Mönstring
-
- Medlem
- Inlägg: 5718
- Blev medlem: 06 dec 2011 15:33
Re: Mönstring
Den som har hembygdsrätt och som har flyttat till Åland före 12 års ålder är befriad från värnplikt.
Under fredstiden, för att vara exakt, men det är ingen som tror att man skulle börja utbilda en åländsk skyttebataljon så fort kulorna har börjat flyga...
Men varje år finns det några få som är frivilliga:
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/10/ ... -forsvaret
PS För några år sedan när ett populistiskt parti på högerkanten satte i regeringen hade försvarsministern sin egen mening om saken:
https://www.hbl.fi/artikel/forsvarsmini ... viltjanst/
Utan någon som helst förändring. Men det visste han ju redan när han gick ut med sin åsikt
Under fredstiden, för att vara exakt, men det är ingen som tror att man skulle börja utbilda en åländsk skyttebataljon så fort kulorna har börjat flyga...
Men varje år finns det några få som är frivilliga:
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/10/ ... -forsvaret
PS För några år sedan när ett populistiskt parti på högerkanten satte i regeringen hade försvarsministern sin egen mening om saken:
https://www.hbl.fi/artikel/forsvarsmini ... viltjanst/
Utan någon som helst förändring. Men det visste han ju redan när han gick ut med sin åsikt
-
- Medlem
- Inlägg: 2607
- Blev medlem: 07 jun 2010 19:04
Re: Mönstring
Min mönstring inleddes med busstransport från ett antal samhällen utanför Falun. På bussen satt den samlade årsklassen från dessa byar. Vi hade gått på samma högstadium så man kände till alla på bussen. Olika tipps på hur man skulle bete sig för att få frisedel eller bli malaj cirkulerade. I Karlstad blev det första dagen läkarundersökning, fystester och skrifligt test. Lunchen var nån slags pytt i panna i pappersformar som värmdes av en "husmor" direkt i ugnen. Middag på I2 och övernattning i barracker med sängar bestyckade med papperlakan. Liten utgång med rundvandring på stan och pizzeriabesök var ok att genomföra. Dag två morseprov för oss utvalda sedan mest väntan och samtal med psykolog och till slut mönstringsförättare. Lunchen spaghetti och köttfärssås i samma pappersformar. Vid närmare undersökning framkom att tidigare årsklasser kände igen samma rätter men slumpen gjorde vilken som var dag ett och två. Därefter hemfärd där många stolt meddelade, frissedel, malaj, för i de trakterna var inte militärtjänsgöring säskilt uppskattat. Huvuddelen blev dock "F-skallar" på I 13, några få på A4. Som kb skytte fick man vara lite tyst om sin placering för att inte bli retad.
Jag vill minnas att personalen mest var "malajer" som försökte uppträda som befäl och enstaka riktiga befäl. En verkligt sjyst malaj var som en dagkorpral för barracken vi sov i, han berättade lite om andra dagen så man såg till att ha boken nära till hand under de timmar av väntan som väntade. Överlag en possitiv upplevelse där den långa väntan dag två var det enda negativa.
Jag vill minnas att personalen mest var "malajer" som försökte uppträda som befäl och enstaka riktiga befäl. En verkligt sjyst malaj var som en dagkorpral för barracken vi sov i, han berättade lite om andra dagen så man såg till att ha boken nära till hand under de timmar av väntan som väntade. Överlag en possitiv upplevelse där den långa väntan dag två var det enda negativa.
-
- Stödjande medlem 2021
- Inlägg: 5857
- Blev medlem: 06 jun 2006 17:13
- Ort: Finland
Re: Mönstring
Att bli placerad som skyttesoldat F-värnpliktig var det värsta som kunde hända. Åtminstone om jag fick tro de äldre kamrater som redan gjort sin värnplikt. Och visst fick man som befälsuttagen en mer varierad utbildning än grannarna på 2. och 3.skvadron.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
- Medlem
- Inlägg: 520
- Blev medlem: 30 maj 2015 18:06
- Ort: Karlstad
Re: Mönstring
Hm, mönstrade i mitten på åttiotalet och har för mig att man fick betyg i form av siffror mellan 1 - 9 (kanske 10) i vissa moment. Handstyrka, armstyrka, benstyrka, seende, hörsel, kondition, skriftligt prov och kanske nåt mer. Tog mig veterligen bara en dag och inte två (mönstrade på plats). Kalsongerna kommer jag väl ihåg men bara från fystesterna och kanske nåt hörselbås. Lite småkyligt mellan momenten. Nån halvstöddig mönstringsassistent som skuttade runt och var märkvärdig minns jag, men annars inget särskilt. Dagen slutade med att jag hamnade på Span.
