Gengasen. När Sveriges Kommunikationer – gick på björkved

[varjag]

De flesta skalmaniter har säkert hört talas om gengas men få minns den.
Så kanske dags behandla ämnet lite mera utförligt.

‘’ När andra världskriget närmade sig var det uppenbart att Sveriges import av bensin skulle bli lidande. Bränslet skulle behöva ransoneras, och landets flotta av lastbilar, bussar och andra fordon riskerade att bli stående....

Inom dagar efter krigsutbrottet 1939 utgick stränga restriktioner om användning av flytande
motorbränslen som bensin och fotogen, bl.a. just för ‘’privatbruk’’.
Bil-och båtägare förbjöds använda innehavda bränslen ‘’med omedelbar verkan’’.
Dessa skulle istället rapporteras till den kommunala Kristidsnämnden – som skulle avhämta
sådana.
Något som givetvis inte alltid efterlevdes; varjagens morfar – hade i en bod på sommarstugan
ett 200 liters bensinfat, minst halvfullt – som aldrig rapporterades….Sånt njugghet tjänade litet
till, en bil-eller båtägare som sågs köra på bensin – kunde haffas och bötfällas på platsen s.a.s. och
med beslag av både fordon och bensinen……(dieslar var ovanliga 1939)

Följden blev att motortrafiken, bortsett från kommersiell sådan – nästan helt försvann från landets
gator och vägar inom veckor. Och skulle – inte återkomma förrän 1940. Och då med – gengasdrift!

.... det fanns ett inhemskt alternativ, ett fordonsbränsle som Sverige hade nästan oändliga mängder av. I brist på bensin kunde man nämligen köra bilarna på ved......

Generatorgas

I folkmun kallad ‘’gengas’’ - och den utvinns ur kol eller trä genom pyrolys, torrdestillation. Genom att hetta upp bränslet i en syrefattig miljö bildas en gasblandning av vattenånga, koldioxid, vätgas, metan och framför allt kolmonoxid, utan att någon förbränning sker. Kolmonoxiden kan sedan användas för att driva en motor.

http://www.gengas.nu/omgengas/vedgas.shtml

Att bara starta en gengasbil tog omkring 20 minuter ---

.....för att sätta futt på brasan – räckte det inte med Solstickan eller en cigarettändare – nehej det krävde

gengastændstickor.png (357.46 KiB) Visad 7618 gånger

- med en kollossal brändsats och hög värmeutveckling……Den aktiva bränsledelen – kolmonoxid –
var oerhört giftig….

Just att tända aggregatet, starta bilen och få ut den ur garaget var ett högriskmoment eftersom koloxiden kunde samlas i det slutna utrymmet. Olycksfallen var så vanliga att det fanns förslag på att göra en hel avdelning på Sabbatsbergs sjukhus i Stockholm till ”gengasklinik”. Yrkesförarna låg sämst till, men även till exempel bussresenärer drabbades.
1941 uppskattades dödsfallen av koloxidförgiftning till tolv, de livshotande tillbuden till ett hundratal och de medelsvåra till tusental.

”26-årig chaufför. Haft gengasbil i 14 dagar. Svårstartad. Anträffad klockan 21.45 livlös i förarhytten, fläkten igång. Bildörren på glänt, en fot stack fram ur förarhytten.”

Inte heller motorerna mådde bra.....

’’Det dagliga underhållet var en stor källa till missnöje. Gengasens restprodukter kunde förstöra en motor på kort tid. Sot, aska, tjära och vatten fick tas om hand i olika kombinationer av filter, vattenbad och kylare. Att byta filter och munstycken var ett nödvändigt och smutsigt jobb som man var tvungen att göra vid vissa intervaller. Under vissa förhållanden kunde det dessutom bildas ättiksyra i systemet, något som slet oerhört mycket på motorerna....’’

