Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven

[cats]

Varför måste statyerna vara så creepy? Som dockor i en skräckfilm

[Patrik Öbrink]

Varför måste statyerna vara så creepy? Som dockor i en skräckfilm

De som gjort dem vill antagligen att den lidande Jesus ska framstå som just lidande - med blod och sår.

[cats]

Jag har inte så mycket erfarenhet av helgonbilder. När jag ser dem tänker jag främst på scenen i Gudfadern I, där Don Fanucci nålar fast en stor dollarsedel, större än alla andras, på statyn av San Rocco och får applåder. Strax innan Vito Corleone dödar honom.

Av någon anledning ser jag dem främst statyerna som ett sätt att finansiera kyrkans verksamhet. Särskilt i Sydeuropa, Latinamerika och Filippinerna, är det fortfarande vanligt att människor lämnar pengar direkt vid statyer eller i lådor nära dem
Är inte helgonstatyerna främst ett uttryck för en medeltida tankevärd? Att göra det abstrakta och andliga mer konkret och gripbart för människor som ofta var analfabeter.

Ett annat minne av helgonbilder är när jag höll på och få böter på Irland 2007 för att jag stannade för trafiken som var besvärlig, pga av en katolsk procession med en madonnabild de bar omkring i staden vi körde igenom. Hela staden verkade vara ute och gympa madonnan (tror det var i Dingle, om jag minns rätt). Jag tyckte det var svårt att komma förbi trafiken (högerstyrd hyrbil) och stannade för mötande trafik på en sido gata. Vi hade tidigare väntat en evighet på en annan gata för att procesionen skulle ta slut. En ilsken irländsk polis knackade på rutan och sa att jag måste köra, annars ger han mig böter.

[Patrik Öbrink]

Jag har inte så mycket erfarenhet av helgonbilder. När jag ser dem tänker jag främst på scenen i Gudfadern I, där Don Fanucci nålar fast en stor dollarsedel, större än alla andras, på statyn av San Rocco och får applåder. Strax innan Vito Corleone dödar honom.

Av någon anledning ser jag dem främst statyerna som ett sätt att finansiera kyrkans verksamhet. Särskilt i Sydeuropa, Latinamerika och Filippinerna, är det fortfarande vanligt att människor lämnar pengar direkt vid statyer eller i lådor nära dem
Är inte helgonstatyerna främst ett uttryck för en medeltida tankevärd? Att göra det abstrakta och andliga mer konkret och gripbart för människor som ofta var analfabeter.

Ett annat minne av helgonbilder är när jag höll på och få böter på Irland 2007 för att jag stannade för trafiken som var besvärlig, pga av en katolsk procession med en madonnabild de bar omkring i staden vi körde igenom. Hela staden verkade vara ute och gympa madonnan (tror det var i Dingle, om jag minns rätt). Jag tyckte det var svårt att komma förbi trafiken (högerstyrd hyrbil) och stannade för mötande trafik på en sido gata. Vi hade tidigare väntat en evighet på en annan gata för att procesionen skulle ta slut. En ilsken irländsk polis knackade på rutan och sa att jag måste köra, annars ger han mig böter.

Du tänker som en protestant, att kristendomen är abstrakt och intellektuell och kan reduceras till ord. Men det har den aldrig varit. Den har hela tiden varit väldigt visuell och involverat alla sinnen. Den avmaterialisering av kristendomen som reformatorerna genomförde var ett tydligt brott och starten på något nytt. Bilder är ett hjälpmedel, ja, men det är inget att fnysa åt eller reducera till något för enbart analfabeter. Inom Katolska kyrkan talas det om sanning, godhet och skönhet - verum – bonum – pulchrum.

Sanningen är kyrkans första och yttersta plikt att bevara och förkunna – hon tror att hon är satt till att vara »sanningens pelare och grundval« (1 Tim 3:15).

Godheten är målet för allt hon gör – hon finns till för att leda människor mot det som verkligen är gott för människan, både här och i evigheten.

Skönheten är det sätt på vilket sanningen och godheten blir mänskligt tilltalande och hjärtat rörs. Därför har kyrkan genom alla tider satsat enormt på skönhet: gotiska katedraler, gregoriansk sång, renässansens mästerverk, barockens prakt, poesi, ikonografi...

