Då drar vi streck nu.
Frågan är fri!
Det var ju flera som bidrog, men jag väljer ändå att helt oväldigt låta frågan vara fri.
Och jag själv lovar att försöka att ha enkla frågor i fortsättningen, frågor som kan besvaras med en länk eller en kort mening....
Inga krav på essäer...
Mea culpa, mea maxima culpa... Slår mig för bröstet samtidigt.
Här är Storyn och sången om de osjungna stora hjältarna som vi skall vara extra tacksamma mot. Och om de fascister och hitlerister som fick i halsen mer än de förmådde svälja pga sin girighet.
Hösten 1940 beslöt Mussolini och hans Italien att utöka sina territorier och sin glory. Grekland tycktes vara en lämplig smakbit. Sagt och gjort, en offensiv startades. Men grekerna hade ont om vita flaggor, däremot gott om stridsflaggor. Man tager vad man haver, och de samlade sig och gick till raskt motangrepp, bröt igenom de italienske, och kastade dem tillbaka bortom utgångslinjerna...
Men sedan fastnade de. Grekerna hade ont om ammo och reservresurser. Hålla stånd kunde de än ett tag, men de kunde inte längre hålla igång någon ambitiös offensiv. Tiden gick, våren 1941 kom. Engländarna med Churchill som ledare kom så småningom med hjälp; viss materiel, en armekår. Ganska illa organiserat men mera var på väg...
Tyskarna som höll som bäst på att förbereda sig och kraftsamla inför Barbarossa, tappade tålamodet: De hoppades nog att Italiens stora materiella övervikt kommer att med tiden att nöta ner grekernas resurser, men de hade inte lust att ha en brittisk armé i ryggen när de höll på att invadera Sovjet. Så, raskt iväg med en motoriserad armé med alla tillbehör, inkl flyg och fallskärmsjägare (Kreta!)... Grekernas huvudarme stångades ju med italikerna, engelsmännen var ganska illa organiserade, så Grekland kollapsade ganska snart, bara de fick lov att kapitulera till tyskarna...
Stor glory till de oövervinnerlige tyskarna.
Mycket mindre glory till Mussolinis fascistiska regering, men han fick en halv seger i alla fall; han bad Hitler att grekerna fick kapitulera även till italienarna...
Men politiskt tappade han ansiktet ändå. Och de trupper som skulle kunna göra nytta tex i Nordafrika, de har ju förslösats till stora delar, italienarnas förluster var över 100.000 man, grekernas nästan lika stora - men de räknades ju inte, grekerna höll inte på med några krigiska offensiver. Däremot höll de på med partisankrigföring så gott de kunde...
Tyskarna då, segerherrarna? Ja DE tappade Kriget just här...Påstår jag och även en del andra tror. Barbarossa försenades ca 1 månad... Ganska exakt den månad som var skillnaden mellan att ta Moskva, och att fastna i först höstregnens gyttja, och sedan i General Vinterns kalla nypor...
Dessutom, stridsvagnarna och det rullande materielet som var iväg åt Grekland till, de slets ju ner ganska mycket... Tyskarna hade bra underhåll och verkstäder, så det hände ingenting dramatiskt här... Men att köra tusentals kilometer på de dåliga vägarna i Sovjet, senare förvandlade till gyttja - många, många fordon gick sönder. Och speciellt de fordon som varit i Grekland tenderade ju att gå sönder....
Så, hurra för de tappra grekerna, som blev den lilla, lilla tuvan som.... Och faktiskt hurra för de brittiske, som fastän valhänt och ganska dåligt organiserat - men tappra de också - blev skräckbilden på väggen, som fick Hitler att agera - måhända felaktigt.... Sig själv till olycka, och androm till skräck och varnagel...
Vän av ordning frågar kanske; OK, om tiden var så viktig för tyskarna och deras Barbarossa, varför lät han inte sina allierade i Rumänien hjälpa till?
Rumänerna var dugliga soldater, säkert minst lika bra som italienarna, kanske rent av bättre. Med sin rätt stora armé kunde de kväst ner motståndet. Engelsk armékår eller inte. Deras insats i Barbarossa var ju inte heller helt nödvändig i sig, om än nyttig.
Det är en bra fråga, JAG känner inte till några definitiva svar. MIN gissning är att Hitler inte litade riktigt på dem. De var Tysklands allierade inte av övertygelse, utan snarare av nödtvång. Deras fascistiska parti var inte nazivänlig (de slog ihjäl ledarna för den nazistvänliga falangen). Så tänk om de istället gick i allians med engelsmännen och grekerna nu när de helt plötsligt fick skuggan till ett realistiskt alternativ?? Och sedan när Barbarossa väl startat, vore det enkelt gjort att att liera sig med Sovjet också, förutom då engelsmännen...
Spekulationer, men det skulle förklara varför Hitler som var en usel general men en slug politiker, valde den tyska lösningen istället för den rumänska lösningen....
Ok, våran ledtråd, Karin Boye och den fina dikten av Hjalmar Gullberg.
Karin Boye skrev ju bla dystopin Kallocain, med antifascistisk och antidiktatorisk tendens. Det är som sagt därför som Gullberg kunde skriva om henne som grekernas andliga vän och syster...
Hjalmar Gullberg och hans dikt förtjänar också ett extra omnämnande. Det måste ha varit modigt att skriva den, om en person som stod utanför det etablerade samhället och normer. Lesbisk, självmördare, författare, stolt över att leva ogift (sånt ogillades inte minst av kyrkan). Med sin antifascistiska åskådning var hon säkert impopulär i vida kretsar. Det var väl inte många svenskar som var nazister, men väldigt många var av tradition tyskvänliga och Tysklandsvänliga... Även många manliga författare och diktare måste ha varit lättade att en dylik konkurrent försvann...
Kort sagt, Gullberg måste ha stuckit ut hakan och gjort sig till ovän med flera kollegor... Men i ett längre perspektiv vann ju även han. Han var en duktig och ganska lättläst diktare och poet! Fortfarande värd att läsas, liksom många av Karin Boyes dikter.
Ok, det är detta som var Storyn och Sången om hjältarna.
Frågan och stafettpinnen är fri!
, Varjag