Jag är lite nyfiken på hur Sveriges relation med Västtyskland såg ut på främst 50- och 60-talen. Jag har ju vuxit upp med att Västtyskland och senare det förenade Tyskland är en normal fungerande västeuropeisk demokrati som alla andra, mer eller mindre.
Samtidigt var det förstås så att det strax efter krigsslutet fanns en helt annan bild av Tyskland med tanke på vad som skett. Krigsfall I i försvarsplaneringen låg kvar till 1958 om jag förstått det rätt, ett angrepp från Västtyskland eller ett återförenat Tyskland. Det låter som rätt lång tid efteråt, såg man verkligen detta som en realistisk risk i mitten av femtiotalet eller var det bara en byråkratisk kvarleva från kriget/strax efter?
När började vi få en ”normal” relation med Västtyskland, och hur skilde den sig från den med DDR? Vi stod väl på god fot med båda i grund och botten.