Herregud, hjälp en stackars mamma hjälpa till med läxan...
-
Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Schwalbe, du anser att hjälp av föräldrar är tillåtet vid hemläxor antar jag? Anser du då att det inte är fusk om föräldrarna är bra på just det ämnet, men att det är fusk om vi hjälper föräldrarna att bli bra på just det ämnet?
Oj vilken debatt det blev! *häpen*
Oj-oj-oj vilken sjuherrans diskussion det blev kring detta - det var inte riktigt meningen, men samtidigt är det en intressant sådan för mig som lärare... *ler*
Jag tillhör nämligen inte de lärare som tror på prov som någon särskilt tillförlitlig kunskapsmätare. *ruskar bestämt på huvudet*
Prov funkar bara för vissa typer av elever - som jag uppfattar det oftast de som är teoretiskt lagda och styrda av vänster hjärnhalva.
(säger jag då utan att det är det minsta vetenskapligt underbyggt, bara något som jag upplevt under 22 år i klassrummet)
Jag tycker så här:
nog är jag väl en rätt uschlig lärare om jag inte vet mer om vad mina elever klarar och kan, än vad jag kan se och utläsa av resultaten på deras prov????
Jag ger mycket sällan prov i traditionell mening till mina elever - däremot får de ofta prov som de själva får rätta (ofta har de även utformat proven själva med betygskriterier o allt) och som de får göra om minst en gång till för att verkligen lära sig det som jag vill att de ska kunna.
Grunden för en stor del av inlärning är upprepning och det nyttjat jag. Överinlärning är ett alldeles för outnyttjat och undervärderat pedagogiskt grepp. Jag vill att mina elever lär för livet och inte för stunden.
Jag vill ge dem mentala hatthängare att hänga upp sina kunskaper på och oftast fungerar det, för när jag möter gamla elever ute på stan eller på krogen så säger de alltid samma sak: "f-n va vi lärde oss mycket när vi hade dig och det sitter fortfarande också"
Jag sätter heller inte betyg efter resultat på prov, utan baserar dem på prestation i klassrummet, närvaro och engagemang. Det blir mer rättvist anser jag. De flesta presterar nämligen inte särskilt bra under press.
Så, detta om detta... *ler lite*
Till Schwalbe skulle jag vilja säga följande:
endera har jag uttryckt mig mycket oklart (och då vill jag be om ursäkt för det), så att du uppfattat att jag ska fuska genom att göra min dotters hemprov åt henne
eller så är du att beklaga...
Om det är så att du inte missförstått mig, tycker jag faktiskt synd om dig... Du måtte ha haft en mycket traditionell och konkurensfokuserad skolgång och det kan jag bara beklaga för jag anser att lärande ska vara lustfyllt och roligt.
För övrigt är det ju inte så att min dotter "bara behöver skriva av det ni skriver" - jag ska ju undervisa henne i detta eftersom inte hennes undermålige lärare gjort det. Han har förvisso pratat och orerat i det oändliga om detta, men det betyder ingalunda att eleverna förstått nåt.
När det gäller min dotter så är hon sin mors dotter och alltså en visuellt lagd person med kinestetisk läggning. D v s hon lär sig mer, bättre och snabbare genom att se och att göra saker praktiskt. Henne passar inte katedral undervisning särskilt bra och eftersom det är en nyöppnad friskola som utger sig för att ha en nytänkande pedagogik, så anser jag att man bör ta hänsyn till elevers olika lärstilar.
Min dotter ska självfallet skriva sitt hemprov själv, men vi kommer ju tillsammans att försöka bena ut hur allt hänger ihop och vad som är väsentligt att ta upp som svar på frågorna. Något fusk är det inte frågan om - det tycker jag är förment att anklaga oss för. Jag anser nog att du för den beskyllningen är skyldig såväl mig som dina vänner här en ursäkt. All den fina och otroligt värdefulla hjälp jag fått här, får inte smutsas ned genom att rubriceras "fusk" - det godtar jag bara inte.
Jag är så innerligt tacksam och glad att jag fann den här sidan och att här fanns en sån mängd snälla och hjälpsamma människor.
