Aktivistgrupp: Häxprocessernas offer bör få upprättelse

[Ördög]

En sådan här märklig nyhet kan man hitta i DN idag.

Krav på upprättelse för häxprocessernas offer
https://www.dn.se/kultur-noje/vasterbro ... nas-offer/

De så kallade häxprocesserna hör till de mest omtalade händelserna i svensk historia. Särskilt stort fokus brukar man lägga på de knappt tio år mellan 1668 och 1676 då ungefär 300 människor i Sverige anklagades för häxkonst och umgänge med Satan och sedan avrättades under brutala former. De allra flesta av de dödade var kvinnor, ett fåtal var män.
/---/
[E]n nybildad aktivistgrupp som kallar sig Nordic Noice Movement, en anspelning på just ”det stora oväsendet”, [tycker] att häxprocesserna inte uppmärksammats tillräckligt. Eller i varje fall inte på rätt sätt. Gruppen skriver i ett manifest, först publicerat i Kyrkans tidning, att de kräver ”upprättelse för denna rättsskandal utan like i den svenska historien”.

I manifestet kräver gruppen också att den svenska staten, kungahuset och Svenska kyrkan officiellt ska be om ursäkt för det som skedde då. Gruppen vill även att minnesmärken ska resas på alla orter där avrättningar av sådana som påstods vara häxor ägde rum, ett 40-tal svenska orter. I manifestet sägs också att en viktig orsak till häxbränningarna var att man ville ”öka kontrollen över kvinnors kroppar och sexualitet”, och en koppling görs därför till dagsaktuella problem med sexuellt våld och andra former av utsatthet för kvinnor.

Gruppens webbplats:
https://nordicnoisemovement.com/

Låter häftigt, inte sant? Vilka andra grupper kan tänkas behöva upprättelse för forna oförrätter?

[Markus Holst]

Vilka andra grupper kan tänkas behöva upprättelse för forna oförrätter?

Kanske en vitbok över diktatorn Göstas alla offer? Kung Kristians arma offer i Stockholm? Nej just det, det var ju män från överklassen, dem är det aldrig synd om ... Men invånarna i Ronneby, deras själar ber vi för!

[erep]

Är denna rörelse egentligen en ansvarsbegränsning, lika som konsumentgarantierna egentligen är?

Om betalningar ska ske bara inom Sverige, blir ju offren inom nuvarande Finland helt förfördelade.

Ni får nog höja på skatterna för att betala de rättmätiga skadestånden till oss här i öster.

Jag skickar mitt karibiska kontonummer till svenska regeringskansliet för att få ersättningen för lidandena. Jag litar på er, svenska skattebetalare

[sonderling]

https://sverigesradio.se/avsnitt/1442251

Som Arne Anka sa:Ibland undrar man om man lever i ett land eller i ett skämt.
Återigen en dag då jag undrar om det var 1 april när man lyssnar på radio. Men allvarligt ibland måste väl endå en viss tid ha gott då det inte går att ta ansvar för det som hänt tidigare, eller? Det blir liksom löjligt till slut.
Jag kan t.o.m tycka att den gränsen går vid 80 år men här talar vi om typ 300 år.

Sonderling

[tyskaorden]

Hörde också om detta på radions P1 Människor och tro. Där var de lite mer nyanserade och lyfte t.ex. fram en präst som gick i god för några församlingsbor som var utpekade som häxor. Varpå dessa undantogs från åtal.

[StefanZ]

Ett eko från en ungdomsbok jag läste som yngling. Jag minns inte detaljerna, men det var frågan om en sådan kvinna oskyldigt dömd och avrättad som häxa. Och man ringde aldrig någon själaringning för dylika avrättade häxor.
Så storyn gick ut på att en sentida ättling skulle ringa en dylik själaringning nu, 500 år senare (avrättningen måtte ha skett på 1400-talet). Diverse svårigheter, diverse om och men, men ättlingen kunde tills slut med stort möda och besvär och under dramatiska omständigheter, komma åt att ringa hennes själaringning. Och äntligen kunde denna stackars själ få evigt ro...
Ja, jag minns att jag blev faktiskt fuktig i ögonvrårna när jag läste boken.