"I hope so, Commander, for your sake. The Emperor is not as forgiving as I am."
-
- Medlem
- Inlägg: 135
- Blev medlem: 06 mar 2008 19:50
Re: Mönstring
30 år senare kan det avslöjas - mönstringsläkaren gjorde kontroll av pungbråck. Det fanns två läkare när jag mönstade, de som gick till den andra läkaren utsattes inte för detta test...
-
- Medlem
- Inlägg: 51
- Blev medlem: 18 feb 2009 21:01
Re: Mönstring
Rolig och nostalgisk läsning! Jag torde ha mönstrat hösten -87.
Fystester var cykling, handgrepsstyrka och benstyrka.
Som HV-ungdom såg jag fram emot mönstringen och vpl. En kamrat och jag mönstrade samtidigt i Stockholm. Tävlade om att komma så långt norrut i Sverige som möjligt. Första dagen gick bra. Dag 2 vaknad jag med feber. Fick ställa in och återkomma ett par veckor senare. Vi var ett par stycken i någon form av uppsamlingsheat. "någon som vill bli signalist?" Nä.. "Bra, då sparar vi tid, skippar telegrafistprovet"
Sedan minns jag att jag träffade någon person innan själva mönstringsförrättaren? Där kunde jag ange vart jag ville och vilken typ av tjänst och den personen kunde svara ja eller nej, dvs om jag uppfyllde kraven.
Sedan ett väntrum utanför förrättaren, med en karta över Sverige med alla utbildningsorter markerade. Den som gick in pekade för de andra vart de ville. Vid återkomst efter besöket hos förrättaren ett nytt pekande på vart det blev..
Jag pekade på Kiruna, i bakhuvudet fanns tävlingen med min kamrat. Kiruna var förstahandsvalet då Stockholmare fick flyga till och från. Till K4 fick de åka tåg..
Självsäker efter samtalet med "förmönstraren" sade jag: Jag vill bli jägare på I22 i Kiruna. -Absolut, inryck -90 som Gb eller -91 som Kb? Ehhh, va? Nä, Jag vill rycka in direkt efter gymnasiet -88! -"så tiden för din utbildning är viktigast? Ehh, ja..eller visst, så fort som möjligt. -Jag vill bli yrkesofficer!
Förrättaren klickade i datorn. -" då så, inryck -89. Gruppbefäl på spaning. I1 Kungsängen..". Men jag VILL långt norrut! "-ja, man får inte alltid som man vill, framförallt inte här. Nu bestämmer jag, och det blir Kungsängen..
Så ut i väntrummet och pekar på Stockholm... Ridå. Tävlingen vann jag dock! Min kamrat placerades på I4 i Linköping, så jag fick den nordligaste utbildningsplatsen av oss!
Under vpl rasade "muren" och försvarsutredningarna föreslog stora nedskärningar. Så det blev ingen officerskarriär..
Fystester var cykling, handgrepsstyrka och benstyrka.
Som HV-ungdom såg jag fram emot mönstringen och vpl. En kamrat och jag mönstrade samtidigt i Stockholm. Tävlade om att komma så långt norrut i Sverige som möjligt. Första dagen gick bra. Dag 2 vaknad jag med feber. Fick ställa in och återkomma ett par veckor senare. Vi var ett par stycken i någon form av uppsamlingsheat. "någon som vill bli signalist?" Nä.. "Bra, då sparar vi tid, skippar telegrafistprovet"
Sedan minns jag att jag träffade någon person innan själva mönstringsförrättaren? Där kunde jag ange vart jag ville och vilken typ av tjänst och den personen kunde svara ja eller nej, dvs om jag uppfyllde kraven.
Sedan ett väntrum utanför förrättaren, med en karta över Sverige med alla utbildningsorter markerade. Den som gick in pekade för de andra vart de ville. Vid återkomst efter besöket hos förrättaren ett nytt pekande på vart det blev..
