Om sockenstämmornas betydelse

[Jonnyolof]

Sverige brukar karaktäriseras som ett land med en stabil demokrati, vars invånare har stor tillit till varandra och till myndigheter. Dess historia har utmärkts av milda sociala motsättningar och få uppror och våldsamma omvälvningar.

En intressant fråga är i vilken utsträckning sockenstämmorna (tillsammans med allmogens representation vid ståndsriksdagarna), med dessas karaktär av samstämmighet och lokalt inflytande, kan sägas ha bidragit till denna bild.

Vad har ni för reflektioner kring detta?

[Hans]

Kan du förklara hur en sockenstämma gick till? Aningen före min tid.

MVH

Hans

[Jonnyolof]

Ett forum där prästen och sockenmännen regelbundet möttes för att behandla frågor kring kyrkans underhåll, sedlighet i socknen, fattigvård, skolfrågor etc. Medeltida ursprung och fortsatte in på 1800-talet.

[Stefan Lundgren]

I korthet—-där olika beslut fattades och man förde protokoll över det som gick igenom. Man får inblick i hur det var i olika socknarna på den tiden när det begav sig.

Hans Högman har en bra genomgång;

https://www.hhogman.se/socknen.htm

En bra sida som just nu har problem med sin sökmotor är https://www.lokalhistoria.nu/

Det är gammelsvenska och annan form av stavning, det går att lista ut vad som menas.

Stefan

[von Adler]

Sockenstämman valde också tolvmännen till häradsrätten och kontrollerade därmed den nedersta delen av rättssystemet.

Innan det yngre indelningsverket brukade sockenstämmorna också ansvara för utskrivningen, d.v.s. man fick ett antal soldater man skulle få fram och valde sedan bland de lokala männen. Ibland fick man tag på frivilliga, ibland gjorde man sig av med sådana man inte önskade i bygden, ibland gick man ihop och skramlade ihop pengar för att betala för frivilliga, ibland var det bland de egna leden man valde.

Sockenstämman brukade också ha mycket inflytande i valet av riksdagsmän från bondeståndet.

Jag tror nog att man var van vid denna form av lägre demokrati - det var visserligen bara jordägande bönder som hade rösträtt, men de utgjorde ändå åtminstone en pluralitet av den manliga befolkningen. Denna vana skapade förtroende för det demokratiska och parlamentariska systemet i min mening.

[Örjan]

Att kalla sockenstämmorna för demokrati är att rejält urvattna betydelsen av ordet demokrati. Det var endast de som betalade skatt som hade rösträtt i sockenstämmorna och denna rösträtt var dessutom graderad efter hur rika de var. Jag tvivlar på att de utgjorde flertalet av den manliga befolkningen eftersom det bör för varje bonde ha funnits ett större antal drängar. Det var mer oligarki än demokrati. Ett samhällsskick där endast arbetsgivare/egna företagare hade politiskt inflytande.

Riksdagsmän till bondeståndet valdes genom att sockenstämmorna utsåg elektorer som sedan samlades på häradsnivå för att utse vem som skulle representera dem i riksdagen. Detta var inte så populärt som man kan tro eftersom en längre vistelse i Stockholm var besvärligt och kostsamt, så det kunde bli en förhandling om hur mycket bidrag kandidaten skulle få för att ställa upp. Men väl på plats i Stockholm var det inte säkert att den tilltänkte ledamoten blev godkänd av bondeståndet eftersom detta regelbundet uteslöt män som inte ansågs kunna representera böndernas intressen. Frälsebönder blev alltid uteslutna från bondeståndet eftersom de ansågs vara i beroendeställning till adeln. Underofficerare blev också uteslutna eftersom de ansågs vara för beroende av statsmakten. Däremot kunde korpraler och meniga soldater tolereras.

[von Adler]

På sockenstämmorna var i alla fall över hälften av hushållen i Sverige representerade. Det hushållet kunde innehålla rätt många vuxna personer. Bondeståndet hade väldigt få större landägare (ska man tro skattelängderna från betalandet av Älvsborgs andra lösen var det kring 1-2% som hade mer än 4 mantal).

Pluraliteten av män var representerade, vilket var väldigt ovanligt i västvärlden på den här tiden. Någon oligarki var sockenstämman knappast.

Man ska inte glömma att landlös från pesten till mitten av 1600-talet var något i huvudsak övergående - män jobbade som dräng eller var torpare medan man sparade ihop pengar (eller gentjänster) för att bryta ny mark eller ta av pesten övergiven mark under plogen igen, medan kvinnor arbetade på samma sätt för att tjäna ihop en brudkista som hemgift när hon gifte sig. Det är först under andra halvan av 1600-talet som det skapas en permanent landlös underklass på landsbygden.