Snälla du, se förbi din småaktighet och se dina vänners generositet istället. Det är nämligen vad jag kallar empati.
Det är f ö sant som Jonteman säger att eleverna borde ha fått någon typ av bok eller text att lära sig från, men den här läraren tycker tydligen inte det. Han sa att det var upp till dem själva hur de tog reda på fakta och svar på frågorna.
"- Slå i böcker, sök på nätet, fråga folk ni känner" sa han.
Eftersom min dotter håller på att ta förarlicens till moped och har mycket med skolan, så tyckte jag att jag kunde ägna mig åt att söka rätt på själva informationen åt henne. Jag är sjukskriven just nu så vad hindrar att jag är den som tar fram fakta och förklarar hur det hänger ihop och hon skriver själva svaren. Hur kan det vara fusk?????
Till Flensburg som sa att han/hon hoppades att jag skulle vara kvar, skulle jag vilja säga:
Åh, så snällt sagt! *ler tacksamt o kramar om*
Jag tittar gärna in nu o då och lär mig mer.
(om jag nu får det efter den lilla avhyvlingen ovan?) *skämtsamt*
Nu tar jag med mig alla papper i sängen och försöker sätta mig in i detta med världskrigen......
Sov så gott och tack igen alla nyfunna vänner!!!!!
Jag tillhör nämligen inte de lärare som tror på prov som någon särskilt tillförlitlig kunskapsmätare. *ruskar bestämt på huvudet*
Prov funkar bara för vissa typer av elever - som jag uppfattar det oftast de som är teoretiskt lagda och styrda av vänster hjärnhalva.
(säger jag då utan att det är det minsta vetenskapligt underbyggt, bara något som jag upplevt under 22 år i klassrummet)
Jag tycker så här:
nog är jag väl en rätt uschlig lärare om jag inte vet mer om vad mina elever klarar och kan, än vad jag kan se och utläsa av resultaten på deras prov????
Jag ger mycket sällan prov i traditionell mening till mina elever - däremot får de ofta prov som de själva får rätta (ofta har de även utformat proven själva med betygskriterier o allt) och som de får göra om minst en gång till för att verkligen lära sig det som jag vill att de ska kunna.
Grunden för en stor del av inlärning är upprepning och det nyttjat jag. Överinlärning är ett alldeles för outnyttjat och undervärderat pedagogiskt grepp. Jag vill att mina elever lär för livet och inte för stunden.
Jag vill ge dem mentala hatthängare att hänga upp sina kunskaper på och oftast fungerar det, för när jag möter gamla elever ute på stan eller på krogen så säger de alltid samma sak: "f-n va vi lärde oss mycket när vi hade dig och det sitter fortfarande också"
Jag sätter heller inte betyg efter resultat på prov, utan baserar dem på prestation i klassrummet, närvaro och engagemang. Det blir mer rättvist anser jag. De flesta presterar nämligen inte särskilt bra under press.
Så, detta om detta... *ler lite*
Till Schwalbe skulle jag vilja säga följande:
endera har jag uttryckt mig mycket oklart (och då vill jag be om ursäkt för det), så att du uppfattat att jag ska fuska genom att göra min dotters hemprov åt henne
eller så är du att beklaga...
Om det är så att du inte missförstått mig, tycker jag faktiskt synd om dig... Du måtte ha haft en mycket traditionell och konkurensfokuserad skolgång och det kan jag bara beklaga för jag anser att lärande ska vara lustfyllt och roligt.
För övrigt är det ju inte så att min dotter "bara behöver skriva av det ni skriver" - jag ska ju undervisa henne i detta eftersom inte hennes undermålige lärare gjort det. Han har förvisso pratat och orerat i det oändliga om detta, men det betyder ingalunda att eleverna förstått nåt.
När det gäller min dotter så är hon sin mors dotter och alltså en visuellt lagd person med kinestetisk läggning. D v s hon lär sig mer, bättre och snabbare genom att se och att göra saker praktiskt. Henne passar inte katedral undervisning särskilt bra och eftersom det är en nyöppnad friskola som utger sig för att ha en nytänkande pedagogik, så anser jag att man bör ta hänsyn till elevers olika lärstilar.
