Varför föds det så få barn?

[Stefan Lundgren]

Ni länkar jag till några nyheter som jag bygger på det inlägg som är två inlägg längre upp.

Någon skalmanit borde känna till vad som har hänt i Uppsala, vilket har har gjort att flera kvinnor avstår.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsa ... -ignorerad

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsa ... -foda-barn

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsa ... ristningar

Dessutom det där!!!

https://lakartidningen.se/aktuellt/nyhe ... sjukhuset/

Stefan

[a81]

Att vissa unga kvinnor säger "jag vet inte om jag vill ha barn" är inget nytt. Skillnaden är att den biologiska klockan tickar långsammare idag i och med att det finns allt mer medicinsk hjälp att få. För bara 10-20 år sedan kände de flesta sig tvungna att försöka få barn vid senast cirka 35 års ålder. Nu är det inte längre samma panik, många får barn som 40+ eller till och med 45+. Går det inte naturligt, så finns det hjälp att få.

Sedan gick födelsetalen ner kraftigt en bit in på 1990-talet. De flesta svenskar får ändå typiskt sett sina två barn när de är mellan 30 och 35 år. Årskullen som idag är kring 30 år är mycket mindre idag än för fem eller tio år sedan.

Vidare verkar ett problem vara att allt färre orkar med ett tredje (eller fjärde) barn, så det kompenseras inte längre på samma sätt för de som får noll eller ett barn. Andelen barnlösa verkar dock hålla sig konstant på cirka 15 procent.

De låga födelsetalen just nu lär alltså till stor del bero på:

1. Få svenskar är idag i 30-årsåldern (p.g.a. låga födelsetal under 1990-talskrisen).

2. Det blir allt längre mellan generationerna.

3. Det blir färre och färre större familjer med tre eller fler barn, troligen p.g.a. äldre föräldrar och mindre stöd från far- och morföräldrar, som är äldre idag och oftare bor längre ifrån sina barn och barnbarn, samt att bostadssituationen (i storstadsregionerna) är sämre idag än för en generation sedan.

Jag tänker att olika typer av incitament till att få första barnet lite tidigare, samt ökat småhusbyggande bör kunna hjälpa upp födelsetalen. Likaså kan man fundera på utbildningslängder, onödig(?) akademisering av (delvis) praktiska yrken, etc. Jämför till exempel:

https://www.expressen.se/ledare/syrror- ... uppsatser/

Dock tror jag egentligen inte att utbildningslängden spelar så stor roll, det är nog inte vad man gör de där åren mellan 20 och 25 som har sänkt födelsetalen.

[Markus Holst]

I Kerhala i Indien började man utbilda flickorna vilket gjorde att de gifte sig senare, skaffade barn senare och skaffade färre barn. Kan det låga barnafödandet bero på att de svenska damerna är högutbildade numera?

Färre barn är väl också ett tecken på trygghet? Man behöver inte barn som försörjer en på ålderdomen.

[a81]

Till viss del är det så, men samtidigt är det högutbildade som får flest barn i dagens Sverige. Om jag ska spekulera lite, så gissar jag att relationer håller lite bättre bland högutbildade och att det ofta blir (minst) två barn om relationen överlever småbarnsåren. I olika typer av bonusfamiljekonstellationer blir det nog sällan två barn per kvinna, utan snarare 2 + 1 eller 1 + 1. Det kan vara svårt logistiskt att ha fler än två-tre barn hemma samtidigt, även om det bara är periodvis. Alla ska ha egna rum o.s.v...

Jag gissar att ålder vid första barnet påverkar mer än utbildningslängd. Min gissning är att den åldern har krupit uppåt på senare år för att man lättare kan få hjälp om man inte lyckas bli gravid naturligt. För de som inte är så sugna på barn, men inte heller vill leva hela livet som barnlösa, kan man idag vänta cirka fem år längre än man vågade för ett par decennier sedan, alltså uppemot 40-årsåldern snarare än omkring 35.

[koroshiya]

Jag tror också att det blir fler barn om fortfarande unga människor gifter om sig.

En bekant till mig fick två omkring år 1994, och en till runt år 2004.

Lustigt nog känner fäderna varandra väl och vi alla ingick i samma bekantskapskrets.

Med facit i hand borde det kanske varit bättre om de första två inte blev till, men det är fina människor. Jag bodde tillsammans med dem och deras far några år runt år 2000. Han fick också ett barn till med en ny fru.