[Örjan]

Man ska inte glömma att landlös från pesten till mitten av 1600-talet var något i huvudsak övergående - män jobbade som dräng eller var torpare medan man sparade ihop pengar (eller gentjänster) för att bryta ny mark eller ta av pesten övergiven mark under plogen igen, medan kvinnor arbetade på samma sätt för att tjäna ihop en brudkista som hemgift när hon gifte sig. Det är först under andra halvan av 1600-talet som det skapas en permanent landlös underklass på landsbygden.

Jo, det stämmer och mitt inlägg syftade egentligen på förhållandena under 1700- och 1800-talet då diskussionen om demokrati är som mest relevant.

På sockenstämmorna var i alla fall över hälften av hushållen i Sverige representerade. Det hushållet kunde innehålla rätt många vuxna personer.

Äldre tiders hushåll motsvarar inte den moderna definitionen av hushåll och innehåller ej besläktade personer som är i ett ekonomiskt beroendeförhållande till husbonden. Drängar, torpare och "löskefolk" hade inget politisk inflytande trots en klar intressekonflikt gentemot husbönderna, och deras andel av befolkningen ökade stadigt från slutet av 1600-talet.

Under 1700-talet och 1800-talet, när bondeståndet faktiskt utövade verklig makt och kunde påverka den tidens arbetsrätt, så representerade det inte hela allmogen utan den ekonomiskt starkare delen av den (arbetsgivarsidan). På samma sätt som borgarståndet inte representerade all stadsbefolkning utan bara dess överskikt. Detta är viktigt att poängtera eftersom det får stora effekter på de politiska besluten.

Den stora ironin med riksdagsreformen 1866 är att inkomst- och förmögenhetsgränserna för rösträtt gjorde den nya riksdagen mindre progressiv än den gamla ståndsriksdagen. Riksdagens andra kammare var i praktiken en efterträdare till bondeståndet eftersom deras jordbruksfastigheter gjorde att de klarade förmögenhetsgränsen. Bondemajoriteten i andra kammaren utnyttjade makten på ett själviskt sätt. Till exempel motsatte de sig konsekvent varje reform som kostade pengar eftersom det var de som betalde skatterna. Och i strid mot majoriteten av svenska folkets vilja införde de tullar på jordbruksvaror så att livsmedelspriserna gick upp.

1908 hade inflationen ökat andelen män med rösträtt till 34,7 %, men ingen kallar Sverige för demokrati då. Och det hade inte heller räckt med bara 50 % röstberättiga för att passera gränsen till demokrati. Om rösträtten begränsar sig till dem som har högre inkomst så kommer de politiska besluten att gynna de rika på bekostnad av de fattiga på ett sätt som inte är förenligt med demokrati. Skulle vi införa äldre tiders sockenstämmoregler i dagens kommuner så skulle många protestera och kalla det för oligarki.

[von Adler]

Jag kallar Sverige en demokrati 1908. Det var inte fri och lika rösträtt, och alla hade den inte (särskilt inte kvinnor), det var inte parlamentarism, men det var helt klart mer demokratiskt än t.ex. Aten under antiken, som annars brukar framhållas som demokratins vagga. Att kräva att en regering ska ha hela befolkningens, eller den sämst bemedlade delens intressen för ögonen för att kunna kallas demokratisk borde diskvalificera Sverige från att kallas demokratiskt efter 1991, med avskaffande av förmögenhetsskatt, fastighetsskatt, jobbskatteavdrags om ger mest till höginkomsttagare, försämringar sjukförsäkring, a-kassa m.m.

Sverige genomgår en stor social förändring från 1600 till 1900, där skapandet av en stor permanent underklass på landsbygden, som inte representeras, är en stor del. En nästan lika stor del (kanske inte till antal, men helt klart till inflytande) är bruksägare, industrialister, köpmän m.m. som inte är en del av borgarklassen och heller inte är representerade innan 1866.

Att de olika stånden och grupperna utnyttjade sitt politiska inflytande för att ge sig själva fördelar ser jag inte som konstigt. Så har det alltid varit, demokrati eller inte demokrati. Under frihetstiden utnyttjade adeln sitt inflytande i ståndsriksdagen och framförallt sekreta utskottet, där bönderna inte var representerade och sitt monopol på statliga tjänster för att genom korruption tillskansa sig gemensamma tillgångar.