Min dotter ska självfallet skriva sitt hemprov själv, men vi kommer ju tillsammans att försöka bena ut hur allt hänger ihop och vad som är väsentligt att ta upp som svar på frågorna. Något fusk är det inte frågan om - det tycker jag är förment att anklaga oss för. Jag anser nog att du för den beskyllningen är skyldig såväl mig som dina vänner här en ursäkt. All den fina och otroligt värdefulla hjälp jag fått här, får inte smutsas ned genom att rubriceras "fusk" - det godtar jag bara inte.
Jag är så innerligt tacksam och glad att jag fann den här sidan och att här fanns en sån mängd snälla och hjälpsamma människor.
Snälla du, se förbi din småaktighet och se dina vänners generositet istället. Det är nämligen vad jag kallar empati.
Det är f ö sant som Jonteman säger att eleverna borde ha fått någon typ av bok eller text att lära sig från, men den här läraren tycker tydligen inte det. Han sa att det var upp till dem själva hur de tog reda på fakta och svar på frågorna.
"- Slå i böcker, sök på nätet, fråga folk ni känner" sa han.
Eftersom min dotter håller på att ta förarlicens till moped och har mycket med skolan, så tyckte jag att jag kunde ägna mig åt att söka rätt på själva informationen åt henne. Jag är sjukskriven just nu så vad hindrar att jag är den som tar fram fakta och förklarar hur det hänger ihop och hon skriver själva svaren. Hur kan det vara fusk?????
Till Flensburg som sa att han/hon hoppades att jag skulle vara kvar, skulle jag vilja säga:
Åh, så snällt sagt! *ler tacksamt o kramar om*
Jag tittar gärna in nu o då och lär mig mer.
(om jag nu får det efter den lilla avhyvlingen ovan?) *skämtsamt*
Nu tar jag med mig alla papper i sängen och försöker sätta mig in i detta med världskrigen......
Sov så gott och tack igen alla nyfunna vänner!!!!!
-
Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Re: Oj vilken debatt det blev! *häpen*
Förarlicens för moped? Får inte alla över 15 köra moped nuförtiden?Perenna skrev:[...]Eftersom min dotter håller på att ta förarlicens till moped och har mycket med skolan, så tyckte jag att jag kunde ägna mig åt att söka rätt på själva informationen åt henne.[...]
Detsamma! Inga problem, bara kul att hjälpa!Sov så gott och tack igen alla nyfunna vänner!!!!!
/Johan
Förarlicens
Åh, tack... 
Joo, jag tror inte man behöver nåt körkort till vanlig moppe, men hon ska få en EU-moped.
Egentligen önskar jag att hon skulle komma hem o säga "mamma, glöm det där med moppe, jag har ångrat mig o vill inte ha nån", men det lär ju aldrig hända... *ruskar bedrövat på huvudet*
Hon är såååå förälskad i en Peugeot Vivacity som ser ut lite som en blandning mellan Stjärnbaneret och nån godis ur en Twistpåse och det är också den moppen jag ska försöka köpa till henne.
Jag säljer bl a min älskade säckpipa för att ordna fram pengar till den...
(Jag har snöat in på det här med kelter, Skottland o historiken kring detta)
Tja, vad gör man inte för sina älskade ungar?? *ler*
Egentligen skulle jag vilja att hon hade en vanlig moppe för då slipper hon köra ute i trafiken och i rondeller o sånt - dem får man ju köra på gångvägarna. Men samtidigt får hon ju en rejäl utbildning både praktiskt och teoretiskt om hon tar förarlicens för EU-moppe så det kanske går på ett ut...? Alla säger olika om vilket som är bäst, så jag vet varken ut eller in. *tar sig åt huvudet*
Du har helt rätt att den där Marcus är värd en eloge!!!
Tänk, denna sida var den som dök upp i särklass flest gånger när man sökte på ämnen som världskrigen o dyl. Han borde vara omåttligt stolt över sig själv!!
Joo, jag tror inte man behöver nåt körkort till vanlig moppe, men hon ska få en EU-moped.