Om det spelar någon roll är trebarnsmodern akademiker och höll på att doktorera när den yngsta knodden kom.

[sonderling]

Visst har ni en del poänger men jag undrar nog om det inte är bristen på jobb och bostad som är den stora haken.

Sonderling

[a81]

Jag tror också att det blir fler barn om fortfarande unga människor gifter om sig.

En bekant till mig fick två omkring år 1994, och en till runt år 2004.

Lustigt nog känner fäderna varandra väl och vi alla ingick i samma bekantskapskrets.

Med facit i hand borde det kanske varit bättre om de första två inte blev till, men det är fina människor. Jag bodde tillsammans med dem och deras far några år runt år 2000. Han fick också ett barn till med en ny fru.

Om det spelar någon roll är trebarnsmodern akademiker och höll på att doktorera när den yngsta knodden kom.

Håller med, jag tänker att det främst är kombinationen av att få första barnet relativt sent och bonusfamiljeliv som ger låga födelsetal. Då får man lätt en situation där fyra vuxna "delar på" två-tre barn, vilket ger födelsetal på 1,0-1,5.

Min känsla (kan vara fel) är att relationerna sprack i ännu högre grad för 30 år sedan, men att man hann med ganska många barn ändå, som Koroshiya skriver. Dessutom var inte bostadsmarknaden lika tuff, så småbarnsfamiljer kunde bo större.

Sedan tänker jag (kan också vara fel) att det framför allt har varit tre grupper som har haft större familjer (tre eller fler barn) i Sverige under de senaste decennierna:

1. Välbärgade akademiker i storstadsregionernas finare villaområden
2. Folk på landsbygden
3. Mer eller mindre nyanlända invandrare

Grupp 1 tror jag har det tuffare att skaffa stor bostad idag, de hamnar mer i vanliga Svensson-områden (typ kedjehus) och då stannar det nog oftare vid två barn. Grupp 2 tror jag har minskat med tanke på att byskolor och annan samhällsservice har försämrats. Inte så att landsbygden direkt avfolkas idag, men min känsla är att barnfamiljerna på landet "tvingas" in i mindre/medelstor villa i den lilla tätorten, snarare än de bor på 300 m2 mitt ute på landet. Grupp 3 har minskat p.g.a. stramare migrationspolitik.

[a81]

Visst har ni en del poänger men jag undrar nog om det inte är bristen på jobb och bostad som är den stora haken.

Sonderling

Jo, så är det nog. Tror dessutom att urbaniseringen rent generellt gör det svårare att ha en lite större familj idag. Många har t.ex. svårare att ta bilen till jobbet idag (dyr/obefintlig parkering, bilköer, etc.), vilket försvårar lämning/hämtning av barn. Jag tänker att många familjer för 30-40 år sedan fick ihop livspusslet genom avsevärt mycket mer bilåkande än typiska småbarnsfamiljer idag.

Dessutom är väl ytan lite viktigare idag. Det var liksom mer acceptabelt för ett par 40-årsåldern med barn för 30 år sedan att ha två rostiga Volvo 240. Idag är det mer en dyr leasingbil som står nästan oanvänd på garageuppfarten...

[Markus Holst]

Ang. landsbygden är väl "problemet" att där inte byggs nytt så gårdarna bebos huvudsakligen av äldre.

[koroshiya]

...
1. Välbärgade akademiker i storstadsregionernas finare villaområden
2. Folk på landsbygden
3. Mer eller mindre nyanlända invandrare

Grupp 1 tror jag har det tuffare att skaffa stor bostad idag, de hamnar mer i vanliga Svensson-områden (typ kedjehus) och då stannar det nog oftare vid två barn. Grupp 2 tror jag har minskat med tanke på att byskolor och annan samhällsservice har försämrats. Inte så att landsbygden direkt avfolkas idag, men min känsla är att barnfamiljerna på landet "tvingas" in i mindre/medelstor villa i den lilla tätorten, snarare än de bor på 300 m2 mitt ute på landet. Grupp 3 har minskat p.g.a. stramare migrationspolitik.

Eftersom vi inte har statistik uppdelad efter etnicitet kan totalsumman 1,43 barn per kvinna tyda på att svenskor med bakgrund här föder ännu färre barn, och att invandrare är snabba på att anpassa sig till det mönstret.

De här två kvinnorna jag nämnde har fyra barn tillsammans, så de har nästan kommit upp till 2,1. Men min barndomskärlek fick bara en, även om hon sedan adopterade en, och en annan jag var ihop med fick också bara en, när hon var 34.

