Marxistisk frågelåda

[Markus Holst]

Just när jag börjar förstå dig så vänder du allt på ända igen.

Arbetarna på volvo har ingen makt över volvo, medan volvo-ägarna har makt mer eller mindre över arbetarnas liv och död.

Protest . Volvo-ägarna har ingen makt över arbetarna. Arbetarna har ingått ett frivilligt avtal med Volvo om att de levererar arbete och får pengar tillbaka. Detta är ett frivilligt avtal. Den som inte vill jobba på Volvo slipper, alltså inget tvång.

För att kunna införa kommunism behöver det här förhållandet vändas upp och ner. Majoriteten måste få makten över minoriteten. Vi måste ersätta kapitalismens minoritetsdiktatur med marxismens majoritetsdiktatur.

Protest. Det låter här som om du förordar förtryck av minoriteter. Vilka minoriteter skall förtryckas? Samer? Judar? Vänsterhänta? Jag tror ärligen inte att det är vad du menar varför jag ber dig omformulera på ett sådant sätt att jag förstår.

Arbetarna på volvo har makt över volvo och därmed över sina egna liv.

Protest. Inget hindrar arbetarna på Volvo att gå samman och skapa ett eget företag som de redan idag har makt över. Det behövs ingen marxistisk revolution för det. Det räcker att folk redan idag gör det du vill att de skall göra senare: Ta saken i egna händer. OK, man kanske inte kan skapa en internationell bilfabrik det första man gör men jag är säker på att arbetarna på Volvo är driftiga nog att hitta på något de kan göra tillsammans. Det är väl det ultimata sättet att ta död på "kapitalismen": Mind your own business.

det offentliga samhället är kollektivt organiserat och därför är statlig verksamhet att föredra framför privat eftersom privat verksamhet aldrig ser till folkets bästa utan till profiten som ägarna kan göra. I ett samhälle som är så extremt privatiserat som Sverige är enda reella motkraften att förstatliga och bygga ut staten. När vi har en stark stat och mer eller mindre all privat verksamhet är avskaffad och människorna själva har makten; då har vi socialism.

Du har aldrig drivit företag, va? De flesta företagare i Sverige arbetar mer än vad anställda gör och tjänar i snitt mindre än vad anställda gör. Man startar företag för att man vill jobba med det man vill, inte för att suga ut andra. Man tjänar sina pengar på samma sätt som de flesta arbetare gör. Staten har oändligt många gånger visat att den är rätt usel på att driva företag. I en organisation där ingen behöver ta ansvar utan alla får behålla jobbet ändå sjunker effektiviteten varmed kostnaderna stiger. I en organisation där ingen behöver ta ansvar för ekonomin och ingen blir drabbat av slöseri slösas det med pengar. Få saker är så enkelt som att slösa med andras pengar, vilket ju ideligen visas i all statlig verksamhet. Det syns hela tiden i vården, där privata vårdgivare driver lika mycket och lika bra vård till en lägre kostnad än vad landstinget gör. Sedan finns det dåliga vårdgivare inom såväl offentligheten som näringslivet så vi kan hoppa över Carema-debatten. Lex Sara kom efter missförhållanden i den offentliga vården.

EDIT och för att förebygga en debatt om alla friskolor i konkurs och tomma på pengar: Boten är mycket enkel. Staten skall lyssna på Martin Timell: ALDRIG betala i förskott!!! Hade de här aktuella företagen fått betalt efter utfört uppdrag, vilket alltid är det normala, hade de inte kunnat tömma någon skola på pengar. Detta visar vad som händer när staten skall leka företagare: De vet inte hur man gör. De betalar i förskott och skriver dåliga kontrakt med uppdragstagarna. Inte undra på att de får skit för pengarna.

[Amund]

Hur kan du säga att vi är dogmatiska när jag precis räknat upp ett stort antal separata rörelser? Eller är mångfald ett tecken på dogmatism?

Du kan ju se på Vänsterpartiets behandling av Allard eller SD av sitt ungdomsförbund och återkomma sen och prata om uteslutningar och sånt.

