Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven

[a81]

Samtidigt är det väl nästan så att anglikaner (kallas episkopaler eller något liknande i USA) och nordiska lutheraner i vissa avseenden ligger närmare den katolska kyrkan än vissa typer av frireligiösa protestanter. Ändå har det väl alltid i USA gått bra med alla former av protestantism i USA? Är det inte framför allt kopplingen till påven i Rom som varit problemet i USA?

Hur såg man i USA på östeuropeiska ortodoxa när de började emigrera till USA i stor skala i slutet av 1800-talet? Var det samma misstänksamhet som mot katoliker?

[Patrik Öbrink]

Samtidigt är det väl nästan så att anglikaner (kallas episkopaler eller något liknande i USA) och nordiska lutheraner i vissa avseenden ligger närmare den katolska kyrkan än vissa typer av frireligiösa protestanter. Ändå har det väl alltid i USA gått bra med alla former av protestantism i USA? Är det inte framför allt kopplingen till påven i Rom som varit problemet i USA?

Hur såg man i USA på östeuropeiska ortodoxa när de började emigrera till USA i stor skala i slutet av 1800-talet? Var det samma misstänksamhet som mot katoliker?

Liturgiskt och delvis hierarkiskt finns det likheter mellan Katolska kyrkan och de anglikanska och lutherska kyrkorna. Även i bl.a.synen på dop (barndop) står de närmare.

Mycket fokus i de anti-katolska strömningarna har varit på påven. I USA har man alltid varit extremt rädd för utländsk påverkan. Så var det även i Sverige, där man trodde att om katoliker fick politiskt inflytande skulle de tar order direkt från Rom. Men även vissa dogmer om framför allt Maria - många protestanter tror att vi dyrkar och tillber Jesu mor - finns med i bilden.

Östortodoxa kristna invandrare - främst från Grekland, Ryssland, Ukraina, Serbien och Mellanöstern - bemöttes också negativt och diskriminerandes. De kallades för "new immigrants" till skillnad från tidigare nordvästeuropeiska protestanter, och de välkomnades sällan. De sågs som främmande på grund av sin etnicitet, sitt språk, sin kultur och religion, som skiljde sig från den dominerande protestantiska majoriteten.

Östortodoxa kristna buntades ofta ihop med katoliker och judar som "oönskade" invandrare, och mötte fördomar, dåliga arbetsvillkor i industrier och gruvor, samt social utestängning. Särskilt drabbade var greker; det finns incidenter där deras hus brändes ner.

Under "Red Scare"-perioden efter första världskriget misstänktes östeuropeiska ortodoxa för kommunistsympatier, vilket ledde till att vissa kyrkor hissade amerikanska flaggor för att visa lojalitet.

[Patrik Öbrink]

En av 1800-talets bäst säljande böcker i USA var en anti-katolsk skrift: Awful Disclosures of Maria Monk (Fullständig titel: Awful Disclosures of Maria Monk, as Exhibited in a Narrative of Her Sufferings During a Residence of Five Years as a Novice, and Two Years as a Black Nun, in the Hotel Dieu Nunnery at Montreal)

Den publicerades i januari 1836 i New York, ett par år efter att en protestantisk mobb hade bränt ner ett ursulinerkloster i Charlestown, Massachusetts. Så det fanns en utbredd misstänksamhet mot klosterliv, nunnor och munkar.

Boken påstås vara skriven av Maria Monk (1816–1849), en kanadensisk kvinna som hävdade sig ha varit nunna i Hôtel-Dieu-klostret i Montreall. Boken beskriver sensationella och skrämmande påståenden om livet i klostret:

- Nunnor tvingades till sexuella relationer med präster som hade tillgång till klostret via hemliga gångar.
- Gravida nunnor straffades hårt, och spädbarn som föddes mördades och begravdes i klostrets källare.
- Andra övergrepp inkluderade tortyr, isolering och hjärntvätt.

