Finländska flygvapenmuséet

[Hans]

Källa på det?

Jag frågar för jag tror jag saknar något i min bokhylla.

MVH

Hans

[von Adler]

När det gäller flygtaktiken, Jorma Sarvantos "Krigsflygare under Karelens himmel". Han beskriver mycket väl träningen i skytte m.m. som han gick igenom under mellankrigstiden.

[Hans]

Tack, eller snarare tvärtom. Nu måste jag ju skaffa en bok till.

MVH

Hans

[sveahk]

Tack, eller snarare tvärtom. Nu måste jag ju skaffa en bok till.

MVH

Hans

Du kan få min om du vill...

Hans K

[Hans]

Jag kan låna den av dig. Om den personligen överlämnas av dig. Din hustru går också bra.

MVH

Hans

[von Adler]

Vad gäller finsk flygtaktik utvecklade de under fortsättningskriget en egen version av boom'n'zoom (denna taktik används fortfarande av både svenska och finska flygvapnen).

Den amerikanska boom'n'zoom gick ut på att inte låta sig lockas in i svängdueller (s.k. hairballs) med de manövrerbara lätta japanska jaktplanen - istället utnyttjade de sina flygplans starka motorer och superchargers (återigen vetefan vad de heter på svenska) genom att lägga sig högt, dyka på de japanska planen och sedan klättra igen - japanerna med sina svagare motorer kunde inte klättra på samma vis.

Finnarna la sig högt och dök sedan på sovjetiska formationer och sköt på ett eller två fiendeplan. Eftersom de finska piloterna var sådana skickliga skyttar kunde de ofta skjuta ner eller åtminstone skada ett eller två fiendeplan på det viset. Sedan fortsatte de att dyka genom fiendeformationen och drog med sig jakteskorten efter sig (vilket öppnade fältet för en rotetvåa som kom efteråt).

Finnen fortsatte att dyka tills han var nere på trädtoppshöjd. Med så hög fart efter en lång dykning krävdes det stor skicklighet och intim kännedom om sitt plan och dess egenskaper för att avbryta dykningen i precis rätt ögonblick. De följande sovjeterna avbröt ofta dykningen tidigare och tappade då bort det finska planet mot skogen nedanför, eller så avbröt de för sent och damp ner i backen.

Finnen kunde då skaka av sig förföljaren och sedan stiga igen för att upprepa manövern.

[Hans]

...och superchargers (återigen vetefan vad de heter på svenska)...

Vårda ert språk karl.

Kompressor säger https://sv.wikipedia.org/wiki/Kompressor_(fordon)
Jag är fullständigt rudis om motorer, också.

MVH

Hans

[Battler]

Tackar för input i tråden.

I dag tar vi en trappa upp:

Thulin typ D är ett tvåsitsigt spaningsflygplan helt i trä, tygklätt flygplan. Det är en licensbyggd version av den franska Morane-Saunier L som var i produktion 1913–1915. Fem Thulin typ D byggdes vid Dr. Enoch Thulins flygplansfabrik i Landskrona mellan 1915 och 1918.

Två Thulin typ D tjänstgjorde under finska inbördeskriget 1918. De första anlände från Umeå till Vasa på morgonen den 6 mars 1918. Det donerades till Finlands vita armé av den svenske greven Eric von Rosen och flögs till Finland av löjtnant Nils Kindberg från det svenska flygvapnet med von Rosen som passagerare.

Det kom att bli Finlands flygvapens första flygplan, och datumet för dess ankomst anses vara dagen för grundandet av det finska flygvapnet. Innan von Rosén korsade Bottniska viken målade han sin personliga lyckosymbol på undersidan av vingarna – det var ett blått hakkors på vit botten. Flygvapnet använde symbolen som nationellt märke på sina flygplan fram till 1945.

Thulinplanen användes främst vid Tammerforsfronten för spaning och flygbladsfällning. På vissa uppdrag fällde besättningsmedlemmarna primitiva improviserade bomber för hand mot fienden, men betydelsen av dessa "bombräder" var försumbar. Livslängden på Thulinplanen var kort. Flygplanet som von Rosen donerat förstördes den 16 april 1918 efter att vingen havererat under en testflygning efter underhåll. Det andra flygplanet skadades allvarligt i en nödlandning den 28 mars 1918 efter en brand i förgasaren.

