Två små högar med krigsfånge-post från två världskrig. Därav en hög som i högsta grad har med trådens titel att göra.
Men först dyker vi in i högen från och strax efter första världskriget, 1915-1919. Österrikiska Oberleutnant Algid Mutschlechner har redan 1915 fångats in av ryssarna, och blivit skickad till sibiriska krigsfångeläger. Sista kortet jag har är från 16 februari 1919. Skickas från Nikolsk-Ussurisk i östra Sibirien. Över USA och Bern, Schweiz till brodern i Innsbruck i Österrike.
Lätt irriterad skriver han: "
Wenn nur endlich einmal eine Aussicht wäre, heimzukommen aus diesen einem gründlich verleideten Verhältnissen.“ (”Om det bara fanns en utsikt att äntligen kunna återvända hem från dessa förhållanden som jag har tröttnat så grundligt på.”)
Han syftar naturligtvis på det ryska krigsslutet och ett par ryska revolutioner och följande inbördeskrig...där krigsfångar i Ryssland för att komma hem till Europa, fick ta den lång-långa vägen - över Amerika, som det står tryckt på kortet.
Att han kom hem ser vi på nästa bunt krigsfångekort, från andra världskriget! Nu får han som alltså satt i ryskt krigsfångenskap under första världskriget, Algid Mutschlechner, post - från USA. Från brorsonen, Uffz Hermann Mutschlechner, soldat i tyska Afrika Korps, som har överlevt „Tunisgrad“ och kommit i amerikansk krigsfångenskap - i USA.
De två sista POW-korten jag har är avstämplade i New York årsskiftet 1943/44 (postvägen tog då ett par månader, kom fram till Innsbruck i mars 1944), men de är skrivna i Camp Polk i Lousiana i amerikanska syden.
Här ett av dem…
"
Amerika, den 8 december 1943.
Käre farbror Gidi! Äntligen har jag tid att skriva några rader till dig igen. Hoppas också att du och tant mår bra och är friska. Oroa er inte för mig, jag mår bra och är också frisk. Bara några få dagar kvar nu så har vi jul. Kan nästan inte tro det, inte ett spår av vinter, ingen snö och inte alls kallt, man svettas bokstavligen när man sitter i solen, allt är fortfarande grönt och blommar. Vi planterar fortfarande blommor och små träd i våra trädgårdar, som vi har anlagt fint runt barackerna. Tiden fördriver vi med att studera och pyssla, vi har också ett bibliotek där vi kan låna böcker. Önskar er än en gång en riktigt god jul och ett gott nytt år. Jag hoppas kunna fira nästa jul hemma och inte längre bakom taggtråd. De hjärtligaste hälsningar från er tacksamma Hermann.“
Naturligtvis kan han i ett POW-brev inte ta upp ev. negativa händelser, men vi har en känsla av att det nog var ett styck bättre att vara krigsfånge i USA, än hans amerikanska kollegor som vid den tiden var Kriegsgefangene i Nazi-Tyskland…
Intressant, eller hur...
Hans K