Monk påstod sig ha flytt från klostret efter att ha blivit gravid och fruktat för sitt barns liv.

Mariamonk.jpeg (16.94 KiB) Visad 1598 gånger

(Fejkad gravyr med Maria Monk iklädd nunnedok)


Boken blev en enorm succé och såldes i över 300 000 exemplar före amerikanska inbördeskriget, vilket gjorde den till en av 1800-talets mest sålda böcker i USA. Den utnyttjade den starka anti-katolska stämningen i USA under 1830-talet, präglad av nativism (motstånd mot invandrare, särskilt katoliker från Irland och Tyskland).

Moderna historiker och samtida utredningar klassar boken som en fabricerad bluff.

Bevis för detta inkluderar:

- Maria Monk hade aldrig varit nunna i Hôtel-Dieu; hon hade istället bott i ett härbärge för "fallna kvinnor" (prostituerade) i Montreal.
- Beskrivningen av klostrets utforming stämmer inte med verkligheten
- Flera personer i boken var andra f.d. prostituerade på härbärget, inte nunnor.
- Boken skrevs troligen inte av Monk själv, utan av anti-katolska aktivister som pastorer (t.ex. J.J. Slocum och William K. Hoyte), som utnyttjade henne för att tjäna pengar och sprida propaganda. De stämde senare varandra om vinsten.

Monk led möjligtvis av psykiska problem efter en hjärnskada i barndomen och levde ett instabilt liv; hon dog fattig i fängelse 1849.

Trots att bluffen avslöjades snabbt fortsatte boken att tryckas och påverka anti-katolska rörelser långt in på 1900-talet.

Conflagration_of_the_Charlestown_Nunnery_(page_66_crop).jpeg (129.37 KiB) Visad 1598 gånger

(Klostret i Carlestown bränns ner)

[a81]

Ja, kritiken mot klosterväsendet var väl en stark orsak till att man var negativa till katolicismen även i Sverige/Nordvästeuropa vid ungefär samma tid.

Svenska emigranter hade väl till en början inte heller så gott anseende i USA. Jag menar så länge Sverige var verkligt fattigt, alltså till och med mitten av 1800-talet ungefär. Framåt slutet av 1800-talet hade Sverige blivit så pass välmående att man nog inte såg någon större skillnad på en svensk immigrant och en infödd amerikan i klädsel, vanor, etc.

[Patrik Öbrink]

Ja, kritiken mot klosterväsendet var väl en stark orsak till att man var negativa till katolicismen även i Sverige/Nordvästeuropa vid ungefär samma tid.

Ja, så var det och det höll i länge. I en riksdagsdebatt på 1960-talet kallade en ledande socialdemokrat kloster för "andliga koncentrationsläger" och helt fritt att etablera kloster i Sverige blev det inte förrän 1976.

Än idag har vissa frireligiösa en negativ syn på klosterväsendet (det anses "oblibliskt", som att helhjärtat ägna sig åt Gud skulle strida mot det som står i Bibeln), men svenskar i allmänhet har en positiv syn och har stor respekt inte minst för nunnor.

Svenska emigranter hade väl till en början inte heller så gott anseende i USA. Jag menar så länge Sverige var verkligt fattigt, alltså till och med mitten av 1800-talet ungefär. Framåt slutet av 1800-talet hade Sverige blivit så pass välmående att man nog inte såg någon större skillnad på en svensk immigrant och en infödd amerikan i klädsel, vanor, etc.

Ja, svenskar verkar ha haft dåligt anseende fram till 1880-talet. Då hamnade de i bättre dager till följd av immigrationen från södra och östra Europa. Svenskarna "är inte gatuförsäljare, positivhalare eller tiggare; de säljer inte kläder och driver inte pantbanker,” som den kongregationistiska missionären M W Montgomery skrev 1885; ”de söker inte skydd under den amerikanska flaggan för att bland oss införa och främja … socialism, nihilism, kommunism … de är mer som amerikaner än något annat utländskt folk.” Att de var protestanter blev då också en fördel.

