Varför föds det så få barn?

[loop]

2. För litet småhusbyggande de senaste 30 åren.

4. Ökad press på föräldrar att leva ett superpräktigt liv, t.ex. inte dricka en droppe alkohol med barn i närheten = risk att levnadsglada personer väljer bort barn eller skjuter upp det till sista minuten.

6. Mindre assistans från barnens far- och morföräldrar p.g.a. att de är äldre, bor längre bort, etc.

8. En lite överdriven vurm för leva i tvåsamhet utan barn mellan 25 och 35, därefter två barn i snabb takt = få orkar / hinner med ett tredje barn. Jag tänker att många skulle må bättre av att sprida ut barnen mer i tiden.

Sverige är nog inte så mycket mer sekulariserat idag än för 50 år sedan. Mer jämställt är det förvisso om man jämför med 1970-talet, men inte jämfört med 2010-talet när det fortfarande föddes ganska många barn, så jag tror att det handlar om andra saker...

Detta är resultatet av 35års politik. Sekulariseringen har tappat takten, pga bakslag som fri etableringsrätt även för religiösa skolor, förskolor, vårdhem osv. Hade du på 80-talet sagt att vi i framtiden skulle ha en minister som gått hela grundskolan hos Livets ord, då hade du blivit betraktad som galen.

[a81]

Håller med, skulle inte säga att Sverige är mer sekulariserat idag än på 1980-talet, särskilt inte om man tänker på personer i barnafödande ålder. De (ofta helsvenska) 40-, 50- och 60-talister som fick barn då var/är nog snarare något mindre religiösa än dagens generation (ofta dessutom mera mångkulturella) småbarnsföräldrar. Skillnaden är väl att 1980-talets pensionsärsgeneration var mer kyrkliga, men det påverkade knappast barnafödandet att kvinnor födda kring 1910 gick mera i kyrkan.

Sedan tänker jag att den ökade jämställdheten på de flesta sätt har varit jättebra för Sveriges småbarnsföräldrar. Dock tänker jag att mammorna fick mera "egentid" förr i tiden när de lönearbetade mindre och var bättre än sina män på att sköta hushållet. Nu upplever jag att många mammor blir slutkörda av mammiga barn, samtidigt som pappan blir ett slags hushållerska, som p.g.a. allt hushållsarbete inte heller orkar vara den där lekfulla "klassiska" pappan som barnen har roligt med. På många sätt är detta ändå bättre än hur det var på 1900-talet, men jag tror att det gör det svårare att orka med mer än två barn. Min bild är att de familjer som har lite fler barn ofta lever lite mer traditionellt med en mamma som är lite skickligare på att sköta barn och hushåll och en lite gladare och piggare pappa som orkar vara mera aktiv med barnen när han är ledig.

Man får ju också tänka på att småbarnsföräldrar på 1980-talet hade mer stöd av sina ofta mera husmoderliga mödrar. Dagens pensionsärsgeneration är ofta inte bättre än sina barn när det gäller sådant. Dessutom är farmor/mormor ofta 10-20 år äldre idag.

[loop]

Min farmor var 45 när jag föddes. Jag blev far vid 45.
Religiositeten skiljer sig över landet.
Jag är från Norrlands inland. Med få undantag var inte folk religiösa ens på 60-talet. Ovanåker kommun undantaget.

Och jag vet inte om jag håller med om det där med lekfullhet heller. Arbetare har ofta jobbat skift. Min far hela sitt yrkesliv i princip. Kvinnor i vården jobbar ofta "skift" också.

Tror mer att arbetslöshets- och flyttlasspolitik gjort att man inte bor så nära släkt och familj. Jag växte upp med kusiner i samma by och grannby. Släktingar var barnvakter osv.

Vi har återgått till hur det funkade innan "rekordåren". Folk får barn mellan 20 och 50. Under rekordåren var det snarare 20-30. Det märks ju även på hur bostäder byggdes 60-80. Det byggdes tex i Umeå bla bostäder med tanke på att studenter skaffar barn. Den tanken finns ju inte alls hos bostadsplanerare innan 1950 eller efter 1980.

[a81]

Ja, det är intressant att man under efterkrigstiden lyckades ha så pass höga födelsetal trots att många fick sista barnet så tidigt. Och varför kände sig folk klara med föräldraskapet så tidigt? Att vara 45-50 år och inte längre ha några hemmaboende barn kan kännas lite dystert ur ett 2000-talsperspektiv.