Alla helgonskulpturer är väl inte vackra, en del skulle man nog kalla kitsch, men funktionen är densamma.

Alla katolska kyrkor har helgonskulpturer, det är föreskrivet i den kanoniska rätten, men de spelar förstås större eller mindre roll i olika länder och församlingar. Som du skriver så är kanske vördnaden som störst i Sydeuropa, Latinamerika och Asien (vi ska dock nog inte glömma Afrika), men även i länder som Polen spelar vissa skulpturer stor roll. Så också i Sverige faktiskt, men inte på samma stora skala som i tex. Filippinerna. I kyrkan här i Gävle har vi t.ex. en skulptur av Jesusbarnet El Nino Divino som anses vara mirakulös och dit stiftets spanska mission vallfärdar i december varje år. Och den är inte ens mer än tre årtionden gammal, så sådant här kretsar inte uteslutande kring äldre skulpturer.

Handlar det om pengar? Det är klart att de lokala församlingarna tjänar pengar på att katoliker vallfärdar dit, men i grunden handlar det om tro, fromhet och vördnad. Det tycke rjag inte man ska förakta eller reducera till frågan om en ekonomisk vinst.

[cats]

Jag har inte så mycket erfarenhet av helgonbilder. När jag ser dem tänker jag främst på scenen i Gudfadern I, där Don Fanucci nålar fast en stor dollarsedel, större än alla andras, på statyn av San Rocco och får applåder. Strax innan Vito Corleone dödar honom.

Av någon anledning ser jag dem främst statyerna som ett sätt att finansiera kyrkans verksamhet. Särskilt i Sydeuropa, Latinamerika och Filippinerna, är det fortfarande vanligt att människor lämnar pengar direkt vid statyer eller i lådor nära dem
Är inte helgonstatyerna främst ett uttryck för en medeltida tankevärd? Att göra det abstrakta och andliga mer konkret och gripbart för människor som ofta var analfabeter.

Ett annat minne av helgonbilder är när jag höll på och få böter på Irland 2007 för att jag stannade för trafiken som var besvärlig, pga av en katolsk procession med en madonnabild de bar omkring i staden vi körde igenom. Hela staden verkade vara ute och gympa madonnan (tror det var i Dingle, om jag minns rätt). Jag tyckte det var svårt att komma förbi trafiken (högerstyrd hyrbil) och stannade för mötande trafik på en sido gata. Vi hade tidigare väntat en evighet på en annan gata för att procesionen skulle ta slut. En ilsken irländsk polis knackade på rutan och sa att jag måste köra, annars ger han mig böter.

Du tänker som en protestant, att kristendomen är abstrakt och intellektuell och kan reduceras till ord. Men det har den aldrig varit. Den har hela tiden varit väldigt visuell och involverat alla sinnen. Den avmaterialisering av kristendomen som reformatorerna genomförde var ett tydligt brott och starten på något nytt. Bilder är ett hjälpmedel, ja, men det är inget att fnysa åt eller reducera till något för enbart analfabeter. Inom Katolska kyrkan talas det om sanning, godhet och skönhet - verum – bonum – pulchrum.

Sanningen är kyrkans första och yttersta plikt att bevara och förkunna – hon tror att hon är satt till att vara »sanningens pelare och grundval« (1 Tim 3:15).

Godheten är målet för allt hon gör – hon finns till för att leda människor mot det som verkligen är gott för människan, både här och i evigheten.

Skönheten är det sätt på vilket sanningen och godheten blir mänskligt tilltalande och hjärtat rörs. Därför har kyrkan genom alla tider satsat enormt på skönhet: gotiska katedraler, gregoriansk sång, renässansens mästerverk, barockens prakt, poesi, ikonografi...

Alla helgonskulpturer är väl inte vackra, en del skulle man nog kalla kitsch, men funktionen är densamma.