Bostäder var inget problem. Som studenter delade man lägenhet, och hade råd med hus redan runt 30, när båda hade jobb. Det var inga superhus, men helt ok. De som hade ingenjörsjobb köpte alla en lägenhet någorlunda centralt i Göteborg.

Uppenbarligen har det här blivit en grej nu i Svedala, men jag vet inte om det är ett problem om det bara är en kortsiktig dipp. I långa loppet blir det annorlunda förstås om 10 miljoner förvandlas till 7 under en livstid. Att jobba med barn är kanske inget framtidsyrke, men däremot att hjälpa gamla.

[HJ]

För det första tycker jag det är lite intressant hur nu födelsetalen blivit en yta för skribenter att vädra sina åskådningar och sina favoritteorier på. Inte just här på skalman utan i tyckarsamhället: T.ex. "Adam Cwejman: Föräldraskap ologiskt i jagets tidsålder" respektive som i Aftonbladet "Lina Stenberg: ....Hur ska hon kunna prioritera att skaffa barn, tänker han? Eller snarare: varför ska hon prioritera barn när samhället inte hjälper henne?"
https://www.gp.se/ledare/foraldraskap-o ... dd8dfbfe9c
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/rPa ... -s-sverige
Jag kommer nog från nu ta opinionstexter i denna fråga lite extra varligt, just för att man kommer välja förklaringsmodell utefter politisk vision.


Men en annan aspekt jag gärna skulle se ett historiskt perspektiv på är: Hur många barn ville man ha förr? Jag gissar att nedgången i fertilitetstalen de senaste hundrafemtio åren inte beror på att vi ändrat oss så mycket i hur vi ser på barn, men att vi nu kan välja exakt hur många barn vi får (och ha goda odds att dessa får ett långt liv) till skillnad från tidigare.

En studie från 2015 i Sverige:

I Sverige är 74 procent av graviditeterna mycket eller ganska planerade och i de allra flesta fall har båda parterna tagit initiativ till dem.

https://www.dagensmedicin.se/specialist ... planerade/
Jag gissar att väldigt många oplanerade graviditeter inte blir graviditeter alls idag (aborttalen har legat nästan konstant sedan 1975 i Sverige), men går vi tillbaka i tiden, så tror jag att det föddes väldigt många "oplanerade" barn, både inom (tror att många "sladdbarn" nog var oplanerade) och utanför äktenskap.

Vi människor är ju evolutionärt ordnade på så sätt att det för en enskild individ är en stor nackdel att få barn samtidigt som det krävs barnafödande för att vi skall överleva som art. Med vår jämförelsevis stora nackdel (svåra och riskfyllda förlossningar, många års av omhändertagande) krävs en rejäl uppsida för att det alls skall bli av. Denna uppsida har vi ju i form av sexuell njutning och hormonsystemen kopplade till det. Med familjeplanering och allt mer effektiva preventivmedel kan vi så att säga "både äta kakan och ha den kvar" (långverkande preventivmedel kräver dessutom ett aktivt beslut på helt annan nivå än de tillfälliga, som mer är av formen icke-beslut, t.ex. strunta i kondom och "chansa" när andan faller på).

Så det borde gå att ställa frågan (men jag har inget bra svar på hur vi empiriskt kan besvara den): Hur stor del av dagens minskade födelsetal förklaras av minskat antal oplanerade graviditeter?

För det är ju bara de planerade graviditeterna som är meningsfullt att analysera och försöka förklara utifrån olika skiftningar i samhällsandan och diverse socioekonomiska faktorer.

/Håkan

[a81]

Problemet är att debattörerna verkar ha fått för sig att de låga födelsetalen beror på fler frivilligt barnlösa. Så verkar dock inte vara fallet om man tittar på statistiken, utan det handlar mer om att det blir färre och färre tre-/fyrabarnfamiljer, som tidigare täckte upp för dem som får noll eller ett barn.

Sedan tror jag inte att kvinnor med utländsk bakgrund får fler barn än kvinnor med svensk bakgrund. Jag har för mig att det snarare är tvärtom (om man tänker på hela gruppen med utländsk bakgrund och inte bara nyanlända).

Min gissning är att de som får flest barn i Sverige är akademiker bosatta på mindre orter, tänk t.ex. en läkarfamilj som bor i en stor mangårdsbyggnad utanför någon småstad.

[a81]

Ang. landsbygden är väl "problemet" att där inte byggs nytt så gårdarna bebos huvudsakligen av äldre.

