Men ändå, så snart folkskolan uppstod 1842, strömmade till lärare utifrån - ofta(st) kvinnliga, ofta unga.
Varför och hur? Behövde inte de fd knektarna sin alternativa sysselsättning längre? Eller ansågs de som ren nödlösning, och praktiskt taget vilken annan lösning var bättre, till och med snabbutbildade unga kvinnor??
Jag menar, indelningsverket fanns fram till 1901 - även om den sjöng på refrängen de sista 20-tal år.
Och det fanns således fd knektar hela 1800 talet ut ja och även därefter...
Vidare, en delvis annan reflektion: Jag tror att huvudorsaken att knektarna anställdes var inte att man högaktade dem SÅ mycket, utan snarare, att socken var skyldig att ta hand om de sina. Och hellre än att ge dem bidrag eller tvinga dem ut i tiggeri, gav man dem de jobb som fanns, som måste utföras - och som de kunde utföra. En win-win situation...
Men även här kvarstår min fråga: varför ta en lärarinna eller lärare utifrån, när det fanns fullt dugliga fd knektar därhemma, som ju ändå måste sysselsättas?