Sport och idrott, varför är intresset så stort?

[koroshiya]

Det måste finnas något fundamentalt i botten på intresset, som har att göra med att vi är en mycket eusocial art, någon av de som är mest så, förutom insekter.

Vi människor kan hetsa upp oss över massor av olika sport, vilket väl främst gör sig gällande när det är os, men även när det är andra sporter.

Sporter vi knappt ens har hört talas förvandlas till, jag dör om inte svensken får guld här nu i någon obskyr skytte- eller seglingsgren.

Varför är det så?

Man kan titta på mig. Jag sitter och kollar på skidtävlingar och är glad över svenska vinster, Jonna Sundling, Ebba Andersson och Frida Karlsson: vilka supertjejer, men har jag bidragit med något och är jag egentligen intresserad av vintersport?

Svaret är nej: det enda jag har gjort är att jag har stått på ett par skidor för mer än 40 år sedan, och kanske att en del skatt har hjälpt denna idrott. Mamma var en bra skidåkerska, men det var för 70 år sedan: kanske kan jag inte låna något av hennes framgångar?

Men ändå bryr man sig.

På samma vis är det med fotbollen. Jag älskar när det går bra för blåvitt och Sverige, och även för andra lag beroende på motstånd. Men har jag något med det att göra? Inte mycket - spelande som barn i IFK Göteborg för nästan 50 år sedan kan knappast räknas, och mina slantar till dem gör ingen stor skillnad.

Min tro är förstås att samhället på något sätt har byggt en storfamilj, som till viss del lyckas plocka upp de känslor man har för den nära familjen eller gruppen.

Och hur ofta utnyttjas det här? Att vi ibland tycks må bra, fast det egna livet kanske inte är så bra, bara för att man ser några guld, eller hör och läser om dem, eller ser på militärparader och annat, som är en sorts gemensam konsumtion.

Fenomenet är mycket gammalt. Rom hade sina spel, och i Konstantinopel fick de olika hästkapplöpningslagen så stor makt att de kunde starta Nikaupproret. Där tiotusentals människor strök med.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nikaupproret

Utnyttjas vi, eller är idrotten och sporten ofta bra, och kommer från folket?

[a81]

Idrott är väl på det stora hela jättebra. Enda problemet jag kan se är att ungdomsidrotten kan bli för tidskrävande och att de barn som sportar mycket riskerar att missa mycket annan stimulans.

Dessutom slutar de flesta barn med organiserad idrott ungefär i 12-årsåldern, så det blir en stor arbetsinsats för barn och föräldrar under några år, som sedan ofta inte leder någonstans.

I övrigt är givitetvis idrottande, träning och motion jättebra.

[adlercreutz]

Jag har alltid tänkt att det är för att vi är 1) en jagande art, och 2) ett flockdjur. Jakten på bollar och puckar och motståndare, ofta men inte alltid tillsammans med andra, föder våra instinkter och gör oss skickligare på färdigheter vi behövde (förr).

Tror det finns liknande fenomen hos andra arter med de levnadsvillkoren, men det är såklart bara vi människor som organiserat och formaliserat det till den grad vi gjort.

[Markus Holst]

Ett bra sätt att ta reda på vad som drar i sport är att titta på sport man inte alls är intresserad av, som en träningsmatch i fotboll mellan, säg, Malta och Libyen. Det som händer där är att man inte känner namnet på en enda spelare och inte hittar någon annan anknytning till dem heller. Är det däremot svenskar som spelar i ena laget finns det en anknytning och svenskarna blir "vårt" lag och vi hejar på dem, vilket väl är vad som krävs för att bli indragen.

Om vi fotbollsointresserade tittar på en match i damallsvenskan mellan två lag från orter vi inte varit i, blir vi inte heller indragna eftersom tillhörighetskänslan försvinner när svenskar spelar mot svenskar. Då krävs det något som att barnens tidigare klasskamrat spelar i ena laget, eller nå't, för att få med oss.

Ett annat exempel är om vi tittar på sporter vi inte känner till eller inte känner till reglerna för, till exempel amerikansk fotboll. Dr kvittar det vilka som spelar, vi kan inte få upp intresset ändå eftersom vi inte hänger med på vad som händer. Detta är ju även ett problem för min sport, dressyr; folk fattar inte vad som händer.

