Lotsplats Rödkallen

[Johan Ekstrand]

Wladyslaw_Gomulka_na_trybunie.jpg (161.98 KiB) Visad 3689 gånger

En ren gissning

[millgard]

Sankt Stanislaus, kanske?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Stanislaus_av_Kraków

[Battler]

Władysław Anders

[Amund]

Tack igen Varjag för en mycket intressant och levande vardagshistoria! Intressant det där med att det inte existerade någon tysk stat efter kriget, det glömmer man ofta, ja och vilken flagga skulle man ha fört i så fall efter kriget, Weimarrepublikens eller ockupationszonens flagga?

Vad gäller polska ikoner gissar jag på Stefan Batory?

[KoteGaeshi]

Jag åkte med flera olika polska båtar – och dom hade också bild av en nationalikon, fast inte på kommandobryggan…..
Någon som vågar gissa vilken ‘’ikon’’ man mötte i polska fartyg????

Måhända den polske herremannen och bolsjeviken Felix Dzerzjinskij?

[varjag]

Tack för alla gissningarna - som alla är fel......

Det var en polack - som gjort bra ifrån sig i CCCP - och väl avsågs symbolisera de nära banden mellan
de polska och sovjetiska folken -

Marskalk Konstantin Rokossovsky.png (58.72 KiB) Visad 3634 gånger

Marskalken utan fingernaglar! Han blev av med dom flesta - under NKVD-tortyr i Lubyanka 1937 -

mvh, Varjag

[KoteGaeshi]

Marskalken av Polen! Den borde man ju ha tagit!

Jag ser gärna fler storys om varjagens äventyr i Östblocket!

[varjag]

Och - den sista med vilken jag hade beröring, men ingen direkt.
Den hände på sommaren 1953 (?) och fick inte samma lyckliga upplösning som pappa's 1947.

Det handlade för ovanlighetens skull om ett schweiziskt fartyg (!), vars namn jag glömt, jag hade ''mött henne'' 1952 - men minns att det stod ''Basel'' under namnet på hennes akter och att den ''omvända Rödakorsflaggen'' vajade stolt akterut.

Hon avgick från Luleå med full malmlast och var ett stort fartyg - drog 31-32 fots vatten.
Vilket tvingade henne använda den då nya Sandöfarleden öster om Junkön och Norrespen och runda Farstugrund, en bra bit öster
om Rödkallen - innan hon återvände dit för att ta av lotsen.

Denne vill jag kalla ''Medelhavets Skräck'' Ett namn som han i sin ungdom till sjöss själv anammat - och gärna berättade
om hur han fått......
Han var en jovial och skojfrisk man, alltid med ett skämt redo för oss ungdomar och som man som pojke gärna tydde sig till!
Då han alltid var ''full av historier och upptåg...''

Alltnog, exakt vad som hände vet jag inte då jag bara hört det ur 2:a och 3:e hand....
Men han måste ha tagit ''rundningen'' om Farstugrund alltför snävt - för det dundrade till i några sekunder under fartygets
botten - sen var hon flott igen....

Tydligen försökte lotsen vid Rödkallen få ''lotssedeln'' underskriven utan anmärkning - men det, gick inte kaptenen med på.

Nej, han ville ha ny lots - och återvända till Luleå!
''Medelhavets Skräck'', avfärdade det hela som en ''lätt bottenskrapning''....

Men vid dykarundersökningen i Luleå hamn berättade dykaren - att det är bullerstenar i barlasttankarna...

Det blev i vanlig ordning Sjöförklaring hos Magistraten i Lulea.

Men - Medelhavets Skräck - infann sig aldrig.

Han hängde sig ett par dagar innan -


Lotsyrket hade sina risker........

(forts)

Varjag

[Markus Holst]

Jag läser om Rödkallen på Wikipedia. Där står att ön inte har permanent bosättning. Hur var det på din tid? Bodde ni därute för jämnan eller hade ni lägenhet i staden också? Hur sköttes skolgången på Rödkallen?

[varjag]

Jag läser om Rödkallen på Wikipedia. Där står att ön inte har permanent bosättning. Hur var det på din tid? Bodde ni därute för jämnan eller hade ni lägenhet i staden också? Hur sköttes skolgången på Rödkallen?

Nej Markus, Rödkallen var enbart ett sommaräventyr för oss barn. Ingen permanent bosättning. Ön utrymdes med
stängningen av sjöfarten - vanligen sent november/tidigt december beroende på issvårigheterna.
Det var, då som nu - inte isen utan sjöassuransbolagen , som satte stopp.
Isbrytarhjälp, oftast YMER eller ATLE kom till Luleå i november för att assistera vid behov. Sen fanns det ju också 2-3
av Neptunbolagets bogserare till hands för kajangöring - som alla var isbrytande.
Alla lotsarna hade permanenta bostäder i Luleå - men ägde sina egna stugor på ön. Flera hade gått i arv
i generationer inom ''högadeln'' -

På våren, sändes en eller två lotsar ut till ön på s.k. ''vårvakt''.
Dom fick ta sig dit och hem igen - på havsisen. ''Fordonet'' var en jättelik -

toboggan spark.jpg (28.41 KiB) Visad 3516 gånger

- som denna. Försedd med ordentlig sits i form av låda för förnödenheter.
Och - en liten mast med råsegel för att hjälpa till!

