Quiz: Andra världskriget

[varjag]

Mannen synes vara Boris Zbarsky, biokemist på professorsnivå. Var med om att balsamera Lenins kvarlevor, och det är väl där han blev som mest känd

Bra ID StefanZ !
Men varken forvaltaren eller hemlighuset - befann sig i Moskva

Varjag

[StefanZ]

Ah, hemlighuset tycks vara något slags lantbruksuniversitet "bortanför Uralbergen". Det synes vara Tiumen, där Lenins balsamerade kropp förvarades under krigsåren. På andra våningen i denna byggnad.

[StefanZ]

Zbarsky och hans familj fick flytta efter, och han fick fortsätta att ta hand om Kroppen.

I övrigt skyddades de av både NKWD samt av den stränga hemligheten....

[StefanZ]

Zbarsky kan naturligtvis transkriberas på andra sätt också, Zbarskij är säkert vanligt.

[varjag]

Ah, hemlighuset tycks vara något slags lantbruksuniversitet "bortanför Uralbergen". Det synes vara Tiumen, där Lenins balsamerade kropp förvarades under krigsåren. På andra våningen i denna byggnad.

Just det StefanZ; Kamrat Lenin hade en laang och obekvaem resa till fjaerran Tyumen i Sibirien, dar han inackorderades
i en f.d. skolbyggnad. Allt under befael av sin livbetjaent - Boris Zbarsky.
Resan synts ha borjat den 6e November - dagen fore Stalins stora militaerparad den 7e....for at fira 24-aarsminnet av
Oktoberrevolutionen….och att ge Hitler....

en tankestaellare.jpg (19.98 KiB) Visad 483 gånger

Stackars Lenin i sin ''snarkofag'' - kraevde en konstant temperatur om +16C grader - inte saa laett hallas paa resa och i nya omgivningar
I februari - Oh fasa! - upptaeckte Zbarsky att Lenin drabbats av - ''svartmogel'' - som enligt reglerna maaste ''braennas bort
med syra''.
Hur han klarade det - vet nog bara han sjaelv…..

https://www.warhistoryonline.com/war-ar ... lenin.html

En intressant observation till fraagan - ar att Stalins bombastiska yttranden om att ''stanna i Moskva'' - var bara skryt.
Annars hade han nog inte ''evakuerat'' Kommunismens Heliga Lik -

StefanZ fraagar - Varjag

[StefanZ]

StefanZ fraagar - Varjag

Tack Varjag!

Dagens fråga gäller en hyggligt känd general från Andra Världskrigets dagar.
Nedan kommer en omarbetad version ur hans memoarbok:


Jag valde en karriär som yrkesofficer. Jag tyckte jag var duktig på att organisera, planera, få medarbetarna och andra människor att samarbeta och att trivas. Jag var inte räddhågad av mig, men någon stor stridis var jag kanske inte. Till skillnad från många officerskamrater. Så valet av inriktningen efter Krigshögskolan var givet. Jag skulle bli stabsofficer! Och det gick hyfsat bra. I fredstid avancerar man långsamt, men efter ett tag blev jag en uppskattad överstelöjtnant i en divisionsstab.

Så kom Kriget. Nu började utnämningarna komma snabbare. Mina överordnade gillade mig och mitt sätt. Tyckte jag hade en hel del pondus. Jag blev general och fick rent av en hel del inflytande. Många generalskollegor lyssnade på mina råd och åsikter.

Som jag redan berättat, samarbete på alla plan var viktigt för mig, och det är det jag såg som lite av mitt huvuduppdrag. Stridisar som ville vinna krigarära fanns det ändå tillräckligt många utav. Låt dem få behövliga resurser, hjälp dem organisera - och låt dem agera bäst de kan!

Jag pratade ibland med inflytelserika civila. Jag kunde också ibland sitta timtals i sammanträden med lokala borgmästare i småstäder... Som sagt, det var viktigt att alla deltog helhjärtat i vår ansträngning. Ingen maskning, inga sura miner och inget passivt motstånd!

Jag trodde också på att sköta och vårda om vanliga bassar. Så jag besökte gärna och ofta de enskilda förbanden och pratade med manskapet och officerarna där. Jag uppmuntrade mina generalskollegor att göra likadeles. Det blev kanske sällan några djupa samtal. Men mannarna hade alltid en känsla att vi högre befäl brydde oss om dem, att vår sak var gemensam, att själva detta att det var fullt möjligt att få se en livslevande general, byta blick, skaka hand med honom, byta några ord, bli SEDDA - var helt och hållet fullt möjligt....

Kriget gick bra för mig. Mina insatser märktes och jag var uppskattad. Efter kriget sågs min militära karriär som en fin merit i det civila livet.

