Mönstring

[Hans]

Jag börjar nog bli gammal. Kommer inte ihåg mycket, vet inte ens var jag gjorde mönstringen. Det fanns några platser utspridda i Sverige. Jag tror det var två dagar, ganska långa, och en natt med busstransport dit och tillbaka. Vi fick några papperslakan i baracken där vi bodde. Jag kommer bara ihåg tre saker. Någon form av intelligenstest, någon form av fystest på testcykel och samtal psykolog. Men det måste ju ha varit mer saker under de två dagarna, vilka?

Det gick bra, jag blev uttagen till KB (15 månader) som jägare.

Detta var mot slutet av sjuttiotalet. Vad har ni för minnen och erfarenheter?

MVH

Hans

[Markus Holst]

Jag mönstrade på Hisingen, troligen nära Säve flygplats, 1978. jag kommer ihåg hörseltest, intelligenstest, kondistest på motionscykel, syntest, färgblindstest, höger-vänsterskytt, vägas, mätas, psykologtest, intelligenstest, morsetest. Och till slut en mönstringsförrättare med ett skrivbiträde bredvid. Han ville ha mig till signalist men om mina allergier hindrade det hoppades han på att få mig till egna anläggningen som biträde. Jag blev biträde på T2 istället.

[Hans]

Tack Markus, det du listar ringer en del klockor. Hur gick morsetestet till?

MVH

Hans

[Markus Holst]

Man fick med hörlurar lyssna på en bandspelare som berättade vad som strax skulle hända. Så fick man lära sig signaler som, om jag minns rätt, man skulle skriva ned på ett papper. Dessa signaler blev efter hand fler och kom i raskare tempo. Så minns jag testet.

[Forskaren]

Säve gamla flygplats någon gång i mitten 1970-talet. Det var väl antagligen tidigare kaserner och byggnader på F 9. Kommer mycket väl ihåg papperslakanen, som Hans nämnde. En anekdot från denna mönstring är testen av mörkerseendet. I mitt föräldrahem drack vi ett glas nypressad morotssaft varje morgon och morot är ju väldigt bra för mörkerseendet. Under testet släcktes ju ljuset successivt ner och det blev mörkare och mörkare. Men jag hade inga problem att se i mörkret. Till slut trodde beväringarna som genomförde testet att jag drev med dem och tyckte att "Nu får Du väl ändå lägga av och försöka jävlas med oss...!"

[Markus Holst]

http://www.faktoider.nu/morot.html

[sonderling]

Lustigt jag tänkte på detta häromdagen, möjligtvis pga att mina barn börjar komma i mönstrings ålder och för den ena var det nått test på nätet för en första utgallring.

Och som Hans säger så minns inte jag heller så mycket, förutom.
Det var två dagar. Jag gjorde i min i Solna (tror jag det var. Eller var det Sollentuna?) Det låg ju i sthlms ttrakten så det behövdes ingen övernattning, (vi bodde i Tumba.)
Jag skolkade andra dagen och fick ta det senare. (Gymnasieklassen skulle på resa till Gbg och jag ville ju med.) Minns inga efterräkningar konstigt nog och minns det endå som två dagar i följd? (1:a försommar, 2.a på hösten.)

Ville till pansar för jag hade förläst mig på Sven Hassel. De sa att jag kunde få åka till Kiruna, jag blev sur och ryckte på axlarna. (Hade ingen aning att det var ett jägarförband.)
Jag visste redan med vilket öga som var mitt dominanta så jag avböjde pappers k-pisten. (Det är fel öga men det skiter jag i!)
Noterade när vi satt i kalsonger att de där tuffa killarna egentligen var lite småfeta och hade som celluliter? Kände mig genast bättre med min taniga kropp.
Psykologen blev förvånad när jag sa att jag var Amerikan? Men det gick ju bra endå.
Det var 1985.

