Vad är felet med världsekonomin?

[Donkeyman]

Det som är högsta visdom i dag är att alla skall ha högre utbildning för att bli "anställningsbara". Vilket är resultatet av en utveckling som pågått i ganska många år. Resultatet blir i många fall absurt. För att raljera lite så kommer man sannolikt att kräva universitetsutbildning för att få sitta i kassan på Konsum. (I den mån någon över huvud taget kommer att sitta i sagda kassa). Därför att det skapas inte fler jobb av att man "höjer ribban" för kraven på utbildning. Det enda som sker är att man stänger ute dem som inte har hög utbildning från jobb som de alldeles utmärkt skulle kunna sköta och tar bort fördelarna från dem som faktiskt har högre utbildning.

Ett exempel: Inom min specialitet (drift och underhåll av fartyg) tar civilingenjörerna helt över. Men- civilingenjör inom de områden som blir aktuella är en utbildning som skapar konstruktörer. Och det behövs betydligt fler som är experter på att "hålla ting gående" än att konstruera samma ting.

Jag brukar väcka irritation genom att ta exemplet med en vevstake. Då säger jag att vi utbildar vart år tiotusentals människor som kan dimensionera och designa en vevstake. Medan det verkliga behovet ligger på kanske ett dussin. Därför att vevstakarna i varje motor redan är designade och dimensionerade. Och måste man byta vevstake så är även reservdelen dimensionerad och designad. Däremot är det stor brist på folk som kan bedöma när man skall byta ut den gamla vevstaken och montera en ny och det lär man sig inte på civilingenjörsutbildningen. Däremot lär man sig sådana konster som till exempel Sjöingenjör eller andra praktiska ingenjörsutbildningar. Men sådana utbildningar är mer eller mindre på väg ut.

[Markus Holst]

För att raljera lite så kommer man sannolikt att kräva universitetsutbildning för att få sitta i kassan på Konsum. (I den mån någon över huvud taget kommer att sitta i sagda kassa). Därför att det skapas inte fler jobb av att man "höjer ribban" för kraven på utbildning. Det enda som sker är att man stänger ute dem som inte har hög utbildning från jobb som de alldeles utmärkt skulle kunna sköta och tar bort fördelarna från dem som faktiskt har högre utbildning.

Tack för de orden. Detta har jag hävdat länge. Många utbildar sig helt i onödan - för pengar som vi andra således betalar i onödan. Samtidigt förstår jag att om det finns överkvalificerat folk så, väljer företagen att anställa dessa för att underlätta en eventuell framtida befordran eller omplacering.

[LasseMaja]

Finns en hel del yrken man har börjat överutbilda i syfte att "förbättra". Exempelvis tar högskoleutbildade förskolelärare över barnomsorgen och petar undan gymnasieutbildade barnskötare och dagmammor. Även vården har drabbats när alla vårdbiträden skulle bort. I dagens Sverige behövs högskoleutbildning för att byta blöjor!

Det finns även exempel på motsatsen. I svenska basindustri, där jag varit verksam i större delen av min yrkeskarriär, finns det gott om exempel på chefer och beslutsfattare med påtagligt låg utbildning. Även om man jobbar i tekniktung tillverkningsindustri så behöver man inte ens kunna dra åt en skruv innan man kan sitta på en post och bestämma över investeringar för tiotals miljoner. En förklaring är säkert låg personalomsättning och rationaliseringarna som alltid petar undan de yngsta.

Sen så har svenska chefer överlag ofta en påfallande dåligt förmåga att hantera personal (trots att vi säkerligen är bland de bästa i världen på just detta). Man har ofta fått sina jobb på andra meriter, och det man egentligen skall göra, vara en ledare, klarar man ofta inte av.

[Amund]

några saker jag har funderat på.

1. Givet en allt mer avancerad ekonomi, hur förändras jobbens svårighet jämfört med arbetarnas förmåga? Man kan tro att jobben blir lättare - det är bara att trycka på en knapp - och att jobben blir svårare - oj, nu får du göra en matematisk analys om problemet.

