Klansamhällets återkomst

[LasseMaja]

därmed inte sagt att jag tror att ett svenskt klansamhället måste bygga på släktskap

Det här är intressant. Vad finns det för typ av nätverk i vårt samhälle som skulle kunna ligga till grund för svenska "klaner"?

[a81]

Min fundering: Finns det något negativt i det, varför nästa fråga blir om det kan finnas något positivt.

Jag har affärsbekanta i Pakistan och när jag träffar dem på mässor i Tyskland träffar jag också deras i Europa boende släktingar. Samtalen hamnar alltid hur egoistiska vi är i Europa och hur lite vi bryr oss om varandra. Jag får ju i diskussionen representera Europa och försöka förklara varför Mamma bor på "ålderdomshem" och sönerna flyttar hemifrån redan innan de är 25.

Jag måste erkänna att mina argument tryter rätt snart. Att Mamma bor där hon bor för att hon vill, brukar bli mitt slutargument men jag tror inte det ökar deras förståelse. För dem är det självklart att man vill bo med familjen - för oss är det självklart att man vill klara sig själv.

Tror dessutom att vi kommer att få se en förskjutning av vilka som står upp för det mångkulturella samhället. När väl frågan om storleken på migrationen är överspelad, så gissar jag att konservativa majoritetssvenskar och konservativa med rötter i Mellanöstern kommer att börja hitta varandra.

[a81]

Frågan är om vi någonsin varit så individualistiska som vi utgett oss för att vara i Sverige. Ultraindividualismen är till stor del en mediebild samt en nidbild av Sverige.

Det finns väl mätetal som visar på sådant. Exempelvis flest ensamhushåll i världen.

https://www.di.se/nyheter/svenskar-bor-ensamma/

Jo, men det är väl delvis en folkbokföringsteknisk fråga. En svensk student är ofta skriven på sitt studentrum, en svensk åldring är oftast skriven på sitt rum på äldreboende. I vissa andra länder är man nog snarare skriven hos sina föräldrar eller hos något barn även om man i verkligheten har ett eget boende.

[a81]

Frågan är om vi någonsin varit så individualistiska som vi utgett oss för att vara i Sverige. Ultraindividualismen är till stor del en mediebild samt en nidbild av Sverige.re.

Ultrainduvidualism är fel ord, men tittar du på bilden (som du säkert redan har sett så ligger vi långt från klansamhället. Åtminstone tillfälligt

http://www.worldvaluessurvey.org/images ... lusive.png

Jag delar den negativa bilden av att klansamhället kan vara tillbaka i och med att resurserna blir mer knappa. Vilket de egentligen inte borde vara. Lösningen är väl i så fall att staten återigen kan återfå ett förtroende, jag tror att många tappat tron på staten, pension, brottslighet, arbetslöshet med mera. Det gäller att se om sitt hus, därmed inte sagt att jag tror att ett svenskt klansamhället måste bygga på släktskap

/martin

Frågan är när undersökningen gjordes och hur stort det statistiska urvalet för just Sverige var. Hur många svenskar svarade på undersökningens frågor? 1 000 personer eller 14? Sedan var liberala värderingar ovanligt dominerande i Sverige åren före 2015, så jag tror att resultatet för Sverige idag skulle se lite mer konservativt ut än exempelvis 2014, kanske mer som övriga nordiska länder.

[alexcykel]

Jag tror att familjens och släktens betydelse kommer minska än mer i takt med att vi får allt färre barn och blir allt friskare upp i åren. Våra välbetalda lönearbeten gör det möjligt att köpa det vi vill ha istället för att hjälpa varandra. De delar av samhället som ännu inte lever så kommer att börja leva så, det är helt enkelt det sätt som ger flest bäst ekonomi och livsmöjligheter.

[Amund]

Jag tror att familjens och släktens betydelse kommer minska än mer i takt med att vi får allt färre barn och blir allt friskare upp i åren. Våra välbetalda lönearbeten gör det möjligt att köpa det vi vill ha istället för att hjälpa varandra. De delar av samhället som ännu inte lever så kommer att börja leva så, det är helt enkelt det sätt som ger flest bäst ekonomi och livsmöjligheter.

Det låter som en mycket rimlig utveckling och ser vi empiriskt så kan nog 1900-talets goda ekonomiska utveckling i USA vara en förklaring till att så många invandrargrupper relativt snabbt blivit självständiga "Amerikaner". Men det förutsätter nog en stadig och någorlunda jämn fördelad tillväxt i ett samhälle är min spontana tanke.