Sonderling

[von Adler]

Jag mönstrade 1997 och satt på buss i tre och en halv timme till Karlstad, där man ropade upp alla och kallade mig åt sidan och undrade om jag ville åka hem igen. Jag ville mönstra och bad att få göra det. Jag fick göra intelligenstest, fystest, morsetest, sova i våningssäng (vi fick faktiskt riktiga lakan) och sitta och vänta en hel del.

Vid den slutliga läkarundersökningen fick jag veta att jag hade "horribelt felbelastade knän" (efter att läkaren kastat en blick på mina ben i ungefär fem sekunder utan att ens vidröra knäna eller be mig böja på dem) och hamnade i utbildningsreserven på grund av "felbelastade knän" och "fetma, ospecificerad". Så här 24 år senare är jag utåtfotad, men har sprungit halvmaraton, burit tunga saker, gått i skog och mark milsvitt och aldrig haft minsta problem med mina "felbelastade" knän.

De tog in 15-20% av min årsklass, så det var bara de med toppresultat som togs in. Överlag upplevde jag och flera av mina kamrater personalen som arrogant, otrevlig, bitter och hårdhänt i sitt hanterande av att skilja agnarna från vetet.

Vår grupp fick dock sin "hämnd". En kamrat hade toppbetyg på precis alla test, inklusive det psykologiska och de ville ha honom på underofficer i jägarna, 18 månader (kan minnas fel här) och hans ropade "NEEEEJ!" hördes ut till samlingsrummet där vi andra satt. Konversationen blev så pass högljudd att vi kunde höra det mesta och han var bland de sista, så bussen hem gick inte förrän han var klar och det tog sin stund.

Han hade sinnet satt på en juridisk utbildning på ett av de bättre lärosätena och hade chansen det året med ett bra resultat på högskoleprovet och ville på intet sätt sätta sin utstakade karriär på paus med värnplikt när det inte längre var allomfattande. Placeraren och/eller psykologen var högst irriterad på att en snorunge tog sig ton och brölade, vilket gav motsatt effekt än den tänkta - istället för att lydigt foga sig så brölade kamraten tillbaka. Det märktes att personalen på mönstringen var vana att kunna göra som de ville och skarpt ogillade både nedskärningarna och att bara en liten andel faktiskt skulle göra lumpen och att en hel del ungdomar numera hade andra planer i livet än lumpen - särskilt de som var medvetna, intelligenta, hade självsäkerhet, förmåga att stå på sig, verbal förmåga och som tänkte efter före - de som de gärna ville ha till underofficers- eller till och med framtida officerspositioner.

När det brölades om att vägran kunde leda till fängelsestraff påpekade kamraten att det var max ett år, vilket var kortare tid att sätta livet på paus än de 18 månader som värnplikten skulle vara för honom och att med jurister i släkten (därav intresset för juridisk utbildning) och som situationen var nu var typ tre månaders villkorlig dom, när han faktiskt kunde plugga som han ville, betydligt mer sannolikt.

Till slut hamnade han på kortast möjliga tjänst, biträde i trängen eller liknande, den sort man kunde skjuta upp i all oändlighet för studier, vilket han också gjorde tills regementet las ner några år senare och tjänsten försvann i tomma intet.

[von Adler]

När jag tänker efter tror jag kring 80% var entusiastiska på ditresan, och de resterande 20% mest tyckte att det var ett nödvändigt ont man skulle göra det bästa av. På hemresan var det nog 20% som tyckte det var ett nödvändigt ont man får göra det bästa av och 80% som var glada att de slapp.

Lokalerna och utrustningen var sliten och personalen (för oss 17-åringar) var gammal, sliten och bitter. En bondson, som var nog så storvuxen och nog också var hyfsat överviktig, men van att cykla miltals till allt han ville göra körde sönder motionscykeln vid konditionstestet.

