Filippinerna

[Hans]

Jag har starka misstankar om att vi har minst en forummedlem med i alla fall trafikvana där. Vilket tyder på kanske lite kunskap som vi inte kan läsa här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Filippinerna

Korrekt?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Jag har starka misstankar om att vi har minst en forummedlem med i alla fall trafikvana där. Vilket tyder på kanske lite kunskap som vi inte kan läsa här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Filippinerna

Korrekt?

MVH

Hans

Jag har faktiskt inte läst artikeln på Wikipedia - kanske dags att göra det - men jag utgår från att den är kortfattad och summarisk. Så jag har nog lite mer kunskap än vad som står det.

Tyvärr finns inget bra översiktsverk om Filippinernas historia. För 10-15 år sedan läste jag en då ganska nyutgiven bok, men författaren var uppenbarligen skolad i marxistisk historieskrivning så den lämnade mycket övrigt att önska. Däremot finns det en del bra böcker om vissa perioder och nischade ämnen. Den filippinska frihetskampen mot spanjorerna och det efterföljande filippinsk-amerikanska kriget och den japanska ockupationen under andra världskriget är t.ex. väl dokumenterat.

Är det något särskilt du vill veta?

[Hans]

Jag tänkte mer i linje, med 'Schweiz, Suisse, Svizzera, Svizra', 'Belgien' och 'Luxemburg' trådarna. Lite mer personlig syn från någon med viss erfarenhet.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Okej!

Jag börjar med en av Filippinernas skuggsidor, som jag blev varse redan min första dag i Manila. Jag anlände mitt på dagen och lämnade hotellet på kvällen för att hitta något att äta. Då kom det fram en man till mig och frågade "Do you want a boy?". När jag svarade nej erbjöd han annat "girl, drugs, poker" ... Intressant att han började med att erbjuda en pojke, det mest sannolika borde väl ändå vara att en utländsk turist är intresserad av en tjej men Manila är inte som andra städer och Filippinerna är inte som andra länder. Hade han erbjudit "cock fight" så hade jag kanske nappat. Det tittade jag på ett par månader senare.

Efter det såg jag vid flera tillfällen minderåriga - både flickor och pojkar - säljas helt öppet. Under mina år därnere träffade jag också flera pedofiler. En av dem, en engelsman från Nottingham, skröt med att han tillhört samma pedofilring som Gary Glitter (https://en.wikipedia.org/wiki/Gary_Glitter). Han deporterades hem till UK.

Filippinerna profilerade sig redan under Marcosregimen på 1970- och 80-talen som ett paradis för sex med barn. Unga flickor såldes till Japan och jag har läst historier om hur amerikanska militärer på U.S. Naval Base i Subic Bay förgrep sig på tvååriga flickor. (Början av filmen En officer och en gentleman utspelar sig i sexkvarteren vid flottbasen).

På senare år har myndigheterna, vad jag förstått, skärpt lagstiftning och tillämpning av lagarna. Man vill profilera Filippinerna på ett annat sätt.

För bara några dagar sedan blev bl.a. en svensk pedofil varse denna skärpning:

https://scandasia.com/philippines-block ... -campaign/

Så det går åt rätt håll i alla fall.

[cats]

Ups. Du började verkligen från botten. Nu kan det bara gå uppåt

[Hans]

Precis vad jag hoppades på. Det som inte står i turistbroschyrerna.

Lite OT. När jag var i Bangkok så var taxichaffisen hygglig nog att berätta att de unga (lagliga +/-) söta brallisarna i utmanande klädsel längs någon gata, definitivt proffs, inte var brallisar. Jag kontrollerade inte.

Hur är kunskapen av utrikiska där? Esperanto idag, engelska, mer eller mindre bra, där man kommer i kontakt med utlänningar. Men hur mycket lever spanskan kvar? I avkrokar med diverse olika språk misstänker jag mest teckenspråk.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Engelska är officiellt myndighetsspråk, så alla tjänstemän kan engelska. Detsamma gäller de som jobbar på de stora butiks-, restaurang och cafékedjorna och överhuvudtaget i köpcentrum. Framför allt för att det kräver collegutbildning (inte för att de har någon nytta av själva utbildningen, men de resonerar att den som tagit sig igenom college är någorlunda seriösa). De som på olika sätt har med utlänningar att göra - alltifrån bedragare och nattlöperskor till hotellpersonal och taxiförare - kan i regel engelska. Men så fort man kommer en bit bort från städernas centrum så är kunskapen i stort sett obefintlig (eller så vågar de inte tala engelska för att de känner sig för osäkra, de vill inte skämma ut sig och "tappa ansiktet" (precis som andra ostasiater är det det värsta de kan tänka sig).

Det filippinska huvudspråket - tagalog, det som ursprungligen talades i Manila och närmast omgivande provinser - har många inlånade ord från spanskan, ofta med förenklad stavning (kabayo istället för caballo, för att ta ett exempel) så de orden förstår de. De lär sig också att räkna på spanska (oklart varför, de handlar mest med kineser). För övrigt talas det inte mycket spanska.