Jag menar att det här är redan ett stort problem i svensk ekonomi åtminstone, under högkonjunkturer blir det flaskhalsar i ekonomin när arbetsgivarna inte får tag i kvalificerad arbetskraft och till och med under lågkonjunkturer är det produktion som uteblir pga. samma problem. Att formera arbetskraften inför detta menar jag är en av de viktigaste utmaningarna som finns i dagens samhälle, men rapporterna om sjunkande skolresultat får en att tro att vi inte är på rätt väg.

2. Ifall vi är på väg mot ett tjänstesamhälle - är Sverige bra på att upplysa om det? Jag vet inte hur skolan ser ut, men kan man inte tänka sig att skolan skulle kunna vara bättre på att informera om olika tjänster och vad man kan tänkas få jobb inom?

Nu uttalar jag mig om något jag inte är alltför insatt i och vill därför vara lite försiktig, men mitt intryck är att skolan och arbetsförmedlingen, jobbcoacher och alla andra instanser knappast har en vettig styrning idag, skolor ska dra elever och vara lönsamma och utbildar därför alla till sångare och programledare eftersom det är vad ungdomarna vill… Arbetsförmedlingen vill ha bra statistik för den regering som för närvarande sitter vid makten och saknar både verktyg och ambitioner att lösa långsiktiga strukturella problem. Jobbcoachskojeriet behöver inte ens kommenteras.

Nej jag menar att det bästa vi haft är det gamla föraktade och bespottade AMS/AMU vars tydliga uppdrag var att matcha arbetskraftens kompetens mot näringslivets behov, nu har samhället förändrats och det handlar inte längre om att omskola 25000 hovslagare till svetsare, men en mer professionell och visionär styrning av utbildningsväsendet tror jag vore bra, både för ungdomar och de som redan befinner sig i arbetslivet.

3. Om man ser på den andra tråden om att hälften av vissa jobb kommer att försvinna... jag tror att vad jag har varit inne på lite grann är att det är en dålig sak, men nu när jag har funderat lite är det nog inte så. Rent allmänt har ju rationaliseringar skapat välstånd. Och när jag då reflekterar över det hela är det nog bara att gilla läget, som det heter.

Det tror jag också.

4. En tidig ekonom talade ju om hur ökad specialisering skapade välstånd, eller något sådant - kanske är det så man skall se tjänsterna. En högpresterande ingenjör gör kanske ingen nytta när han städar sitt hem, ifall det inte är något som laddar dennas batterier. Istället kan det då vara bättre att en professionell städare gör detta.

Absolut är det så! Till sjöss sas det ibland (med glimten) att en duktig överstyrman blev aldrig kapten eftersom han då gjorde mer nytta i verksamheten, samtidigt som att en sämre styrman kanske var bättre som kapten (chef ombord), idag får jag intrycket att många ”duktiga” blir administratörer och chefer istället för att syssla med det de är bra på. Även om Zlatan är bäst på fotboll gör det honom inte automatiskt till den bäste förbundskaptenen eller ordförande i Fotbollsförbundet.

5. När jag tänker vidare på tjänster och saker. Jag gillar att klumpa ihop saker och i detta fall slår det mig att en tjänst oftast kräver saker, och att en sak oftast kräver en tjänst. Kanske är det därför bättre att bunta ihop allt till att säga att det allt är produktion? Skillnaden är nog ofta var sammansättandet sker. Väl att märka är att mycken varuproduktion i sig bygger på färdiga varor. Volvo har ju massor av underleverantörer, liksom exempelvis en fotvårdsspecialist köper instrument och medikamenter från olika håll.

Både varor och tjänster är produktion, ja. Att rangordna dem går inte alltid lätt utan det är marknadsvärdet som avgör hur viktigt var sak är. Om marknaden får för sig att gråsten från min tomt är värd sin vikt i guld så är den värd det, om lagarna skulle avskaffas så skulle förmodligen samma marknad bedöma advokaternas tjänster som närmast värdelösa - till skillnad från i dagsläget när värdet på advokattjänster är skyhögt.