[a81]

Sedan var det väl också så att svenskarna (nordbor) skapade samhällen som liknade Norden väldigt mycket. USA var väl också lokalt organiserat på ett liknade sätt som i Sverige, så svenskar hade relativt lätt att bli delaktiga i lokalpolitik och så.

[Patrik Öbrink]

Sedan var det väl också så att svenskarna (nordbor) skapade samhällen som liknade Norden väldigt mycket. USA var väl också lokalt organiserat på ett liknade sätt som i Sverige, så svenskar hade relativt lätt att bli delaktiga i lokalpolitik och så.

Så var det. De skandinaver som bosatte sig tillsammans på landet skapade lokala samhällen som påminde om dem i hemlandet. Jag besökte Swedesburg, Iowa, för några år sedan och av bilderna i museet att döma så var det ett väldigt svenskt - och lutherskt - samhälle.

Men hur var det med svenskarna som bosatte sig i städer? Har läst att det i början av 1900-talet bodde fler svenskar i Chicago än i Stockholm. Men man hör inte om några Swedestowns eller Little Stockholm liknande de områden där italienare, kineser osv. bodde. Är väl ämne för en annan tråd.

[Anders Ström]

Liknande tankegångar om Katolska Kyrkan, som här beskrivits, hördes så sent som 1960 under valkampanjen då Kennedy valdes. Han beskylldes för enbart vara ute efter att låta påven styra i USA.

Nästan detsamma blev det också i de svenska tidningarna efter Biskop Bitters inlaga till Skolöverstyrelsen 1921 om oriktiga påståenden i våra skolböcker, som jag tidigare nämnt i denna tråd. Han ansågs ha överträtt sina befogenheter och lagt sig i saker han inte borde ha med att göra. Tidningarna blev fulla med hätska angrepp mot honom.

Teologen Nils Algård skrev en artikel i Svenska Dagbladet 17/11 1921 med rubriken "Den romerska faran" att inlagan endast var en förberedelse på en större propagandakampanj som var att vänta. Han ansåg att så fort man i religionsfrihetens namn nått ett likaberättigande så skulle man slå in på förtryckets väg. Han ansåg Rom var vår största kulturfara och att det skulle betyda vår kultur och vetenskaps nedskruvande till medeltiden. Han avslutade med: "Det står Sveriges folk en Gustav - Adolf - gärning åter.

En ledare i Aftonbladet 13/11 1921 skrev: "Detta protestantiska credo har sedan Luthers och Olaus Petris dagar så starkt rotfäst sig inom det svenska folket att det med lugn kan emotse även de nya former av smidig katolsk offensiv till vilka Biskop Bitters inlaga till Skolöverstyrelsen måhända är ett förebud.

K.G Westman påtalade i en intervju i Dagens nyheter 13/11 1921 att Biskop Bitter stod som representant för en främmande makt och jämförde med de diplomatiska inblandningar som sker obehörigt.

Ja, detta är bara en del av de angrepp som flödat i tidningarna efter inlagan. När man läser dessa får man främst intrycket att det inte gäller någon speciell omsorg om protestantismen utan endast en nationell uppslutning bakom denna mot det utländska som katolicismen innebär.

Tidningarna släppte även fram representanter för Katolska Kyrkan, som Markis Lagergren (Svenska Dagbladet 23/11) eller Bitters sekreterare Pastor Assarson (Dagens Nyheter 10/11 1921och 18/11 1921). Det var i själva verket Assarsson som skrev inlagan i Bitters namn, men det var Bitter som fick ta emot alla attacker och kritik för den. Dessutom skrev chefredaktör Arthur Engberg i Arbetet 24/11 en artikel där han går till storms mot alla de som kritiserat Bitter med att de bara kastar sten i glashus.