Jag var med ut med farsan en gång under ett Påsklov, fint väder, solsken och bra före - minns jag hade skidor med
för att bitvis underlätta framfarten......Det var circa 30 kilometre på en dag - tröttsamt för parveln varjag.....

Hemåt gick det tyngre. Det hade blivit 30 cm ytvatten på havsisen norr om ''kallen'' och det blev att klafsa
''fot om fot'' i 15 kilometer - oförglömlig mardröm -

mvh, Varjag

[varjag]

Utprickning, sjöprickar, blymönja & blyvitt

Jag väljer skriva ett kapitel om detta också, vilket kanske uttråkar läsarna. Men - var en integrerad del av lotsyrket på Rödkallen.
Och – hjärtligt avskytt av lotskåren - Då det var ett tungt och slitsamt ‘’skitjobb’’.

Det ideala ‘’Luleåyrket’’ i folkmun, var ju att vara ‘skollärare på sommaren & lots på vintern’’ -
Men fullt så lindrigt slapp inte lotsarna undan….Dom var nämligen skyldiga att stå får ‘’utprickningen’’ av alla
Lotsdistriktets farleder varje vår.

Då Rödkallen var den viktigaste och mest bemannade lotsplatsen i Norrbotten, blev dess lotsar också belagda med den tyngsta
bördan vad gällde utprickining.

Det var ju så, att ‘’sjöprickarna’’ – i praktiken flytande men ankrade sjömärken ‘’togs av isen’’ varje år och måste förnyas.
För den uppgiften var Rödkallen tilldelat en s.k. ‘’prickpråm’’. En gigantisk eka med pålmast, lastbom med handvevad winch –
Sisådär 8-9 meter lång och väl 4½ meter bred. En klumpig och otymplig farkost – som bl.a. saknade roder…..
Och – dessutom måste tjäras om varje vår!

tar1.jpg (4.8 KiB) Visad 3488 gånger

Att ‘’stryka prickpråmen’’ med trätjära, inledde vad jag minns ‘’prickningssäsongen’’ varje vår. *
Det var ungefär i skrivande månad, mars – när solen började titta fram och snön smälte här och där, som lotsarna kallades
till prickningstjänst.

Och där blev stor samling vid Pumpen – nere vid Södra Hamnen – där ett plätt röjts för verksamheten.
Domänverket, levererade stipulerat antal prickar, dom skulle vara ‘’fjolårsgran’’, kvistade, barkade och (någorlunda…) torkade.
Dom var bilade på motsatta sidor i tjockändan och borrades där med en navare

timmernavare.png (28.06 KiB) Visad 3488 gånger

–
ett tvåtums grovt hål för en kättingslinga till prickstenens märla.
Att borra hål genom 15-20 cm’s råvirke med en navare – var det tyngsta jobbet och svordomar och svett flödade i lika mängder ungefär……

Prickämnena skulle ha en längd ‘’inte understigande sju meter’’ och vara kapade i både topp- och rot-ända.
Och det var inte måttligt med prickämnen det handlade om…..Rödkallslotsarna, som var flest och hade den bästa utrustningen
– var också ansvariga för utprickning av de största ‘’skiftena’’.

Vad jag minns var ‘’Råneåskiftet’’ (till hamnen i Råneå) störst och längst bort - med omkring 45 olika prickar.
Därtill kom ‘’Piteå-skiftet’’ med ett trettiotal och sista Luleåfarlederna med omkring trettio. Alltså iallt circa 105 prickar…

Prickarnas ankaren – var runda stenbumlingar av granit, borrade med ett 1-tums hål för en galvaniserad märla och levererade av,
tror jag Vägverket (eller vad det nu hette på den tiden)….☻ Dom skulle väga 50-60 kilo m.a.o. en mycket dryg mansbörda.
Kan vara minnesvärt – att märlans stång – bands vid det förborrade hålet genom smält svavel. Hälldes i och stelnade
på minuter…..och märlan satt bergfast.
Allt detta var råvaran – det var lotsarnas jobb att – att klargöra allt detta för ‘’sjösättning’’.

Vilket inte var nån barnlek -

blaarocken.jpg (18.71 KiB) Visad 3488 gånger

- forntidens traditionella arbetsplagg - och gamla färgfläckade overaller blev ordningen för dagen....

forts....Varjag

[Hans]

Varjagen slipper kvarsittning

Svavel som 'lim'? På mobilen så jag toktrålar inte.

MVH

Hans

[varjag]

Varjagen slipper kvarsittning

Svavel som 'lim'? På mobilen så jag toktrålar inte.

MVH

Hans

Jajamensan - svavlet, vad jag begripit - förvandlades snabbt till mineral, och som sagt - satt bergfast!

& tack för kvarsittningshävdandet...... , Varjag

[KoteGaeshi]

& tack för kvarsittningshävdandet...... , Varjag

Men i "var är varjag?"-tråden stipulerades att kvarsittningen skulle hävas efter poster i både Rödkallen- och historiska pistoler-trådarna:

Välkommen tillbaka! Se nu till att posta i Rödkallen- och historiska pistoler-trådarna!

Om han gör det kan jag tänka mig att han slipper kvarsittningen.

...

Hans

[Sarvi]

Svavel har låg smältpunkt (115 grader C) och går lätt att smälta och hantera. Användes även som en typ av murbruk. Nackdelen är förstås arbetsmiljömässig, och brandfaran...