6. Skapade pengar och ekonomins totala volym. Jag har egentligen inget att säga om detta annat än att jag tror att folks förväntningar och tro är mycket viktiga. Jag jobbade med en civilekonom en gång som om tulpanbubblan sade, "men det är ju dumt att de slutar tro" ungefär så. Men kanske är det oftast så att någon reell händelse är det som får bubblan att brista, exempelvis, ett företag kan inte längre betala sina lån, och man börjar då jaga efter pengarna hos banker o.s.v.

Det är en intressant tanke du har. Min reflektion är att folk och tänkare i alla tider anser sig klokare än allt och alla tidigare tänkare, nu har man ju svaren liksom, men jag tror det är svårt som människa att lyfta sig från dagens situation och se längre bort än flockmentalitetens instinktiva handlande. Just bubblor är intressanta eftersom de ekonomiska aktörerna (konsumenterna) springer åt samma håll trots att det statistiskt borde vara farligt, om börsen når all time high så imponeras många och vill också köpa aktier fastän varningsklockorna borde ringa.

Detta bara som några egna reflektioner över ekonomi och över hur det fungerar

Tack för dem Koroshiya! Det är ett intressant ämne och jag avslutar med nobelpristagaren Paul Krugmans farhågor om de svenska huspriserna, många svenska ekonomer pekar på många olika ekonomiska parametrar som ”bevisar” att det INTE är en bubbla… Paul Krugmans svar på det var ungefär att det inför varje bubbla knappast har saknats argument varför just detta INTE är en bubbla och att det är en del av problemet när bubblor byggs upp, när bubblan väl har spruckit framstår orsakerna därtill i betydligt bättre dager.

ps. Hittar tyvärr ingen länk.

[Amund]

Det som är högsta visdom i dag är att alla skall ha högre utbildning för att bli "anställningsbara". Vilket är resultatet av en utveckling som pågått i ganska många år. Resultatet blir i många fall absurt. För att raljera lite så kommer man sannolikt att kräva universitetsutbildning för att få sitta i kassan på Konsum. (I den mån någon över huvud taget kommer att sitta i sagda kassa). Därför att det skapas inte fler jobb av att man "höjer ribban" för kraven på utbildning. Det enda som sker är att man stänger ute dem som inte har hög utbildning från jobb som de alldeles utmärkt skulle kunna sköta och tar bort fördelarna från dem som faktiskt har högre utbildning.

Ett exempel: Inom min specialitet (drift och underhåll av fartyg) tar civilingenjörerna helt över. Men- civilingenjör inom de områden som blir aktuella är en utbildning som skapar konstruktörer. Och det behövs betydligt fler som är experter på att "hålla ting gående" än att konstruera samma ting.

Jag brukar väcka irritation genom att ta exemplet med en vevstake. Då säger jag att vi utbildar vart år tiotusentals människor som kan dimensionera och designa en vevstake. Medan det verkliga behovet ligger på kanske ett dussin. Därför att vevstakarna i varje motor redan är designade och dimensionerade. Och måste man byta vevstake så är även reservdelen dimensionerad och designad. Däremot är det stor brist på folk som kan bedöma när man skall byta ut den gamla vevstaken och montera en ny och det lär man sig inte på civilingenjörsutbildningen. Däremot lär man sig sådana konster som till exempel Sjöingenjör eller andra praktiska ingenjörsutbildningar. Men sådana utbildningar är mer eller mindre på väg ut.

Intressanta synpunkter men jag håller inte riktigt med i allt. Jag är övertygad om att det idag är åt h-vete för enkelt att skaffa sig en högre utbildning med toppfina betyg utan att från grunden förstå det man egentligen håller på med, hur mycket sjöpraktik krävs det idag för att få segla styrman exempelvis? Förr var det väl åtminstone typ 60 månader + utbildning innan det ens kunde komma på tal. Hur mycket arbetslivserfarenhet krävs för att gå PA-linjen på universitetet och sedan kunna arbeta som personalchef? Det här har varit utvecklingen under lång tid, ekonomerna har trott att skolbänken har kunnat ersätta erfarenheten…

Det är ju även en ekonomisk kalkyl bakom och de flesta prylar är inte så dyra, en taxifirma bryr sig inte särskilt mycket om vem som kör deras taxibilar eftersom produktionsmedlen inte är så dyra och är lätt att ersätta, Flygvapnet är väl betydligt noggrannare innan man låter någon nybörjare äventyra deras dyra flygplan (hoppas jag).