[masase]

Fast frågan är om familjens-släktens-klanens betydelse verkligen minskar.

Om jag jämför med min uppväxt på 80-talet så var det då självklart att samhället såg till att nästan alla hade tillgång till en hygglig hyreslägenhet. Idag krävs det i stora delar av landet att någon i familjen har råd att plocka upp 2-4 årslöner i lånutrymme för topplånet samt kreditvärdighet för att man skall kunna köpa en motsvarande bostadsrätt. Likaledes så var det relativt ovanligt med fattigpensionärer. Idag är det vanligt.

OM jag jämför nu med 30-40 år sedan så är det även för en medelsvensson minst lika viktigt om inte viktigare att ha stöd från sin familj eller sin släkt.

[a81]

Fast frågan är om familjens-släktens-klanens betydelse verkligen minskar.

Om jag jämför med min uppväxt på 80-talet så var det då självklart att samhället såg till att nästan alla hade tillgång till en hygglig hyreslägenhet. Idag krävs det i stora delar av landet att någon i familjen har råd att plocka upp 2-4 årslöner i lånutrymme för topplånet samt kreditvärdighet för att man skall kunna köpa en motsvarande bostadsrätt. Likaledes så var det relativt ovanligt med fattigpensionärer. Idag är det vanligt.

OM jag jämför nu med 30-40 år sedan så är det även för en medelsvensson minst lika viktigt om inte viktigare att ha stöd från sin familj eller sin släkt.

Det är min bild också. Sedan upplever jag att det på andra sätt var skarpare klasskillnader då. Det gick en skarpare gräns mellan låginkomsttagare i hygglig hyreslägenhet och medelsvensson i villa/radhus. Det är svårare att ha råd med hus idag, samtidigt som det finns massor av bostadsrätter. På 1980-talet var det väl (grovt generaliserat) bara pensionärer som bodde i bostadsrätt. Man gjorde inte bostadskarriär på samma sätt, utan flyttade hemifrån till hyresrätt och därifrån till villa/radhus när det började bli dags att bilda familj.

[masase]

Det är min bild också. Sedan upplever jag att det på andra sätt var skarpare klasskillnader då. Det gick en skarpare gräns mellan låginkomsttagare i hygglig hyreslägenhet och medelsvensson i villa/radhus. Det är svårare att ha råd med hus idag, samtidigt som det finns massor av bostadsrätter. På 1980-talet var det väl (grovt generaliserat) bara pensionärer som bodde i bostadsrätt. Man gjorde inte bostadskarriär på samma sätt, utan flyttade hemifrån till hyresrätt och därifrån till villa/radhus när det började bli dags att bilda familj.

Den ekonomiska fördelen med att bo i villa-radhus under 80-talet var full avdragsrätt av räntor mot inkomstskatt samt hög inflation som urholkade lånen väldigt effektivt. Om jag tittar på mina föräldrars vänner så var det många som hade hushållsinkomster runt 350-500 kSEK (två inkomster) och ett huslån runt en miljon så det uppkom 2-4 månadslöner i låneutrymme varje år. Familjer med två inkomster ägde som regel radhus eller villa och om det enbart fanns en inkomst bodde man som regel i hyreslägenhet. Hemmafruar var väldigt ovanliga.

Det verkar som om det byggdes en hel del bostadsrätter inom miljonprogrammet (1) men det var relativt ovanliga iaf i Karlstad.

340 000 lägenheter i SABO-företagen
145 000 lägenheter i bostadsrättsföreningar
93 000 lägenheter i privata hyreshus
350 000 lägenheter i småhus (exempelvis genom Småa)
8 000 lägenheter i kommunernas regi

(1) https://sv.wikipedia.org/wiki/Miljonprogrammet

[a81]

Det byggdes en del bostadsrätter under miljonprogrammets tid, men bostadsrätt på den tiden var ju mer en hyresrätt med "inträdesbiljett" för att slippa bostadskö. Jag skulle gissa att de ofta köptes av äldre eller medelålders par vars lägenhet inne i stan var på väg att rivas.

Sedan tror jag att många som flyttat till medelstora städer som Uppsala de senaste 20 åren missat hur icke-storstadsmässigt det var i slutet av 1900-talet. Knappast några barnfamiljer bodde i lägenhet i stan, även om det givetvis fanns familjer med utländsk bakgrund i hyresrätter i miljonprogramsförorter. I innerstan bodde (grovt generaliserat) pensionärer, studenter och andra unga vuxna utan barn. Säkert 80-90 procent av Uppsalas barnfamiljer bodde i villa eller radhus i utkanten av eller utanför stan på 1980- och 1990-talen. Min gissning är att det såg likadant ut i resten av Sverige, möjligen med undantag för Stockholm och kanske ytterligare någon storstad.