Det var ständiga kommentarer om "klen fysik", "sillmjölkar", "pojkar det aldrig skulle bli män av", "dålig attityd", "klent psyke" o.s.v. från personalen. Mycket bitterhet som verkade utkanaliseras i att dagens ungdom inte dög, och redan efter en halv dag verkade det påverka oss som grupp och vi blev fientligt inställda till alltihop.

[Hans]

Intressant att läsa skillnaden från runt 1980 jämfört med slutet av 90-talet. Jag har en god vän som jobbade som mönstringsförrättare ungefär då. Skall försöka lura hit honom så vi kan få se från andra sidan kullen.

MVH

Hans

[Hans]

Jag visste redan med vilket öga som var mitt dominanta så jag avböjde pappers k-pisten. (Det är fel öga men det skiter jag i!)

Jag har samma problem, högerhänt, högerskytt men vänster öga är dominant. Kan ställa till det när man skjuter instinktivt.

Jag var hobbykrigare kanske 1 000 timmar innan mönstringen, jag vill minnas att jag hade 1 500 timmar bakom mig när jag ryckte in. Jag kunde ganska mycket av det vi skulle lära oss.

MVH

Hans

[ola]

Gjorde min mönstring på KA4 runt 1994, ryckte in 1996.
Cykling, allmän beskådan av läkarn/psykolog, intelligenstest, mekanikertest och har för mig att man även gjorde lyft av något slag.

När man sedan blev inkallad till mönstringsförättaren så fick jag förslaget att sitta på KA4 som växeltelefonist i 7.5 månader, snacka om själadödande så jag frågade om någon annan tjänst och då fick jag förslaget som mekaniker i Borås i 7.5 månader , lät okej tyckte jag.
Fick hem papprena på vad jag skulle hamna m.m. och det blev då som pvrobotsoldat i 10 månader istället, oväntat men var ändå nöjd med det och jag
gillade i stora hela dessa 10 månader (ryckte in 96 och muckade 97)

Mvh Ola

[von Adler]

Intressant att läsa skillnaden från runt 1980 jämfört med slutet av 90-talet. Jag har en god vän som jobbade som mönstringsförrättare ungefär då. Skall försöka lura hit honom så vi kan få se från andra sidan kullen.

MVH

Hans

Så här i efterhand (jag kan minnas fel, det är trots allt 24 år sedan) reagerar jag på att många i personalen var gamla. Jag undrar om det var så att man stoppade dit överflödig stamanställd personal från diverse nedlagda regementen och mönstringscentraler mer eller mindre som förvaring innan pensionen och att det var de som var lite sura, negativa och bittra som hamnade där, medan de med mer "positiv attityd" fick de mer eftertraktansvärda tjänsterna som fanns kvar, och att en del av bitterheten kunde stamma ur det.

Kanske lite relevant i sammanhanget med hur mycket det svängt - innan typ 1995 var man suspekt om man inte gjort värnplikt. Min klasskamrat och kollega i mitt magisterarbete på högskolan gjorde 22 månader - 18 månader underbefälsutbildning och plutonschef vid kustartilleriet och sedan frivillig som utbildare av grundutbildningen av nästa årsklass och tog alla slags ledarskapskurser och extrautbildning han kunde, med attityden att nu var han där och skulle göra det bästa och få ut så mycket som möjligt av det. På jobbintervjun direkt efter examen 2003 frågade de rakt ut varför han valde att lägga 2 år av sitt liv på det militära istället för att börja på högskola direkt.

[Hans]

Fick han jobbet?

Troligtvis var det nyttigt för honom i vilket fall som helst.

MVH

Hans

[von Adler]

Fick han jobbet?

Troligtvis var det nyttigt för honom i vilket fall som helst.

MVH

Hans

Det fick han. Det var där vi gjorde examensarbetet och han hade goda kontakter, så intervjun var mest en formalitet. Men han var efteråt lite irriterad över att hans anstränging att lära sig så mycket som möjligt ifrågasattes på det viset.