Titulering?

[von Adler]

Jag har för mig att i Finlandssvenskan levde titulering med Herr och titel kvar länge, man sa fortfarande "Herr Kapten" eller "Herr Professor" åtminstone genom andra världskriget.

I Sverige verkar det som om man växlade till att bara använda yrkestiteln, utan Herr någon gång i mitten av 1800-talet. Stämmer det?

[Patrik Öbrink]

Försökte hitta svaret på den här sidan, men blev inte direkt klokare på den punkten.

Men du kanske lyckas?

https://www.hhogman.se/titulering.htm

[Markus Holst]

I Tyskland är det fortfarande Herr/Frau + titel. Fast det heter Eure Majestät, inte Herr Majestät.

Hur är det i andra länder?

[von Adler]

Försökte hitta svaret på den här sidan, men blev inte direkt klokare på den punkten.

Men du kanske lyckas?

https://www.hhogman.se/titulering.htm

Har kollat igenom den, men den säger ingenting om när bara titeln ersatte herr och titeln.

[Femtiotrean]

Vi säger fortfarande herr eller fru undersergeant - om vi är meniga - och herr eller fru överstelöjtnant - vi har inte ännu haft en kvinnlig general.

Och Alexander Stubb är lika mycket herr president som Tarja Halonen var fru president.

En aning komiskt kan det låta när t.ex. riksdagens talman är en kvinna.

[Patrik Öbrink]

Just när det gäller talmannen är det väl likadant i Sverige, att åtminstone riksdagsledamöterna titulerar honom eller henne herr/fru talman?

[a81]

Samtidigt var ju "herr" och "fru" rena överklasstitlar fram till mitten av 1800-talet. Jag tror inte att någon hade sagt "herr undersergeant" i Sverige för 200 år sedan, men däremot säkert "herr överstelöjtnant". Jag tror att man hade sagt "undersergeanten" respektive "herr överstelöjtnant".

För att jämföra med Finland så är det "herr/fru talman" även här i Sverige. Kungen duas normalt sett inte (men händer ibland t.ex. av misstag), utan tituleras "kungen" eller mera formellt "ers majestät". Motsvarande gäller övriga kungafamiljen. Statsministern tilltalas normalt sett "du", men "statsministern" förekommer väl också, exempelvis i riksdagsdebatter.

[Stefan Lundgren]

Kom att tänka på den där teckningen som finns med Tore Frängsmyrs ”Svensk idéhistoria”

(Fattar inte varför jag får den på sidan).

Det är bild som visar en professor kommer in till sina studenter i föreläsningssalen och säger ”Gad dag, studenter”; Svaret blir!!!
1964 Goddag herr professor.
1974 Hallo kammerat
1984 ”Sorlande”

Stefan

[a81]

Hade verkligen studenterna 1964 sagt "herr professor"? Jag tänker snarare "professorn" eller "professor Efternamn".

[Stefan Lundgren]

Den som gjorde teckningen utgick från följande;
1964: Tror precis som du att de sade även efternamnet och på den tiden pågick det studentrevolter, men hade respekt för föreläsarna/lärarna tydligen.
1974: Ville studenterna även ha innehåll i lärande som speglade ett marxistiskt perspektiv.
1984: Tänkte mer på framtiden, ha bra utbildning och chans till bra jobb, därmed var det bara sorlande när professorn kom in i salen.

Stefan

[a81]

Jo, men man var inte ens 1964 så formell att man sa "herr professorn", utan jag är nästan säker på att man sa "professorn" eller "professor Efternamn".

Sedan får man inte glömma om titulerandet redan var på utdöende strax före dureformen, i alla fall i lite folkligare och/eller lantligare miljöer. Det var väldigt olika hur man tilltalade varandra i olika socioekonomiska miljöer i Sverige i mitten av 1900-talet.

[Stefan Lundgren]

Jag vet inte riktigt, utifrån Frängsmyr så var det revolter och annat som gjorde att studenterna visade framfötterna, även om i Sverige var lite på humor.
Genom att säga ”God dag herr professor verkade vara omodernt hur senare på 1900-talet man kommer så ville själva skaparen av teckningen porträttera den skillnad som var mellan studentgrupper under vissa tider. Nu har jag tittat igenom den där textrutan igen.

Stefan

[Markus Holst]

Glöm inte Ni-reformen, som skulle få svensken att tilltalar varandra med det från början något nedsättande Ni istället för krångliga titlar - som ju inte stort omöjliggjorde konversationer med okända.

[a81]

När försökte man sig på en Ni-reform?

"Ni" uppfattades väl som nedsättande, liksom ett tilltal som användes vid exempelvis tillsägelser. Man skulle kanske kunna tänka sig att en polis 1950 hade kunnat säga: "Var det Ni som kastade skräpet på gatan?"

[Markus Holst]

Runt 1960 var Ni ett allmänt tilltalsord.