Egentligen önskar jag att hon skulle komma hem o säga "mamma, glöm det där med moppe, jag har ångrat mig o vill inte ha nån", men det lär ju aldrig hända... *ruskar bedrövat på huvudet*
Hon är såååå förälskad i en Peugeot Vivacity som ser ut lite som en blandning mellan Stjärnbaneret och nån godis ur en Twistpåse och det är också den moppen jag ska försöka köpa till henne.
Jag säljer bl a min älskade säckpipa för att ordna fram pengar till den...
(Jag har snöat in på det här med kelter, Skottland o historiken kring detta)
Tja, vad gör man inte för sina älskade ungar?? *ler*
Egentligen skulle jag vilja att hon hade en vanlig moppe för då slipper hon köra ute i trafiken och i rondeller o sånt - dem får man ju köra på gångvägarna. Men samtidigt får hon ju en rejäl utbildning både praktiskt och teoretiskt om hon tar förarlicens för EU-moppe så det kanske går på ett ut...? Alla säger olika om vilket som är bäst, så jag vet varken ut eller in. *tar sig åt huvudet*
Du har helt rätt att den där Marcus är värd en eloge!!!
Tänk, denna sida var den som dök upp i särklass flest gånger när man sökte på ämnen som världskrigen o dyl. Han borde vara omåttligt stolt över sig själv!!
Schwalbe skrev: " Jag vet bara att jag aldrig fick hjälp av föräldrar el någon annan..... (Jag klarade av att få 4.4 i snitt ändå)"
Först nu får jag syn på detta inlägg och läser det du skrivit... och det gör mig sorgsen.
Din kommentar andas en bitterhet och ett avund som gör ont i mig. Och du har helt rätt att känna precis så!!!!
Alla barn borde ha kärleksfulla föräldrar som mer än gärna hjälper dem med läxor, förhör dem på glosor eller hjälper dem genom att korrekturläsa uppsatser och annat innan de lämnas in.
Inga barn borde behöva känna att "de minsann fått klara sig själva de".
Du har också med rätta en stolt ton när du säger att du minsann lyckades få ett högt medelbetyg ändå. Du ska vara stolt över dig själv!!! Det var duktigt att lyckas så bra på egen hand!
Saken är den att min mellandotter inte är så teoretiskt lagd - hon vill helst av allt gå naturbruksgymnasiet och läsa Jordbruk eller gå estetisk linje och satsa på sången för hon har en helt enorm röst.
Hon har sålunda lite problem med skolan och tycker att sånt här är jättesvårt. Jag bara måste hjälpa henne, för annars klarar hon det inte. Men självklart hjälper jag mina andra tjejer med läxor o sånt också.
Vi sitter ofta runt vårt köksbord och sysslar med läxor tillsammans allihop. Det kan vara kartor, språk, USA:s författning eller precis vad som helst...
Jag önskar att du hade bott i vår stad... då skulle jag ha bjudit in dig att sitta o läsa läxor vid vårt köksbord, med varm kardemummakaka och ett stort glas mjölk. Det är sånt som alla barn och ungdomar behöver och mår bra av.
Först nu får jag syn på detta inlägg och läser det du skrivit... och det gör mig sorgsen.
Din kommentar andas en bitterhet och ett avund som gör ont i mig. Och du har helt rätt att känna precis så!!!!
Alla barn borde ha kärleksfulla föräldrar som mer än gärna hjälper dem med läxor, förhör dem på glosor eller hjälper dem genom att korrekturläsa uppsatser och annat innan de lämnas in.
Inga barn borde behöva känna att "de minsann fått klara sig själva de".
Du har också med rätta en stolt ton när du säger att du minsann lyckades få ett högt medelbetyg ändå. Du ska vara stolt över dig själv!!! Det var duktigt att lyckas så bra på egen hand!
Saken är den att min mellandotter inte är så teoretiskt lagd - hon vill helst av allt gå naturbruksgymnasiet och läsa Jordbruk eller gå estetisk linje och satsa på sången för hon har en helt enorm röst.
Hon har sålunda lite problem med skolan och tycker att sånt här är jättesvårt. Jag bara måste hjälpa henne, för annars klarar hon det inte. Men självklart hjälper jag mina andra tjejer med läxor o sånt också.
Vi sitter ofta runt vårt köksbord och sysslar med läxor tillsammans allihop. Det kan vara kartor, språk, USA:s författning eller precis vad som helst...