Men tillbaka till originalfrågan. En stor del av Sveriges befolkning var bekant med en demokratisk process, där man i god ordning diskuterade och röstade om viktiga frågor på lokal nivå, skötte rättsskipning, ordningsupprätthållande, administration m.m. Dessutom var man sedan länge vana vid en i alla fall teoretisk likhet inför lagen - rätten till hals och hand var i praktiken obefintlig i Sverige och svenskarna hade aldrig varit livegna - t.ex. så blev Preussens livegna fria med Preussens reformer under Napoleonkrigen 1807 och Rysslands 1861.

[Örjan]

Jag skulle nog tro att du är väldigt ensam om att kalla Sverige en demokrati år 1908.

Antikens Aten var ingen liberal demokrati, det var bara en demokrati. Sverige år 1908 var inte heller en liberal demokrati, det var bara en liberal stat. Sverige hade en fungerande rättsstat som garanterade de flesta fri- och rättigheter som vi idag anser vara helt nödvändigt för en fungerande (liberal) demokrati. Men för att få kallas en demokrati måste den politiska processen vara baserad på en allmän och lika rösträtt (åtminstone för männen). En graderad rösträtt som exkluderar den fattiga delen av befolkningen är däremot aldrig förenlig med begreppet demokrati.

Helt riktigt är politiska beslut som gynnar en samhällsklass på bekostnad av andra inte något konstigt. Men priset politiker får betala om politiken uppfattas som alltför orättvis av folkmajoriteten är att de förlorar nästa val. Risken för det är dock liten om de som missgynnas saknar rösträtt.

Åren 1867-1869 svalt människor ihjäl i Norrland på grund av missväxt. Det rådde dock ingen brist på spannmål i landet som helhet eftersom Sveriges spannmålsexport år 1867 var på en rekordnivå. Det som orsakade svälten var att de styrande, både på riksnivå och kommunal nivå, ansåg att det var fel att ge bidrag till fattiga som inte hade gjort sig förtjänta av det genom någon form av arbete. Man ansåg också att det var fel att ge gratis mat till fattiga eftersom det missgynnade de "entreprenörer" som var avgörande för ett lands välstånd. Påverkade av klassiskt liberala idéer om ekonomi och malthusianska idéer om befolkningstillväxt valde man helt sonika att låta fattiga människor dö av svält.

Endast ca 20 % av männen hade rösträtt vid den tiden. Hade rösträtten varit allmän och lika skulle de politiska besluten ha varit annorlunda. Framförallt i de kommuner som hade efterträtt sockenstämmorna (men bibehållit rösträttsreglerna) och som administrerade nödhjälpen. Att Sverige var en liberal rättsstat med en fri press som riktade hård kritik mot hanteringen var inte tillräckligt för att avvärja en helt onödig svältkatastrof. Hade Sverige haft samma styrelseskick som antikens Aten skulle den däremot troligen ha undvikits.

[Jonnyolof]

Tack för flera intressanta inlägg om demokratins status vid olika tider!
Jag antar att demokratin kan ha olika stadier och gå från en mer outvecklad till en mer utvecklad och att sockenstämmorna kan ses som en outvecklad demokrati, men ändå mer demokratisk om man jämför med många andra länder vid motsvarande tider.

Jag har tidigare läst en uppsats av en svensk kvinnlig historiker (har tyvärr glömt vem och var) som har koppling till den här frågan. Har för mig att utgångspunkten var att Sveriges fredliga sätt att lösa sociala konflikter hade en bakgrund i bla sockenstämmorna. Tror att hon diskuterade två tänkbara mekanismer hur detta skett.

Antingen kan det ha skett genom att stämmorna var en skola för förhandling och kompromisser, vilket skulle gynna fredliga lösningar. Alternativt blev allmogen av kyrkan och staten, genom bla sockenstämmorna, så indoktrinerade och disciplinerade att man inte vågade genomföra uppror och liknande.

[Stefan Lundgren]

Tack för flera intressanta inlägg om demokratins status vid olika tider!
Jag antar att demokratin kan ha olika stadier och gå från en mer outvecklad till en mer utvecklad och att sockenstämmorna kan ses som en outvecklad demokrati, men ändå mer demokratisk om man jämför med många andra länder vid motsvarande tider.

Jag har tidigare läst en uppsats av en svensk kvinnlig historiker (har tyvärr glömt vem och var) som har koppling till den här frågan. Har för mig att utgångspunkten var att Sveriges fredliga sätt att lösa sociala konflikter hade en bakgrund i bla sockenstämmorna. Tror att hon diskuterade två tänkbara mekanismer hur detta skett.

