Israeliterna, judendomen och kristendomen.

[Leonidas]

Jag vill nog hävda att Jesus inte stod för något nytt. Han var en religiöst konservativ sektledare. Det är svårt att i Bibeln veta vad som pratar om Jesus som legend och vad som är faktiska uttalanden av honom. För dagens religiösa liv tror jag inte det är viktigt att reda ut vad som är vad. Det är mest vi som är åskådare till religionen som bryr våra huvuden med sådant.

Antyder du att det var ngt övernaturligt, och inte det han sa, som gjorde att massorna flockades kring Jesus.

[Markus Holst]

Inte alls. Han var inte den enda predikanten i området vid den tiden som hade följeslagare. Jesus lär ha börjat sin karriär som andeutdrivare och utvidgade sin verksamhet till att bli sektledare. Jag ser honom som en kille som gav folket hopp. De var ju underställda det romerska riket.

[koroshiya]

Jag har funderat över ett slut på de inlägg jag skrev, men som jag hoppas inte är ett slut på tråden.

Plinius den yngre hade problem med de kristna, och skrev till Trajanus runt år 112 eft.

Kejsaren svarade då att man inte skulle leta upp de kristna.

https://en.wikipedia.org/wiki/Pliny_the ... Christians

Nu har jag inte läst texten i original, men jag gissar att runt år 112 fanns det kristna.

Det var nog också runt denna tid som många skrifter samlades in.

Något hände ju, eller så hade vi inte haft Paulus skrifter eller andras.

Det finns tidigare nerstamp, som Josephus, men Plinius är kanske den första som verkligen pekar mot att det finns en "kristen" minoritet.

[StefanZ]

a) Abraham träffar på Melkisedek som är någon slags präst på den goda sidan. Moses svärfar är också präst och tillhörande ett annat folk. Dom lär ju inte vara avguda-präster så då måste de varit monoteister före judarna. Eller?

b) När jag läste första Mosebok (för länge sedan) så fick jag intrycket av att judarna...israelerna..."folket" (vad hette de egentligen då?) inte hade någon uppfattning om att de hade den enda rätta läran exklusivt för dem (som kristna och muslimer ser på sina religioner).

a) ATT de var präster och ändå accepterade i judisk tradition som svärfäder är inget indicium på att de var monoteister. Det är däremot ett indicium att det fanns andra gudar - och att judarna i någon mån erkände deras existens.
Däremot i dessa fall tycks det inte vara obskyra gudar som krävde brännoffer av barn, utan snarare alternativa uppfattningar av en höggud, en höggud som hebreerna kunde stå ut med och ha viss respekt för.

b) Ja, i början var Gud inte den absolut ende guden, utan snarare den höggud som slöt ett förbund med Israel / hebreerna. Så andra folk kunde ha sina gudar mer eller mindre ifred.
Först med tiden kom kravet att Israels Gud är faktiskt ende sanne Gud.

[StefanZ]

Om judar som folk är det högst tveksamt att de ens fanns under de tidevarv som beskrivs i fösta Mosebok, och böckernas "historia" stämmer dåligt överens med vad vi har lärt oss från andra källor. Exempelvis kan israeliterna knappast ha flytt från Farao och funnit en fristad i Israel, eftersom Israel under denna tid var en del av det egyptiska väldet.

Där har vi det! Förklaringen på de något gåtfulla 40 års vandring genom öknen... Nej, de var säkert inte vilse. Och kanske inte ens att det gällde att de syndfulla vuxna skulle hinna dö undan, som är Bibelns officiella myt.
Utan det gällde snarare att de hämndlystna i den egyptiska administrationen skulle hinna dö undan.

Eller att konjunkturerna skulle ändras rent allmänt. Typ Egyptens herravälde och inflytande över Palestina skulle försvagas.
Först då, när tiden var mogen, gjorde hebreerna sin stora framstöt mot de mogna fallfrukterna...

Andra frukter var inte fallfärdiga; och det ser man spår av i Bibeln, både av krigiska händelser och långa tider fredlig samexistens.

"Dessa lagar gäller dig, din familj, dina tjänare, dina djur, och de gäller också främlingen som bor inom dina portar och respekterar Gud" - någonting sådant, eller hur?

Eller: när du drar ut och belägrar en stad, får du inte fördärva fruktträdgårdarna utanför staden, inte ens för att använda dom till belägringsmaskiner. För om de kapitulerar och ber att få fred med dig, så måste de ju ha något att leva utav...

[koroshiya]

Där har vi det! Förklaringen på de något gåtfulla 40 års vandring genom öknen... Nej, de var säkert inte vilse. Och kanske inte ens att det gällde att de syndfulla vuxna skulle hinna dö undan, som är Bibelns officiella myt.
Utan det gällde snarare att de hämndlystna i den egyptiska administrationen skulle hinna dö undan.

Eller att konjunkturerna skulle ändras rent allmänt. Typ Egyptens herravälde och inflytande över Palestina skulle försvagas.
Först då, när tiden var mogen, gjorde hebreerna sin stora framstöt mot de mogna fallfrukterna...

Andra frukter var inte fallfärdiga; och det ser man spår av i Bibeln, både av krigiska händelser och långa tider fredlig samexistens.

"Dessa lagar gäller dig, din familj, dina tjänare, dina djur, och de gäller också främlingen som bor inom dina portar och respekterar Gud" - någonting sådant, eller hur?

Eller: när du drar ut och belägrar en stad, får du inte fördärva fruktträdgårdarna utanför staden, inte ens för att använda dom till belägringsmaskiner. För om de kapitulerar och ber att få fred med dig, så måste de ju ha något att leva utav...

Det fanns förmodligen ingen ökenvandring, och ingen invasion.

Flera böcker är skrivna många hundra år efteråt, och bör läsas som nationsskapande myt.

[Markus Holst]

Jag tänker mig de 40 åren som en tid i flyktingläger