Håller med om att okänslighet var mera accepterat rent allmänt. Jag tror inte att särskilt många svenskar var rasister för 40 år sedan heller. Skillnaden är främst att huvuddelen av de vuxna på den tiden tillbringat de första sju åren hemma med mamma och syskon och sedan gått i en skola som fokuserade på kunskap snarare än social träning. Men bilden är ändå att hud- och hårfärg var mera i fokus på den tiden jämfört med idag.pandersson2 skrev: ↑18 augusti 2020, 16:03a81,
på vilket sätt är det negativt att konstatera att någon är kolsvart? Allt beskrivs ju med det som sticker ut. Man skall inte likställa konstaterande av fakta med rasism. Sedan var det mer accepterat att vara okänslig, då var Orwells 1984 en dystopisk framtidsbild, inte ett ideal.
Att svart sedan blir rasistiskt för att det sägs på ett latinskt språk anser jag vara en förolämpning mot alla de latinska språken. Latinska språk har väl samma värde som germanska.
Edit jag får fortfarande höra om de fattiga danskarna och att jag hatar Sverige för att jag inte instämmer i det.
Ja, den grandiosa Sverigebilden finns kvar än idag. Anders Tegnell filosoferade till exempel om att svenska 70-åringar (och uppåt) nog måste vara friskare än italienska. Konstigt då att medellivslängden är cirka ett år längre i Italien än i Sverige (UNDP, 2018)...
https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of ... expectancy