Kunde verkligen inte Karl XIV Johan svenska?

[a81]

Ofta hör man att Karl XIV Johan aldrig lärde sig svenska, men stämmer verkligen det?

Karl XIV Johan kommer ofta med på topplistor över de intelligentaste stats- och regeringscheferna i historien. Hans personlighet beskrivs så här (förkortat av mig) av Googles AI-tjänst:

Militärt begåvad, strategisk, maktmänniska, självcentrerad (snabb och effektiv, men okänslig för andras behov), ekonomisk, misstänksam, diskuterade gärna i liten grupp, kreativ när det gällde hur landet skulle styras.

Vidare bodde Karl XIV Johan nästan 35 år i Sverige, han förefaller ha tyckt om Sverige som land, svenska språket är ändå någorlunda närbesläktat med franska och innehåller många latinska ord, han måste dessutom ha hört svenska varje dag.

Är det ens möjligt för en intelligent och driftig person att under 35 års tid inte lära sig landets språk? Jag får ett slags "faktoidskänsla" när det gäller Karl XIV Johans oförmåga att lära sig svenska. Handlade det inte snarare om att Karl XIV Johan inte ville tala svenska, för att han tyckte att uttalet var dåligt?

[Markus Holst]

Jag har hört att han på ålderns höst emellanåt talade svenska till trupperna. Troligen är det Herman Lindqvist som skrivit det.

Kanske kan vi jämföra med Colin Nutley som förstår svenska men vägrar prata det?

[a81]

Ja, precis. Det är min tanke också. Karl XIV Johan, som uppenbarligen var både intelligent och driftig, måste rimligtvis ha förstått svenska mer eller mindre perfekt efter decennier i landet. Sedan kanske han avstod från att prata svenska, exempelvis för att han på något sätt tyckte att det sänkte hans anseende eller auktoritet att tala svenska med fransk brytning. Man kan väl också undra om det var lite av en härskarteknik i detta. Svenska ministrar (eller vad det kallades på den tiden) och rådgivare måste ju ha kommit i underläge om de tvingades tala franska med kungen.

Det måste ju ha varit mängder av icke-fransktalande tjänstefolk på slottet. Karl XIV Johan måste rimligtvis ha kunnat kommunicera med pigan som bäddade sängen eller hantverkaren som målade en vägg på slottet...

Jag läste någonstans om Fredrik I, som var svensk kung 1720-1751, att han talade relativt dålig svenska och tydligen i folkmun kallades "den gamle tysken". Kanske ville Karl XIV Johan undvika liknande saker...?

Så här beskriver Colin Nutley själv sin kunskaper i svenska (jag tänker att nästan exakt samma situation gällde för Karl XIV Johan):

– Jag förstår svenska bra, men pratar uselt. När jag gjort några radiointervjuer på svenska, har det inte låtit klokt. Och som regissör, när man ska leda ett stort filmteam, har jag ju inte kunnat göra det på stapplande svenska, fortsätter han.

Källa: https://www.allas.se/noje/colin-nutley- ... ar/9990587

Sedan undrar jag hur det var med franskakunskaperna i Sverige i början av 1800-talet. Rena aristokrater kunde säkert franska genom resor utomlands och så, men mera vanliga akademiker och tjänstemän kunde väl i första hand latin utöver svenskan? Moderna språk lärdes väl inte ut i skolan, särskilt inte på 1700-talet när de som var medelålders i början av 1800-talet gick i skolan.

[Gerrgul]

Ofta hör man att Karl XIV Johan aldrig lärde sig svenska, men stämmer verkligen det?

Karl XIV Johan kommer ofta med på topplistor över de intelligentaste stats- och regeringscheferna i historien. Hans personlighet beskrivs så här (förkortat av mig) av Googles AI-tjänst:

Militärt begåvad, strategisk, maktmänniska, självcentrerad (snabb och effektiv, men okänslig för andras behov), ekonomisk, misstänksam, diskuterade gärna i liten grupp, kreativ när det gällde hur landet skulle styras.

Vidare bodde Karl XIV Johan nästan 35 år i Sverige, han förefaller ha tyckt om Sverige som land, svenska språket är ändå någorlunda närbesläktat med franska och innehåller många latinska ord, han måste dessutom ha hört svenska varje dag.

Är det ens möjligt för en intelligent och driftig person att under 35 års tid inte lära sig landets språk? Jag får ett slags "faktoidskänsla" när det gäller Karl XIV Johans oförmåga att lära sig svenska. Handlade det inte snarare om att Karl XIV Johan inte ville tala svenska, för att han tyckte att uttalet var dåligt?

Jo, han kunde svenska.
Emellertid undvek han svenskan i officiella sammanhang. Detta efter sitt "jungfrutal" då åhörarna som utgjordes av officerare skrattade åt lustiga feluttal. Han tog så illa vid sig av detta. Det var nämligen första gången han i sitt liv var med om att folk öppet skrattade åt en överordnad.

[Gerrgul]

Tillägg: källa till storyn ovan är kulturforskarna Hofstede o Hofstede. De tar den som exempel på skillnader i maktdistans mellan olika nationers kulturer. Makdistans är en central kulturell dimension de studerat ingående. Sverige är ett land med utpräglat låg maktdistans. Frankrike ligger om jag minns rätt nära ett genomsnitt. Att där öppet skratta åt en överordnads misstag fanns inte på kartan.

[Patrik Öbrink]

Har hört (eller läst) att han efter alla år i fält inte kunde tala i normal samtalston utan mer eller mindre skrek hela tiden. Vet inte om det stämmer.