Och vackra var dom sannerligen –

...inte.....jpg (94.16 KiB) Visad 7618 gånger

Dessutom tunga, ett par hundra kilon påhängda – fram eller baktill. Och - själva grytan blev
oerhört het – och rostade. Gick inte att måla då färgen snabbt brann av.....somliga försökte med en
liten karossplåt runt eldhärden .....

och inte var dom billiga heller –

En Tusenlapp 1939 – motsvarar idag 30.000:- kronor. Och det var före montering & modifiering av
motorn !

f.f.

Varjag

[Markus Holst]

Mycket nytt för oss ynglingar. Tack, varjag.

Gengas handlar alltså om att elda på med ved för att värma upp annan ved som inte skall brinna? Lite kul. Jag gissar att det blev en massa slagg att ta hand om?

[sveahk]

Tack varjag för dina insikter i en inte helt bekant biprodukt av det andra världskriget!

Att det tydligen behövdes speciella kunskaper att ratta en gengas driven bil ser vi här i en anmälan från C-byrån 1941...

bil.jpg (56.25 KiB) Visad 7570 gånger

Hans K

[patrik blom]

Jag har aldrig sett någon gengasbil, men har resp hade äldre släktingar som rimligtvis hade kunnat berätta om sådana, om de hade velat. Att ingen av mina släktingar gjorde det, tror jag beror på att gengastekniken ofta innebar ett litet helvete för förarna, som det inte alls var roligt att tala om efter kriget. Tur for oss efterkommande att de uthärdade.

[Markus Holst]

Det jag vet om gengas är att även leksaksbilarna hade gengasaggregat. Efter kriget när ransoneringen var slut plockade min storebror av aggregaten från sina leksaksbilar. Så gjorde ju de vuxna så då gjorde han det också.

[varjag]

sveahk skrev:

Att det tydligen behövdes speciella kunskaper att ratta en gengas driven bil ser vi här i en anmälan från C-byrån 1941...

Är ganska säker på att det inte så mycket gällde ''rattningen'' - som konsten att undvika förgiftning vid
hanteringen av den nya bränslet.....

av Markus Holst » fre jul 07, 2017 8:13 pm

Det jag vet om gengas är att även leksaksbilarna hade gengasaggregat

Och banne mig - du har helt rätt!
Jag minns en BRIO-lastbil (BRIO = Bröderna Ivarsson i Osby/pampiga träleksaker) - med just det, ett
gengasaggregat bakom förarhytten -

BRIO-bil i tidsandan.jpg (41.06 KiB) Visad 7538 gånger

Det kommer mera om konsterna att k ö r a gengasbilar framöver....stay tuned!

mvh, Varjag

[varjag]

Bränslen

Det vanligaste och billigaste bränslet – var s.k. gengasved –

extrakorta kubbar av bjørkved.jpg (27.97 KiB) Visad 7528 gånger

Som trådens rubrik – björkved, var allra vanligast med högt bränslevärde. Man provade även bok –
ett annat tätfibrigt hårt virke men ''skouningarna'' ville nog inte skiljas från sina fina bokskogar så det
var ovanligt. Även al försöktes, men mjukare vitvirke dubblerade bränsleåtgången så det övergavs
snart.
Veden måste vara torr – fuktig gav den dålig gasalstring. Här – torkning av –

gengasved.jpg (52.89 KiB) Visad 7528 gånger

Den förpackades i rediga papperspåsar -

om cirka 20 liter – som lättast kunde spillas ned i aggregatet....

...tankning paa vægen.jpg (84.22 KiB) Visad 7528 gånger

Gengasen – var korrekt betecknad, en vedgas. En annan, ngt enklare variant var – kolgas. Denna krävde
träkol som bränsle – men träkolen måste köpas till ett betydligt högre pris än veden.
Kolgasaggregaten var mindre och sågs mest på –

MC med kolgasaggregat.jpg (23.13 KiB) Visad 7528 gånger

Exakt HUR detta fungerade med en 2-taktsmotor – vet jag inte? Kunde man oljeblanda gasen???

f.f.