Antingen kan det ha skett genom att stämmorna var en skola för förhandling och kompromisser, vilket skulle gynna fredliga lösningar. Alternativt blev allmogen av kyrkan och staten, genom bla sockenstämmorna, så indoktrinerade och disciplinerade att man inte vågade genomföra uppror och liknande.

Har du kommit i kontakt med Valter Ehns bok ”Bystämmor”???

Den finns som pdf också.

Stefab

[von Adler]

Jag skulle nog tro att du är väldigt ensam om att kalla Sverige en demokrati år 1908.

Antikens Aten var ingen liberal demokrati, det var bara en demokrati. Sverige år 1908 var inte heller en liberal demokrati, det var bara en liberal stat. Sverige hade en fungerande rättsstat som garanterade de flesta fri- och rättigheter som vi idag anser vara helt nödvändigt för en fungerande (liberal) demokrati. Men för att få kallas en demokrati måste den politiska processen vara baserad på en allmän och lika rösträtt (åtminstone för männen). En graderad rösträtt som exkluderar den fattiga delen av befolkningen är däremot aldrig förenlig med begreppet demokrati.

Helt riktigt är politiska beslut som gynnar en samhällsklass på bekostnad av andra inte något konstigt. Men priset politiker får betala om politiken uppfattas som alltför orättvis av folkmajoriteten är att de förlorar nästa val. Risken för det är dock liten om de som missgynnas saknar rösträtt.

Åren 1867-1869 svalt människor ihjäl i Norrland på grund av missväxt. Det rådde dock ingen brist på spannmål i landet som helhet eftersom Sveriges spannmålsexport år 1867 var på en rekordnivå. Det som orsakade svälten var att de styrande, både på riksnivå och kommunal nivå, ansåg att det var fel att ge bidrag till fattiga som inte hade gjort sig förtjänta av det genom någon form av arbete. Man ansåg också att det var fel att ge gratis mat till fattiga eftersom det missgynnade de "entreprenörer" som var avgörande för ett lands välstånd. Påverkade av klassiskt liberala idéer om ekonomi och malthusianska idéer om befolkningstillväxt valde man helt sonika att låta fattiga människor dö av svält.

Endast ca 20 % av männen hade rösträtt vid den tiden. Hade rösträtten varit allmän och lika skulle de politiska besluten ha varit annorlunda. Framförallt i de kommuner som hade efterträtt sockenstämmorna (men bibehållit rösträttsreglerna) och som administrerade nödhjälpen. Att Sverige var en liberal rättsstat med en fri press som riktade hård kritik mot hanteringen var inte tillräckligt för att avvärja en helt onödig svältkatastrof. Hade Sverige haft samma styrelseskick som antikens Aten skulle den däremot troligen ha undvikits.

Det beräknas att Atens demokrati hade mellan 20 och 40% av männen med rösträtt när det var som högst, och större delen av tiden var det betydligt lägre än det, då delar av väljarkåren ofta ostraciserade andra delar för att öka sitt eget inflytande. Sverige 1908 hade en konstitution där man inte kunde rösta bort folks rösträtt på det viset, vilket gör Sverige till mer av en liberal demokrati än Aten var.

Det som orsakade svälten på 1860-talet var en serie år med utmärkt väder, under vilket man brutit ny mark, särskilt i Norrland, i områden som egentligen inte var bördiga nog i normalt väder för att försörja stora familjer, kombinerat med usel infrastruktur som gjorde det omöjligt att få fram mat till de nödställda. När det blev en serie år med dåligt väder var svält resultatet. Det fanns ingen möjlighet att få fram nödhjälp till de som svalt, då infrastrukturen inte fanns för det, oavsett den politiska viljan eller bristen på den.

Generellt var det samma sak på Irland under potatispesten - visst var regeringens svar segt och inte särskilt energiskt, och Irland exporterade biffkött och brödsäd under hela svälten, huvudsakligen för att de irländska arrendatorerna förlorat sina "cash crops" som också var potatis samtidigt som de förlorade sin mat och därmed inte hade några pengar att köpa mat för.

Infrastrukturen fanns inte heller att frakta stora mängder mat till det inre av Irland.

[Örjan]

Det beräknas att Atens demokrati hade mellan 20 och 40% av männen med rösträtt när det var som högst, och större delen av tiden var det betydligt lägre än det, då delar av väljarkåren ofta ostraciserade andra delar för att öka sitt eget inflytande. Sverige 1908 hade en konstitution där man inte kunde rösta bort folks rösträtt på det viset, vilket gör Sverige till mer av en liberal demokrati än Aten var.

