Swedengate

[hilbert]

Hanna Fahl kolumnist i DN förvandlar sweden gate till en skräckfilm

Ville ni vara med? Jaha, vi ska se vad vi kan göra”, säger man, och alla i familjen sitter med händerna i knäna och det syns verkligen att man är en familj, till och med den minsta i sin barnstol har samma lätt höjda ögonbryn som de övriga, och man märker att barnens kompisar blir plötsligt osäkra.

”Nej vi bara skojade”, säger barnens kompisar, ”vi kan äta hemma”. ”Vi ska äta hemma”, rättar de sig. ”Självklart är ni välkomna”, säger man med en liten suck och reser sig och går bort till diskbänken och grejar med något, barnens kompisar kan inte riktigt se vad, men så vänder man sig och något blänker till skarpt och bländande. Det är en japansk kockkniv som man köpt på Cervera. Det är barnens kompisar som är middagen.

https://www.dn.se/kultur/hanna-fahl-det ... som-finns/

[a81]

Men är det typiskt svenskt? Jag tänker att barn går hem och äter på samma sätt i övriga Nordeuropa och Nordamerika (USA och Kanada).

[NIL]

Jag växte upp i en liten bruksort i östra Norrbotten, där åt man hårt när aldrig middag hemma hos kamrater.
Middagen handlade om mer än födointag, det var dagens stund för debriefing, erfarenhetsutbyte och planering.
Om man var hungrig så fick man naturligtvis mat men då gjordes det alltid stort nummer av att ringa vårdnadshavaren och kolla om det var ok att utspisa barnet i fråga.

[a81]

Frågan är vad seden kommer av. Jag tänker att det handlar om protestantiska Nordeuropa och Nordamerika. Har seden rötter längre tillbaka i tiden, är det något som kom under efterkrigstiden och "portionsuträknade" halvfabrikat?

Jag tänker också att man under sen efterkrigstid i Sverige började få lite senare matvanor (kl. 18-19 snarare än kl. 16-17), men samtidigt fortfarande började jobba tidigt på morgonen (stämpelklocka, ingen flextid, etc.). Många gick och lade sig redan vid 21-tiden, men åt middag lika "sent" som idag.

[Mackan L]

Edward Blom reflekterar kring ämnet:

Svenska familjer sätter inte värde på middagen
https://www.expressen.se/kultur/svenska ... -middagen/

[...]
Hela konceptet bygger på att en del barn bara kastar i sig ett par fiskpinnar och sedan återvänder till leken. Den märkliga sedvänjan med väntande kamrater skulle inte ha uppkommit om inte måltiden först hade reducerats till en parentes i många svenska familjer.

[a81]

Intressant artikel, men jag ställer mig lite frågande till detta:

Jag har inget minne av att jag någonsin själv erbjudits att vänta hemma hos en kamrat medan de åt. Hade så varit fallet hade jag naturligtvis gått hem till mitt eget middagsbord i stället: jag älskade ju mat mer än lek.

Självklart blev man oftast inte "tvingad" att vänta på rummet, man gick hem och åt. Jag har svårt att tro att Edward Blom satt och åt middag med sina kompisars familjer i något villaområde utanför Stockholm på 1970-talet och 1980-talet. Han gick säkert hem och åt. Och det gjorde väl barn i hela Nordeuropa.

[Hans]

Fast Blom har bommat att alla familjer inte hade samordnad middagstid.

MVH

Hans

[a81]

Jo, men spridningen i mattider var inte större än att man kunde gå hem när det var dags för kompisens familj att äta. Jag kan tänka mig att spridningen i mattider var större tidigare, men från 1970-talet och framåt när "alla" mammor jobbade åt väl nästan alla familjer middag (kallades oftare kvällsmat på den tiden) kring kl. 17.30-18.00. Föräldrarna hjälptes åt att få ihop en torftig middag av t.ex. fiskpinnar och pulvermos efter att sista föräldern (läs: pappan) kommit hem vid 17-tiden.

Vad jag minns så var det aldrig något problem. Som mindre barn (typ 5-12 år) lekte man med kompisar mellan förskolan/skolan och middagen, medan man som tonåring oftare umgicks med kompisar efter middagen.

Sedan upplever jag att det var större skillnad mellan vardag och "fest" på den tiden. Det var liksom självklart att vardagen var tråkig matmässigt, samtidigt som man "lyxade" till det med köpt pizza eller fläskfilé, etc. och ett glas vin på fredagskvällen.

[Hans]

Fast för att säga emot mig själv var väl barnprogrammen kanske orsak till lite samordning av mattiderna, finns det någon sammanställning av när de sändes under vilka år? Ställde till det lite då mina utrikes barn var med sina kusiner som ofta åt före 18:00 och mina barn snarare 19:30. Detta var för runt 20 år sedan.

MVH

Hans

[sonderling]

Ja jag fundera på detta med tiderna. Barnen har nångång klagat över att vi är annorlunda för deras kompisar åt senare, typ 18 - 19 tiden. Men vi åt typ 16-17-tiden. Jag har tänkt att det var för att min fru var hemmafru i många år och i kompisarnas föräldrarhem så jobbade båda två.

(Och ett tag hade vi det inte så bra ekonomiskt, så om en kompis åt hos oss så betydde det att det blev mindre mat att äta, oftast för mig som kom senare, så ja jag tyckte inte det var toppen kul. )

Sonderling

[a81]

Tror att många åt middag tidigt före 1970-talet, om mannen hade arbetarjobb med tidig arbetstid och kvinnan var hemmafru. Därefter tror jag att det jämnade ut sig och blev ca kl. 18 hos "alla".

Barnprogrammet började väl 18.15, så jag gissar att väldigt många svenska barnfamiljer åt middag kring 17.45-18.15. Ofta skippade väl de vuxna Aktuellt 18.00 och tittade istället på Rapport 19.30 eller Aktuellt 21.00.

Känslan är väl också att folk gick och lade sig lite tidigare och att man sov lite längre på natten. Idag tar vi igen mer sömn på helgen. Utan att ha några belägg tror jag att sovtiden förskjutits från ca 22.30 till ca 23.30 på några decennier, men att vi fortfarande ofta går upp vid 6-/7-tiden.

[South End Court]

Jag ser fortfarande ingen skillnad på Sverige och andra länder
när jag tänker efter och erinrar mig middagar och luncher.
Barnen springer hem till sina egna familjer och äter. Kompisarna
får gå hem när det äts. Rent generellt då.

Fast ibland äter de väl hos varandra men oftast om man kollar
upp först, andra föräldrar lagar också mat vid ungefär samma tider.
Har då barnen ätit annorstädes väntar ju kall mat som får gå i
matlådor i stället och in i kylen då. Något opraktiskt.

Bjuder gör man annars om ett barn har åkt långt
med buss kanske och stannar över middagen. Då blir det
lite konstigt om det inte bjuds men även då, som sagt
ringer man i bland och kollar med de andra föräldrarna.
Är barnen mindre finns ju risk för allergier man inte vet om t ex.

/South End Court