[Markus Holst]

En stor del av miljonprogrammet var ju de villamattor som rullades ut runt städerna. Det var inte bara höga betonghus.

[a81]

Ja, precis. Det är det vi ofta glömmer idag, "vanligt folk" flyttade från landsbygden eller innerstan till villamattorna, inte till sinnebilden av miljonprogrammet (sjuvånings betonghus omgivna av parkeringsplatser och skog). Det fanns mycket segregation och utsatthet i det "riktiga" miljonprogrammet redan på 1970-talet. Riktigt segregerat blev det dock först i slutet av 1980-talet (enligt någon som bodde i det "riktiga" miljonprogrammet) när det blev lättare att låna pengar och det fanns gott om billiga nybyggda bostadsrättsradhus. Då försvann de helsvenska låginkomsttagarfamiljerna. Ungefär samtidigt försvann de äldre som hamnat i det "riktiga" miljonprogrammet efter rivningarna inne i stan (dog eller hamnade på äldreboende).

[Markus Holst]

Det fanns mycket segregation och utsatthet i det "riktiga" miljonprogrammet redan på 1970-talet. Riktigt segregerat blev det dock först i slutet av 1980-talet (enligt någon som bodde i det "riktiga" miljonprogrammet) när det blev lättare att låna pengar och det fanns gott om billiga nybyggda bostadsrättsradhus. Då försvann de helsvenska låginkomsttagarfamiljerna. Ungefär samtidigt försvann de äldre som hamnat i det "riktiga" miljonprogrammet efter rivningarna inne i stan (dog eller hamnade på äldreboende).

Det där försöker jag igen och igen att förklara för folk som idag skyller allt som händer i förorten på invandringen. Jag minns hur dessa områden redan på 70-talet hade en dålig klang och hur vi villabarn varnades för dem av våra föräldrar. Ungarna där ansågs som ligister redan då, vilket ansågs bero på att föräldrarna var slarviga och oansvariga. Just som idag. Redan då var det en black om foten på arbetsmarknaden att bo i t ex Angered.

[adlercreutz]

Det finns inget att göra i den här trista förorten,
Det finns ingenting här för oss.
Nä ursäkta jag överdrev litegrann,
Vi kan ju knarka, supa och slåss.

Ebba Grön, 1979.

Ska man titta på skillnaderna nu och då är det kanske att tillgången till skjutvapen och sprängmedel har ökat, och att det är lättare att sugas upp i gäng med internationella kopplingar. Gissningsvis med internets hjälp. Den socioekonomiska verkligheten är däremot ungefär samma som då, är min bedömning. Jag tror det har rätt lite med invandring att göra, snarare att ökad rörlighet för gods, information och människor har en del baksidor som t.ex. ovanstående. Med "rörlighet för människor" syftar jag då inte på flyktingar, utan att man idag lättare kan kontakta och samverka (eller bråka!) med gäng i andra länder, även fysiskt. Droghandeln är nog än mer internationell också. Jag har förstås ingen inblick i detta men det är en arbetshypotes

Men det kanske blir ett sidospår.

[a81]

Håller med, tycker också att man i för hög grad skyller problemen i förorten på invandringen. Sedan är det klart att trångboddheten hänger samman med stor invandring och jag tror att man i högre grad hade "fixat till" områdena om flera helsvenska familjer bott hade där. Trycket på kommunpolitikerna hade varit större och jag tror att man mera aktivt hade försökt komplettera bebyggelsen med mer attraktiva bostäder.

Min bild är att man i allmänhet på 1970-, 1980- och 1990-talen hade en rätt negativ bild av miljonprogrammet (i alla fall "betonglådedelen" av programmet). Sedan har det liksom vänt och miljonprogrammet utmålas som lösningen på 1960-talets bostadsbrist och nu fick äntligen "arbetarna" riktig toalett, etc. I verkligheten ville inte vanliga arbetare flytta dit, utan köpte villa eller radhus istället. Mycket av det "riktiga" miljonprogrammet stod halvtomt och befolkades redan från början av invandrargrupper samt personer som av olika anledningar inte kunde få bostad någon annanstans.