Ostracieringen var inte så omfattande att den påverkade andelen röstberättiga, utan det var ett redskap som riktades mot enskilda politiker. Högst en person om året kunde utsättas för detta och ostracieringen gällde för en period på tio år. Därefter fick personen komma tillbaka till Aten.

The judicial framework is perhaps the institution's most peculiar feature: it can take place at most once a year, and only for one person.

Although ten years of exile may have been challenging for Athenians, it was a lenient punishment compared to the sentences that courts could impose. When dealing with politicians held to be acting against the interests of the people, Athenian juries could inflict severe penalties such as death,[28] unpayably large fines, confiscation of property, permanent exile, or loss of citizens' rights through atimia.[4] Further, the elite Athenians who suffered ostracism were rich or noble men who had connections or xenoi in the wider Greek world and who, unlike genuine exiles, were able to access their income in Attica from abroad.

https://en.wikipedia.org/wiki/Ostracism

När Atens demokrati bildades år 508 f. Kr. fick alla fria invånare i Aten medborgarskap och av dem fick alla män över 18 rösträtt. Slavar fick förstås varken medborgarskap eller rösträtt och de som flyttade till Aten efter år 508 fick inte heller något automatiskt medborgarskap.

Så hur hög andel av männen hade rösträtt i Aten under olika perioder? Det är ingen som vet det eftersom det är omöjligt att med någon säkerhet beräkna hur hög andelen slavar och invandrare var. Slavarnas andel av befolkningen har olika forskare uppskattat till allt mellan 10 % och 90 %.

[von Adler]

Det beräknas att Atens demokrati hade mellan 20 och 40% av männen med rösträtt när det var som högst, och större delen av tiden var det betydligt lägre än det, då delar av väljarkåren ofta ostraciserade andra delar för att öka sitt eget inflytande. Sverige 1908 hade en konstitution där man inte kunde rösta bort folks rösträtt på det viset, vilket gör Sverige till mer av en liberal demokrati än Aten var.

Ostracieringen var inte så omfattande att den påverkade andelen röstberättiga, utan det var ett redskap som riktades mot enskilda politiker. Högst en person om året kunde utsättas för detta och ostracieringen gällde för en period på tio år. Därefter fick personen komma tillbaka till Aten.

The judicial framework is perhaps the institution's most peculiar feature: it can take place at most once a year, and only for one person.

Although ten years of exile may have been challenging for Athenians, it was a lenient punishment compared to the sentences that courts could impose. When dealing with politicians held to be acting against the interests of the people, Athenian juries could inflict severe penalties such as death,[28] unpayably large fines, confiscation of property, permanent exile, or loss of citizens' rights through atimia.[4] Further, the elite Athenians who suffered ostracism were rich or noble men who had connections or xenoi in the wider Greek world and who, unlike genuine exiles, were able to access their income in Attica from abroad.

https://en.wikipedia.org/wiki/Ostracism

När Atens demokrati bildades år 508 f. Kr. fick alla fria invånare i Aten medborgarskap och av dem fick alla män över 18 rösträtt. Slavar fick förstås varken medborgarskap eller rösträtt och de som flyttade till Aten efter år 508 fick inte heller något automatiskt medborgarskap.

Så hur hög andel av männen hade rösträtt i Aten under olika perioder? Det är ingen som vet det eftersom det är omöjligt att med någon säkerhet beräkna hur hög andelen slavar och invandrare var. Slavarnas andel av befolkningen har olika forskare uppskattat till allt mellan 10 % och 90 %.

445 fvt röstade man bort de medborgare som inte var närvarande efter att en gåva av säd från Egypten anlänt till "Atens medborgare" för att säkra större mängd till sig själva. Ungefär 25% av medborgarna förlorade sitt medborgarskap. Ostracisering en masse skedde också. Sådana aktioner plus regeln att bara den som var född av två atenska medborgare kunde vara medborgare ledde till stadigt minskat medborgarskap som andel av befolkningen. Gifte man sig med någon som inte var medborgare blev barnen inte heller medborgare och andelen "metic" (fria medborgare som inte hade rösträtt eller var medborgare) ökade ständigt. Sparta hade samma problem - från kring 10 000 homonoi (fulla medborgare) 480 fvt till kring 300 vid 280 fvt.

Det är möjligt att det som beskrivs händandes 445 fvt är en sammanskrivning av flera mindre händelser, men att man rensade bort "xenia" (metic som falskeligen hävdade sig vara medborgare) hårt och utan att bry sig om att en hel del av dem rätteligen var medborgare för att öka sitt eget inflytande och sin egen tilldelning av brödsäd är tämligen välbelagt.