Jag önskar att du hade bott i vår stad... då skulle jag ha bjudit in dig att sitta o läsa läxor vid vårt köksbord, med varm kardemummakaka och ett stort glas mjölk. Det är sånt som alla barn och ungdomar behöver och mår bra av.
-
D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
Jag går i ettan och jag har inte läst första världskriget alls i skolan. Hemskt, inte sant?tobbe skrev:Konstigt att din dotter redan jobbar med första och andra världskriget och får såna stora hemuppgifter. I min skola så får årkurs åtta studera Franska revolutionen i historia på hösterminen och göra ett prov om det och på vårterminen så får vi jobba om Sverige under 1800-talet och skriva ett arbete på fem sidor (datorutskrift) i skolan dock får man jobba hemma om man kommer efter.
Ursäkta då. Det är klart att du måste kunna hjälpa din dotter med läxorna. Men bitterhet och avund? Nja, jag och mina bröder förväntades väl helt enkelt att klara våra läxor själva. Vid närmare eftertanke ville vi väl inte ha någon hjälp heller. Men det var vi det....Schwalbe skrev: " Jag vet bara att jag aldrig fick hjälp av föräldrar el någon annan..... (Jag klarade av att få 4.4 i snitt ändå)"
Först nu får jag syn på detta inlägg och läser det du skrivit... och det gör mig sorgsen.
Din kommentar andas en bitterhet och ett avund som gör ont i mig. Och du har helt rätt att känna precis så!!!!
Alla barn borde ha kärleksfulla föräldrar som mer än gärna hjälper dem med läxor, förhör dem på glosor eller hjälper dem genom att korrekturläsa uppsatser och annat innan de lämnas in.
Inga barn borde behöva känna att "de minsann fått klara sig själva de".
Du har också med rätta en stolt ton när du säger att du minsann lyckades få ett högt medelbetyg ändå. Du ska vara stolt över dig själv!!! Det var duktigt att lyckas så bra på egen hand!
Saken är den att min mellandotter inte är så teoretiskt lagd - hon vill helst av allt gå naturbruksgymnasiet och läsa Jordbruk eller gå estetisk linje och satsa på sången för hon har en helt enorm röst.
Hon har sålunda lite problem med skolan och tycker att sånt här är jättesvårt. Jag bara måste hjälpa henne, för annars klarar hon det inte. Men självklart hjälper jag mina andra tjejer med läxor o sånt också.
Vi sitter ofta runt vårt köksbord och sysslar med läxor tillsammans allihop. Det kan vara kartor, språk, USA:s författning eller precis vad som helst...
Jag önskar att du hade bott i vår stad... då skulle jag ha bjudit in dig att sitta o läsa läxor vid vårt köksbord, med varm kardemummakaka och ett stort glas mjölk. Det är sånt som alla barn och ungdomar behöver och mår bra av.
-
CJBackfire
- Medlem
- Inlägg: 995
- Blev medlem: 2 oktober 2002, 13:40
- Ort: sverige
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1957
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Tjenix!
Som ny i läraryrket (har arbetat som gymnasielärare i snart två terminer) måste jag få lägga in några kommentarer.
Nyligen utformade jag ett prov i antikens historia som var uppbyggt på följande sätt: provets första del bestod av påståenden som eleverna fick ta ställning till (ex: Rom var en grekisk stadsstat). Dessa påståenden kontrollerade att eleverna faktiskt hade läst anvisade sidor; det handlade alltså om ett slags faktakontroll (och att fakta är en väsentlig del i en analys kan knappast någon lärare ifrågasätta, hur nytänkande man än är, utan faktakunskap kan man inte dra parallaller, göra jämförelser och förstå sammanhang).
Provets andra del bestod av fyra essäfrågor, av dessa skulle eleverna enbart besvara två. Här ville jag att eleverna skulle resonera, värdera och argumentera. Två av essäfrågorna innehöll citat som eleverna fick ta ställning till, med andra ord skulle eleverna visa att de hade förstått citaten och att de kunde resonera kring citatens innehåll. Och det var svårt, då sådana frågor inte mäter faktabaserad kunskap utan förmågan att använda fakta på ett analyserande sätt.
