fram EAP, och jag minns deras tokiga broschyrmaterial, med info om familjen Palme-Dutt och sådant. Riktigt varför de var så snea på Palme har jag aldrig förstått, men det var väl ett illa förklätt högerparti.