Jag tror däremot att det är fel väg att gå att ge sig på utbildningar i sig, ett samhälle där man sänker utbildningsnivån kommer att rasa ännu fortare i den globala konkurrensen men självklart är det viktigt att inriktningen är adekvat för framtiden.

[Amund]

- Det har länge varit mer lönsamt att investera i spekulation än att investera i produktion.

Det här håller jag verkligen med om, jag upplever att det är tidsfaktorn som har blivit allt viktigare där det är viktigare att företagets nästa kvartalsrapport ser bra ut än att företaget långsiktigt rustar sig för framtiden. Det kan vara en driven VD som säljer ut lönsamma delar för att renodla verksamheten och aktiekursen stiger, året efter visar det sig vara en felsatsning och VD:n byts ut och får avgångsvederlag och nästa VD kommer med nya idéer hur man ska kunna hissa aktiekursen ytterligare tills nästa kvartalsrapport etc.

Val vinns inte längre på reformer, val vinns genom att försöka bevara det bestående.

Exakt! Samma sak inom politiken, ingen har längre någon vision om hur man bygger ett bättre samhälle på sikt utan ”sitt still i båten” verkar vara ledordet för dagens politiker, man ser inte längre än till nästa val. Fast jag tror däremot att väljare är mottagliga för politiker med visioner om att bygga ett bättre samhälle långsiktigt, politiker som vågar komma med genomgripande satsningar som kortsiktigt kan te sig ”oansvarigt” vilket oppositionen självklart hävdar samtidigt. Nej – Om politiken saknar visioner så lär demokratins dagar vara räknade.

[LasseMaja]

Det kan vara en driven VD som säljer ut lönsamma delar för att renodla verksamheten och aktiekursen stiger, året efter visar det sig vara en felsatsning och VD:n byts ut och får avgångsvederlag och nästa VD kommer med nya idéer hur man ska kunna hissa aktiekursen ytterligare tills nästa kvartalsrapport etc.

För några år sedan läste jag, att en VD i karriären har ett tvåårsperspektiv. Man kommer in, pressar upp siffrorna på något sätt och får sedan ganska snart jobberbjudanden med betydligt högre förmåner än den nuvarande anställningen. Sen går man vidare och satsar på att göra samma sak igen.

Säga vad man vill om Wallenbergsvären, men man har sått för kontinuitet och långsiktighet. När riskkapital och fonder får makten, är perspektivet betydligt kortare. Frågan är vad som händer när en allt större del av värdepappershandeln automatiseras och genomförs av mjukvarurobotar? Inte omöjligt att hela finansavdelningar på fonder och riskkapitalbolag kan ersättas med mjukvara och därmed ökar vinsten (genom minskade kostnader) och avkastningen för ägare och högre chefer. Kvartalsrapporternas tyngd ersätts av månadsrapporter och sedan veckorapporter eller dygnsrapporter. Med automatiserade datasystem kan man säkerligen spotta fram rapporter precis hur ofta som helst, och när de som läser och utvärderar, är andra mjukvaror, så kan man säkerligen ta emot nya rapporter hur ofta som helst.

[Donkeyman]

Här är LasseMaja inne på något som jag ser som väsentligt. Nämligen kortsiktighet. Det är kvartalsrapporten som avgör, inte företagets perspektiv på fem år. Och det som styr aktiehandeln är kortsiktighet av ännu värre slag. Där är det dag för dag eller timme för timme som gäller. Vilket leder till att företags öden avgörs inte av deras långsiktiga möjligheter utan av möjligheterna till snabba klipp.