Som exempel: i Sverige finns det fyra kommunistiska partier men bara ett socialdemokratiskt. Vad är mest dogmatiskt?

Förlåt om jag gör en tankevurpa men desto fler falanger en rörelse splittras i desto mer övertygad blir jag om att det beror på att lärorna är dogmatiska, bara det faktum att du har som grundkrav har att en person måste vara revolutionär för att få vara med i den marxistiska familjen gör ju att du underkänner väldigt många människor på jorden som delar den politiska idén, men som ändå faller utanför er/din marxist-leninistiska definition.

För att vara marxist krävs det några saker:
1) att man är materialist
2) att man står för dialektisk materialism
3) att man är revolutionär.

Förresten vad innebär revolutionen egentligen, är det att ni är övertygade om att det måste flyta blod för att genomföra socialismen? Ni avskyr ju de socialister som tror att socialismen kan genomföras på demokratisk väg.

Det är likadant inom religiösa rörelser, någon fraktion som har en avvikande analys av vad den rätta läran innebär bryter sig ofta ut och bildar ett nytt samfund, ofta är det för en utomstående helt oväsentliga små skillnader mellan olika fraktioner men alla anser att just de ha den rätta tron/tolkningen.

För en utomstående är det obegripligt vad som skiljer en Maoist från en Leninist bortom de diffusa dogmerna som knappast borde spela någon roll i dagspolitiken, åtminstone varför de måste bekämpa varandra istället för att samarbeta, där är det inte högt i tak och det kallar jag för dogmatiska rörelser.

Vad skulle hända om man exempelvis inom din marxist-leninistiska grupp skulle bekänna att man tappat tron på revolution som idé och lägga en motion om att försöka verka driva frågan parlamentariskt istället?

Slutligen; Självklart är det du som kan din politiska rörelse bäst, jag berättar bara hur jag upplever den och liknande politiska rörelser, både på vänster och högerkanten.

[Gerrgul]

örlåt om jag gör en tankevurpa men desto fler falanger en rörelse splittras i desto mer övertygad blir jag om att det beror på att lärorna är dogmatiska

Du har absolut en poäng när det gäller sambandet mellan dogmatism och splittring. Dock handlar det inte om att en lära eller ideologi i sig är dogmatisk. Däremot kan individerna och organisationerna kan förhålla sig dogmatiskt till ideerna. Mao varnade för dogmatism (och revisionism) i sin Lilla röda.

Det blir svårt att hålla ihop diskussionen i den här tråden om vi ska diskutera alla marxistiska rörelser eller partier i historien som kallar sig marxistiska. Det är lika meningsfullt som att försöka bena ut liberalismens principer genom att studera självutnämnda politiska liberalers göranden och låtanden. I en del sammanhang blir beteckningarna knappt mer än symboler. Jfr Björklunds partis program med JS Mills Om Friheten och du ser ett dåligt skämt. För att inte tala om FP: s agerande i praktiken. Ett inte bara dåligt utan osmakligt skämt är att kalla den nordkoreanska regimen för marxistisk. (Vad händer med den som ertappas med någon av Marx skrifter?)

Kanske skulle vi försöka begränsa diskussionen till Marx´ideer.

[Amund]

örlåt om jag gör en tankevurpa men desto fler falanger en rörelse splittras i desto mer övertygad blir jag om att det beror på att lärorna är dogmatiska

Du har absolut en poäng när det gäller sambandet mellan dogmatism och splittring. Dock handlar det inte om att en lära eller ideologi i sig är dogmatisk. Däremot kan individerna och organisationerna kan förhålla sig dogmatiskt till ideerna. Mao varnade för dogmatism (och revisionism) i sin Lilla röda.

Det har du nog helt rätt i. Jag menar att just fenomenet att försöka nagla fast vissa principer med stöd i grundtankarna som en sorts renlärighet upplever jag som dogmatism (revolutionskravet), principer som snarare hävdas med historiska oförrätter än på rationella grunder.