[sveahk]

I Schweiz hittar vi i minst två arkiv - i Bern och St Gallen, kanske också i Basel - originalbrev med Karl XIV Johans underskrift. Schweiz var ju landet där Gustav IV Adolf, alias Överste Gustafsson, tillbringade en hel del år efter att han blivit utkickad ur Svea rike...dog som bekant i St Gallen.

Breven, utan att här gå in på deras innehåll, presenterade den nya konungen för den schweiziska överheten. De första breven som jag hittade med Karl Johans namntecken kom från 1809 och 1810. Franska och tyska, signerade bara med Charles.

1818, har vi underskriften Charles Jean - och 1844 var det Oscar som undertecknade, Sveriges konung Charles XIV Jean hade avlidit...

[Markus Holst]

Om jag minns rätt var Oskar 9 år när han anlände Sverige och borde därför pratat god svenska. Kanske fick han, som månget annat invandrarbarn, tolka åt föräldrarna.

[von Adler]

Desirée tillbringade väl väldigt lite tid i Sverige?

[Markus Holst]

När Oscar hade gift sig kom hon hit och blev kvar

[a81]

Jag tänker att det också kan han varit lite svårt för svenskar att förstå Karl XIV Johan om han talade svenska med riktigt kraftig fransk brytning. För 200 år sedan var knappast folk vana att höra någon tala med brytning överhuvudtaget.

Dock undrar jag hur Karl XIV Johan kommunicerade med vanligt folk. Max någon procent av Sveriges befolkning talade franska och Sverige var ändå ett ganska demokratiskt land med dåtida mått mätt. Bönder och landsortspräster hade en stark position i samhället, men talade knappast franska.

Här besöker t.ex. Karl XIV Johan bygget av Göta kanal 1819:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karl_XI ... _21867.tif

Och här Gamla Uppsala 1834:

https://samlingar.shm.se/object/C4C4843 ... CB9464F794

Han måste ha gjort många liknande besök. Hur kommunicerade han?

[von Adler]

Jag tänker att det också kan han varit lite svårt för svenskar att förstå Karl XIV Johan om han talade svenska med riktigt kraftig fransk brytning. För 200 år sedan var knappast folk vana att höra någon tala med brytning överhuvudtaget.

Dock undrar jag hur Karl XIV Johan kommunicerade med vanligt folk. Max någon procent av Sveriges befolkning talade franska och Sverige var ändå ett ganska demokratiskt land med dåtida mått mätt. Bönder och landsortspräster hade en stark position i samhället, men talade knappast franska.

Här besöker t.ex. Karl XIV Johan bygget av Göta kanal 1819:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karl_XI ... _21867.tif

Och här Gamla Uppsala 1834:

https://samlingar.shm.se/object/C4C4843 ... CB9464F794

Han måste ha gjort många liknande besök. Hur kommunicerade han?

Jag vill minnas att den klassiska svenska överklassdialekten har sitt ursprung i att många, om inte nästan alla adelsmän i Sverige fick lära sig franska som förstaspråk och svenska som andraspråk, vilket resulterade i ett nasalt uttalande av vokaler och nästan skånsk brist på rullande i r:en. Jämför t.ex. Gustav V:s uttal när han talar vid invigningen av Slussen 1935.

https://www.youtube.com/watch?v=j3saozDqmPU

PÅ Karl XIV Johans tid borde svenskar ha varit vana vid att prata med folk som hade fransk brytning i sin svenska, då i princip hela svenska överklassen hade det. Vad gäller kommunikation med "vanligt folk" kan det i min mening mycket väl funkat som det gjorde i Finland innan 1809. Monarken säger ett par inlärda ord, klappar soldaten på axeln, skakar hand med prästen, ler och går vidare. Tvåspråkiga sköter översättning när det behövs längre ordbyten.

[Gerrgul]

Monarken lärde sig tidigt flera språk. Det gällde särskilt under stormaktstiden då vi hade värvade knektar från olika nationer i krigsmakten. Flera av Karlarna behärskade också finska flytande. Allmänt svårt att uttala sig om nivån på färdigheterna dock.

Vad gäller gemene mans språkkunskaper kunde en del folk i kuststäder hjälpligt kommunicera med utländska handelsmän.
Thydeen skriver en del om detta i Bryta, bygga bo

[a81]

Men det måste ju ha varit yppersta eliten som talade franska och skorrade som Gustaf V på svenska, typ högadel och personer med anknytning till kungafamiljen. Och vet man säkert att de skorrade i början av 1800-talet. Vad jag förstår finns det någon inspelning av Oscar II och han talar helt vanlig rikssvenska, d.v.s. han skorrade inte som sonen Gustaf V.

Mer om skorranden överklass-R:

https://othfors.wordpress.com/2016/12/0 ... ssfenomen/

Sedan tänker jag att man var mer belevad på 1800-talet än idag. Det känns liksom otänkbart att inte Karl XIV Johan skulle ha småpratat lite artigt med tjänstefolket (som inte kunde franska) på svenska.

[von Adler]

Monarken lärde sig tidigt flera språk. Det gällde särskilt under stormaktstiden då vi hade värvade knektar från olika nationer i krigsmakten. Flera av Karlarna behärskade också finska flytande. Allmänt svårt att uttala sig om nivån på färdigheterna dock.

Vad gäller gemene mans språkkunskaper kunde en del folk i kuststäder hjälpligt kommunicera med utländska handelsmän.
Thydeen skriver en del om detta i Bryta, bygga bo

Gjorde de? Jag har hört att Gustav IV Adolf ska ha varit den första svenska monarken som talade finska flytande.