kapa ett fartyg som kan fylla på proviant- och inte minst – färskvattentankarna. Inte bara
för ATLANTIS utan också för DURMITOR’s fångar på den förestående resan.
Men – kammar noll –
Den 26:e möter dom igen DURMITOR, och överföringen av 260 fångar till det jugoslaviska
fartyget börjar.
Om dessa har klagat på förhållandena på ATLANTIS – så stiger där ett ramaskri – över
vad som väntar dem på DURMITOR….
Där finns inga utrymmen för dem – utom på saltsäckarna i lastrummen. Inga madrasser, inga filtar, inga kuddar……
Salt – är en skitlast! Avskydd av skeppsredare som sjömän…..(salt – hjälper accelerera
ROSTEN med 200%) och – salt luktar…just det salt!
Vattenförrådet ombord är marginellt – hård ransonering införs omedelbart!
Lägg därtill den otroliga hettan i lastrummen på dessa tropiska breddgrader – och man har
den perfekta brygden för oroligheter!
de facto – kaptenen Lt. Dehnel, anar problemen som väntar; han rekvirerar en kulspruta
med flera ammunitionsband ur ATLANTIS förråd – samt några rullar taggtråd…för alla
eventualiteter…..
- - en MG 15 paa kommandobryggan-.png (306.56 KiB) Visad 957 gånger
kolförbrukning – presterar inte fartyget mera än 7 knop…..hennes undervattensskrov är
beväxt med ett tjockt lager av ‘’mossa’’ . (växtlighet i tropiska vatten…)
Dessutom – är det tvivelaktikt, om kolen skall räcka – hon bränner mera än man väntat…
Sålunda rustad – skiljs de bägge skeppen – och DURMITOR sätter kursen västerut –
mot Italienska Somaliland – beräknad seglingstid var 19 dygn.
Resan blir besvärlig, Dehnel låter rigga till flera luckpresenningar som segel – och hissar
dessa på aktermasten, för att dra fördel av passadvindarna. För att underlätta fångarnas mödor i lastrummen tvingas han lämna öppningar i luckorna för att bereda dem någon liten svalka i det fuktiga klimatet.
Saltet häftar vid svettiga kroppar och ger klåda och excem – men på annat än saltvattenduschar – var inte en tanke.
Om fångarna halvsvalt, var det ännu värre för de hundratals råttorna – som plågade
sömnen för alla men mest – för fångarna…..
Dom hade turen möta en och annan regnby – då alla, nakna – rusar upp på fördäcket
får att få ngn lindring…..
För säkerhets skull – har tyskarna satt alla fångarna i de bägge förliga lastrummen, efter att
några hundra ton saltsäckar lämpats överbord för att skapa ett jämnare underlag.
Dessutom – har dom rullat ut taggtråds-spiraler på däcken för om kommandobryggan för att förhindra en ‘’rusningsattack’’…..(det är omkring 300 fångar – mot 15 tyskar så dessas oro –
är fullt befogad)
Tyskarna anar deras myteristiska stämning – så kulsprutan på bryggvingen – är eldberedd
dag- och natt.
Ja, i förebyggande syfte - strax efter resans början, kallar han upp alla fångarna på fördäcket och kungör i tal-tratten:
Meine Herren, för Ert eget bästa, har jag kallat upp er på däck – für eine kleine Demonstration…
…..
Kulsprutan öppnar eld – över deras huvuden – medan havet piskas till skum där den
långa ksp-salvan landar……….
Meine Männer – har order om att skjuta skarpt i händelse av myteriförsök….! Verstanden?
Vattenransonen är nere i en halv liter per man och dag för fångarna – Dehnel’s tretton karlar – får leva med samma ransoner och - alla, lider!
Det var så och då, som DURMITOR fick namnet ‘’The Hell Ship’’…….
Kolen tryter i kolboxarna, men Dehnel låter bryta loss allt brännbart ombord, övertaliga luckor,dörrar, karmar, målarfärger möbler, flottar, livbåtar – allting slukas av det hungriga pannrummet.
De sista dagarma av resan, är farten nere i 5½ knop och ett tag det är kritiskt om dom ens skall nå Afrikas kust.
Den 22:a November, efter 27 dygns resa i.s.f. för gissade nitton – anländer dom till den lilla hamnen – Warsheeik (70 km norr om Mogadishu) där Dehnel förgäves försöker få en lots…..
Ingen sådan uppenbarar sig – så i desperation, sätter han DURMITOR försiktigt – på grund.....
- Warsheeik blaa prick.jpg (42.86 KiB) Visad 957 gånger
forts.
Varjag