Så, om det är sant att man inte ringde själaringning i kyrkklockorna för dessa avrättade, just denna detalj skulle väl kunna göras.
Inga stora pudel och ånger, det är alldeles för sent, men just den symboliska själaringningen samt offentlig förbön för deras själar ifrån våra biskopar.

(även om förbön för själar är väl mest en katolsk sedvänja, men låt oss inte förstöra en bra story).

[Lasse O]

Jan Guillou har skrivit en väldigt engagerande bok i ämnet:

"Häxornas försvarare – ett historiskt reportage
av Jan Guillou

1608 fattade Karl IX ett ödesdigert beslut som kom att innebära ett mer än hundraårigt blodbad. Gamla testamentets lagar och budord blev till gällande svensk lag och alla brott mot denna kom att jämställas med högmålsbrott. Karl IX ville gå kyrkan till mötes, men reformen banade väg för ett legalt massmord av aldrig tidigare skådad omfattning.

Under åren 1668-1676 brändes mer än 300 svenska kvinnor på bål som häxor – oskyldigt dömda, men med lagligt stöd i Andra Mosebok 22:18 ”En trollkona skall du icke låta leva”. Det som började med en liten Älvdalen-flickas fantasier spreds i resten av Dalarna, norrut mot Härjedalen, ned längs Norrlandskusten och nådde till slut Stockholm. Sammantaget vår historias största justitiemord.

Häxprocessernas tid är en oerhört omskriven epok och fortsätter att fascinera. Men allt är inte som vi förletts att tro. Vår bild av händelserna har blivit mer myt och politisk saga än verklighet. Och häxjakten är förvisso den märkligaste följden av Karl IX:s bibliska lag, men antalet dödsoffer överskuggades vida av de som fick sätta livet till för andra sedlighetsbrott, såsom tidelag och barnamord.

I sitt långa historiska reportage följer Jan Guillou spåret från häxornas och tidelags-männens bål ända fram till våra dagars panikvågor kring påstådda massoffer av barn på svarta mässor, ”förträngda incestminnen” och daghem som sägs varit hemliga mötesplatser för våldtäktssekter.

Slutsatsen är inte uppmuntrande: vi tycks aldrig kunna lära av historien. Eller, vi tycks aldrig lära oss att berätta historien begripligt och ocensurerat.

Format:
Inbunden
ISBN:
978-91-642-0037-2
Recensionsdag:
2002-08-21
Sidor:
400"

[Sarvi]

Påminner om när en grupp anonyma för många år sedan beslutade sig för att skoja lite med småborgerligheten i min nuvarande hemstad. Man startade en insändarkampanj till lokalblaskan (ett organ som redan till vardags ibland är svår att skilja från Grönköpings Veckoblad) där man med brösttoner pekade ut fontänen på småstadstorget som en patriarkal förtryckar- och fallossymbol och krävde att den skulle tas bort och ersättas med något mer genderneutralt. Till saken hör att fontänen ifråga är en ganska nonfigurativ historia där det sprutar vatten åt lite alla möjliga håll och det krävs en ganska aktiv fantasi för att tolka den till någonting organiskt överhuvudtaget. Gensvaret på insändarsidorna blev synnerligen livat med oanade mängder konservativa som höll på att få en hjärnblödning med pennan i handen, alltmedan gärningsmännen (ty det var en liten grupp unga manliga skojare som låg bakom) hade mycket roligt åt upprördheten.

[medundersåte]

Väldigt essentialistisk baklängeshistoria, tyvärr är jag inte förvånad.

Häxprocesserna fick väldigt stor påverkan på det svenska rättsväsendet. Det folkliga inflytandet där domaren var tolvmännens ordförande ersattes av juristutbildadedomare. För att se till att nämndemännen tog sin funktion på allvar sig infördes rättegångsgudstjänsten. Där undervisades allmänheten om grundläggande rättssäkerhet. In med prästerna och ut med folket var den tidens lösning för att stoppa häxhysterin. Men det vill naturligtvis inte dagens människor höra talas om.

[LasseMaja]

Man kanske kan leta upp ättlingar till de som pekade ut andra för häxeri och kräva en ursäkt?

[cats]

Man kanske kan leta upp ättlingar till de som pekade ut andra för häxeri och kräva en ursäkt?

Låter som en alldeles strålande idé. Tänk vilket mammutprojekt och vilket intresse för historia det hade väckt i Sverige.