Prov kan vara en tillförlitlig kunskapsmätare, men som lärare gäller det att lägga ner tid och möda på provutformandet.
Lärarens uppgift är att undervisa, att göra det svåra enkelt och lätt att förstå, och att göra detta på ett varierat och utmanande sätt, samtidigt som man måste vara lyhörd för elevernas förmåga att kunna ta till sig information.
Slutligen vill jag vara säga att de frågor som din dotters lärare gav i hemläxa är tråkiga, formulerade enligt standardforumulär A. Frågorna hänvisar till grundfakta, läraren borde ha presenterat svaren själv på ett överskådligt sätt och sedan ställt mer tankvärda frågor i hemläxa.
mvh artur
Som ny i läraryrket (har arbetat som gymnasielärare i snart två terminer) måste jag få lägga in några kommentarer.
Instämmer till viss del, men faktum är att prov kan utformas på olika sätt.Jag tillhör nämligen inte de lärare som tror på prov som någon särskilt tillförlitlig kunskapsmätare. *ruskar bestämt på huvudet*
Nyligen utformade jag ett prov i antikens historia som var uppbyggt på följande sätt: provets första del bestod av påståenden som eleverna fick ta ställning till (ex: Rom var en grekisk stadsstat). Dessa påståenden kontrollerade att eleverna faktiskt hade läst anvisade sidor; det handlade alltså om ett slags faktakontroll (och att fakta är en väsentlig del i en analys kan knappast någon lärare ifrågasätta, hur nytänkande man än är, utan faktakunskap kan man inte dra parallaller, göra jämförelser och förstå sammanhang).
Provets andra del bestod av fyra essäfrågor, av dessa skulle eleverna enbart besvara två. Här ville jag att eleverna skulle resonera, värdera och argumentera. Två av essäfrågorna innehöll citat som eleverna fick ta ställning till, med andra ord skulle eleverna visa att de hade förstått citaten och att de kunde resonera kring citatens innehåll. Och det var svårt, då sådana frågor inte mäter faktabaserad kunskap utan förmågan att använda fakta på ett analyserande sätt.
Prov kan vara en tillförlitlig kunskapsmätare, men som lärare gäller det att lägga ner tid och möda på provutformandet.
Visst, hur bedömer du prestation i klassrummet? Antecknar du? Kommer du ihåg vad varje elev har sagt under lektionen? I vissa klasser har jag över 30 elever: är jag en dålig lärare om jag inte kommer ihåg exakt vad varje elev har sagt?utan baserar dem på prestation i klassrummet, närvaro och engagemang
Vad är traditionell undervisning? Bygger inte hela skolsystemet på konkurens? Hela samhället är uppbyggt kring konkurens, alla människor kan inte bli läkare, alla kan inte tjäna 100 000 i månaden, alla kan inte bli fotbollsproffs osv osv.... >Däremot har alla elever rätt till en rättvis bedömning, de har rätt till lärare som utmanar dom, som tillhandahåller kunskap om hur det verkliga livet utanför skolans väggar är. Och allt är inte lustfyllt, allt är inte roligt att lära sig. Jag hoppas också att jag kommer stöta på elever i framtiden, men då vill jag att de säger: dina lektioner utmanade oss intellektuellt, dina lektioner var kanske inte alltid så lustfyllda, men vi lärda oss vad det innebär att vara analytisk och att värdera information.Du måtte ha haft en mycket traditionell och konkurensfokuserad skolgång och det kan jag bara beklaga för jag anser att lärande ska vara lustfyllt och roligt.
Lärarens uppgift är att undervisa, att göra det svåra enkelt och lätt att förstå, och att göra detta på ett varierat och utmanande sätt, samtidigt som man måste vara lyhörd för elevernas förmåga att kunna ta till sig information.
Slutligen vill jag vara säga att de frågor som din dotters lärare gav i hemläxa är tråkiga, formulerade enligt standardforumulär A. Frågorna hänvisar till grundfakta, läraren borde ha presenterat svaren själv på ett överskådligt sätt och sedan ställt mer tankvärda frågor i hemläxa.
mvh artur