Det vad den 14e december som ATLANTIS har haft oturen ränna på toppen av liten bergknalle – som lodlinorna missat.
Samstämmiga rapporter, skriver om ett ‘’hål’’ på 2 x 6 meter under förskeppet….
Men det – är en ‘’dubbelbottnad propgandalögn’’!
Om skrovet hade fått en läcka av den storleken – hade ATLANTIS vrak legat kvar på platsen
än idag!
Allt som skrivits om grundstötningen, som jag läst – är mycket förteget om hur omfattande
skadan verkligen var. Och – om reparationernas art…..
Ett är säkert – fartyget hade dubbelbotten, d.v.s. ytterskrovet hade ett ‘’tankdäck’’ ngn meter
eller mera ovanför – och utrymmet emellan var indelat i vattentäta ‘’celler’’ tvärskepps.
(ofta kallade ‘’djuptankar’)
Och kanske också långskepps. Cellerna användes för barlast eller – som olje/vattentankar.
Jag gissar att ATLANTIS fått en
buckla på 12 kvadratmeter. Och att en/flera isolerade celler
vattenfyllts där läckage uppstått…..mycket värre kan det knappast ha varit.
Men – hon står fast på bergknallen och innan dom försöker göra något åt det eländet, var man tvungen noggrant pejla alla djuptankar och utrymmen i skrovet för att försäkra sig om
att inga allvarlga vatteninbrott fanns.
Men – dricksvattnet från förliga färskvattentanken - smakar salt…..
När väl detta konstaterats, börjar det enorma arbetet att ta fartyget flott igen.
Det första försöket – att backa av grundet, överges snabbt. Med maskinerna dånande på
fullvarv och propellern piskande havet till skum under aktern – skakar hela skrovet och
det hörs varnande gnissel och smällar under förskeppet med metall i ojämn kamp mot gråsten….
Men ATLANTIS sitter fast.
Dom skickar ned en dykare för att ta sig en titt på grundknabben och skadorna….han
rapporterar –
Hopplöst…. vi sitter hopplöst fast, som en prinskorv på gaffeln….
Kpt Rogge, vägrar ge upp. Trots att han aldrig dykt förut, låter han sig imunderas dykar-
dräkten med hjälm, slang och allt – och bubblar ner under ytan…..(!)
När han kommer upp igen – förkunnar han optimistiskt:
Illa, ja! Men, kunde varit värre…. Vi skall nog kunna rädda henne i alla fall……
Dom har inga tidvattentabeller att tillgå och tidvattnen på Kerguelen är relativt små – dom
sänder iland en liten grupp med uppgift att noga mäta och tidsbestämma hög-och-lågvatten
och nivåskillnaderna…..
Rogge beordrar hela besättningen till att ‘’trimma’’ fartyget…..allt som kan, pumpas, bäras,
skiftas – akteröver för att lätta förskeppet – flyttas. Ammunition, torpeder, proviant – vartenda
flyttbart kilo, trimmas akteröver.
Med barkassernas hjälp varpar dom ut bägge bogankarna – akteröver, så ankarspelet skall
kunna hjälpa till dra henne akteröver. (ett djävulskt jobb! Min. anm.)
- utlæggning av varpankare.jpg (53.62 KiB) Visad 1412 gånger
I isande vindar och snöglopp sliter hundratals män som galärslavar för att rädda sitt skepp.Efter tre dagar av möda
(men föga svett – det är frostgrader…) – försöker dom igen…
Propellern skummar, skrovet skakar, ankarkablarna knakar – men ATLANTIS rubbar sig inte
ur fläcken !
Allt verkar hopplöst, Rogge låter ‘’flöda’’ mindäcket akterut…det är inte helt vattentätt – men
vad som läcker ut – kan pumpas överbord….ytterligare 1500 ton, trycker ned aktern…
Och – höjer förskeppet….men förgäves – ingenting tycks hjälpa.
Den tredje natten friskar vinden, till kuling – sedan storm. Vinden – svänger ATLANTIS, hon
vrider sig på grundknallen – som en dörr på ett gångjärn….Det gnisslar, skär..knakar – MEN
hon rör sig! 90 grader babord…..
Alle man på däck! Stand by!
vinden pressar ATLANTIS akteröver – ankarspelet tar upp slacken på kabeln och ankaret
‘’biter’’ - med himmlaskri av metall mot sten – höjer hon näsan och – glider av grundet!
Faran är inte över, ett trångt sund, hård vind och ankaren att wincha in – båtar i vattnet,
lodskott och skrik i taltrattar…..med sisådär 120 olika maskinmanövrer….men
i gryningnen – ankrar ATLANTIS i Port Couvreux.......
Puh! DET – var en pers!
Den 18-22:de riggar dom rör och slangar från en bäck och pumpar färskvatten ombord –
flera hundra ton av varan och manskapet får f.f.g. på månader tvåla in sig och duscha i söt-
vatten, måste varit en härlig känsla – kylan till trots.
För Juldagen 1940, fejas och putsas och förbereds en stor julfest ombord. Kabyssen och bageriet
gör sitt allra bästa för att mannarna skall få en riktigt god julmiddag med rikligt, både Mat och Dryck!
Men – dagen innan, Julafton – drabbas ATLANTIS av resans första dödsolycka ombord…..
Matrosen-Obergrefreiter Bernhard Herrman (vice-korpral) – arbetar i en båtsmansstol på
skorstenens utsida; över huvudmaskineriets avgasrör, har dom riggat en entums manillatross att säkra stolen……
Utan varning – startas dieselmotorn långt nere i maskinrummet – de glödheta avgaserna bränner
av manillatrossen på sekunder och – Herrman störtar handlöst i båtdäcket 8 meter under honom
och dör ögonblickligen.
I ett slag är julstämningen borta ombord……
Två dagar senare – begravs han, i vad som skulle bli Tysklands allra avlägsnaste och isolerade Krigsgrav –
- graven 1983.jpg (60.06 KiB) Visad 1412 gånger
med fulla militära hedersbetygelser, svept i tyska krigsflaggan med väpnad vakttropp, gevärsalut
och tyst minut…….
(När ATLANTIS lämnade Kerguelen, avlägsnades korset på graven för att utplåna varje spår av
tysk närvaro på ön. Men dess exakta läge noterades noga. Efter kriget rotade den tyska Krigsgravs-
myndigheterna i saken, graven lokaliserades igen och ett kors uppsattes på den. Vad jag förstått –
vårdas graven ännu av franska myndigheter. Men Förbundsrepubliken betalar de franska räkningarna.)
forts.
Varjag