Jag pekade på Kiruna, i bakhuvudet fanns tävlingen med min kamrat. Kiruna var förstahandsvalet då Stockholmare fick flyga till och från. Till K4 fick de åka tåg..
Självsäker efter samtalet med "förmönstraren" sade jag: Jag vill bli jägare på I22 i Kiruna. -Absolut, inryck -90 som Gb eller -91 som Kb? Ehhh, va? Nä, Jag vill rycka in direkt efter gymnasiet -88! -"så tiden för din utbildning är viktigast? Ehh, ja..eller visst, så fort som möjligt. -Jag vill bli yrkesofficer!
Förrättaren klickade i datorn. -" då så, inryck -89. Gruppbefäl på spaning. I1 Kungsängen..". Men jag VILL långt norrut! "-ja, man får inte alltid som man vill, framförallt inte här. Nu bestämmer jag, och det blir Kungsängen..
Så ut i väntrummet och pekar på Stockholm... Ridå. Tävlingen vann jag dock! Min kamrat placerades på I4 i Linköping, så jag fick den nordligaste utbildningsplatsen av oss!
Under vpl rasade "muren" och försvarsutredningarna föreslog stora nedskärningar. Så det blev ingen officerskarriär..
-
- Medlem
- Inlägg: 600
- Blev medlem: 10 aug 2007 16:44
- Ort: Könugård / Värend / Hanekind
Re: Mönstring
Jag mönstrade hösten 2001 tror jag. Framtidstron för försvaret generellt var väl då nära sin absoluta botten, vilket om inte annat visades av att precis all nyutbildning av officerskadetter ställdes in för ett år när jag muckade.
Jag var lite ambivalent till lumpen när jag satt på bussen ner till Kristianstad för att mönstra. Delvis hade jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ville plugga vidare till och tänkte att ett år i försvaret nog inte var så dumt. Å andra sidan hade jag bestämt för mig att jag inte ville ha någon "hjärndöd" tjänst där man bara sprang runt i skogen och inte gjorde "något vettigt" och jag hade därför sett ut några tjänster som verkade intressanta. Exempelvis var väderbiträde eller vädergruppchef något som lockade eftersom jag då funderade på att bli meteorolog. Likaså var att plugga ryska ett år som militärtolk något som lät lockande och som jag och en klasskompis diskuterat som en cool grej. På nåt vänster ville jag göra lumpen utan att göra en vanlig värnplikt och på sätt och vis blev det sen också så.
Eftersom min far varit hemvärnsman ända till slutet på 90-talet och morsan varit lotta, samt min bror gjort värnplikt ett par år tidigare som sjukvårdare gjorde väl att lumpen var något självklart, trots att det från min årskull nog var mindre än var tredje som togs ut och det var relativt enkelt att slippa undan om man verkligen ville. Det hindrade dock inte att det bland dem som jag gjorde lumpen med sen verkligen fanns folk som känt sig tvingade att rycka in och hotats med fängelse.
Testerna gick väl generellt hyfsat. En konstig grej för mig var att sjuksköterskan (eller vem det nu var, minns henne som det) i princip gav mig order om att sluta cykla på motionscykeln. "Du har en sjua nu, det räcker nu!" tror jag hon sa och jag lydde dumt nog. Kanske hade jag fått en roligare tjänst om jag fått en åtta har jag funderat på efteråt ibland.
En lite komisk situation uppstod vid ett tillfälle när jag tyckte att de inte bara skulle skriva mitt födelsedatum utan hela personnumret i något dokument. Varför då undrade kvinnan.
"Jo, jag har en gammal klasskompis som är född på samma dag som jag, så det kan ju bli sammanblandning annars." -
"Ja, men han är väl inte här idag?"
"Jo, det är just det han är och han är ju född på samma BB, så det är bara nån siffra som skiljer i personnumret"
hon tittade på mig som om det här var någon ny specialare man kläckt för att komma undan lumpen eller nåt i den stilen. Ytterligare en mytoman.
Sen slumpade det sig så att han var strax efter mig, vilket jag tyckte var komiskt.
Under dagen noterades det att jag skulle göra telegrafistprovet, för jag hade passande profil för det. Det försvann tydligen dock på vägen, för personalen var inte enormt noga med detaljer eller arbetsglada var min känsla.
När jag till sist kom in till inskrivningsförrättaren möttes jag till min förvåning av "Jaha, då är det skogskrigaren som kommer här!"
Väldigt förvånad svarade jag "Nä, det vet jag inte". Min plan var ju tydligen på väg att saboteras av att jag antagligen fyllt i enkäten att jag varit med i scouterna och bott nästan hela livet ute på landet. Kanske var det nån annan kommentar också som vändes till detta trots att jag då betraktade mig som en plugghäst med högst tveksam fysisk status.
Lumpen skulle det dock bli oavsett lät det dock som. Min förfrågan om Vädergruppchef bemöttes med att "den befattningen inte finns längre", vilket visade sig vara helfel som jag kunde konstatera när jag under lumpen läste ett reportage i Värnpliktsnytt om just såna.....
Istället var det den ena konstiga befattningen efter den andra som nu radades upp. 15 månader i Musköberget var på tapeten, men då skulle jag inte kunna börja studera höstterminen efter som det verkade så det tackade jag nej till.
Istället var det tal om transportledningsassistent. 12 månader i Skövde rök dock eftersom han fick för sig att det skulle bli knepigt för mig med just transporten hemifrån till Skövde trots att det inte alls är speciellt långt dit.....
När det började listas diverse kokgruppscheftjänster och vaktchefsroller så högg jag till sist på nån obskyr tjänst i flottan bara för att slippa hamna i spenaten lik förbannat. När jag kom hem och läste på insåg jag dock att den tjänsten nog inte var så värst kul. Så jag siktade högt istället och försökte mönstra om till militärtolk. Till min glädje blev jag faktiskt kallad på extramönstring i Uppsala. Väl där insåg jag dock till min stora förvåning att det inte var till extramönstring som militärtolk jag blivit kallad, utan en helt annan tjänst som även den hade utbildning på samma ställe. Besviken pga detta gjorde jag rätt dåligt ifrån mig och fick därför inte den tjänsten utan det blev 11 månader i Karlskrona ändå. Tyvärr en värnplikt som jag trivdes rätt dåligt med.
Jag fick dock aldrig reda på varför jag inte ens blev kallad till extramönstringen just som militärtolk trots att jag tyckte att jag hade meriter för det. Detta retade mig på något vis och triggade min envishet så jag bestämde mig för att lära mig ryska på egen hand bara för att visa att de hade fel, jag var visst kapabel att klara av den värnpliktsutbildning som hade rykte om sig att vara den mest intellektuellt utmanande! Så tre år efter muck tog jag sabbatsår från mina vanliga studier och studerade två terminer med främst ryska på två olika ryska universitet efter att först ha läst en nybörjarkvällskurs i Sverige. Åkte sen hem till Sverige med papper på att min ryska var god nog att arbeta med vad som helst i Ryssland. Är nog faktiskt rätt få svenskar som har ett TRKI2-certfikat hemma.
Eftersom jag sen jobbat mycket i och mot Östeuropa så är därmed mönstringen och förfarandet runt den något som kom att prägla mitt liv.
Jag var lite ambivalent till lumpen när jag satt på bussen ner till Kristianstad för att mönstra. Delvis hade jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ville plugga vidare till och tänkte att ett år i försvaret nog inte var så dumt. Å andra sidan hade jag bestämt för mig att jag inte ville ha någon "hjärndöd" tjänst där man bara sprang runt i skogen och inte gjorde "något vettigt" och jag hade därför sett ut några tjänster som verkade intressanta. Exempelvis var väderbiträde eller vädergruppchef något som lockade eftersom jag då funderade på att bli meteorolog. Likaså var att plugga ryska ett år som militärtolk något som lät lockande och som jag och en klasskompis diskuterat som en cool grej. På nåt vänster ville jag göra lumpen utan att göra en vanlig värnplikt och på sätt och vis blev det sen också så.
Eftersom min far varit hemvärnsman ända till slutet på 90-talet och morsan varit lotta, samt min bror gjort värnplikt ett par år tidigare som sjukvårdare gjorde väl att lumpen var något självklart, trots att det från min årskull nog var mindre än var tredje som togs ut och det var relativt enkelt att slippa undan om man verkligen ville. Det hindrade dock inte att det bland dem som jag gjorde lumpen med sen verkligen fanns folk som känt sig tvingade att rycka in och hotats med fängelse.
Testerna gick väl generellt hyfsat. En konstig grej för mig var att sjuksköterskan (eller vem det nu var, minns henne som det) i princip gav mig order om att sluta cykla på motionscykeln. "Du har en sjua nu, det räcker nu!" tror jag hon sa och jag lydde dumt nog. Kanske hade jag fått en roligare tjänst om jag fått en åtta har jag funderat på efteråt ibland.
En lite komisk situation uppstod vid ett tillfälle när jag tyckte att de inte bara skulle skriva mitt födelsedatum utan hela personnumret i något dokument. Varför då undrade kvinnan.
"Jo, jag har en gammal klasskompis som är född på samma dag som jag, så det kan ju bli sammanblandning annars." -
"Ja, men han är väl inte här idag?"
"Jo, det är just det han är och han är ju född på samma BB, så det är bara nån siffra som skiljer i personnumret"
hon tittade på mig som om det här var någon ny specialare man kläckt för att komma undan lumpen eller nåt i den stilen. Ytterligare en mytoman.
Sen slumpade det sig så att han var strax efter mig, vilket jag tyckte var komiskt.
Under dagen noterades det att jag skulle göra telegrafistprovet, för jag hade passande profil för det. Det försvann tydligen dock på vägen, för personalen var inte enormt noga med detaljer eller arbetsglada var min känsla.
När jag till sist kom in till inskrivningsförrättaren möttes jag till min förvåning av "Jaha, då är det skogskrigaren som kommer här!"
Väldigt förvånad svarade jag "Nä, det vet jag inte". Min plan var ju tydligen på väg att saboteras av att jag antagligen fyllt i enkäten att jag varit med i scouterna och bott nästan hela livet ute på landet. Kanske var det nån annan kommentar också som vändes till detta trots att jag då betraktade mig som en plugghäst med högst tveksam fysisk status.
Lumpen skulle det dock bli oavsett lät det dock som. Min förfrågan om Vädergruppchef bemöttes med att "den befattningen inte finns längre", vilket visade sig vara helfel som jag kunde konstatera när jag under lumpen läste ett reportage i Värnpliktsnytt om just såna.....
Istället var det den ena konstiga befattningen efter den andra som nu radades upp. 15 månader i Musköberget var på tapeten, men då skulle jag inte kunna börja studera höstterminen efter som det verkade så det tackade jag nej till.
Istället var det tal om transportledningsassistent. 12 månader i Skövde rök dock eftersom han fick för sig att det skulle bli knepigt för mig med just transporten hemifrån till Skövde trots att det inte alls är speciellt långt dit.....
När det började listas diverse kokgruppscheftjänster och vaktchefsroller så högg jag till sist på nån obskyr tjänst i flottan bara för att slippa hamna i spenaten lik förbannat. När jag kom hem och läste på insåg jag dock att den tjänsten nog inte var så värst kul. Så jag siktade högt istället och försökte mönstra om till militärtolk. Till min glädje blev jag faktiskt kallad på extramönstring i Uppsala. Väl där insåg jag dock till min stora förvåning att det inte var till extramönstring som militärtolk jag blivit kallad, utan en helt annan tjänst som även den hade utbildning på samma ställe. Besviken pga detta gjorde jag rätt dåligt ifrån mig och fick därför inte den tjänsten utan det blev 11 månader i Karlskrona ändå. Tyvärr en värnplikt som jag trivdes rätt dåligt med.
Jag fick dock aldrig reda på varför jag inte ens blev kallad till extramönstringen just som militärtolk trots att jag tyckte att jag hade meriter för det. Detta retade mig på något vis och triggade min envishet så jag bestämde mig för att lära mig ryska på egen hand bara för att visa att de hade fel, jag var visst kapabel att klara av den värnpliktsutbildning som hade rykte om sig att vara den mest intellektuellt utmanande! Så tre år efter muck tog jag sabbatsår från mina vanliga studier och studerade två terminer med främst ryska på två olika ryska universitet efter att först ha läst en nybörjarkvällskurs i Sverige. Åkte sen hem till Sverige med papper på att min ryska var god nog att arbeta med vad som helst i Ryssland. Är nog faktiskt rätt få svenskar som har ett TRKI2-certfikat hemma.
Eftersom jag sen jobbat mycket i och mot Östeuropa så är därmed mönstringen och förfarandet runt den något som kom att prägla mitt liv.
-
- Medlem
- Inlägg: 34
- Blev medlem: 19 jan 2022 21:58
- Ort: London UK
Re: Mönstring
Hans polares vittnesmål fick mig att tänka på min egen mönstring och i sin tur fick mig att le.Hans skrev: ↑22 apr 2021 10:41Tvingade min polare:Polaren skrev:Jag jobbade på Pliktverket i Näsbypark mellan 1998-2010. Fd Kn med18 års tjänst. Trupputbildare, lärare på KS, stf kompch, 6 år på InfSS. Anställdes som civil.
Jag var anställd som inskrivningsförrättare/mönstringsförrättare. Det var jag som bestämde om och i så fall var en individ skulle tjänstgöra. Som underlag för mitt beslut hade jag provresultaten graderade 1-9 (normal fördelningskurva). Det som bedömdes var befälslämplighet, psykisk funktionsförmåga, inskrivningsprovet (IQ). Till det kom resultatet på fysiska tester samt medicinsk status (graderad A-F). Det som styrde mig i arbetet var Pliktlagen. Dvs, jag behövde inte ta hänsyn till den prövandes synpunkter/motivation. Målet för verksamheten var att tillgodose Försvarsmakten behov av (lämplig) personal. "Rätt person på rätt plats".
I praktiken tog vi dock hänsyn till individens önskemål i så stor utsträckning som möjligt, men ibland fick man peka med hela handen för att kunna lösa uppgiften. Efterhand som politikerna lade ner delar av försvaret luckrades pliktlagen upp. I slutet av min tjänstgöring skrevs i princip bara frivilliga in till tjänstgöring. Jag vill påstå att vi var duktiga på det vi gjorde. Var på studiebesök i Finland och kunde jämföra systemen. Vi byggde även upp organisationen för mönstring i Baltikum.
Inlägget fick mig även att gå med i Skalman - tack till Hans och din "polare"
För min del gick det till så här en Novemberdag i 1993. Av diverse både sakliga och osakliga skäl, hadde jag bestämt att jag inte ville göra lumpen. Trots kallelsen till mönstring var tanken att jag eventuellt skulle göra militär grundutbilidning helt osannolik. Snacket gymnasiet gick ungefär, dom kallar inte in längre dom som inte vill. M.a.o jag såg det som en formalitet att jag skulle bli placerad i utbildningsreserven.
Under psykologsamtalet rådde psykologen mig att säga till mönstringsförrättaren att jag inte ville göra värnplikten. Under själva mönstringsprocessen upplevde jag det mer och mer som ”normalläge” att jag skulle göra lumpen, något jag alltså verkligen inte ville. Därför var jag nervös när jag väl kallades in till inskrivningsförrättaren. På psykologens inrådan, bad jag direkt om att bli placerad i utbilidningsreserven. Hans svar var något i stil med ”det kan jag inte ge dig”, villket jag uppfattade som ett nej, men frågan är om det egentligen var ett nja? Min följdfråga blev då (resignerat) ”jaha, vad kan du rekommendera?” Eftersom lumpen inte funnits på min karta hade jag ingen aning om vad för befattningar som var möjliga. Han föreslog en tjänst som Förrådsman på P7, hösten efter gymnasiet. Jag tyckte att jag kommit biligt undan under omständigheterna, men var trots allt så paff bad jag inte ens om en tjänstebeskriving. Så enkelt gick det alltså att få en kille som verkligen inte ville göra lumpen att ”gilla läget” – utan att behöva ”peka med hela handen”
Så här snart 30 år i backspegen förstår jag hur ”duktig” denna mönstrringsförättare var. Det var en överstelöjtnant som nog snart skulle gå i pension, dvs erfaren. 1. Han ”synade” mig och mitt +motstånd – korrekt dessutom. 2 Han bemannade en tjänst som nog inte var särskilt eftertrakad 3 I och med det blev han av med en omotiverad kille som mest hade varit till besvär i typ en pansarskyttegrupp. För att återgå till punkt 1; hade han föreslagit pansarsksytte hade adrenalinet nog fått mig att börja tjafsa emot. Men han var duktig nog att inte försöka och behövde därmed inte ”peka med hela handen”
PS. Gjorde lumpen som Förådsman på P7. Fick besöka en hel del mob föråd. På det viset fick jag en levande historielektion om det invasionsförsvar som bara några år senare skulle komma att aveckalas - kanske blir mer lägg om det sen.
-
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 2961
- Blev medlem: 24 mar 2002 16:23
- Ort: Malmö
Re: Mönstring
Välkommen, ser fram emot lite historia om mobförråden, har hört en del om att de ibland var plundrade av fredsorganisationen, men vet inte vad som är sant egentligen.
-
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 2961
- Blev medlem: 24 mar 2002 16:23
- Ort: Malmö
Re: Mönstring
Jag gjorde min mönstring i början på 90-talet och ryckte in som närskyddssoldat på F10 1993.
Kommer ihåg att jag var livrädd för att bli ratad för min dåliga kondition, så jag försökte göra mitt bästa att få de tro att jag var förkyld, min andra rädsla var att bli placerad som signalist eller nått sånt, jag ville ju ut i skogen och skjuta.
Min placering var perfekt för mig (efter ett par månader när jag kom upp i okej kondition), fick skjuta, spränga, göra högvakt, åka flygplan, åka till Liseberg och fantastiska befäl med hög kompetens och bra kamrater i plutonen.
Jag har inget emot Yrkessoldater, men med värnpliktssystemet vinner man så mycket annat, jag hoppas de hittar någon bra kombination av de båda nu.
Kommer ihåg att jag var livrädd för att bli ratad för min dåliga kondition, så jag försökte göra mitt bästa att få de tro att jag var förkyld, min andra rädsla var att bli placerad som signalist eller nått sånt, jag ville ju ut i skogen och skjuta.
Min placering var perfekt för mig (efter ett par månader när jag kom upp i okej kondition), fick skjuta, spränga, göra högvakt, åka flygplan, åka till Liseberg och fantastiska befäl med hög kompetens och bra kamrater i plutonen.
Jag har inget emot Yrkessoldater, men med värnpliktssystemet vinner man så mycket annat, jag hoppas de hittar någon bra kombination av de båda nu.
-
- Medlem
- Inlägg: 4148
- Blev medlem: 07 feb 2005 16:48
- Ort: Praha
Re: Mönstring
Jag mönstrade 2005 och hade ställt in mig på att bli kock, men mönstringsfolket ville ha mig till antingen plutongruppsbefäl eller stabsassistent (eller var det heter) till kompanichefen.
Allt föll på att jag inte hade 1.0 i syn. Hade jag mönstrat 6 månader senare hade jag blivit soldat eftersom då var kravet på 1.0 syn utan korrigering borttaget.
det jag minns mest från mönstringen var att jag åkte med lite skolkamrater till Kristianstad, jag fick magsjuka därnere, mönstrade på min 18årsdag. En av kamraterna gick idrottsprogrammet, han räknade med att bli ratad pga han inte kunde nånting om någonting egentligen, och sen bli fotbollsproffs.
han blev placerad som ballistikofficer i robotartilleriet. Han var i chock hela resan hem, (2 timmar). En klasskamrat till mig som inte ville bli militär (jag ville) med 2 trasiga knän och gräsallergi hamnade som skyttesoldat. En tredje som hade tänkt bli statsvetare gick och blev tolk och jobbar fortfarande inom krigsmakten idag.
så av oss 4 som åkte samtidigt så var den enda som ville bli militär den som inte fick vara med, vilket störde mig hela året. Jag vägrade mönstra om av principsak några månader senare trots att den ansvariga för mönstringen (vad den titeln nu kan heta) bad mig göra det.
Allt föll på att jag inte hade 1.0 i syn. Hade jag mönstrat 6 månader senare hade jag blivit soldat eftersom då var kravet på 1.0 syn utan korrigering borttaget.
det jag minns mest från mönstringen var att jag åkte med lite skolkamrater till Kristianstad, jag fick magsjuka därnere, mönstrade på min 18årsdag. En av kamraterna gick idrottsprogrammet, han räknade med att bli ratad pga han inte kunde nånting om någonting egentligen, och sen bli fotbollsproffs.
han blev placerad som ballistikofficer i robotartilleriet. Han var i chock hela resan hem, (2 timmar). En klasskamrat till mig som inte ville bli militär (jag ville) med 2 trasiga knän och gräsallergi hamnade som skyttesoldat. En tredje som hade tänkt bli statsvetare gick och blev tolk och jobbar fortfarande inom krigsmakten idag.
så av oss 4 som åkte samtidigt så var den enda som ville bli militär den som inte fick vara med, vilket störde mig hela året. Jag vägrade mönstra om av principsak några månader senare trots att den ansvariga för mönstringen (vad den titeln nu kan heta) bad mig göra det.
-
- Medlem
- Inlägg: 5718
- Blev medlem: 06 dec 2011 15:33
Re: Mönstring
Jag undrar om mönstringsförrättarna skrev ner anledningarna till besluten, d.v.s. på vilken motivering en prövande blev placerad där han blev?
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30019
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
Re: Mönstring
Välkommen och väl bekomme, det är en polare och inte en 'polare' - jag flyttade utrikes under den tiden han jobbade på pliktverket.
53'an, jag skall fråga honom under dagen.
MVH
Hans
-
- Redaktör och stödjande medlem 2024
- Inlägg: 30019
- Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
- Ort: Utrikes
-
- Medlem
- Inlägg: 761
- Blev medlem: 04 mar 2006 19:27
- Ort: Snurrande
Re: Mönstring
Mönstring 1987, åkte buss med många man kände till Boden. Det jag minns är att vid cykel testet så säger han som höll i det att snart har jag passerat gränsen för jägare, så då la jag av... ville inte hamna på K4 eller I22. Gjorde bra ifrån mig på teoritestet, så blev telegrafiprov men "slarvade" bort mig.
Man använde även de mönstrande som utbildningsobjekt för sjuksköterskeskolan i Boden och den som stack mig vid det obligatoriska provtagningen var inte så bra och rejält nervös så stack igenom, så läraren slutförde provtagningen genom att gräva runt lite. Min åder stack ut i en båge efteråt och blodet rann och dagen efter hade jag ett rejält blåmärke. Fick dessutom bara en tuss att hålla för och nästa station var urinprov så valet var att låta blodet rinna eller missa den lilla muggen när man skulle sikta!
Är flygintresserad så ville helst till Flygvapnet, men det var omöjligt tydligen så efter diverse förslag om KB vid K4 eller PB vi Sollefteå fick jag frågan om att bli befälsuttagen vid arméflyget i Boden. Tyckte det lät bra, hade flera kusiner som varit där och tyckt det var lugnt och skönt. Slutade med att jag hade massor med fältdygn då vi var med om att testa den då nya organisationen för pansarvärnshelikopterkompani, bland annat stabsorganisationen.
Som fotnot kan nämnas att man ville enbart ha norrlänningar då förbandet skulle vara snabb mobiliserat i händelse av krig, flyttade jag söderut skulle jag bli krigsplacerat på det andra pvhkpkompaniet där. Jag bodde längst söderut av alla mina lumparpolare då jag bodde just så pass på södra sidan Skellefteälven.
Slutligen så var det lite kul att en kille jag gått samma årskull i grundskolan samt samma linje på gymnasiet blev uttagna på samma tjänst då han var in till mönstringsförrättaren just före mig
Man använde även de mönstrande som utbildningsobjekt för sjuksköterskeskolan i Boden och den som stack mig vid det obligatoriska provtagningen var inte så bra och rejält nervös så stack igenom, så läraren slutförde provtagningen genom att gräva runt lite. Min åder stack ut i en båge efteråt och blodet rann och dagen efter hade jag ett rejält blåmärke. Fick dessutom bara en tuss att hålla för och nästa station var urinprov så valet var att låta blodet rinna eller missa den lilla muggen när man skulle sikta!
Är flygintresserad så ville helst till Flygvapnet, men det var omöjligt tydligen så efter diverse förslag om KB vid K4 eller PB vi Sollefteå fick jag frågan om att bli befälsuttagen vid arméflyget i Boden. Tyckte det lät bra, hade flera kusiner som varit där och tyckt det var lugnt och skönt. Slutade med att jag hade massor med fältdygn då vi var med om att testa den då nya organisationen för pansarvärnshelikopterkompani, bland annat stabsorganisationen.
Som fotnot kan nämnas att man ville enbart ha norrlänningar då förbandet skulle vara snabb mobiliserat i händelse av krig, flyttade jag söderut skulle jag bli krigsplacerat på det andra pvhkpkompaniet där. Jag bodde längst söderut av alla mina lumparpolare då jag bodde just så pass på södra sidan Skellefteälven.
Slutligen så var det lite kul att en kille jag gått samma årskull i grundskolan samt samma linje på gymnasiet blev uttagna på samma tjänst då han var in till mönstringsförrättaren just före mig