Svenska ordet myra och myrmidonerna

[Gen. Jack Ripper]

När jag läste min Illiad så kom jag in på myrmidonerna; Akilles vildsinta krigare som ska ha uppkommit från myror i en stubbe.
När jag gjorde lite googlingar så ser jag att svenskan alltid verkar ha haft detta grekiska ord. Tyska och engelska har sina ameise och ants och latinets sin formica. Men vi och grekerna har våra myror.

Min inre rudbeckian väcktes till liv och kom att tänka på Felice Vincis "The Baltic Origins of the Illiad"*, men om det inte är så att Illiaden egentligen ägde rum i Östersjön, hur kommer det sig att samma ord finns på varsin sida Europa?

* https://www.amazon.com/Baltic-Origins-H ... 1594770522

[cats]

Vet inte hur du drog dig mot grekiskan.

Enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) och Elof Hellquists "Svensk etymologisk ordbok", kommer ordet myra från fornnordiskans "maura" eller "maurr", vilket i sin tur härstammar från urgermanskans *mauraz. Detta ord är besläktat med liknande ord i andra germanska språk, till exempel fornhögtyskans mūra

[koroshiya]

Hm, i artikeln jämför han med grekiskan, och tycks väl också mena att ameise "egentligen" är samma ord.

[Ephraim]

Det finns nog en koppling mellan svenskans och grekiskans ord för myra, men besläktade ord finns i många indoeuropeiska språk så det är ingen speciell samhörighet mellan just svenskan och grekiskan. Det går att rekonstruera en protoindoeuropeiskt rot *morw– som betydde just myra. Nämnda protogermanska *mauraz lär gå tillbaka till denna rot, dock har *w och *r något oregelbundet bytt plats (s.k. metates, en inte helt ovanlig utveckling). Svenska myra går nog tillbaka till en annan ordbildning till samma rot, *meurijōn eller liknande. Grekiska ”μύρμος” och ”μύρμηξ”, som betyder ’myra’ lär också vara från samma rot, och liknande ord finns också bl.a. i keltiska, slaviska och iranska språk. Även latinets ”formica” antas ofta vara från samma rot men det är en oregelbunden utveckling, något som dock ofta är fallet för detta ord i dotterspråken. Det antas ibland att man använt ombildade uttal pga tabu (liknande fenomen förekommer för andra djur som man varit rädd för eller ogillat). Även engelskan har ett besläktat ord för myra, nämligen ”mire”, som dock knappast är särskilt vanligt.
https://en.wiktionary.org/wiki/Reconstr ... ean/morwís
https://en.wiktionary.org/wiki/Reconstr ... nic/mauraz
https://en.wiktionary.org/wiki/Reconstr ... ic/miurijǭ

Det är nog inte alldeles givet namnet på myrmidonerna (Μυρμιδόνες) ursprungligen är bildat till μύρμος eller μύρμηξ, men det verkar som att man under antiken gjorde en sådan koppling. Det kan vara så att myten om myrmidonernas ursprung kan ha uppstått p.g.a. likhet med ordet för myra, snarare än att de fått sitt namn p.g.a. myten.

Tyska ”Ameise” och engelska ”ant” lär vara släkt med varandra men troligen inte med ”myra”.

[cats]

Sen vill jag säga att Felice Vinci har bara snäppet större trovärdighet än Däniken i vetenskapliga kretsar, och det beror på att han inte blandar in utomjordingar i sina teorier. Åtminstone inte ännu…

För att vara tydlig.

Grekiskans “myrmēx” (μύρμηξ) och svenskans “myra” har inte ett gemensamt ursprung. De råkar bara låta lika. Språkhistoriskt är detta ett exempel på falska vänner eller likljudande ord utan gemensam etymologi.

[Ephraim]

För att vara tydlig.

Grekiskans “myrmēx” (μύρμηξ) och svenskans “myra” har inte ett gemensamt ursprung. De råkar bara låta lika. Språkhistoriskt är detta ett exempel på falska vänner eller likljudande ord utan gemensam etymologi.

Det är väl svårt att veta säkert, men Kroonen i sin germanska etymologiska ordbok och Beekes i sin grekiska antar båda att orden har ett gemensamt ursprung. Det är dock inte konstigare än att det är gemensamma indoeuropeiska arvord. Detta visar givetvis inte att Iliaden ägde rum i/runt Östersjön och hade inte gjort det även om besläktade myrord bara hade funnits i svenskan och grekiskan. Nu är det dessutom en ordrot som kan hittas in de flesta grenar av den indoeuropeiska språkfamiljen.

Se:
Kroonen, Guus (2013) Etymological Dictionary of Proto-Germanic
Beekes, Robert S.P. (2010) Etymological Dictionary of Greek