Varjag

[Femtiotrean]

https://ciweb.chydenius.fi/project_file ... 0Muilu.pdf

http://www.hotel.ymex.net/~s-20222/geng ... atorn.html

PS I större uppförsbackar kunde lastbilar och bussar behöva "more Watts" än vad gengas kunde ge och därför fanns det nån slags ventilsanordning så att motorn kunde tillfälligt använda bensin so man hade i en liten sidotank.

[Markus Holst]

Jag läste om gengas på wikipedia, och tillverkningen ger inte enbart gas utan även olja. Kan det vara lösningen för tvåtaktaren?

[Donkeyman]

I större uppförsbackar kunde lastbilar och bussar behöva "more Watts" än vad gengas kunde ge och därför fanns det nån slags ventilsanordning så att motorn kunde tillfälligt använda bensin so man hade i en liten sidotank.

Fadern körde droska i Stockholm under kriget och berättade en hel del om gengasdriften. Bland annat att man hade en slatt bensin i tanken som användes in och ut ur garage. Väl i det fria stoppade man och "fyrade på" i grytan. Det gick också snabbare att få motorn att gå bra om den var varm när man slog över till gas. En god drift krävde att man såg till aggregatet relativt ofta så sysselsättningen när man stod vi hållplats var given.

Vi får inte glömma att den tidens bilar hade lägre kompression vilket gjorde dem lämpliga för gengasdrift, man också för andra alternativa bränslen om man fick tag på sådant. Dagens moderna bilpark skulle vara betydligt besvärligare att konvertera. Det går att göra men kräver mer komplicerade tekniska lösningar än 40-talets bilar.

[varjag]

Innan jag slutar kapitlet om bränslen - vill ja inte undanhålla läsarna ett annat.....

Ytterligare ett kristidsbränsle, som jag minns –men heller inte vet hur det fungerade – var karbid.

''Ett kristidsbränsle som är bortglömt, och inte användes i större utsträckning var acetylengas, eller karbidgas. Jag minns från barndomsåren ETT fordon som drevs av
karbidgas, framställd i en liggande plåtcylinder på bilfronten''

Stadens veterinär, hade en

Opel Kapitæn.jpg (51.96 KiB) Visad 7496 gånger

med ett karbidaggregat framtill. Och minnesvärd – då just i bildens läge baktill....den avgav en vidrig och vida kännbar - fislukt!!!

När den just passerat – trodde man Jätten Gluffgluff hade baksmälla – sade pappa

Den lille varjagen, visste inte vad baksmälla – var.........

Men, ''att smällar ur baken'' – luktade illa – det visste han minsann >>>>>>>

Varjag

[varjag]

Tackar Femtiotrean för instruktiv applicering av ''vedgas'' i modernare tider och ja - teknologin har avancerat
sedan 40-talet.....
Men undrar lite om - Eero Kangasojas gengasdrivna 3,6 liters ''Mobar-motor'' (?) i - vad som för mig ser ut som
en engelsk Ford Transit....120 km/t - 1 liter flis per mil etc etc....

PS I större uppförsbackar kunde lastbilar och bussar behöva "more Watts" än vad gengas kunde ge och därför fanns det nån slags ventilsanordning så att motorn kunde tillfälligt använda bensin so man hade i en liten sidotank

Donkeyman skrev:

Fadern körde droska i Stockholm under kriget och berättade en hel del om gengasdriften. Bland annat att man hade en slatt bensin i tanken som användes in och ut ur garage.

taxichaufforer med gengas....jpg (50.15 KiB) Visad 7487 gånger

Om tillfällig bensin - eller en slatt bensin - minns jag intet. Men låter troligt....
(vad hände med di första 100 litrarna av morfarsbensinen i sommarstugan ???? )

Men om lastbilar & bussar och uppförsbackar - kommer jag att berätta.
För det - var seeegt!

f.f.