Alla katolska kyrkor har helgonskulpturer, det är föreskrivet i den kanoniska rätten, men de spelar förstås större eller mindre roll i olika länder och församlingar. Som du skriver så är kanske vördnaden som störst i Sydeuropa, Latinamerika och Asien (vi ska dock nog inte glömma Afrika), men även i länder som Polen spelar vissa skulpturer stor roll. Så också i Sverige faktiskt, men inte på samma stora skala som i tex. Filippinerna. I kyrkan här i Gävle har vi t.ex. en skulptur av Jesusbarnet El Nino Divino som anses vara mirakulös och dit stiftets spanska mission vallfärdar i december varje år. Och den är inte ens mer än tre årtionden gammal, så sådant här kretsar inte uteslutande kring äldre skulpturer.

Handlar det om pengar? Det är klart att de lokala församlingarna tjänar pengar på att katoliker vallfärdar dit, men i grunden handlar det om tro, fromhet och vördnad. Det tycke rjag inte man ska förakta eller reducera till frågan om en ekonomisk vinst.

Ledsen om du tyckte jag "fnyste" eller "reducerade" din tro. Det var inte meningen.

Men jag tycker också att man borde ha rätt att kritiskt granska motiv och bakgrund. Jag hoppas verkligen inte det endast är en "protestantisk" angelägenhet att vara öppen för vetskapen för att det finns baksidor med religon. Säkert finns det många estetiskt vackra konstverk inom många religioner. Jag har besökt Vatikanen två gånger och t.o.m sett den förra påven hålla tal (predika). Men det är svårt att blunda för att religion också har stått, och står, för mycket annat än "fromhet och vördnad" genom historien, och i nutiden.

[Patrik Öbrink]

Ledsen om du tyckte jag "fnyste" eller "reducerade" din tro. Det var inte meningen.

Men jag tycker också att man borde ha rätt att kritiskt granska motiv och bakgrund. Jag hoppas verkligen inte det endast är en "protestantisk" angelägenhet att vara öppen för vetskapen för att det finns baksidor med religon. Säkert finns det många estetiskt vackra konstverk inom många religioner. Jag har besökt Vatikanen två gånger och t.o.m sett den förra påven hålla tal (predika). Men det är svårt att blunda för att religion också har stått, och står, för mycket annat än "fromhet och vördnad" genom historien, och i nutiden.

Absolut, kyrkan har gjort många övertramp genom åren och det att klart pengar spelat och spelar en viktig roll på sina håll.
Jag tycker också att det i bland finns uppenbara ekonomiska motiv och att kommersialiseringen på vissa vallfartsplatser har gått alldeles för långt. Rena bedrägerier, som t.ex. kulten kring Josef of Arimathea i Glastonbury under medeltiden, solkar ner bilden av annars legitima helgonkulter och vallfärder.

Men när det gäller just Jesus Nazareno i Manila så ser jag ingen överdriven ekonomisk drivkraft från kyrkans sida. Lokala försäljare försöker slå mynt av det som sker och säljer kläder, religiösa föremål och annat, men i ett fattigt land som Filippinerna tycker jag att det är okej så länge de inte är där påstridiga eller står för nära kyrkan. Folk behöver äta sig mätta.

[Femtiotrean]

För mig som sekulär kristen och därtill lutheran i ett land där den katolska kyrkan är i praktiken osynlig har denna tråd utan tvivel betytt en breddning och fördjupning av mina kunskaper om katolsk kyrka och katolsk tro. Visserligen kände jag redan tidigare till några fakta såsom att påven bär en rolig hatt, att...



... kyrkklockorna i Maranello, Ferraris hemstad, ringer för att fira segrar för Scuderia Ferrari i Formel 1, en tradition som startades av den älskade lokala prästen Don Alberto Bernardoni, och att...



...bikten en oumbärlig del av botens sakrament där synder förlåts av Gud genom en präst och att det som biktas för en präst är absolut hemligt och kan inte avslöjas.

Det senare har förblivit en aning exotiskt och egentligen ganska svårt att fatt för mig som har fått lära att Jesus dog på krosset för att ge oss förlåtelse för alla våra synder, även våra framtida synder, och att vi erkänner våra felsteg och uttrycker vår uppriktiga ånger i direkt och privat kontakt med Gud - men jag tror mig ha förstått att det senare är absolut inte officielt eller, hur skall jag säga, eklesiastiskt utan bara ett utmärkt exempel av hur den katolska kyrkan kan vara närvarande i församlingens vardagsliv.