Thulin typ D, som hänger från museets tak, är en replika byggd runt resterna av flygplanskroppen av det andra flygplanet, med hjälp av ritningar från Sverige. Flygplanet har en original Thulin A-motor, som är en licensversion av den franska Le Rhône.

Douglas DC-3 är en amerikansk tvåmotorigt passagerar- och trupptransport som kan ta 28 till 33 passagerare och tre besättningsmän. Tack vare aluminiumstrukturen, som introducerades av Douglas, var flygplanet lätt, hållbart och billigt att tillverka.

Prototypen gjorde sin första flygning i december 1935 och DC-3:an blev en omedelbar succé inom den kommersiella luftfarten. 430 flygplan hade byggts innan USA gick med i andra världskriget. I Royal Air Force kallade flygplanet för Dakota.

År 1947 hade Douglas byggt 10 654 DC-3:or, varav de flesta var militära versioner med beteckningarna C-47 och C-53. Ett stort antal pensionerade trupptransportflygplan såldes till flygbolag efter kriget. Finland köpte åtta DC-3 ur USA:s överskottslager i maj 1946. Flygplanen renoverades och konfigurerades om för att transportera passagerare av Fokker i Nederländerna och den statliga metallfabriken (senare Valmet) i Tammerfors. 15 DC-3 sattes i tjänst i Finland, varav 10 med Aero (senare Finnair) och 4 med Kar-Air.

Åtta av Finnairs DC-3:or såldes till flygvapnet 1960–1970 och ett nionde flygplan köptes från Lufthansa. Förutom för den allmänna flygtransporten användes flygplanen för fallskärmsjägarutbildning, målbogsering och flygspaning. Ett flygplan var utrustat för elektronisk övervakning.

Museets DO-4 anlände till Finland i februari 1947 och användes som ett trafikflygplan under registrering OH-LCF. Det såldes till flygvapnet i februari 1960 och donerades till museet i maj 1982.

Iljusjin IL-28R (NH-4)
Il-28R är en spaningsvariant av det sovjetiska tresitsiga lätta bombplanet Il-28. Den mest uppenbara skillnaden mellan de två versionerna är vingspetsarnas bränsletankar på spaningsflygplanet. Besättningen bestod av en pilot, en observatör och en skytt i baksätet.

Finska flygvapnet köpte två Il-28 från Sovjetunionen år 1959. Det första flygplanet, en bombplansvariant, anlände i januari 1960 med en rysk besättning som stannade i Finland i ett halvt år för att utbilda finländska flygare på flygplanstypen. Nästa flygplan, en Il-28R, anlände den 24 juni 1961. Il-28 var väl lämpad för flygvapnets ändamål och ytterligare två spaningsversioner anskaffades 1965. Alla fyra finländska flygplan var av årgång 1955 och de hade renoverats i Sovjetunionen innan de levererades.

Il-28 fick smeknamnet "Nikita" i finsk tjänst. Typen användes inom flygfotografering, sjöövervakning och radioaktiv provtagning. Il-28 var pålitlig och hade goda flygegenskaper, även om de icke servoassisterade kontrollerna var tunga. Den sista flygningen av typen ägde rum i juni 1981.

[Hans]

Delar Thulin ut flygblad eller? Intressant skapelse i ett museum.

MVH

Hans

[Battler]

Delar Thulin ut flygblad eller? Intressant skapelse i ett museum.

MVH

Hans

Thulinplanen användes främst vid Tammerforsfronten för spaning och flygbladsfällning 1918.

[Hans]

Tack. Vad stod på flygbladen?

MVH

Hans

[Battler]

Tack. Vad stod på flygbladen?

MVH

Hans

Vet ej, men det var väl ett budskap, den vita sidan ville föra fram...

[Battler]

Mycke ryssar fångade på en bild, till höger en MiG-15UTI, till vänster en MiG-21F-13, och ovan dem svävar en Iljusjin IL-28R.

MiG-15UTI
I januari 1962 undertecknade Finland ett upphandlingsavtal om fyra tvåsitsiga MiG-15UTI-jaktplan. De inköpta planen anlände till Rissala den 10 november och fick beteckningen MU och nummer 1–4. Planen var tänkta att underlätta övergången från skolflygplanet Fouga Magister till jaktplanet MiG-21.