Inlagan föranledde endast den åtgärden att Skolöverstyrelsen uppdrog åt Sigfrid von Engeström (docent i teologisk etik) att göra en utredning av de utpekade felen i läroböckerna. Han kom fram till att Biskop Bitter helt enkelt missuppfattat mycket av innehållet i böckerna, men ansåg inte att skoleleverna med de kunskaper de hade, skulle kunna missuppfatta böckerna på samma sätt.

[adlercreutz]

Påminner lite om hur det talats om islam de senaste 10-15 åren.

[Patrik Öbrink]

Klosterväsendet är fortfarande ett rött skynke i vissa kretsar:

https://www.dagen.se/ledare/nunnans-kri ... r/10117182

[hilbert]

Boken påstås vara skriven av Maria Monk (1816–1849), en kanadensisk kvinna som hävdade sig ha varit nunna i Hôtel-Dieu-klostret i Montreall. Boken beskriver sensationella och skrämmande påståenden om livet i klostret:

- Nunnor tvingades till sexuella relationer med präster som hade tillgång till klostret via hemliga gångar.
- Gravida nunnor straffades hårt, och spädbarn som föddes mördades och begravdes i klostrets källare.
- Andra övergrepp inkluderade tortyr, isolering och hjärntvätt.
===
Moderna historiker och samtida utredningar klassar boken som en fabricerad bluff.

Det må så vara , men beskrivningen har samtidigt vissa likheter med något som faktiskt inträffade.

En massgrav med 796 barn har hittats på Irland. Den romersk-katolska kyrkan kräver nu att nunneorden Bon Secours-systrarna, som drev ett hem där, samarbetar med alla utredningar om fallet.

Regeringen överväger att låta utreda den omärkta graven i Tuam i västra Irland, vid ett tidigare hem för ”fallna kvinnor” och deras barn. En polisutredning väntar troligen också. Hemmet drevs av Bon Secours-systrarna 1925-61.

Barnen, från tre månader till nio år gamla, tycks i många fall ha dött av vanvård.
===

Irland har en lång historia av att låsa in unga ”fallna kvinnor”, som bedömdes vara sexuellt aktiva före äktenskapet, föräldralösa eller handikappade, på institution.
Mest kända är de irländska Magdalenatvätterierna, döpta efter den prostituerade Maria Magdalena i Bibeln. På dessa tvingades åtminstone 10.000 kvinnor mellan 1922 och 1996 arbeta under slavliknande former. Många av de utomäktenskapligt födda barnen adopterades bort. Tvätterierna drevs av katolska kyrkan.
Runt 600 av kvinnorna beräknas vara i livet. Efter en utredning beslutade Irlands regering i fjol att ge offren omfattande skadestånd. Premiärminister Enda Kenny bad då formellt om ursäkt för statens roll i det han beskrev som ”en nationell skam”.
En känd person som fördes till ett tvätteri vid 14 års ålder är sångerskan Sinéad O'Connor.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/mass ... -pa-irland

[Patrik Öbrink]

Anti-katolicismen kulminerade i mitten av 1800-talet då protestantiska ledare oroades av det stora inflödet av katolska invandrare från Irland och Tyskland.

Under 1700- och 1800-talen tillät många amerikanska delstater icke-medborgare att rösta. Anti-katolska stämningar mot irländare och tyskar ledde till konstitutionsändringar som förbjöd icke-medborgare att rösta, särskilt i de nordöstra staterna: New Hampshire 1814, Virginia 1818, Connecticut 1819, New Jersey 1820, Massachusetts 1822, Vermont 1828, Delaware 1831, Tennessee 1834, Pennsylvania 1838, Rhode Island 1842, Illinois 1848, Ohio och Maryland 1851 samt North Carolina 1856.

