Om Heliga Stolen, Katolska Kyrkan och påven

[Hans]

Tack för svaren, en lustig relaterad anekdot:

https://varldenshistoria.se/samhalle/me ... ar-en-fisk

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Sedan åtminstone 700-talet vet vi att kristna pilgrimer låtit tatuera sig vid besök i det heliga landet som minne av pilgrimsfärden. Särskilt populärt har det varit bland kopter.

Inom koptisk kristendom användes tatueringar ofta för att identifiera sig som kristen – ungefär som att bära ett krucifix eller halsband med kors. Den specifika koptiska seden att tatuera ett kors på insidan av höger handled tros ha sitt ursprung i etiopisk sedvänja och fungerat som en metod för etnisk och religiös identifiering i övervägande muslimska samhällen. Det sågs som en påminnelse och bekräftelse på ens tro, och ett sätt att göra det omöjligt att avfalla.

Korsfarare skaffade ofta tatueringar som ett minne av sin tid i det heliga landet.

På Balkan under ottomanskt styre lät sig kristna tatuera sig, dels för att kunna identifieras som kristna och dels för att slippa bli tagna som sexslavar.

I Jerusalem finns världens äldsta tatueringssalong, Razzouk Tattoo, som drivit av samma koptiska familj i 27 generationer, cirka 700 år. De har unik design som på licens används av tatuerare runt om i världen.

Razzouk_tattooing_process.jpeg (55.09 KiB) Visad 1490 gånger

En katolsk diakon får en tatuering hos Razzouk Tattoo.

Old_Jerusalem_Razzouk_Tattoo_P1050687.jpeg (66.74 KiB) Visad 1490 gånger

Inom Judendomen och Islam är tatueringar traditionellt förbjudet. Det finns ett uttalat förbud om kroppsmålningar i Gamla Testamentet.

[Patrik Öbrink]

För den som vill fördjupa sig i ikonografin:

[Patrik Öbrink]

Katoliker är, liksom andra kristna, en mycket liten minoritet i Thailand. Uppskattningsvis en halv miljon katoliker finns det i landet, motsvarande cirka 0,6% av befolkningen. Den består av elva stift, varav två ärkestift (Bangkok och Thare-Nonseng i den nordvästra delen av landet på gränsen til Laos).

Francisco Xavier planerade att bege sig till Siam för mission, men på grund av hans död 1552 blev det aldrig så. I stället böljar Katolska kyrkans historia i Thailand 1554, då portugisiska handelsfartyg och missionärer – främst dominikaner – anlände till Ayutthaya (dåvarande huvudstad i Siam). Få konversioner skedde initialt, men man grundade totalt tre församlingar med ungefär 1500 medlemmar.

På 1600-talet växte verksamheten: 1662–1669 inrättades Apostoliska vikariatet i Siam av franska missionärer från Paris Foreign Missions Society (MEP). Kung Narai stödde missionärerna, men efter hans död 1688 följde svåra förföljelser och kristendomen förbjöds nästan.

Under 1700- och 1800-talen präglades perioden av förföljelser (bl.a. 1729, 1755) och begränsad tillväxt, främst bland vietnamesiska och portugisiska invandrare. Toleransen ökade under kung Mongkut (1851–1868) och Chulalongkorn, med förnyade privilegier 1856. Kyrkan byggde skolor, sjukhus och seminarier.

På 1900-talet växte kyrkan genom invandring från Vietnam och Kina. 1965 blev Bangkok ärkebiskopsdöme med flera stift. Andra världskriget medförde nya förföljelser. Idag, den 16 december, firar kyrkan i Thailand martyrerna i Songkhon - sju katoliker som avrättades av thailändsk polis i december 1940. Kateketen (lärare i katekes) Philip Siphong Onphitak, 33 år, dödades för att han vägrade avsäga sig sin tro. Därefter avrättades Agatha Phutta, en 59-årig kvinna från Laos, de unga nunnorna Agnes Phila och Lucia Khambang samt tonåsflickorna Cecilia Butsi, Bibiana Khampai och Maria Phon (den yngsta bara 14 år). De saligförklarades av påven Johannes Paulus II 1989.