Varjag

[Donkeyman]

Det kan också berättas att fadern var droskchaff i Stockholm 1940-1985 och han berättade mycket om gamla tider. En av de ting som han berättade var att just krigsåren kanske var droskornas "guldår" tack vare att folk inte hade möjligheter till att köra med egna bilar. Men samtidigt gjorde gengasdriften at det var särdeles jobbigt att hålla bilarna gående. Vilket gjorde att man hade svårt att hinna med att utföra de beställningar som fanns så intäkten var nog inte större än normalt.

[varjag]

Att sköta och köra gengasbilar, som Donkeyman redan påpekat – var ett skitigt och farligt – jobb.
Som ofta undveks av dom som kunde......många bensinmackar åtog sig jobbet slagga, avsota, rengöra och starta processen – så att fordonsägaren bara behövde stiga in i sin bil och kֲöra iväg.

Överallt fanns det skyltar som varnade:

"Döden lurar vid vårdslöshet med gengas"

Yrkeschaufförer, av lastbilar, bussar, taxis och bönderna med gengasdrivna traktorer –

(gummi var svår bristvara - däck och slangar ''stod inte att uppdriva'' - som det hette.Mera därom senare)

....kunde inte kosta på sig sådan lyx. Vilket ledde till massvis med tillbud, svedda ögonbryn och
mustacher och – saftiga svordomar! Förutom bråd hastig död.....
Eldfaran, med mycket heta komponenter – var också stor. Mellan 1939 och 1944 – inträffade
omkring 3000 bilbränder i Sverige –
(men en spotta i havet mot vad som sker idag )

https://affes.wordpress.com/2015/10/04/ ... -1996-2014

och 1941 blev medförd eldsläckare obligatorisk. Dessutom ’’ett kärl med 10 liter vatten’’....

Ett helt nytt yrke såg dagens ljus – Gengaseldare – som erbjöd sina tjänster.

Det kom massvis av olika fabrikat på marknaden. De vanligaste var IC, Volvo, Imbert, General
Motors, Jaro och Mako men det fanns dussintals andra också.
Både tillverkning och kvalitetskontroll, underställdes Statens Gengasnämnd som antagligen räddade
liv undan mindre nogräknade bysmeder.....S.k. pivot-vagnar –

slæp med sporrhjul.jpg (95.88 KiB) Visad 7441 gånger

var de dyraste, men ställde mindre krav på bakaxelfjädringen.

Under krigets första sex månader var det brist på aggregaten – sedan hann industrin ikapp efterfrågan
och tolv månader senare fanns omkring 70 000 gengasfordon i landet.

Gengasbåtar

gengasbaat.....png (92.02 KiB) Visad 7441 gånger

blev aldrig någon succé. Förståeligt nog – att ha en glödhet panna i en träbåt var knappast att rekommendera. Dessutom – hur slaggar man heta rester i båten????

••• Nej, inte gengas en gång till, sa Söderlund i viken, hellre simmar jag till och från ön, än jag åker gengasbåt!...... ett sånt slit! Och så var det ett helvete att gå i medvind….

Och kanske farligt oxå !?

f.f.

Varjag

[stillen]

Det var inte bara döden som lurade, många som överlevde fick leva resten av livet med bestående hjärnskador, hjärnan behöver kontinuerlig syretillförsel och kolmonoxiden blockerar just det. Med dagens katalysatorer går det inte ens att ta livet av sig med den gamla metoden att sätta sig i bilen i ett stängt garage och köra motorn tills man somnar in. Salaligan tog en äldre dam av daga med bilavgaser för det fantastiska bytet av sex kronor och sjuttiofem öre.
Då var karbiden roligare när man som åttaåring upptäckte att man kunde få den att brinna och fräsa runt i vatten.