Kanske skulle vi försöka begränsa diskussionen till Marx´ideer.

En god idé!

[Davian]

[
Förlåt om jag gör en tankevurpa men desto fler falanger en rörelse splittras i desto mer övertygad blir jag om att det beror på att lärorna är dogmatiska, bara det faktum att du har som grundkrav har att en person måste vara revolutionär för att få vara med i den marxistiska familjen gör ju att du underkänner väldigt många människor på jorden som delar den politiska idén, men som ändå faller utanför er/din marxist-leninistiska definition.

För att vara marxist krävs det några saker:
1) att man är materialist
2) att man står för dialektisk materialism
3) att man är revolutionär.

Förresten vad innebär revolutionen egentligen, är det att ni är övertygade om att det måste flyta blod för att genomföra socialismen? Ni avskyr ju de socialister som tror att socialismen kan genomföras på demokratisk väg.

Det är likadant inom religiösa rörelser, någon fraktion som har en avvikande analys av vad den rätta läran innebär bryter sig ofta ut och bildar ett nytt samfund, ofta är det för en utomstående helt oväsentliga små skillnader mellan olika fraktioner men alla anser att just de ha den rätta tron/tolkningen.

För en utomstående är det obegripligt vad som skiljer en Maoist från en Leninist bortom de diffusa dogmerna som knappast borde spela någon roll i dagspolitiken, åtminstone varför de måste bekämpa varandra istället för att samarbeta, där är det inte högt i tak och det kallar jag för dogmatiska rörelser.

Vad skulle hända om man exempelvis inom din marxist-leninistiska grupp skulle bekänna att man tappat tron på revolution som idé och lägga en motion om att försöka verka driva frågan parlamentariskt istället?

Slutligen; Självklart är det du som kan din politiska rörelse bäst, jag berättar bara hur jag upplever den och liknande politiska rörelser, både på vänster och högerkanten.

1: Okej. Så i den här tråden har jag alltså fått läsa av folk som är icke-marxister att A) Ett parti som mitt, KP, som aldrig splittrats beror på att vi är dogmatiska så att ingen får tänka egna tankar. B) Att ifall partier splittras beror det på dogmatism och att folk inte får tänka själva.

Det är bara larvigt tycker jag nästan. Rörelser splittras för att folk inte är överrens. Rörelser håller ihop för att folk är överrens. Det behöver inte betyda dogmatiskt förhållningssätt något av det. Eller är alla som gillar parlamentarism dogmatiska? Eller warhammer? Eller historia?

2: Det är inget krav att man måste vara revolutionär för att vara med i den marxistiska familjen. Det är en förutsättning. Jag använde fel ord innan. Precis som att man inte kan vara troende kristen utan att tro på Gud. Precis som att man inte kan vara liberal utan att ha frihet som ledstjärna, precis som man inte kan vara ishockeyspelare utan skridskor osv.

3: Revolutionen är blodig ja. Eller, den kan vara det. Ju mer socialism ett land har när revolutionen kommer, desto mindre blodig är den. Revolutionen är motståndet till reaktionen. Dvs; den nuvarande härskande klassen (kapitalister/borgare) kommer inte vilja ge ifrån sig makten frivilligt. Den kommer skicka in militär, polis, rättsväsende och allt sånt mot folket. (jämför senaste valet i Portugal där presidenten försökte förbjuda vänsterkoalitionen att regera eftersom det kunde skrämma marknaden). Att vara revolutionär innebär att man står för att sätta hårt mot hårt när de som härskar skickar stridsvagnar mot en. Att göra aktivt motstånd till reaktionen helt enkelt.