Problemet blir kort uttryckt att företagets ledning har som uppgift att skapa kortsiktiga snabba vinster åt så kallade "investorer", vilket är en omskrivning för "spekulanter". Medan dessa "investorer" inte bidrar med ett enda öre till företagets utveckling och framtid.

[Amund]

I stort sett alla ekonomer är överens om att frihandel ger tillväxt och ekonomin främjas, man är också även överens om att handelstullar är ytterst skadliga eftersom protektionistiska åtgärder leder till motåtgärder och att handeln därmed krymper. Idag används tullar ibland som en sorts bestraffning för upplevda brott mot frihandelsavtal och liknande, en del minns kanske när svenska pepparkakor skulle beläggas med strafftullar från USA:s sida men ingen törs riktigt använda detta handelsvapen.

Frågan jag nu ställer är vad de världens regeringar och centralbanker sysslar med – Man är visserligen rädda att hamna i japans deflationsproblematik men man bedriver nu även ett valutakrig med syftet att pressa ned värdet på den egna valutan, ett krig som skapar en mycket instabil grund för världshandeln. Alla centralbanker försöker med s.k. ”kvantitativa lättnader” (= att staterna vräker ut ännu mer nytryckta pengar på marknaden(som ingen vill ha)), för att hålla uppe sin internationella konkurrenskraft.

Jag tror världen behöver nytt globalt ekonomiskt regelverk, ett system med klara spelregler som marknaden kan rätta sig efter. Det stora (ekonomiska) hotet mot världsekonomin idag är den kinesiska kreditmarknaden, alla vet att den till största delen består av en inofficiell del där ingen egentligen har riktig kontroll över hur solvent den är, och därför är det inte konstigt att den kinesiska regimen med näbbar och klor försöker hålla uppe bilden av en problemfri ekonomi.

Någon gång snart kommer vår tids utlösande faktor, historiskt har vi tulpaner på 1600-talet, Svenska Tändsticks AB 1930 till Subprimelån 2007. Det ligger i tiden att kraschernas utlösande faktor går från varuproduktion till kreditmarknaden - Utan att låta som en Kassandra är jag övertygad om att dagens statssubventionerade kreditmarknad med MINUSRÄNTOR under flera år och valutakrig kommer att leda till en kraftig ekonomisk sättning inom några år.

[Amund]

Hushållens skuldsättning i Sverige närmar sig 100 % av BNP, jag upprepar, 100 % av BNP(!). Jag har ofta propagerat för att man måste ta itu med de otidsenliga ränteavdragen, komma ur det konstgjorda lågränteläget samt börja planera för hur nästa svenska bankakut ska fungera, men försvararna av dagens penningpolitik menar att risken för en bubbla inte existerar på grund av bostadsbristen och det väcker en hel del frågor:

1. Låter man fastighetspriserna fortsätta att skena enbart för att hålla uppe konsumtion och tillväxt i en annars svag ekonomi?
2. Är avsaknaden av en aktiv bostadspolitik ett sätt att inte störa den pågående skuldspiralen men som samtidigt idag fungerar som motorn i ekonomin?
3. Har vi hamnat i ett politiskt läge där inget parti vågar ta det nödvändiga beslutet att sluta köra landet i det läge som liknar datorernas [felsäkert läge]? Så länge fastighetspriserna ökar i samma takt som hittills, skapas ett konsumtionsutrymme som driver tillväxten i landet, en tillväxt som gör att vi tror att ekonomin är stark. Fastighetspriserna har fördubblats på 10-12 år och fortsätter öka. Vad händer när gapet mellan fastighetspriserna och andra varor som bara blir billigare har blivit för stort, eller att kreditmarknaden kollapsar i Sverige eller utomlands?
4. Har vi kommit till ett läge där politikerna outsourcat penningpolitiken till tjänstemännen (Riksbanken, Riksgälden) och där politikerna enbart inriktar sig på att vinna kommande val, inte ta ansvar för landet?