Så: Det krävs någon typ av anknytning för att en sport skall kännas värd att titta på. Själv tittar jag ogärna på sport. Inte ens hästsport kan få mig till tv-soffan.

[Markus Holst]

Vad som också krävs för att idrott skall kännas intressant som underhållning är att det direktsänds. Att idag titta på OS i London skulle inte hetsa upp någon enda.

[a81]

Tror också att någon form av anknytning behövs för att göra sport intressant. Jag tror dessutom att sportintresset är ganska starkt kopplat till hur mycket annat man har att göra. Sportintresset är väl som störst bland unga vuxna och pensionärer? Är man mellan ungefär 30 och 65 år, så har man ofta mycket annat för sig och hinner inte få tillräcklig anknytning till idrottarna, lagen, etc. Därför blir också intresset lite ljummet.

[koroshiya]

Som exempel på selektivt intresse kan jag berätta att det i mycket är så för mig vad gäller utländsk fotboll och hockey. Det intressantaste är oftast att följa svenskarna, ty har jag sett Newcastle många gånger under säsongen för att se hur det går för Alexander Isak.

Lite underligt är det för jag har inte mycket gemensamt med en stockholmare som är hälften så gammal som jag, och aldrig har jag gjort något för AIK. Enda kopplingen är att jag har träffat ett antal trevliga AIKare genom åren. Men vi har fotbollen och svenskheten gemensamt, så det är alltid något. Den 25-årige truckföraren Isak i Stockholm hade jag inte brytt mig mycket om

Engelsk fotboll är dock så intressant, och har varit med oss så länge, att jag tittar på matcher utan svenskar, och där har jag faktiskt varit extra intresserad av vissa ickesvenskar, som Matt le Tissier, som fick mig att köpa Southamptons matchkläder.

Men, så tittar jag på cricket också, och där finns det i princip ingen koppling alls. Det blir lite svårt att ta del av ära vid engelsk seger, bara för att de kolonisterna en gång kom från det götiska urhemmet

Men, som sagt, det finns en baksida på myntet också i form av osund tribalism, opium för folket och tokkommersialisering.

Ronaldo har visst en dagslön på 5 miljoner. Det är en tråkig utveckling om nästan alla blir konsumenter, och någon tjänar 1,8 miljarder på att sparka i ett ökenland, som också skall hålla vm år 2034. Infantilos nya klubb-vm är också ett tydligt tecken på galen pengaruljans. På några veckor i USA kunde ett lag tjäna en miljard.

Och den ökande mängden pengar, och EUs arbetsregler, gör att storlag ibland inte har någon spelare från den egna staden längre, någon gång har det inte ens funnits en enda engelsman, eller britt på plan.

Storlag i PL åker också på pr-tourer; gärna till Malaysia och liknande länder. Men eftersom det ofta är efter säsongen är det något spelarna inte gärna vill göra, och fler än en har säkert spelat bakfull någon gång.

Det blir inte direkt något resonemang i inlägget, utan mest lite realia att fundera över.

[loop]

Vintersport är en chans att se norrlänningar och arbetarklass i TV. Det är roligt att höra norrländska dialekter. Och det är oftast okonstlade människor som gillar det dom gör. Eller så slutar dom. Per Elofsson hade en satsande karriär mellan 15 och 28. Han åkte skidor innan, men inte alls som nåt satsning. Och sen tröttnade han.

[Markus Holst]

Ridsporten sticker ut rätt rejält på flera punkter. Dels är det en sport där män och kvinnor tävlar tillsammans på lika villkor. Det är också en sport som utövas jämlikt mellan äldre och yngre. Det är inte ovanligt att en 65-åring slår en 22-åring och inte heller det omvända. Därutöver utövas ridsporten såväl inomhus som utomhus och dessutom året runt.

[Vysotskij]

Engagemanget är också starkt beroende av osäkerhet i utfall. Minsta intresse för utfall i kombination med stor osäkerhet om detsamma får ju folk att hetsa upp sig även över yatzy.

[Stefan Lundgren]

Engagemanget är också starkt beroende av osäkerhet i utfall. Minsta intresse för utfall i kombination med stor osäkerhet om detsamma får ju folk att hetsa upp sig även över yatzy.