På 1830- och 1840-talen attackerade framstående protestantiska ledare som Lyman Beecher och Horace Bushnell Katolska kyrkan, inte bara för påstådda teologiska fel utan även för att vara fiende till republiken. Deras retorik anses ha bidragit till anti-irländska och anti-katolska attityder. Beechers pamflett Plea for the West (1835) uppmanade protestanter att utestänga katoliker från bosättningar i väst. Katolska kyrkans tystnad om slaveriet väckte också ilska hos protestanterna i nordstaterna.

Den så kallade "nativistiska" rörelsen växte på 1840-talet och ledde till anti-katolskt mobbvåld, bränder av katolsk egendom och mord på katoliker. Våldet underblåstes av påståenden att katoliker förstörde amerikansk kultur, samt att irländska invandrare spred våld och alkoholism. Rörelsen fick politiskt uttryck i Know-Nothing-Party på 1850-talet.

Digital_Reproduction_of_the_Know-Nothing_Party_Flag.jpeg (69.07 KiB) Visad 1480 gånger

(Flagga för Know-Nothing-Party)


1887 grundades American Protective Association i Clinton, Iowa, efter en valförlust som skylldes på katolskt organiserat arbete. Den anklagade politiker för att vara katolskt styrda och tog åt sig äran för republikanska valsegrar.

Exempel på propaganda från American Protective Association, som framställer påven som den yttersta beslutsfattaren som kontrollerar Vita huset, kongressen och federala finans- och förlagsinstitutioner:

94-RomanismAtWashington.jpeg (111.78 KiB) Visad 1480 gånger

Udo_J.,Keppler_The_American_Pope_1894_Cornell_CUL_PJM_1118_01.jpeg (56.56 KiB) Visad 1480 gånger

(En anti-katolsk teckningvisar påvens nuntie, ärkebiskop Francesco Satolli år 1894, där han kastar sin kontrollerande skugga över USA)


---


I början av 1900-talet växte en ny uppskattning av katolicismen fram, vilket dämpade de anti-katolska stämningarna.

I Mellanvästern hyllades Jacques Marquette som regionens grundare med betoning på hans katolicism. I katolska städer som St Louis och New Orleans förstärktes fokus på franskt och katolskt kolonialarv.

I Kalifornien, där protestantismen var svag, marknadsfördes de spanska franciskanermissionerna romantiskt för turister. Gamla missionsbyggnader bevarades, och missionsstilen blev populär för skolor och högskolor.

I de nyligen erövrade Filippinerna berömde amerikanska tjänstemän och skribenter katolska missionsinsatser som hade "civiliserat" landet och ansåg att katolsk tro kunde stödja utvecklingen. William Howard Taft, senare president, ledde denna rörelse och hyllade 1904–1909 spanska missionärer och fader Junípero Serra som pionjärer för civilisationen.

Trots detta grundades 1911 den starkt antikatolska tidningen The Menace, som snart nådde 1,5 miljoner i upplaga.

På 1920-talet var anti-katolicismen utbredd.

Ku Klux Klan (KKK) menade att katolicismen var oförenlig med demokrati och att katolska skolor främjade separatism. Katoliker svarade genom att betona sin lojalitet som amerikaner och rätten till religionsfrihet. Second KKK växte snabbt 1921–1925 och intensifierade sin anti-katolska retorik. 1925 brände Klanen ett kors utanför en ny katolsk kyrka i Royal Oak, Michigan.

Den 11 augusti 1921 mördades prästen James Coyle i Birmingham, Alabama, av metodistpastorn E. R. Stephenson efter att Coyle vigt Stephensons dotter (som konverterat till katolicismen) med en puertorican. Stephenson frikändes med hjälp av advokaten Hugo Black, senare domare i Högsta domstolen. Hugo Black valdes till senator 1926 efter att ha hållit många Klan-tal med anti-katolsks innehåll. Som domare har han kritiserats för att låta anti-katolska åsikter påverka beslut.