4: Att något är svårbegripligt för utomstående betyder dock inte att det är "sekterism" eller "dogmatism" som förvandlar en rörelse. Det betyder bara att folk på utsidan inte förstår vad som händer. Ingenting annat. Skulle man sätta sig ner och studera och på allvar vilja försöka förstå skulle man inse att de "små diffusa skillnaderna" ibland kan vara enorma. Tex skillnaderna mellan Stalinism och Trotskism. Det är två mer eller mindre väsensskilda marxistiska traditioner som är i direkt motsats till varandra. Men ifall man inte är intresserad utan bara målar på med breda penseldrag förstår man inte alltid saker och ting. (precis som folk som inte förstår skillnaderna mellan diverse islamistiska grupperingar i mellanöstern idag. )

5: om mitt marxist-leninistiska parti skulle sluta upp att vara revolutionära skulle de/vi bli ett socialdemokratiskt parti. (borgerligt till och med.)

[Markus Holst]

På vad sätt menar du att borgare "härskar"?

[Davian]

Det är de som har defacto makten i samhället.

[Markus Holst]

Alltså typ LO? Jag kommer nog aldrig förstå dig.

[varjag]

Det är de som har defacto makten i samhället.

Jag, som trodde det var journalisterna i Publicistklubben = Press/Radio/TV - som är den verkliga Makten i Sverige....

Varjag

[Davian]

Nej. Den som har mest pengar har mest makt och inflytande.

[Davian]

Alltså typ LO? Jag kommer nog aldrig förstå dig.

Nej. Storföretag, internationella som transnationella. De med mest pengar. Pengar = makt. Den som har pengar kan köpa sig lagstiftning, den som har pengar kan köpa sig inflytande att komma undan vid brott. Den som har pengar har makt över folks liv.

[Davian]

Det företag som kan få ett samhälle att leva/dö beroende på om det outsourcar sin verksamhet utomlands. I lessebo kommun tex är det New Wave Group som har mest makt. Torsten Jansson kan på egen hand diktera vad som ska hända i kommunen eftersom han är ägare till New Wave Group och kan (och har, vilket jag bevittnat personligen) säga åt kommunledningen att göra som han tycker, annars avvecklar han sina företag och därmed dömer kommunen till svår arbetslöshet med allt vad det innebär.

Carrier var ett företag i min hemby, de tillverkade frysdiskar osv. 50% av min bys vuxna människor arbetade för carrier. De bestämde sig för att lägga ner sin verksamhet där och flytta den utomlands. Resultatet blev att deltidsbrandförsvaret avvecklades, arbetslösheten ökade, depressioner, markvärdet minskade, folks villalån blev därför större belastning än tidigare, mindre möjligheter för ungdomarna i byn att kunna idrotta på ett lika utvecklande vis som innan, ungdomsarbetslösheten ökade, utflyttning av ungdomar till större orter, mindre trafik och transporter åker igenom byn, vilket har gjort att de få näringsverksamheterna som funnits innan nu har tappat jättemycket intäkter.

Det här berättar jag inte som en dålig sak utan som ett exempel på att makten ligger hos företag; inte hos kommunledningar eller riksdag eller regering. Regeringar, riksdagar osv har bara att rätt sig efter vad kapitalet tycker ska gälla för stunden. Det är den som har pengar som har inflytandet som har makten. Ju mer pengar, desto mer inflytande.

[Markus Holst]

OK, nu förstår jag dig igen.

Vad är då din lösning på att få det lönsamt för Carrier att tillverka frysdiskar i din hemby? Det är ju inte av elakhet de flyttar sitt företag utan för att kunna sälja fler diskar till fler nöjda kunder.

[Davian]

Carrier som företag i helhet går med stora summor i vinst. De behövde inte flytta för den sakens skull. Lösningen hade kunnat vara att alla som jobbar inom carrier tillsammans ägt företaget och tillsammans tagit beslutet. Men när några få individer har makten över så oerhört många har vi ett dåligt system.

För övrigt finns det inget samband mellan lönsamhet och antal sålda frysdiskar. Likadant finns det inget i en outsourcing som ökar produktion/försäljning av produkter.

Det är en chimär.

[varjag]

För övrigt finns det inget samband mellan lönsamhet och antal sålda frysdiskar.

Jag har läst mycket korkat i denna tråden. Men där nåddes nya höjder.....

varjag