och konstruerade nästan genast ett nytt, dubbelt så stort och säkert mera tillförlitligt vapen som han gav namnet ERIKA.
Redan av namnet framgår det ju att hans tilltänkta köpare – fortfarande var kvinnor. Till den nya pistolen, konstruerade han själv en helt ny patron, 4,25mm Erika. Han fick troligen någon hjälp med denna
av Hirtenberg ammunitionsfabrik, men såvitt bekant stod hans egen firma för tillverkningen också av ammunitionen.
Det nya vapnet hade magasinet framför den hårt vinklade kolven, i vilket det fanns plats för fem patroner. Den fick en
varbygel, i vilken bara smala eleganta damfingrar fick plats – valkiga arbetarnävar, göre sig icke besvär ☺
En titt på Erika avslöjar genast släktskapt med Kolibri – funktionsprinciperna och lay-outen var densamma. I motsats
till den tidigare hade Erika både sikte och korn….även om de vanligaste ‘’stridsavstånden torde varit = samlag’s’’ Vad vapnet kostade har jag ingen aning om – men gissar något dyrare än den tidigare Kolibri. Däremot, var ammunitionen –
4,25 Erika – lättare och billigare (inte så plottrig) att tillverka – vilket kanske kompenserade köparen något.
Den fick också räfflad pipa. Vilket inte innebar några svårigheter – kalibern – 4,25mm var nämligen redan då nästan allenarådande
för luftgevär och pistoler, .177 (tusendels tum) och verktyg för borrning av den kalibern – fanns det gott om…..
Erika torde tillverkats och sålts från omkring 1914, såvitt känt – upphörde tillverkningen den 1926 (???).
Det totala antalet tillverkade är okänt, delvis då de flesta bevarade saknar serienummer. Men uppskattas av kännare till
ej flera än circa 3500 vapen.
Vilket förefaller otroligt
snigelfart, borde man tillverkat minst – 1000 vapen per år . Vilket pekar mot produktionsstopp omkring senast 1917.
Sanningen kan vara, att konstruktionen och kalibern, som var avig – omkördes efter bara få år – av bättre vapen. Och –
Pfannl’s fanns sig med osäljbart restlager redan innan krigsslutet 1918.
Jag minns reproduktioner i den tyska vapenpressen från 60-talet, av annonser för ERIKA som torde stammat från 20-talet
men minns inte säljare och pris -
Erika-pistoler är sällsynta samlarobjekt idag och i gott skick, betingar priser om ‘’flera tusen dollars’’.
http://www.horstheld.com/0-kolibri.htm
Vapnet erbjöds med med kort eller lång pipa….skillnaden var inte stor; valet stod mellan 37mm eller 57mm. Det råder lite
förbistring om vapnets namn – somliga uppgifter kallar Erika-modellen för – Kolibri
Men misstankar har fallit på Georg Grabner (som konstruerade den 2,7mm’s-patron som användes i Pfannl’s Kolibri-pistol, se ovan.)
som möjligen övertagit och sålt, eller slumpat bort - samma vapen – men kallat DET Kolibri??
Erika-pistolernas greppskal, bär namnet ERIKA på det ena och Pfannl’s initial på det andra, eller ERIKA på bägge. Någon ERIKA-pistol
med namnet Kolibri på greppskalen – är inte mig bekant.
Nu dags berätta om patronen – 4,25mm Erika. Hylsans dimensioner framgår av ovanst. bild och alla jag sett – hade nickelmantlad kula.
Projektilen vägde 1 gram och mynninghastigheten var 250 meter/sekund, vilket ger den omkring tjugofaldig anslagskraft jämfört med muspipet Kolibri.
Tillräckligt i alla fall för en ung dam att ge en påträngande herre ‘’något att tänka på’’ – och UTAN att behöva rikta mot dennes ‘’nedre regioner’’ ......
Alla patronaskar jag sett, 4-5 stycken, vardera med 50 patroner och utan tillverkarnamn – var klart märkta med:
Zum 4,25m/m Selbstlade Pistole Erika forts. följer
Varjag