Men under en sommarlovsresa i Frankrike råkade jag på något som jag tyckte var jättekonstigt. Jag visste förstås lite om de många katolska helgonen och pilgrimsfärd till olika heliga platser, men jag hade inte kunnat inbilla mig alla de tusentals föremål som troende har tagit med sig till och lämnat kvar när de har vallfärdat för att be helgonet om något eller för att tacka för att deras bön hade blivit hörda.



Sainte-Anne-d’Auray är en kommun i departementet Morbihan i Bretagne, västra Frankrike. Den ligger cirka 45 kilometer öster om staden Lorient. Sainte-Anne-d’Auray är den viktigaste pilgrimsplatsen i Bretagne. Legenden berättar att Yves Nicolazic, hans svåger och fyra grannar som hade sett en fackla vägleda dem, natten till den 7 mars 1625 grävde upp en svårt skadad staty av olivträ som enligt deras syn föreställde Sankta Anna, Jungfru Marias moder. Basilikan i Sainte-Anne-d’Auray besöks i genomsnitt av 500 000 pilgrimer varje sommar.

Men mer om det jag stötte på strax bakom själva basilikan lite senare...

[cats]

För mig som kulturvetare är det fascinerande att försöka se exempel på synkretism i de riter och seder som finns inom den katolska kyrkan.

Den katolska tron har under en lång historia, allt ifrån antiken fram till modernare tid, på olika sätt interagerat med romersk, grekisk, keltisk, germansk, semitisk, slavisk och afrikansk kultur. Resultatet har ofta blivit traditioner där äldre föreställningar levt vidare i kristen form.

Protestantismen har inte lika många exempel på institutionaliserad synkretism som den katolska tron. Det hänger till stor del samman med reformationens ambition att rensa bort sådant som ansågs sakna bibliskt stöd. Samtidigt utvecklades olika protestantiska riktningar åt olika håll, vilket gjorde att resultatet delvis blev ett teologiskt lapptäcke. Trosivern riktade in sig framför allt på helgonkulturen, pilgrimsväsendet samt en rad ritualer och delar av liturgin.

Just helgonbruket har inom den katolska traditionen varit en viktig del av kyrkans inkulturation i många missionsområden. På flera håll har gamla gudar och lokala skyddsväsen kunnat ”översättas” till helgon, vilket gjort övergången till kristendomen mer förankrad i en redan befintlig föreställningsvärld.

Men katolicismen är inte ensam om synkretism och inkulturation. Även protestantismen har ägnat sig åt sammansmältning av folktro med kristen tro. Protestantismen har färre institutionaliserade synkretismer, men desto fler folkliga. Det finns flera exempel på hur folktro kopplats samman med kristna böner, som bruket av skyddsformler och läkandeformler hos folkhelare.

Julen är ett annat bra exempel på hur folktro och kristen högtid blandats. Många äldre gudar och traditioner har kristnats i så hög grad att ursprungen i dag ofta är svåra att särskilja. Det man vet är att tomtar, gårdsväsen och naturandar integrerades från gammal folktro in i jultraditionerna. Julfirandet visar att magiska praktiker med kristna inslag fortsatte långt efter reformationen, även om kyrkan officiellt tog avstånd från dem.

Luther själv, liksom flera andra ledare inom reformationen, behöll dessutom en rad katolska traditioner som i sin tur bär spår av äldre kulturella lager, vilket innebär att även den lutherska traditionen fortsätter en del av den synkretiska historia som kristendomen formats av.

[medundersåte]

...bikten en oumbärlig del av botens sakrament där synder förlåts av Gud genom en präst och att det som biktas för en präst är absolut hemligt och kan inte avslöjas.

I Sverige var det var dödsstraff på att avslöja bikthemligheter enligt 1686 års kyrkolag.

CAP. VII.
Om Hemlig Skrifftermåhl.
§. II. När Synden är så hemlig, at hon ingen annan, än Gud och Syndaren, eller flere i Synden deelachtige, kunnig är, och Syndaren för Prästen henne bekenner och ångrar, samt bättring lofwar, tå skal han aflösas; Och ingen Prästman må en sådan Syndare och hans brott röija, wid Lijfzstraff tilgörande. Utkommer något sådant af Prästen, eller någon som står på luur, thet skal aldrig äga Witzord, och en sådan Lurant skal äfwen som Prästen straffas til Lijfwet.