Pong_Kham,_Wan_Yai_District,_Mukdahan_49150,_Thailand_-_panoramio_(3).jpeg (73.3 KiB) Visad 1442 gånger

Basilikan Vår fru av martyrerna i Songkhon


Johannes Paulus var den förste påven som besökte Thailand, 1984. Franciskus besökte Thailand 2019 i samband med sin resa till Japan.

1821 invigdes Bebådelsekatedralen i Bangkok. Det är en oerhört vacker kyrka där jag varit på mässa en gång. Det är viloplats för denna salige fader Nicholas Bunkerd Kritbamrung, En lokal som betjänade sin församling mitt under förföljelse. Han dömdes till 15 års fängelse och döpte 66 medfångar medan han satt i fängelse. Trots att han var sjuk i nio månader förblev han orubblig i sin tro och dog i fängelset 1944 vid 49 års ålder. Han är, tillsammans med de sju martyrerna i Songkhon, på väg att helgonförklaras.

Mary_of_Assumption_Bangkok.jpeg (165.18 KiB) Visad 1442 gånger

[Hans]

Ja, det var en fin kyrka.

Tatueringar är ett f*nstyg, dottern min delar inte sin fars uppfattning. Men hon är medveten om den och visar, tveksamt, upp sina små och diskreta tatueringar. Inget mig veterligen religöst.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Ja, det var en fin kyrka.

Tatueringar är ett f*nstyg, dottern min delar inte sin fars uppfattning. Men hon är medveten om den och visar, tveksamt, upp sina små och diskreta tatueringar. Inget mig veterligen religöst.

MVH

Hans

Håller med. Jag håller mig till den judiska lagen på den punkten. Tacksam för att jag träffade en kvinna innan det blev en farsot.

[Hans]

Helt OT men en anekdot. Jag fick frågan av min dotter (efter det hon var myndig och hade sin första): 'Pappa, om någon stod med en .357

riktad mot ditt huvud och sade att du får välja en tatuering, annars skjuter jag. Vad skulle det bli?
Jag svarade antingen tre femuddiga stjärnor (kapten) på vänster bröstsida eller tre kronor på axeln.

Vad vore ditt val Patrik?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Då får det bli ett litet krucifix, lire diskret:

[Hans]

Förvånar det mig?

Så, ursäkta sidospåret.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Härnäst blir det något om kyrkan i USA. Vad vill ni läsa först:

1) Catholic Land Movement
2) Anti-katolicism i USA genom tiderna
3) Ave Maria - en planerad småstad i Florida med katolsk prägel

[Hans]

2).

MVH

Hans

[Anders Ström]

Då får det bli ett litet krucifix, lire diskret:


krucifix.jpg

Har själv ett irländskt (keltiskt) kors på armen. Det tycker jag passar bra som katolik!

[Patrik Öbrink]

Då får det bli ett litet krucifix, lire diskret:


krucifix.jpg

Har själv ett irländskt kors på armen. Det tycker jag passar bra som katolik!

Verkligen passande. Irländskt ger guldstjärna. Jag kanske skulle välja ett Patrikskors då:

Kors brukar vara förbehållna martyrer, men S:t Patrick har - som enda icke-martyr tror jag - fått ett eget kors.

[Anders Ström]

2).

MVH

Hans

Alternativ 2) tycker jag också låter bra. Då skulle jag gärna vilja läsa om valkampanjen 1960 när Kennedy valdes som den förste katolske presidenten, då hans katolska tro åberopades mot honom.

[Patrik Öbrink]

Anti-katolicismen har gamla anor i USA. Den fanns redan innan USA bidades och är en del av den koloniala historien.

Anti-katolska attityder fördes först till de tretton brittiska kolonierna i Nordamerika av protestantiska nybyggare från Europa I kolonialsamhället fanns två huvudtyper av anti-katolsk retorik, och dessa levde kvar under de kommande århundradena.

1) Den första typen hade sina rötter i den protestantiska reformationens teologiska arv samt i Europas religionskrig . Den präglades av bibliska föreställningar om Antikrist och Babyloniska skökan och var den dominerande formen av anti-katolskt tänkande ända fram till slutet av 1600-talet.

2) Den andra typen byggde delvis på främlingsfientliga, etnocentriska, nativistiska och rasistiska känslor samt misstro mot de växande strömmarna av katolska invandrare – särskilt från Irland, Italien, Polen, Tyskland, Österrike och Mexiko. Denna variant riktade ofta in sig på påvens påstådda kontroll över biskopar, präster och diakoner.