Ja, det är väl också svårt att få lånelöfte för yngre för husköp (långt ut) på landet, då det är en osäker investering för banken. De hus som säljs på landet säljs väl ofta till medelålders och äldre par som säljer villan och vill ut på landet och inte behöver något större bolån?

[koroshiya]

För det första tycker jag det är lite intressant hur nu födelsetalen blivit en yta för skribenter att vädra sina åskådningar och sina favoritteorier på. Inte just här på skalman utan i tyckarsamhället...
Jag kommer nog från nu ta opinionstexter i denna fråga lite extra varligt, just för att man kommer välja förklaringsmodell utefter politisk vision.


Men en annan aspekt jag gärna skulle se ett historiskt perspektiv på är: Hur många barn ville man ha förr? Jag gissar att nedgången i fertilitetstalen de senaste hundrafemtio åren inte beror på att vi ändrat oss så mycket i hur vi ser på barn, men att vi nu kan välja exakt hur många barn vi får (och ha goda odds att dessa får ett långt liv) till skillnad från tidigare.
...
En studie från 2015 i Sverige:

I Sverige är 74 procent av graviditeterna mycket eller ganska planerade och i de allra flesta fall har båda parterna tagit initiativ till dem.
Så det borde gå att ställa frågan (men jag har inget bra svar på hur vi empiriskt kan besvara den): Hur stor del av dagens minskade födelsetal förklaras av minskat antal oplanerade graviditeter?
...

Många visa ord.

Det blir förstås ett ämne där folks ideologi påverkar deras svar. Tokhögerjoppar på Flashback ondgör sig över kvinnor i Sverige, som inte har vett på att ligga på rygg eller vara i köket. Och i den andra ringhörnan kan jag tänka mig att det finns de som inte tycker att det är något problem alls.

Jag skulle säga att det i flera fall är förstått att det kommer att bli barn som resultat av gökandet. På så vis är det planerat på ett indirekt sätt. Båda vill ha barn och tänker att det bara är att kämpa på, så kommer det ett med tiden.

Vill man inte ha barn är det väldigt tydligt, och något som väl båda är överens om. Fler än ett par har säkert använt dagen efter-piller, och många kvinnor har nog gjort abort en gång.

Jag har en bekant med spelproblem - tror han är skyldig ca. 400 000 kronor. Han kan inte hålla apparaten i byxorna, och är på väg att bli fader. Varför den tjejen har behållit fostret förstår jag inte, för de är asförbannade på varandra och killens ekonomi är helt under isen. Och något par är de inte längre. Det känns som en dålig start för ett barn.

Universallösningen skulle väl vara att slänga pengar på problemet, men jag vet inte om det är så bra. Om man tänker sig att det redan är framgångsrika medelklassmänniskor som får fler barn, så blir det kanske bara en sorts omfördelning som hjälper dem ännu mer - lite som CSN till inte ringa grad hjälpte ungefär samma typ av medborgare.

[a81]

Huvudproblemet är väl egentligen att det finns få 90-talister (p.g.a. 90-talskrisen). Därför föds det extra få barn just nu.

Sedan är det något som på senare har gjort det svårare för familjer att ha fler än två barn (per kvinna). Det är alltså för få som kompenserar för de som bara får ett eller inget barn. Jag spekulerade tidigare att bonusfamiljeliv kan vara en orsak. Det blir då oftare 1-2 barn per kvinna och fyra vuxna (varav två kvinnor) som "delar på" två-tre barn (ger födelsetal på 1,0-1,5).

Därutöver behöver man nog tänka lite på vilka grupper i samhället som ofta hade fler än två barn tidigare. Min känsla är att akademiker (p.g.a. kraftig utbyggnad av antalet studieplatser) har fått det "sämre" de senaste decennierna, färre barnfamiljer bor på ren landsbygd numera och färre nyanlända har kommit de senaste tio åren. Dessutom blir förstagångsföräldrarna allt äldre. Allt detta gör att det allt oftare stannar vid två barn, även om relationen håller. Även under det sena 1900-talet stannade det ofta vid två barn för typiska arbetar-/lägre medelklassfamiljer, men att akademiker, landsbygdsbor och nyanlända höll uppe födelsetalen på den tiden. Det gör de nog inte idag i samma utsträckning.

Jag har läst någonstans att i välbärgade villaområden och bland nyanlända i miljonprogrammet föds det alltid relativt många barn. Det är alla däremellan som påverkas mer av konjunkturer och liknande.