Klantreerome.jpeg (155.21 KiB) Visad 1480 gånger

(Klanen räddar USA från det ondskefulla Rom)

Klanen kollapsade mitten av 1920-talet, bl.a. på grund av att den utvecklats till rena pyramiddprl där organisatörer tog avgifter och sedan övergav de lokala avdelningarna.

1928 blev demokraten Al Smith den första katoliken att nomineras som presidentkandidat för ett stort parti. Hans religion blev en central valfråga, särskilt bland lutheraner och sydstatsbaptister, som varnade för att Smith skulle lyda påven istället för folket och hota nationens självständighet. Rykten spreds om att påven skulle flytta till USA.

Protestantiska pastorer talade illa om Smith, ofta utan att öppet stödja republikanen Herbert Hoover. De såg Katolska kyrkan som "oamerikansk" och fientligt inställd till demokrati, religionsfrihet och separation mellan kyrka och stat. En enkät bland 8 500 sydmetodistiska präster visade att bara fyra öppet stödde Smith. Smiths negativa inställning till alkoholförbud försvårade läget i protestantiska landsbygdsområden. Hans stöd var svagast i gränsstaterna och mötte starkt motstånd, bland annat från evangelister.

Smiths tydliga anti-Klan-linje tilltalade väljare som såg KKK som ett hot mot demokratin. Han vann stora delar av Deep South – trots dess anti-katolska tradition – men förlorade periferin. Efter 1928 återgick "the Solid South" till demokraterna. En långsiktig effekt var ökat stöd för Demokraterna i storstäderna, där etniska katoliker mobiliserades (ofta med kvinnor som röstade för första gången) för att försvara sin religiösa kultur. De tolv största städerna, som tidigare gett republikanerna stora marginaler, gav nu Smith en knapp seger. Detta skifte blev permanent och utgjorde en viktig del av Franklin D. Roosevelts New Deal-koalition som dominerade nationella val i decennier.

Andra världskriget blev en vändpunkt. Då började religiös tolerans lyftas fram i det amerikanska samhället. Militären blandade aktivt USA:s vita etniska och religiösa grupper genom sin personalpolitik. Att vara hemifrån, militärlivets ofta förnedrande upplevelser och den enhetsbyggande träningen jämnade ut skillnaderna mellan soldaterna. Aktiviteter för att fylla tid stärkte känslan av gemensam amerikansk identitet. Under strid överlevde männen genom att lita på kamrater oavsett etnicitet eller religion.Efter kriget bidrog veteranerna till att omforma samhället genom att använda sin makt för ökad etnisk och religiös tolerans. "Kriget omformade nationen. Nationen smiddes i krig."

Men antikatolicismen fortsatte att frodas i vissa grupper.

Den 20 oktober 1951 nominerade president Harry Truman den tidigare generalen Mark Clark till USA:s sändebud till Heliga Stolen. Clark tvingades dra tillbaka sin nominering den 13 januari 1952 efter protester från Texassenatorn Tom Connally och protestantiska grupper.

På 1950-talet kunde fördomar mot katoliker fortfarande höras från vissa protestantiska präster och pastorer, men nationella ledare försökte i allt högre grad bygga upp en gemensam front mot kommunismen och betonade de gemensamma värderingar som delades av protestanter, katoliker och judar. Ledare som Dwight D. Eisenhower betonade hur judisk-kristna värderingar var en central del av den amerikanska nationella identiteten.

John F. Kennedys katolska tro var en avgörande faktor i presidentvalet 1960. Katoliker mobiliserades och gav honom 75–80 procent av sina röster.

Framstående protestantiska ledare, som Billy Graham och Norman Vincent Peale, organiserade pastorer och varnade för att påven skulle styra Vita Huset. Peale kritiserades hårt för sin anti-katolicism och tog tillbaka sina uttalanden, medan Graham arbetade intensivt mot Kennedy.