[Femtiotrean]

Det finns en särskild tystnadsplikt i prästämbete också i 2023 års kyrkolag. Bikthemligheten är alltså fortfarande kvar i den lutherska kyrkan:

Tystnadsplikt som kan jämställas med bikthemligheten gäller bikt som förrättas av en präst samt själavård som ges av en präst när samtalet är eller kan anses vara:

1. konfidentiellt
2. privat
3. inkluderar en aspekt av religionsutövning, dvs. en medveten önskan om samtal med uttryckligen en präst.

https://evl.fi/plus/sv/verksamhet/bikth ... stambetet/

Det är bara dödsstraffet som har avskaffats.

Och en film noir om en luthersk präst som inte kan rentvå sig från mordmisstankar utan att bryta sin tystnadsplikt har man inte ännu gjort...

[Patrik Öbrink]

I minst två delstater i USA har makthavarna försökt häva bikthemligheten när det gäller information om allvarliga brott men stött på patrull i domstol och fått backa.

[Patrik Öbrink]

Jag har nog redan nämnt mosaikerna med alla påvar i basilikan S:t Pauli utanför murarna. Nu gör jag det i så fall igen, för mosaiken med Leo XIV är nu klar.

Den är 137 centimeter i diameter, består av cirka 15 000 bitar och tillverkad i mosaikstudion kopplad till Peterskyrkan. Där finns ett arkiv med runt 30 000 bitar från 1800-talet, men man har bara använt arkivbitar till ansiktet; resten är nytillverkade av glasemaljer och guld. Bilden baseras på en lika stor oljemålning av Rodolfo Papa (ja, han heter faktiskt så).

leo.jpeg (39.83 KiB) Visad 857 gånger

[Patrik Öbrink]

Efter tretton år bor nu en påve i den påvliga lägenheten i Apostoliska palatset. Franciskus valde att bo i gästhemmet Domus Santa Marta eftersom han inte önskade bo ensam. Leo, som håller hårt på traditioner, har valt att flytta tillbaka. Lägenheten har renoverats och modifierats så att några av påvens bröder i Augustinerordern också kan bo där.

vatikanen.jpeg (61.5 KiB) Visad 735 gånger

våning.jpeg (84.86 KiB) Visad 735 gånger

Lägenheten består av tio rum; förutom sovrum bl.a. påvens privata kontor, sekreterarens kontor, ett rum med medicinsk utrustning (inkl. tandläkarutrustning och utrustning för akuta operationer), vardagsrum, kök och matsal. På taket finns en liten trädgård.

Det är från fönstret i det privata kontoret som påven hälsar på alla pilgrimer och håller Angelus (en traditionell bön) varje söndag kl.12:00.

angelus.jpeg (37.08 KiB) Visad 735 gånger

Från 1700-talet fram till Kyrkostatens fall 1870 var den påvliga lägenheten påvens officiella bostad i egenskap av Biskop av Rom och i Quirinalpalatset i egenskap av härskare över Kyrkostaten. Sedan 1870 har påvarna bara bott i Apostoliska palatset.

Quirinalpalatset är i stället officiellt residens för Republiken Italiens president. Påven Leo gjorde förresten en utflykt dit förra veckan.

[Markus Holst]

Synkretism. Jag läste en text av en man som menade att vi alla var hemfallna åt hädelse eftersom så många småfolk med mera länge fanns kvar i tron. Han menade att kyrkan gjort ett dåligt jobb som inte städade bort dessa också. Vilket får mig att fundera på om kyrkan nöjde sig när de rumstenat om så mycket att pengarna gick i deras riktning.

[Patrik Öbrink]

Det är svårt att förbjuda folktro och vidskepelse. Prästerna gjorde nog sitt bästa för att stävja det.

Samtidigt får vi ha i åtanke att det här var en helt annan tid med andra tänkesätt, innan den vetenskapliga revolutionen, upplysningen och allt annat som vi tar för givet.

Vet inte om den här videon är relevant i sammanhanget, men jag tycker att den är intressant i alla fall: