Jo, det är korrekt att säga Flensburg, men man borde använda skandinaviska namn framför tyska tycker jag! Och det borde få ligga i Slesvig-Holsten och inte Schleswig-Holstein...
Visst använder väl danskar och norrmän svenska namn på finska städer för att ta en paralell?
Släktingar i wwII
-
Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Släktingar
Min morfar var stationerad, som så många andra under andra världskriget, som gränsvakt vid Dalälven, som kulspruteskytt. Vid ett par tillfällen när norrmän flydde simmandes över älven mot Sverige, sköt morfar och hans enhet nedhållande eld mot den norska sidan, mot de förföljande tyskarna.
Morfar hade i hela sitt liv ett glödande hat mot nazister, vilket tyvärr gick ut över tyskar i allmänhet, han var mycket misstänksam mot dem. Kanske inte så konstigt eftersom när min mor växte upp, bodde det en tysk familj i huset bredvid, som där i alla fall mannen tydligt hade varit nazist under kriget.
Morfar hade i hela sitt liv ett glödande hat mot nazister, vilket tyvärr gick ut över tyskar i allmänhet, han var mycket misstänksam mot dem. Kanske inte så konstigt eftersom när min mor växte upp, bodde det en tysk familj i huset bredvid, som där i alla fall mannen tydligt hade varit nazist under kriget.
Mormor, mamma, mostrar, morbror.
Morfar (som dumpade mormor när hon blev gravid tydligen)
Onkel som stred på östfronten (och var ockupationssoldat i frankrike ett tag.) Han var motorcykelordonanns. Kunde skryta med att ha snäst av Ferdinand Shörner och nekats befordran för att han var socialist istället för nazist.
Hela den äldre vänkretsen på mammas sida.
Familerna Busse och von Kleist är kompisar till mina föräldrar med. Så lite "Jag-Mötte-Lassie" kan man ju dessutom bidraga med.
Morfar (som dumpade mormor när hon blev gravid tydligen)
Onkel som stred på östfronten (och var ockupationssoldat i frankrike ett tag.) Han var motorcykelordonanns. Kunde skryta med att ha snäst av Ferdinand Shörner och nekats befordran för att han var socialist istället för nazist.
Hela den äldre vänkretsen på mammas sida.
Familerna Busse och von Kleist är kompisar till mina föräldrar med. Så lite "Jag-Mötte-Lassie" kan man ju dessutom bidraga med.
Re: Släktingar i wwII
Min farfars bror var med her http://home.hib.no/studenter/h100859/bw/Oskar skrev:Vilka av er har hade släktingar i wwII?
Min gammelmorfar var frivillig i Finland, han pratade dock aldrig om det. Det enda jag har är en minnespeng. Om det finns någon som har tillgång till några register så hette han Johan Olof Nygren. Tack.
Ett fel tyvärr- han var med i frihetskriget....
Ett fel tyvärr- han var med i frihetskriget....
Senast redigerad av 1 Schwalbe, redigerad totalt 31 gånger.
-
Mikael Karlsson
- Medlem
- Inlägg: 276
- Blev medlem: 24 mars 2002, 12:09
- Ort: Vålberg
- Kontakt:
Är det inte någon/några här på forumet som driver en sida med register över svenska frivilliga i Finland?Schwalbe skrev:Min gammelmorfar var frivillig i Finland, han pratade dock aldrig om det. Det enda jag har är en minnespeng. Om det finns någon som har tillgång till några register så hette han Johan Olof Nygren. Tack.
Hade en avlägsen släkting i Tyskland, som bodde utanför SKFs kullagerfabrik i Berlin. En dag (omkring 1944/45) släppte britterna en bomb över hans hus, och efter kriget flydde han från Östzonen 1948 i en gammal gisten segelbåt som var sjöovärdig och som sjönk efter ankomsten till Sverige.... På 70-talet när han åkte tillbaka till sitt gamla hus utanför Berlin så hade en ny, okänd östtysk familj byggt upp det igen.
Han dog 1988, fast förvissad om att Berlinmuren (som han innerligt hatade) skulle falla (han hade en gammal Berlinkarta från 1936 som han alltid tittade på). Ironiskt att han dog så kort innan Berlinmuren föll...
För att återvända till ämnet: Nej, han deltog inte i kriget, men han bodde i Tyskland då.
Han dog 1988, fast förvissad om att Berlinmuren (som han innerligt hatade) skulle falla (han hade en gammal Berlinkarta från 1936 som han alltid tittade på). Ironiskt att han dog så kort innan Berlinmuren föll...
För att återvända till ämnet: Nej, han deltog inte i kriget, men han bodde i Tyskland då.
Min morbror tillhörde tyska armén och var först menig sedan underofficer under WWII. Han var med i Polen, Frankrike och sedermera i Ryssland. Där blev han lätt sårad utanför Smolensk. 1944 blev han tillfångatagen av britterna i Frankrike. Han fick sedan sitta fyra år i ett fångläger i Egypten, innan han kom hem till Berlin 1948. Där bodde hans mor (min mormor) som upplevt alla bombanfallen och ryssarnas erövring, men som klarat sig bra. Hälften av hyreshusen i kvarteret var jämnade med marken, men det hon bodde i stod kvar.
Min morbror erhöll järnkorset två gånger, ena gången för att han under kraftig fientlig eld räddat en sårad. Han tillhörde signaltrupperna, men uppgifterna bestod mest att vid fronten eller t.o.m. framför denna lägga ut ledningar till artilleriobservatörerna. Vid ett sådant tillfälle och ute i skogen fick han syn på en smygande ryss, som han sköt.
Han var inte nazist, men inte heller antinazist, utan en helt vanlig Wehrmacht-soldat. Han hade inga fördomar mot judar, eftersom det i släkten fanns ingifta sådana. Eftersom de var gifta med "arier" lyckades de överleva kriget.
Efter hemkomsten till Berlin så fortsatte han att arbeta vid byggen, blev arbetsledare och fick två utmärkelser även från den östtyska regimen, för väl uppfyllda produktionskvoter m.m.
Han dog för c:a 5 år sedan och vid begravningen fanns några av hans gamla frontkamrater med, även de helt vanliga soldater.
Min morbror erhöll järnkorset två gånger, ena gången för att han under kraftig fientlig eld räddat en sårad. Han tillhörde signaltrupperna, men uppgifterna bestod mest att vid fronten eller t.o.m. framför denna lägga ut ledningar till artilleriobservatörerna. Vid ett sådant tillfälle och ute i skogen fick han syn på en smygande ryss, som han sköt.
Han var inte nazist, men inte heller antinazist, utan en helt vanlig Wehrmacht-soldat. Han hade inga fördomar mot judar, eftersom det i släkten fanns ingifta sådana. Eftersom de var gifta med "arier" lyckades de överleva kriget.
Efter hemkomsten till Berlin så fortsatte han att arbeta vid byggen, blev arbetsledare och fick två utmärkelser även från den östtyska regimen, för väl uppfyllda produktionskvoter m.m.
Han dog för c:a 5 år sedan och vid begravningen fanns några av hans gamla frontkamrater med, även de helt vanliga soldater.
