Politiskt motiverad förbud mot att deltaga i strid

[Hans]

Tack adlercreutz, nu är jag med.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Just ja, arbetskompanier hette de.

[cats]

Just ja, arbetskompanier hette de.

nu är också jag med

[Markus Holst]

Just ja, arbetskompanier hette de.

nu är också jag med

Det var bra gjort av en utlänning.

[cats]

Ordvalet gjorde mig förvirrad.

I Finland fanns det en del s.k. Skogsgardister under fortsättningskriget (1941-1944). Personer som deserterade och höll sig gömda (för det mesta i skogen och därav namnet) för att inte bli skickade tillbaks till fronten. Men de kan inte placeras under den här tråden eftersom de inte uteslöts från krigstjänst ens efter att de deserterat. Blev de fast hände det visserligen inte sällan att de sköts på studs. Annars hamnade de oftast i fängelse eller i straffbataljon och tillbaks till fronten. Konsekvenserna kunde variera.
Man uppskattar att antalet desertörer under kriget var omkring 17000. Alltså ett avsevärt antal.

En artikel om skogsgardisterna (antalet här är räknat till 5000, medan andra källor säger upp till 17000) https://www.lindelof.nu/skogsgardister/

[Hans]

Just ja, arbetskompanier hette de.

nu är också jag med

Det var bra gjort av en utlänning.

Katten är inte utlänning, bara från Östra Rikshalvan.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Tänkte inte på det.

[loop]

Nu deltog massor av svenska kommunister i beredskapen. Det var relativt få(Kan det vara 1500?) som hamnade i arbetskompanier. Där dom var uppblandade med en hel del icke-kommunister.

Det var även en del kommunister som deltog som finlandsfrivilliga. Liksom annat vänsterfolk. De antistalinistiska kommunisterna(Socialistiska partiet) var största kommunistiska partiet i Sverige 1929 till ca 1937(Då uteslöts Karl Kilbom). Dom var större än stalinisterna i andrakammarvalen på 30-talet.

[Markus Holst]

Varför hamnade vissa i arbetskompanier? Finns det kanske redan en tråd om detta?

[von Adler]

Mycket intressant, tack. Utan kritik undrar jag varifrån uppgifterna kommer?

MVH

Hans

Vad gäller sydstaternas värnpliktslag så kan man läsa wikipedia, som har länk till originalkällorna.

https://en.wikipedia.org/wiki/Confedera ... %80%931864

[Hans]

Mycket intressant. Tack.

MVH

Hans

[loop]

Varför hamnade vissa i arbetskompanier? Finns det kanske redan en tråd om detta?

Bra fråga. Mina fördomar om säkerhetstjänster säger att det säkert berodde på lokala förhållanden. Men jag har faktiskt inte läst så många böcker i ämnet. Och ingen på 30år.

[Hans]

Min farfar var socialist om inte värre än så på 30-40 talet. Illustrerade bl.a. Clarté. Men han var hyfsad konstnär och maskeringsmålade bunkrar i Stockholms skärgård under kriget. Så han ansågs nog inte vara någon större säkerhetsrisk.

MVH

Hans

[unmo300]

Kön och sexuell läggning som förbud att deltaga strid, eller tjänstgöra i försvaret överhuvudtaget, kanske också är politiskt motiverad. Ålder kanske hamnar under den kategorien också.

[von Adler]

Nu deltog massor av svenska kommunister i beredskapen. Det var relativt få(Kan det vara 1500?) som hamnade i arbetskompanier. Där dom var uppblandade med en hel del icke-kommunister.

Det var även en del kommunister som deltog som finlandsfrivilliga. Liksom annat vänsterfolk. De antistalinistiska kommunisterna(Socialistiska partiet) var största kommunistiska partiet i Sverige 1929 till ca 1937(Då uteslöts Karl Kilbom). Dom var större än stalinisterna i andrakammarvalen på 30-talet.

Ungefär 600-700 totalt, varav hälften i Storsien under vinterkriget. Det ska också noteras att de kommunister som satt i arbetskompanierna hade samma ransoner, samma löner och samma rättigheter t.ex. till att skicka och ta emot brev och tidningar och till ledigheter som andra värnpliktiga och precis som andra värnpliktiga fick åka hem när värnpliktstjänstgöringen var slut. Inget av arbetskompanierna hade någon form av stängsel.

Arbetskompanierna ordnade med brännved (sågade och klöv ved), byggde flygbas och vägar.

Schemat var ofta frukost vid 7, arbete 8-12, lunch till 13, arbete till 14:45 och sedan fritid resten av dagen. Vid flera av arbetskompanierna vägrade soldaterna att arbeta, eller maskade till den grad att ingenting blev gjort. Eftersom armén saknade lagliga instrument att ta till vid sådant blev arbetsperioderna i flera fall istället kommunistiska utbildnings- och läsetimmar. Särskilt vägen som skulle byggas av arbetskompaniet i Storsien var seg. Efter fem månader hade man byggt c:a 180m väg. Detta berodde inte bara på att manskapet maskade - ingenjörskunskaper saknades, det var ont om verktyg och lägerledningen hade noll erfarenhet av konstruktionsprojekt. Att det var iskall vinter och djup tjäle hjälpte inte heller till.

Ett exempel är annonschefen för Norrskensflamman, Valdemar Granberg som satt i arbetskompaniet i Storsien och efter brandattentatet mot tidningen fick en veckas permission för att resa hem och ordna med tidningens och sina egna affärer då hans fru och unga dotter var två av offren i attentatet.