Det talas 175 olika språk i Filippinerna och de flesta av dem skiljer sig så mycket åt att de som pratar dem inte förstår varandra. Då får de ta till tagalog, eller filipino som den standardiserade varianten kallas.

[Hans]

Och jag som tycker det är mycket med tre officiella språk samt två inofficiella...

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Här är något annat ni inte kan läsa om i turistbroschyrerna ...

I Filippinerna vill man ogärna visa upp familjemedlemmar med intellektuell funktionsnedsättning. En del av dem lämnas helt till sitt öde och det är en del av stadsbilden att se dem gå omkring och vråla eller ligga på en kartongbit.

Andra hålls hemma och de flesta tas hand ordentligt av sin släktingar vill jag gärna tro, men det finns skräckhistorier. Som den här mannen, som av sin närmaste familj hölls inlåst i ett skjul i 15 år innan han fick hjälp.





De som har råd skickar familjemedlemmarna till mentalsjukhus, som finns i olika prisklasser. Jag har besökt mentalsjukhuset i Mariveles, Bataan. Där fick jag känslan av att det handlade mer om förvaring än vård. Jag såg två inhägnade områden ytor, en för män och en för kvinnor. Enligt uppgift fungerar det, i alla fall på männens avdelning, lite som i ett fängelse. Man måste ha beskydd av någon för att inte drabbas av våld och för att få behålla maten som delas ut. På kvinnoavdelningen var flera av de intagna helt nakna och de var uppenbart väldigt intresserade av mig och försökte få ut armarna genom stängslet för att ta på "kano" (på den tiden kallades alla vita män för "kanó" - förkortning för americano - numera kallas alla utlänningar lika felaktigt för afam - förkortning för a foreigner assigned to Manila, det vill säga en utlänning som bor och jobbar i huvudstaden. Det uttalas aPam eftersom f av någon anledning uttalas som p).

mariveles.jpeg (58.1 KiB) Visad 557 gånger

En del kändisar gömmer inte familjemedlemmar med funktionsnedsättning och har de tillräckligt stort inflytande så kanske det blir bättre.

---

Mentalsjukhuset ligger alltså i Bataan, en halvö nordväst om Manila, som annars är känt för tre saker - Battle of Bataan, Bataan Death March och Bataan Nuclear Power Plant. De två första kanske MÖParna här redan har koll på - annars går det att läsa här https://en.wikipedia.org/wiki/Bataan_Death_March - men kärnkraftverket är inte lika känt.

Filippinerna har sedan elektriciteten infördes haft konstant brist på el och har det fortfarande. Strömavbrotten, både planerade och oplanerade, är frekventa. När det var som värst på 80-talet var det tidvis planerande strömavbrott på 8-12 timmar per dag. Jag upplevde bara planerade strömavbrott åtta timmar på lördagar - då begav sig många, vi också, till köpcentrum som har egna elaggregat; en del har dieseldrivna elaggregat hemma också - men värst är alla plötsliga strömavbrott. De beror inte alltid på elbrist utan även på att någon elledning ramlat. De har ju så kallade "spaghetti wires" så "faller en faller alla" ...

spaghetti-wiring-in-manila-philippines-v0-kxcj6ga1ichc1.jpeg (66.53 KiB) Visad 557 gånger

Emergency light är ett måste, ficklampa kan vara bra, men bäst i längden är stearinljus. Inget lyser upp lika bra.

Så att Ferdinand Marcos ville bygga ett kärnkraftverk är inget konstigt. Men i ett av världens mest korrupta länder som dessutom regelbundet drabbas av bl.a. jordbävningar är det inte bara att bygga. Marcos lyssnade inte på experter utan fattade de beslut som han tyckte var bäst - det vill säga det som gynnade honom själv och hans allierade. Avtalen slöts av en nära allierad med generöst tilltagen provision. Marken där kärnkraftverket tillhörde, om jag minns rätt, en släkting till Marcos och valdes alltså inte för att det var den bästa platsen. Tvärtom var det en av de sämsta platserna. Den ligger längst en förkastningsspricka och nära den då aktiva vulkanen Mount Pinatubo (som fick ett utbrott 1991).

Reaktorn laddades inte och kärnkraftverket togs aldrig i bruk.

I valrörelsen 2022 lovade Ferdinand Marcos son, Ferdinand Marcos Jr, att fixa elbristen med kärnkraft. Han valdes till president och ingick redan samma år ett avtal med USA ett samarbete om kärnkraftsteknik. Sedan 2024 pågår studier om hur kärnkraftverket ska kunna tas i bruk.

Bataan Nuclear Power Plant kan faktiskt omnämnas i turistbroschyrerna, för det går att boka en guidad tur det.