För att lugna protestantiska farhågor tog Kennedy avstånd från kyrkliga företrädare. I ett uppmärksammat tal till pastorer i Houston den 12 september 1960 förklarade han: "Jag är inte den katolska kandidaten till president. Jag är Demokraternas kandidat som råkar vara katolik. Jag talar inte för min kyrka i offentliga frågor – och kyrkan talar inte för mig." Han lovade att respektera separationen mellan kyrka och stat och inte låta kyrkan diktera politiken.

I slutändan uppvägde religionens positiva och negativa effekter på hans röster varandra. Han vann knappt; experter ansåg enligt The New York Times att han vann mer än han förlorade på sin katolicism, tack vare katolsk solidaritet för politisk jämlikhet.

Oro för katolsk makt kvarstod efter Kennedys seger. Många protestanter litade inte på hans löften, vilket märktes 1961–1962 i frågor som federalt utbildningsstöd och Peace Corps. Gradvis minskade rädslan när Kennedy höll sina vallöften. Andra Vatikankonciliet, kyrkans reformering, nya prioriteringar som rasjämlikhet och Vietnamkriget samt nya politiska allianser bidrog också.

Anti-katolicismen påverkade inte William E. Millers vicepresidentkandidatur 1964 eller Robert Kennedys presidentkampanj 1968.

---

Efter presidentvalet 1980 minskade spänningarna mellan evangelikala protestanter och katoliker dramatiskt. De två grupperna allierade sig ofta inom Republikanern - från om med valet 1972 började en majoritet katoliker rösta republikanskt istället för demokratiskt - och bildade den kristna högern för att främja konservativa värderingar, som motstånd mot samkönade äktenskap och abort. Båda höll fast vid traditionella moralvärden och motsatte sig sekularisering. Ronald Reagan var särskilt populär bland vita evangelikala och etniska katoliker ("Reagan-demokrater").

Katoliker är nu väletablerade i politik och samhälle. Många domare i Högsta Domstolen är katoliker, i kongressen och senaten sitter många katoliker, det finns ett flertal katolska guvenören och den nuvarande presidentadministrationen har den största andelen katoliker på viktiga poster hittills.

På senare år har antalet anti-katolska attacker har ökat. Den amerikanska biskopskonferensen rapporterade 139 incidenter 2020–2022 (brandattentat, vandaliserade statyer m.m.). FBI-statistik visar stigande hatbrott mot katoliker sedan 2013 (73 år 2020). OSCE rapporterade 420 hatbrott mot kristna 2022 (mest efter judar).

Den 27 augusti 2025 inträffade en masskjutning vid Annunciation Catholic Church i Minneapolis under en skolmässa. Två skolbarn dödades och cirka 30 skadades (varav många barn). Gärningspersonen, 23-årige Robin M. Westman (transsexuell, tidigare elev vid skolan), sköt sig själv till döds.. FBI utreder händelsen som anti-katolskt hatbrott och inhemsk terrorism.

[Anders Ström]

Av historien om Bon Secours-systrarna på Irland, får man inte generalisera och dra slutsatsen att sådant är klosterlivet. Detta är ett extremfall. Bara för att en präst i Värmland på 1860-talet mördade flera människor genom att blanda gift i nattvardsvinet, får man inte ur detta dra den slutsatsen att sådana är Svenska Kyrkans präster.

Svnskarnas negativa inställning till klosterväsendet tror jag minskade något när filmen Sound of Music gick ut över världen. Men den bild som visas där av klosterlivet, är bara ett levnadsätt i kloster av många olika. Levnads- och arbetssättet varierar i olika ordnar. Alla lever inte inom klostrets väggar hela tiden. Många nunnor är verksamma i olika församlingar och har arbetsuppgifter liknande de anställda lekmännen har i Svenska Kyrkan. I Italien under den tyska ockupationstiden gömde nunnorna många judar inom klostren. Näst efter Danmark var Italien det ockuperade land som hade den största andelen av de räddade i förhållande till antalet judar.