Men sanningen är, att fastän jag upprätthöll generals poster, men när kriget var slut var mitt överstelöjtnants patent formellt sett det enda giltiga patentet och militärgraden jag hade...
--------------------------------------------------------


Så, vem är JAG?

Vilket yrke hade JAG som civil efter kriget?


Extra fråga: Hur var det med förundran i memoaren; räknas inte krigstida utnämningar fullt ut? Eftersom memoaren klart och tydligt påpekar i slutraderna, att patentet från före kriget är egentligen den enda giltiga militärgraden han har...

[StefanZ]

Vår general talade god engelska, men med märkbar amerikansk accent.

[Markus Holst]

Dwight D Eisenhower?

[StefanZ]

Dwight D Eisenhower?

Juste!

Den västallierade överbefälhavaren i Europa!

Och hans militära meriter gav honom ett fint civilt jobb å, han blev 2x vald till USA´s president!



Markus övertar stafettpinnen!

[Markus Holst]

Tack! Det var ett hugskott som gick hem

Nu till något som våra föräldrar berättat om med fasa i blicken: Kafferansoneringen. Uppfinningsrikedomen var stor för att dryga ut kaffet och åstadkomma något som höll rätt färg och inte smakade allt för illa.

Men: Hur mycket kaffe fick man tilldelat? Hur länge skulle ett halvkilo kaffe räcka?

[sveahk]

Men sanningen är, att fastän jag upprätthöll generals poster, men när kriget var slut var mitt överstelöjtnants patent formellt sett det enda giltiga patentet och militärgraden jag hade...
--------------------------------------------------------

Svenska Wiki:

Överstelöjtnant, 1 juli 1936
Överste, 11 mars 1941
Brigadgeneral, 29 september 1941
Generalmajor, 27 mars 1942
Generallöjtnant, 7 juli 1942
General, 11 februari 1943
General of the Army, 20 december 1944
Graden General of the Army permanent, 11 april 1946

Vad stämmer?

Hans K

[Sarvi]

Det fanns förvirrande nog två amerikanska arméer: Regular Army, som var den värvade yrkeskåren, och Army of the United States, som var den krigstida organisationen med värvad och värnpliktig personal. Det innebar att en officer kunde inneha en grad i RA och avancera till en helt annan grad i AUS.

Regular Army officers would sometimes hold two ranks: a permanent rank in the Regular Army and a temporary rank in the Army of the United States. Promotions within the Army of the United States were also very rapid and some officers were known to hold the permanent Regular Army rank of captain while serving as a colonel in the Army of the United States.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Regular ... ed_States)

[StefanZ]

Det fanns förvirrande nog två amerikanska arméer: Regular Army, som var den värvade yrkeskåren, och Army of the United States, som var den krigstida organisationen med värvad och värnpliktig personal. Det innebar att en officer kunde inneha en grad i RA och avancera till en helt annan grad i AUS.

Regular Army officers would sometimes hold two ranks: a permanent rank in the Regular Army and a temporary rank in the Army of the United States. Promotions within the Army of the United States were also very rapid and some officers were known to hold the permanent Regular Army rank of captain while serving as a colonel in the Army of the United States.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Regular ... ed_States)

Tack Sarvi. Så detta lär vara förklaringen till Eisenhowers avslutande reflektion. Han som gammal stamanställd ansåg Regular Army som den riktiga armén... Eller i alla fall visste att många tänkte så. Och det var där han hade sitt patent som överstelöjtnant.

En STOR chokladkaka till dig!

[Markus Holst]

Jag upprepar frågan:

Nu till något som våra föräldrar berättat om med fasa i blicken: Kafferansoneringen. Uppfinningsrikedomen var stor för att dryga ut kaffet och åstadkomma något som höll rätt färg och inte smakade allt för illa.

Men: Hur mycket kaffe fick man tilldelat? Hur länge skulle ett halvkilo kaffe räcka?

[currahee]

Tobak och kaffe
Ransonering började den 27 maj 1942 och även vid tobaksransoneringen tillämpades ett poängsystem, i huvudsak baserat på råvarukvantiteten i de olika produkterna. Man sammankopplade tobaksvaror och kaffe. Den som tog ut tobakskort fick avstå en viss del av kafferansonen.
Rätt att erhålla tobakskort tillkom män, födda 1924 eller tidigare och kvinnor födda 1922 eller tidigare. Allt eftersom nya årsklasser under ransoneringens gång nådde samma minimiålder, utvidgades rätten till dessa. För kvinnor samt för de bägge lägsta årsgrupperna bland de kortberättigade männen gällde korten endast för halva den kvantitet, för vilken övriga män kunde erhålla inköpskort. Halva inköpskortet för tobak kunde också användas, varvid den del av kafferansonen, som skulle avstås, reducerades i motsvarande mån.

/ currahee