Anar att du inte är så intresserad av sport och möjligtvis även spel som t ex poker samt yatzy. Jag följer Sirius från Uppsala och när de gör mål så jublar man, men samtidigt måste man vara försiktig p g a hjärtproblemet. Jag har blivit tillsagt att jag få säga ”jaaaaa” eller dylikt när Sirius gör mål men jag får inte skrika kontinuerligt ”Heja Sirius”.

Varför idrottsintresset är så stort???? Jag har mött många idrottsintresserade genom åren och har även stött på folk som inte är det. Vad gör dom, musikintresse, läsa skönlitteratur eller hålla på med samhällsfrågor. Men jag har även ett starkt intresse för teknikhistoria och i synnerhet järnvägshistoria, har en kompis som är genuint intresserad av järnvägar medan hans intresse för idrott är väldigt svag.
Stefan

[Vysotskij]

Engagemanget är också starkt beroende av osäkerhet i utfall. Minsta intresse för utfall i kombination med stor osäkerhet om detsamma får ju folk att hetsa upp sig även över yatzy.

Anar att du inte är så intresserad av sport och möjligtvis även spel som t ex poker samt yatzy.

Åjo. Satt på läktaren i Zürich under kvartsfinalen med tillhörande straffläggning för en knapp månad sen. Illustrerade min tes väl.

Engagemanget i yatzy är dock betydligt mindre nu än när jag var barn.

[koroshiya]

Engagemanget är också starkt beroende av osäkerhet i utfall. Minsta intresse för utfall i kombination med stor osäkerhet om detsamma får ju folk att hetsa upp sig även över yatzy.

Skulle säga att det är väldigt viktigt.

Skottland har relativt sett några av de högsta åskådarsiffrorna, men hur kul är det att följa en liga där samma lag har vunnit de 13 av 14 gångerna, och senaste det var ett lag som inte hette Celtic eller Rangers var för 40 år sedan.

Lite som i Portugal - om man gissar att Benfica, Sporting eller Porto kommer att vinna, så har man väl 99%s chans att ha rätt. Andra lag har vunnit, men det är väldigt ovanligt.

De senaste åren med Blåvitt har varit spännande. Sällan visste man att de betydde så mycket, som när laget är klappkasst. Ett mål mot Varberg kan uppenbarligen göra en lika glad som ett mål mot Barcelona.

Det är den här osäkerheten som ibland skapar fantastiska crickettest och serier. Som senast denna sommar, när Indien vann över England med 6 runs i det sista testet, och därmed fixade ett oavgjort resultat i serien... efter 25 dagars spel och total sett 7000 runs. Lägg till det att spelare bowlade med brutna händer, och var slagmän med bara en arm.

Det är också en sport där folk kan förstå vad som kanske kommer att hända mycket snart, så förväntningarna kan byggas upp något otroligt. Det typiska exemplet är när en utespelare skall fånga en boll. Kolla vid 50:22. Bollen är i luften fyra sekunder, och alla vet att det är en gyllene chans för Siraj och Indien att få bort Brook. Så fångar han bollen, men trampar över. För att snacka fotboll så är det som om att det inte blir ett rött kort för anfallaren, utan att han istället just fick sitt mål godkänt.

https://www.youtube.com/watch?v=A6Ga-OH2qrw

Fotboll är på liknande sätt. Spelplanen är så stor, att insatt publik förstår vad som håller på att hända, och skickar på en enorm känsloreaktion, och naturligtvis ännu mer så när matchen betyder mycket.

[Stefan Lundgren]

Allsvenskan i fotboll hade bara omkring 5 000 åskådare under mitten av 1980-talet och även Stockholms-derbyn drog under 10 000. Massmedia undrade om det berodde på det ökande våldet eller folk valde sommarstugan /stranden istället för att titta på fotboll.

Stefan

[CHJIMS]

Allsvenskan i fotboll hade bara omkring 5 000 åskådare under mitten av 1980-talet och även Stockholms-derbyn drog under 10 000. Massmedia undrade om det berodde på det ökande våldet eller folk valde sommarstugan /stranden istället för att titta på fotboll.

Stefan

Det skylldes mycket på TV också. Det roliga är att när antalet fotbollssändningar i TV i Sverige återigen började närma sig dagens nivåer i mitten av 1990-talet (när privata TV-kanaler börjat slå igenom på allvar) efter mer än 20 tråkiga år, började publiken genast återvända i större massor.