Som lök på laxen är hög skuldsättning alltid förmånligare ju högre inflationen är, men vi har närmast deflation i Sverige… Företag är självklart mer negativa till att skuldsätta sig i deflationstider medan privatpersoner verkar bekymra sig föga över om lånen i praktiken blir större pga. deflation, privatpersoner gör bara en kalkyl utifrån nuläget och sedan lånar man.

Vad händer ifall vi får en ganska måttlig sättning av huspriserna på 10-20 % nedgång? Då tror jag att vi snart får behov av en tredje bankakut i det här landet, och får jag rätt förväntar jag mig de sedvanliga förklaringarna från experter att det inte gick att förutsäga vilket jag menar är bullshit!

[Markus Holst]

Jag är tveksam till den svenska bostadsbristen. Hur definieras det när det heter att vi har stor bostadsbrist?

Mina tankar:

1) De flesta i landet bor någon stans. Hade det varit brist på bostäder, hade vi haft många som inte hade bostad. Visst finns det bostadslösa, men i de allra flesta av dessa fall gissar jag att det inte är brist på bostäder utan sociala och ekonomiska omständigheter som gör dem bostadslösa.

2) Svenska ungdomar lär flytta hemifrån vid i snitt 19 års ålder. Det är tidigast i historien, och tidigare än våra grannländers. Om jag minns rätt var Holland tvåa i denna statistik, och där flyttade man hemifrån flera år senare, i snitt. Hade ungdomar kunnat flytta hemifrån så tidigt, om det var brist på bostäder?

Vad jag gissar, så är mycket av "bostadsbristen" det som förr hette bortskämdhet. Folk vill ha större och billigare bostäder - inte bostäder - och centralt placerade lägenheter. Hur mycket vi än bygger, så kommer folk stå i kö för billig trea på Strandvägen, och så heter det bostadsbrist.

Jag har gärna fel i detta.

[Amund]

Mina tankar:

1) De flesta i landet bor någon stans. Hade det varit brist på bostäder, hade vi haft många som inte hade bostad.

Nej alla kan ju köpa sin bostad till vilket pris som helst eftersom priset på pengar (räntan) på konstgjord väg är i princip obefintlig i sammanhanget, och värdet på bostaden ökar ca 10 % varje år… Vidare bjuder staten dessutom på 30 % av räntekostnaderna – En perpetuum mobile kan man kanske säga?

Så länge ingenting stör denna svenska lånefest.

[LasseMaja]

Jag är tveksam till den svenska bostadsbristen. Hur definieras det när det heter att vi har stor bostadsbrist?

Det finns då många företag i Sthlm t.ex som klagar på att det är svårt att rekrytera på grund av bostadsbrist.

[Markus Holst]

Jag är tveksam till den svenska bostadsbristen. Hur definieras det när det heter att vi har stor bostadsbrist?

Det finns då många företag i Sthlm t.ex som klagar på att det är svårt att rekrytera på grund av bostadsbrist.

Att folk inte kan bo där de vill är jag med på, men har det liksom inte alltid varit så? Hur mäter man bostadsbrist? Att folk vill byta lägenhet är väl inte tecken på bostadsbrist?

[LasseMaja]

Att folk inte kan bo där de vill är jag med på, men har det liksom inte alltid varit så?

Nej.

Det är en väldig skillnad på situationen nu och hur den var under den tiden när vi med hjälp av miljonprogrammet byggt oss ur bostadsbristen. Situationen i storstadsområdena är katastrofal. Det finns en trångboddhet hos vissa utsatta grupper som vi i det här landet inte upplevt sedan kanske 1930-talet. Det är bristen på bostäder som skapar inlåsningseffekter, som gör att man inte kan byta lägenhet. Många äldre blir kvar i villor just för att de inte finns lämpliga hyresrätter. Kommuner i glesbygd och avfolkningsområden som tidigare hade lediga lägenheter finns knappt kvar. Behovet för bostäder till nyanlända flyktingar är mycket stort. Situationen för studenter i universitetsstäder blir allt svårare. Det finns en verklighet bakom den allmänna debatten som idag finns om brist på bostäder och då i synnerhet billigare hyresrätter och i storstadsområden.