Håller också med om att vår tid, en bit in på 2000-talet, påminner om tiden före rekordåren. Den som har pengar, äger en bra bostad, etc. har det bra även om inkomsten är måttlig. Samtidigt är det svårt att jobba sig till hög standard. Så tänker jag mig att Sverige för 70, 80, 90 år sedan också såg ut.

[hilbert]

Jag hade faktiskt en arbetskamrat född 1975 som har 11 syskon.
Etniska svenskar utan någon bakgrund i ett religiöst samfund, det måste vara rätt ovanligt.

[Örjan]

Förmodligen, men ateisten Stellan Skarsgård har åtta barn.

[Hans]

Men det hindrar inte avel eller förövning på avel. Kan vara ganska trevligt Jag är ateist men har troligtvis tre barn Fast då var jag nog mer agnostiker.

Hustrun har nio syskon, jag har en halvbror.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Jag vet att i de delstater i Indien där flickor får högre utbildning än i andra delstater är barnafödandet lägre. Kan man i Sverige se att akademiker har färre barn än andra?

[hilbert]

Jag vet att i de delstater i Indien där flickor får högre utbildning än i andra delstater är barnafödandet lägre. Kan man i Sverige se att akademiker har färre barn än andra?

Som jag noterade tidigare i tråden så tycks i alla fall en del svenska nobelpristagare varit synnerligen produktiva.

[a81]

Som jag förstår det i dagens Sverige: Ju högre utbildning och högre inkomst desto fler barn, särskilt när det gäller männen. Lågutbildade män får alltså i genomsnitt få barn, samtidigt som högstatusmän får ganska många barn. Mönstet är väl ungefär detsamma för kvinnor, men skillnaden är vad jag förstår mindre där, alltså mera lika antal barn oavsett utbilningsnivå och inkomst.

[HJ]

När jag lyssnade på radion fick jag ett ord för något som flera har varit inne på: "Intensivt föräldraskap", dvs att det finns ett betydande socialt tryck att vara en "god och närvarande förälder" vilket kräver betydande resurser i from av tid och i viss mån pengar. Detta blir en ganska giftigt i kombination med ett samhälle där kostnadsläget i många fall kräver två heltidsarbetande vuxna.

https://www.sverigesradio.se/artikel/ka ... -halsorisk

/Håkan

[a81]

Tror också att det spelar in. Kanske inte så att folk väljer bort barn helt, men det blir få barn och sent i livet.

Jag upplever dessutom att det är mycket pekpinnar på andra sätt också. Småbarnsföräldrar ska liksom å ena sidan vara ungdomligt coola och ointellektuella och å andra sidan präktiga och pedantiska.

[sonderling]

Och lite överspända skulle jag vilja tillägga. Sedan undrar jag om det börjar bli ocoolt att ha barn i storstad. (Landet brukar leva sitt eget liv.)

https://www.sn.se/nyheter/nykoping/arti ... t/rgxkv50j
Här ska man nu varsla anställda och lägga ner två förskolor. Pga barnbrist. Vad jag undrar över är att vet verkar komma så plötsligt. Planerar man inte ett dugg framåt? Ser man inte detta i statistik ett par år innan?

Sonderling

[a81]

Jo, stämmer säkert delvis, men som jag förstår det handlar de låga födelsetalen idag också om att barnafödandet kryper uppåt i ålder i glesbygd och småstad. I storstäderna tror jag inte att barnafödandet har minskat på samma sätt. Där var nyföräldrarna redan tidigare oftast över 30, så det är mera "steady state" i barnafödandet. Det är väl mer att hantverkaren och undersköterskan på landet också väntar till 30+ innan de skaffar barn.

Sedan är en annan faktor att generationen som föddes i mitten av 1990-talet är liten (jff 90-talskrisen).

Sedan tror jag att det påverkar mycket att man kan få mer medicinsk hjälp idag om man inte lyckas få barn på egen hand. För bara 10-20 år sedan vågade de flesta inte vänta längre än till 35 innan de försökte skaffa barn. Nu kan det skjutas fram ytterligare cirka fem år.

Sedan tror jag att barnafödandet har minskat p.g.a. det låga småhusbyggandet. Få svenska par är bekväma med att uppfostra barn i lägenhet. De flesta 80- eller 90-talister med svensk bakgrund är uppväxta i villa eller radhus, men har svårt att ha råd att köpa det själva.

[von Adler]

Själv har jag fyra bröder och en syster, men det är tre pappor och två mammor inblandade. Den moderna kärnfamiljen. Åldern är från 48 till 22.