Förändringen var dock mycket krävande för piloterna. Planet ansågs ha mycket goda flygegenskaper. Dess radio- och navigationsutrustning var dock föråldrad. De pneumatiska bromsarna var svåra att använda, vilket gjorde det svårt att taxa på marken.

Den sista flygningen av denna typ i Finland gjordes den 7 februari 1977 med MU-4, som flög i mer än 619 timmar. Av planen förstördes MU-3 den 27 november 1970 i Sumiainen när bränslet tog slut. Piloten, major Seppo Vuorio, räddades i katapultstolen. Resten av planen har placerats på museer i Finland.

Finländska flygvapnet skaffade de första 22 MiG-21F-13 år 1963, som var i bruk till år 1986. Flygvapnet hade också sex tvåsitsiga skolvarianter, två vardera av varianterna MiG-21UTI, MiG-21UM och MiG-21US.

Åren 1978–1984 skaffades sammanlagt 26 MiG-21bis-allvädersjaktflygplan. MiG-21bis-varianterna utvecklades och förbättrades på många sätt i Finland.

Den sista MiG-21bis, MG-138 (sn 75084608) togs ur bruk den 7 mars 1998 vid Karelens flygflottilj i Rissala. Flygplanet kan idag beskådas vid Mellersta Finlands flygmuseum i Tikkakoski.

Saab 35 Draken är ett enmotorigt svenskt jaktflygplan med dubbel deltavinge som utvecklades av Saab AB för det svenska flygvapnet, där det ersatte J 29, J 32 och J 34. Flygplanet var det första riktiga överljudsflygplanet att tas i tjänst i Västeuropa och kom att brukas militärt i över 40 år i fyra europeiska länder. Första flygningen gjordes 1955, och planet togs i tjänst 1960. Totalt byggdes 644 Drakenflygplan. De tjänstgjorde i fyra olika flygvapen i sammanlagt 46 år (1959–2005). Förutom i Sverige var jaktplanet i tjänst i Österrike, Danmark och Finland.

Den andra exportordern (efter Danmark) för Draken kom från Finländska flygvapnet i april 1970. Man beställde då 12 stycken allväders Saab 35XS (Export Suomi) som skulle monteras i Finland av Valmet. Sju J 35B som hade fått sin allvädersavionik borttagen leasades till det finländska flygvapnet som förberedelse för de nya flygplanen. Dessa J 35B köptes av det finländska flygvapnet 1976 och gavs beteckningen 35BS.

Draken var en kandidat till flygvapnets jaktplan redan i början av 1960-talet. Främst av politiska skäl beslöt man dock att skaffa MiG-21F-13 jaktplan från Sovjetunionen vid den tiden, som dock saknade allvädersförmåga. I slutet av decenniet började Finland utveckla sin allvädersförmåga, och den här gången valdes jaktplanet Draken. Valet av svenska flygplan syftade då också till att betona Finlands neutralitet. Beställningen av de första 12 Drakarna bekräftades i april 1970. Maskinerna levererades i delar och monterades hos Valmet. Finska flygvapnet hade totalt 48 flygplan i bruk.

[Hans]

Hur var det nu. Det stod väl en bunt 'finska' äldre 35'or i lager i Sverige som skulle dammas av om ryssen kom. Finska flygvapnet hade väl ovanligt många flygförare för sina få flygplan.

MVH

Hans

[Battler]

Hur var det nu. Det stod väl en bunt 'finska' äldre 35'or i lager i Sverige som skulle dammas av om ryssen kom. Finska flygvapnet hade väl ovanligt många flygförare för sina få flygplan.

MVH

Hans

Efter andra världskriget var Finland begränsat av ett avtal från 1950 till 1989 med de allierade segernationerna, om att ha högst 60 stycken stridsflygplan. Denna restriktioner omfattade dock inte skolversioner eller skolflygplan som kunde användas till taktiska uppdrag utöver sin primära funktion.

Jaktplanen 35S och 35FS klassades därmed som stridsflygplan medan det tvåsitsiga skolflygplanet 35CS och övergångsplanet 35BS betraktades som skolflygplan. Det har senare framkommit att Sverige lagrade ett stort antal Draken-plan, som annars hade gått till skrotning, samtidigt som Finland utbildade fler stridspiloter än vad landet hade bruk för.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Saab_35_Draken#Finland