Att påverka politiken

[Markus Holst]

Den här tråden är dels på skämt, dels på allvar, dels fatalistisk, dels deprimerad och dels autistisk.

Hur går det till att påverka politiken? Går det? Kan någon av er berätta om ett enda tillfälle där just er aktivitet har påverkat politiken på ett sådant sätt att en märkbar förändring har skett?

Nej, inte argument som "mitt parti röstade för". Det hade hänt även utan er och en enda röst hade inte gjort någon skillnad. Där finns det alltså ingen direkt personlig påverkan.

Inte heller köper jag argument som "tänk om alla hade gjort som du" för det är ett halmgubbe-argument som aldrig kommer att inträffa.

[Davian]

jag var med och såg till att en fritidsgård startade upp och ett folkets hus undvek nedläggning i Göteborg. Genom att demonstrera samt vara med på nämndens möte som privatperson.

[Markus Holst]

jag var med och såg till att

Håller inte som argument. Såväl demonstrationer som uppstarten hade med största säkerhet skett även om du legat i flunsa medan allt skedde.

[Davian]

Med det sättet att resonera kan ingen person någonsin påverka någonting, för det finns ingen person som har enväldig makt att påverka någonting. och inte heller har någon person någonsin påverkat politiken.

[Markus Holst]

Med det sättet att resonera kan ingen person någonsin påverka någonting, för det finns ingen person som har enväldig makt att påverka någonting.

Bingo! Därför känner jag mg trygg med att sitta på kammaren och spela ukulele. (Jo, jag spelar ukulele, har 7 olika.)

Ett sätt att enväldigt (försöka) påverka är väl att motionera till olika beslutande organ. Det gjorde jag när jag som ung var engagerad i ridsporten. Och då menar jag inte cykelturen dit.

[Davian]

Ja, svenska systemet är byggt efter partiet som modell. All reell makt ligger i partiet. Vill man ha reell möjlighet att vara med och styra riktning för det politiska livet behöver man vara partist. Sen behöver man i partiet bedriva väldigt mycket intrigmakeri för att komma till toppen där man får peka ut riktningar.

Men om man inte vill göra karriär som politiker räcker det att vara engagerad i partiarbetet så hamnar man i nämnder och andra ställen till slut och kan vara med och göra konkret nytta för samhället, om än inte lika glamoröst. Det är inte lika coolt att se till att vägarna skottas på vintern och sandas, som det är att dra linjer för energipolitik i 50år. Men man påverkar bra många människor och ökar deras livskvalitét mycket. En belöning i sig självt ser jag det som.

[Markus Holst]

Gläder mig.

Jag tänker mig att sådana kommunala (väl?) möten fungerar lika illa som de där debatten från "kammaren" man ibland ser i TV. Alla har redan bestämt sig varför ingen påverkas av något som sägs. Kanske skall vi således ner på lokal partinivå för att jag skall begripa grejen? Men då måste man ju gå med i ett parti först för att få veta vad som händer och det har jag ingen lust med.

[Davian]

På lokal nivå är samstämmigheten generellt mycket bättre än högre upp. Ju längre ner i kedjan man kommer desto mer "realpolitik" och detaljer får man arbeta med, mindre "symbolpolitik" och stora drag. Riksdagspolitiker och toppolitiker pekar mest ut riktningar, det är upp till de under dom att göra riktningen till verklig.

om skatteministern säger att kommuner och regioner ska effektivisera skatteupptaget genom att minska kostnaderna vid sjukdomar, så har inte ministern en plan för det. Det är upp till lokalpolitikerna i kommuner och regioner att reda ut hur det ska gå till. Ofta innebär det att kommunstyrelsen skickar vidare ordern till sina förvaltningar, tex Parkförvaltningen, där de politikerna som sitter i den styrelsen sitter.

Dom i sin tur brukar skicka vidare ordern till sina förvaltningschefer som får uppdraget att klura ut vad det betyder.

Ibland är verksamhetschefer så luriga att de har verksamhetschefer som får det praktiska ansvaret att fixa det, vilket kan innebära att man inte kallar in vikarier vid sjukfrånvaro, att de som jobbar får jobba övertid, att scheman förändras, att man drar ner på bemanning, att man avstår löneökningar osv.

I kommuner har man ofta enhetschefer som får uppdraget att vara den som berättar för de anställda att de måste jobba övertid eller inte får mer lön osv.

[Davian]

Men överlag är kommuner och regioner självstyrande och i frågor som de själva styr över brukar det inte komma sådana stora orders som jag skrev innan. Ofta går det till så att politikerna träffas i lunchruim, på möten, i varandras kontor osv och snackar skit med varandra om saker och ting de antingen tänkt på eller som medborgare har uppmärksammat dom på.

Sen när en idé är framme så brukar den tröskas runt bland politiker så länge att när det är dags för omröstningar vet alla redan på förhand vad alla kommer rösta på, varför och sånt. Det brukar gå ganska fort på såna möten.

[loop]

Det finns några få (under fem) tillfällen då konsumentbojkott lett till nån större förändring. Klorblektpapper är en av dom. Men det påverkade industrin mer än politikerna.
Jag var aktiv i miljörörelsen under ca 10år.
Kan inte minnas att nåt jag var med om påverkade nåt direkt. Även om det säkert bidrog på längre sikt. Men jag vet ju tillfällen då mer eller mindre enskilda påverkat. Att områden blivit skyddade pga unika biotoper osv.
Annars finns ju en del här
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori: ... a_kortnamn

[hilbert]

jag tänker på exemplet jag nämnde i en annan tråd från kommunalvalet i Göteborg 1958, som vanns med en rösts marginal.
Där var det ju ett antal tusen väljare som allihop kunde säga, min röst avgjorde.

[Markus Holst]

Bra exempel!

[a81]

Finns väl två exempel där allmänheten under de senaste 50-60 åren tvingande politikerna att ändra uppfattning:

1. Stoppet av massrivningarna av äldre bebyggelse i våra städer på 1970-talet.

2. Införandet av en stramare migrationspolitik på 2010-talet.

I både fallen är min bild att politikerna gärna hade fortsatt med den politik de själva, tillsammans med "proffstyckare", hade initierat.

Sedan är finns det en stark folklig kritik mot flum- och marknadsskolan. Till och med politikerna stämmer ofta in i detta, men inget verkar kunna rubba skolbyråkrater/pedagoger eller skolkoncerner.

[Markus Holst]

Då tänker du på hur folkliga massrörelser påverkar politiken. Det är en intressant tanke. Dessa rörelser eller situationer måste ha startats av en enda person. Bra tänkt. Kanske kan man dra det hela så långt att varje beslut har startats av en enskild persons tanke. Det får jag suga på en stund men hävdar ändå att min politiska passivitet inte förändrar något alls.

[loop]

Den största namninsamling som gjorts i Sverige handlade om kristendomsundervisningen. Över 2miljoner underskrifter 1963. Det var över 1/4 del av befolkningen. Ledde inte till ett skit. Möjligen att KDS bildades, men till det bidrog nog boken/filmen 491 lika mycket. Sen tog det över 20år innan folk utanför Jönköping brydde sig.