Bataan_Nuclear_Powerplant.jpeg (34.01 KiB) Visad 557 gånger

control-room.jpeg (53.18 KiB) Visad 557 gånger

[Hans]

Du berättar otroligt bra, jag är glad över att du är lätt att provocera till att göra forumet mer läsvärt.

Tack.

Hur hamnade du där? Och hur kom du hem med sällskap?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Du berättar otroligt bra, jag är glad över att du är lätt att provocera till att göra forumet mer läsvärt.

Tack.

Hur hamnade du där? Och hur kom du hem med sällskap?

MVH

Hans

1) "Destiny" säger min fru ... Det är kanske är så - vill i alla fall tro det, annars hade vi inte träffats - men valet föll på Filippinerna därför att jag har en släkting som bott där sedan 1971 (bra att ha kontakter redan från början och varken min mamma eller mormor hade nog släppt iväg mig annars). Från början drev han resturang i turistdistriktet Ermita, Manila. När den hårdföre borgmästaren Alfredo "Dirty Harry" Lim (https://en.wikipedia.org/wiki/Alfredo_Lim) stängde hela red light-distriktet flyttade han norrut till området vid den amerikanska flygbasen Clark, där han drev restaurang och hotell fram till pandemin.

2) Det är oundvikligt i Filippinerna.

[Hans]

2)
a) Jag lär inte få åka dit (utan min polskfödda hustru som övervakare)
b) Lite mer vill jag gärna ha, dock inte för detaljrika, då bryter vi säkert mot någon regel på forumet

MVH

Hans

[Femtiotrean]

Under det finländska olympiaåret 1952 segrade Armi Kuusela i Miss Universum-tävlingen i USA. Skönhetsdrottningens kärlekssaga med en filippinsk affärsman och deras växande familj följdes oupphörligt i tidningarna. Armi Kuusela förmedlade framtidstro till ett folk som levde under knappa förhållanden efter kriget och främjade Finlands strävanden efter en starkare anknytning till väst.

Armi Kuusela hör till de mest älskade skönhetsdrottningarna i Finland. Kuusela hade en egen inre och yttre skönhet och var inte beroende av kosmetika för sina framgångar. Hennes framgångs- och kärlekssaga uppvägde för mången det att Finland saknade en kungafamilj.

År 1952 uppmärksammades Finland i den internationella pressen av två skäl. Den 30 juni utsågs Armi Kuusela till världens första Miss Universum i Long Beach i Kalifornien. Samma år ordnades dessutom de olympiska spelen, som fick tusentals människor att söka sig till Helsingfors, vilket likaså bidrog till att stärka Finlands internationella rykte och nationella självkänsla.


De olympiska spelen fick stor betydelse för henne i och med att den filippinske ministern Antonio de las Alas, som kommit till Finland med den filippinska truppen, föreslog att hon skulle resa till en internationell mässa i Manila. Det hela utvecklade sig till en jordenruntresa, under vilken den nya Miss Universum träffade affärsmannen Gil Hilario.

Romansen mellan Armi Kuusela och Gil Hilario ledde till giftermål 1953. Hennes popularitet minskade inte, även om makens hudfärg och sträva röst till en början ådrog sig illvilliga kommentarer. Det finländska folket tog emellertid snart till sig Gil Hilario som en egen svärson.


Paret besökte Finland två gånger på 1950-talet, och senare blev resorna fler. Den första resan 1955 var en riktig PR-resa. Föreningen Äitien Apu (Mödrarnas hjälp) ordnade på initiativ av sin ordförande Ester Toivonen, som tidigare varit Miss Europa, en utställning av finländska industriprodukter och bjöd in Armi och Gil att delta i turnén. Mäsståget besökte 35 orter, och kring 50 000 människor(*) köade för att med egna ögon få se världens vackraste kvinna och hennes sagoprins.

Armi Kuusela blev berömd före televisionens tidevarv, och hon har också betraktats som en produkt av det svartvita fotot. Den finländska veckopressen, särskilt veckotidningen Seura, skildrade varje steg Armi tog i bilder och berättelser. Armis solskenshistoria, familjelyckan, de fem söta barnen, det vackra hemmet och sällskapslivet talade till läsarna(**).

(*) Däribland min mor.

(**) Såsom den unge 53:an (som hade lärt sig läsa vid fyraårs ålder och läste allt han fick i handen) i mitten av 1960-talet

[Femtiotrean]

Hidilyn Diaz tog guld vid Olympiska sommarspelen 2020 i Tokyo. Det var Filippinernas första OS-guld någonsin.




Den 30-årige tyngdlyftaren satte nytt olympiskt rekord genom att lyfta sammanlagt 224 kilo.

[Patrik Öbrink]

Tack för detta Femtiotrean! Intressant historia om Kuusela och hennes man.

—-

Diaz deltog inte i OS 2024 i Paris. Där deltog dock gymnasten Carlos Yulo som vann två guld - den första från Sydostasien som gjort det under ett olympiskt spel.