Feminiserade storstäder dominerar snart världen

[Göstring]

Födelsetalen gick ner kraftig i början av 1900-talet i Sverige. Sedan har det varit relativt konstanta födelsetal med vissa fluktuationer. 2,5 barn per familj har liksom varit normen ända sedan 1930-talet.

2,5 barn per familj? Knappast.
Beroende på hur man räknar ligger siffran mellan 1,7 och 2,0.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Total_fertilitet

Som sagt, det beror på hur man räknar. Kvinnor får i genomsnitt ungefär två barn under sin livstid. Det kan variera hur tidigt eller sent de får dem.

Slutgiltigt antal barn.jpg (98.94 KiB) Visad 1087 gånger

Genomsnittligt antal barn.jpg (153.74 KiB) Visad 1087 gånger

http://www.scb.se/statistik/_publikatio ... BR1103.pdf

[a81]

Det jag avsåg var att två eller tre barn sedan 1900-talets mitt är normen, inte att det rent matematiskt är 2,5 barn per kvinna.

Det är numera vanligt med bonusbarn och familjer som exempelvis består av mannens barn från ett tidigare förhållande och ett gemensamt barn. I det fallet rör det sig om ett barn per kvinna, men ändå en tvåbarnsfamilj (eller tvåbarnsfamilj varannan vecka och enbarnsfamilj varannan). Nya familjekonstellationer drar sannolikt ner födelsetalen, då man kanske nöjer sig med ett bonusbarn sedan tidigare och ett gemensamt barn.

Dessutom är den naturliga befolkningsökningen mindre i dag än den skulle vara om kvinnor födde barn lika tidigt som på 1960-talet. På 1970-talet blev man kanske mormor vid 40, nu är man kanske förstföderska vid 40. Vi hinner med färre generationer per sekel i dag jämfört med för 50 år sedan.

[sonderling]

Ja det här har väl pågått ett tag men det är kanske nu det börjar märkas.
De senaste åren har jag märkt att på mina arbetsplatser inom tjänstemanna sektorn att de gamla 40-talist gubbarna hasande steg har utbytts mot trippande klackar från unga kvinnor (eller "nippertipperna" som jag brukar kalla dem) som kommit in istället. Det har nu blivit slagsida åt andra hållet. Det är möjligtvis nu på senare tid som jag märkt att man börjat förstå detta och unga män har börjat anställas.
Förutom på arbetsplatserna har jag stött på dem på andra myndigheter när jag som privatperson eller yrkesperson har nått ärende. De är ofta kolossalt ambitiösa och driver, så att säga upp, "ackordet" på arbetsplatsen, de brukar också vara de första som klagar på utbrändhet.

Jag tror inte det här är bra, det blir en sne belastning och dessutom får vi fullt med unga arga män som inte vet vad de ska göra, (vilket vi också märker).

Det finns väl också en övertro totalt på högre utbildning och denna debattartikel är väl besläktad: http://www.dn.se/debatt/vi-lever-i-ball ... r-spricka/

Själv kommer jag nog peppa mina söner att ta hederliga hantverksyrken, yrken som inte en dator eller robot kan ta. Och som kan vara bra att kunna endå, och pengar verkar de som jag känner som jobbar som hantverkare aldrig ha ont om.

Sonderling

Jag gör ett tillägg i mitt eget inlägg.
Min chef (Kvinna för övrigt) var på en yrkeskongress för chefer i vårt gebit och kom tillbaks och berättade med förvåning att det var ca 99% unga kvinnliga kollegor nu. Det fanns en gubbe kvar men annars bara kvinnor. Hon tyckte att det var förfärligt och att det ger en ensidighet i verksamheten.
Själv hade ju jag sett trenden i ca 10 års tid.

Sonderling

[a81]

Grovt generaliserat skulle jag säga att kvinnor passar bättre på de flesta tjänstemannajobb, då de generellt sett är flitigare. Män må vara mer allmänbildade generellt sett, men är mindre effektiva, strukturerade och fokuserade.

[sonderling]

Grovt generaliserat skulle jag säga att kvinnor passar bättre på de flesta tjänstemannajobb, då de generellt sett är flitigare. Män må vara mer allmänbildade generellt sett, men är mindre effektiva, strukturerade och fokuserade.

Jo jag håller med (det är en av anledningarna till att jag alltid väljer en ung kvinnlig kassörska i snabbköpet, de lallar inte så mycket som sina manliga kollegor) men jag vet inte om det alltid är till godo. Får du en sådan tjänsteman emot dig så är de skoningslösa i sin effektivitet och kommer aldrig att ge sig eller se genom fingrarna för rätt ska va rätt. (Jag funderar på att skriva en dystopi på temat...men är rädd att det inte skulle anses som PK.)
Plus risken för utbrändhet, jag brukar undra om det är för att kvinnor aldrig gjort lumpen som inte de inte förstår värdet av " på stället rast vila". Jag brukar säga till mina kvinnliga kollegor att de måste lära sig att skita i saker och ting och slappna av lite. Sedan brukar dessa unga kvinnliga chefer mest ha inläst kunskap och komma med en mängd opraktiska ideér och direktiv som kan driva arbetarna till vansinne (som fortfarande är mest är män ).

Om vi nu ska äääähhh......generalisera alltså.....

Sonderling