Den protestantiska reformationen byggde på kritik mot vad man såg som katolska kyrkans fel, vilket ledde till starkt motstånd mot kyrkans hierarki och särskilt påven. Detta motstånd präglade de flesta protestantiska grupper i de tretton kolonierna (kalvinister, anglikaner och lutheraner). Engelsk, skotsk och skotsk-irländsk identitet var dessutom ofta definierad genom motsats mot katolicismen – "att vara engelsk var att vara anti-katolsk" var den förhärskande föreställningen.

Många engelska kolonister, som puritanerna, hade själva flytt från religiös förföljelse i Europa och såg Church of England som alltför katolsk. Detta gav tidig amerikansk religionskultur en utpräglad anti-katolsk ton. Redan vid grundandet av Jamestown 1607 fanns ett utbredda anti-katolska fördomar, och koloniala lagar och stadgar förvägrade ofta katoliker politiskt inflytande eller till och med bosättning (t.ex. i Virginia 1642 och Massachusetts 1647). I Maryland, som till en början var katolskt tolerant, avskaffades toleransen 1654, och senare förbjöds mässor, sakramenten och katolska skolor.

Under revolutionskriget väckte Quebec Act (1774), som gav katoliker i Quebec religionsfrihet, stark ilska bland kolonisterna – det betraktades som ett av de "Intolerable Acts" och bidrog till revolutionsutbrottet. Patrioter såg en eventuell spridning av katolicismen som ett hot. Trots detta förändrades läget dramatiskt när USA sökte stöd från katolska Frankrike under frihetskriget. Anti-katolsk retorik minskade kraftigt; kung George III blev istället den nya "demonen". George Washington främjade aktivt religiös tolerans, förbjöd anti-katolska firanden i armén och besökte olika samfund. Efter kriget fick katoliker laglig tolerans även i de tidigare fientliga New England-staterna, och traditioner som "Pope Night" upphörde.

---

Pope Night var en anti-katolsk högtid som firades årligen den 5 november i de brittiska kolonierna i Amerika, särskilt i New England och framför allt i Boston, under 1600- och 1700-talen.

Högtiden härstammade från den engelska Guy Fawkes Night (eller Bonfire Night), som firar misslyckandet med Krutkonspirationen 1605, då katoliken Guy Fawkes och andra konspiratörer försökte spränga det brittiska parlamentet för att döda den protestantiska kungen James I.

I Amerika blev firandet mer uttalat anti-katolskt än i England. Istället för att främst fokusera på Guy Fawkes brände man ofta dockor av påven, djävulen och ibland katolska pretendenten till tronen (som "Old Pretender" James Francis Edward Stuart).

Firandet gav lägre klasser, som sjömän, arbetare och unga män, en chans att ventilera frustrationer genom kaos, dryckeslag och protester mot eliten.

Här är ett typiskt firande i Boston på 1700-talet:

- På dagen gick barn runt med små "påvar" (ofta utskurna ur potatis) och tiggde pengar, liknande dagens trick-or-treat.

- På kvällen arrangerades stora parader med enorma dockor på vagnar, en från North End och en från South End.

- De två grupperna möttes ofta i slagsmål om vem som fick bränna dockorna – våldet kunde vara brutalt, med klubbor och skador.

- Till slut brändes dockorna på stora bål, ofta med fyrverkerier eller explosioner.

På 1760-talet användes Pope Night för att protestera mot brittiska skatter (som Stamp Act), och mobbarna som organiserade firandet blev senare involverade i revolutionära aktiviteter, som Sons of Liberty.

Högtiden dog ut i samband med amerikanska revolutionen. År 1775 förbjöd George Washington firandet bland sina soldater för att inte förolämpa katolska allierade i Kanada och Frankrike, som Amerika behövde stöd från.

Den sista stora Pope Night i Boston hölls 1776, även om spår levde kvar längre på landsbygden.

Vissa historiker ser kopplingar till moderna traditioner, som att element av bus och tiggeri på gatorna bidrog till utvecklingen av Halloween i Amerika.

Pope_Night.jpeg (201.75 KiB) Visad 1247 gånger

Fortsättning följer ...