[hilbert]

Av historien om Bon Secours-systrarna på Irland, får man inte generalisera och dra slutsatsen att sådant är klosterlivet.

Nej och det har egentligen inte med katolicismen att göra heller, utan det är en en del av ett mörkt kapitel som löper genom hela kristendomens historia i de flesta samfund.
Nämligen den grymma behandlingen av ogifta mödrar, som levt kvar in i våra dagar.

Så sent som i slutet på 60-talet byggde man i Göteborg ett särskilt "hem" där man placerade tonårsmammor.
De fick alltså inte bo kvar hemma.
Jag säger inte att de blev behandlade som på Irland, men det var ju en tydlig stigmatisering.
Jag jobbade i de lokalerna 20 år senare , i en helt annan verksamhet.
Det fanns kvar spår i form av ett rörledningssystem där man pumpat runt bröstmjölk .

[Patrik Öbrink]

Traditionen med julkrubbor kommer från Italien. En av de tidigaste avbildningarna av Jesu födelse finns i den tidiga kristna katakomben San Valentino i Rom. Den dateras till omkring 380 e.Kr. En annan, från ungefär samma tid, finns under predikstolen i Sant'Ambrogio, Milano, huggen på Stilichos sarkofag.

Den första säsongsbetonade julkrubban, som verkar ha varit en dramatisering snarare än skulptural återgivning, tillskrivs S:t Franciskus av Assisi. Bonaventura beskriver den i biografin om Franciskus av Assisi cirka år 1260.

Enuppsättning stenfigurer av Arnolfo di Cambio, en ledande skulptör på 1200-talet, tillverkades för basilikan Santa Maria Maggiore i Rom omkring år 1290. Den bevarade delen inkluderar figurer från den heliga familjen, de tre vise männen samt oxen och åsnan.

Santa_Maria_Maggiore_24_(cropped).jpeg (30.79 KiB) Visad 1379 gånger

Dess popularitet inspirerade kristna i många länder, och under den tidigmoderna perioden sattes krubbor, ofta tillverkade i Italien, upp i många kristna kyrkor och hem. Även i svenska kyrkor vet man att sådana sattes upp under medeltiden.

Barocken var julkrubbornas stora blomstringstid. Jesuiterna ville efter reformationen åter åskådliggöra tron. Därför krävde t.ex. ordensgrundaren Ignatius av Loyola: "Den troende måste kunna föreställa sig, hur Goliats rustning klirrar, när jätten, träffad av Davids sten, störtar till marken". Jesuiterna byggde därför stora och vackra krubbor.

Sveriges första julkrubba efter reformationen visades 1803. Utseendet nedtecknades i Årstafrun Märta Helena Reenstiernas dagbok. Med tiden drog den katolska församlingens julkrubba en storpublik. 1834 såldes drygt 7 000 biljetter till en julkrubba i ett Stockholm som då endast hade cirka 80 000 invånare. På 1870-och 1880-talen dök de första privata julkrubborna upp i borgerliga katolska hem.

I Svenska kyrkan fanns det länge ett utbrett motstånd mot den katolska företeelse och det dröjde til 1903 innan en krubba sattes upp och då utanför en kyrka.

I en del öst- och centraleuropeiska länder har det utvecklats en tradition av att bygga städer kring krubban. Exempel på det är Betlehem i Tjeckien och Slovakien och byggnader från Krakow i Polen.

Szopka_krakowska,_Bronisław_Pięcik,_MHK,_1998.jpeg (80.53 KiB) Visad 1379 gånger

---

Delar av originalkrubban, som Jesus sägs ha legat i stallet i Betlehem, kan sedan 300-talet ses i kyrkan Santa Maria Maggiore i Rom. Krubban består nu endast av 5 murkna brädbitar från bokträ, numera infattade i silver och kristall.

krubba.jpeg (66.86 KiB) Visad 1379 gånger