Send the word, send the word over there
That the Yanks are coming, the Yanks are coming
Det var också 1946 som den första amerikanska båten – kom till Rödkallen.
Vilket var en total nyhet för alla – inga amerikanska fartyg hade setts i Luleå
sedan 20-talet tror jag…..
Den amerikanska ockupationen av Tyskland krävde ju massvis med tonnage – och
en liten del av detta, kom för att ta svensk Lapplandsmalm som ‘’back-loading’’ till
Baltimore i Maryland med stor järnindustri.
Amerika – hade ju dräpt Hitler och satt nazisterna på plats – och deras popularitet och
entusiasmen på Rödkallen kände inga gränser…..
Och helt stilenligt var den första en Libertybåt –
http://www.usmm.org/libertyships.html
en fartygstyp som ingen Rödkallslots tidigare sett –
Men alla hade läst och hört massvis om – som skeppen som Vann Slaget om Atlanten!
Och jag minns mycket väl hur ‘’storgatans’’ spångar fylldes av nyfikna för att beskåda
detta amerikanska underverk.
Hon var hög! Med väl länsade barlasttankar, minns jag att propellernavet var strax under
ytan – och att det ‘’plaskade’’ ymnigt under aktern när hon gled förbi…
- typisk Liberty....gif (52.78 KiB) Visad 4584 gånger
California Shipbuilding Corp., Terminal Island utanför Los Angeles 1943.
Hennes ankomst till Luleå väckte stort uppseende, Norrbottens-Kuriren intervjuade
kaptenen och bilder slogs upp på 1:a sidan!
När FRANK SPRINGER skulle lasta malm, uppstod en tvist.
Libertyfartygen hade ‘’mellandäck’’ – med lastluckor och kaptenen insisterade på
att malmen skulle lastas BÅDE i underrummen och på mellandäcket.
(detta för att ge en högre tyngdpunkt – och slingra mindre under resan över Atlanten
malmbåtar med tung malm i botten förvandlas till pendlar, som tenderar slingra hårt…)
Dom gamla ‘’malmtipparna’’ på Svartön skakade på sina huvuden och menade att –
detta går aldrig väl, skärstockarna och träluckorna på mellandäcket håller aldrig för
raset ur en malmvagn….
Men kaptenen fick som han ville, amerikanerna luckade på en mellandäckslucka –
Malmtipparna ‘’drog i spaken’’ och Trettio ton av Lapplands bästa brakade ned….
…det yrde av träluckor och skärstockar – innan hela rasket med ett brak - kom till vila på malmhögen i underrummet…
Malmtipparna nickade förnumstigt, spottade, la in en pris snus till…va var det vi sa?
Kaptenen lät lastningen fortsätta enligt malmtipparnas anvisningar !
FRANK SPRINGERS’s öden var inte slut där….hon stötte på Ölands Södra Grund på
hemresan och, vad jag minns – fick Neptunbolaget en fet bärgarpenning för att dra henne
loss!
Vilket – indirekt ledde till en ny och rik inkomstkälla för lotsarna.
Den amerikanska handelsflottan hade expanderat med blixtens fart under kriget.
Med åtföljande enorm brist på erfaret befäl och sjöfolk….ja det är mindre känt att amerikanska fängelser öppnades för folk, villiga att bemanna atlantkonvojerna -
I många fall var kaptener och styrmän mycket oerfarna, speciellt vad gällde navigation
i trängre farvatten…..
Och – med en enda blick på ett sjökort över Östersjön – med norra och södra Kvarken –
förklarade dom med en handviftning – alltsammans som ‘’trängre farvatten’’ -
Och – ville ha lots – genom alltsammans!
Detta ledde till s.k. ‘’långlotsningar’’.
Pappa gjorde en med en amerikansk Moore-McCormack Lines – ss MORMACOAK –
ett Victoryship – som gjorde 16½ knop på last – det gällde att vara med - med sån fart….
http://en.wikipedia.org/wiki/Victory_ship
Han togs av vid Falsterbo! Och fick åka hem med 1:a Klass järnväg – det var häftigt!
Man tillåts undra, hur många ton av malmfrakten – som försvann i lotspengar -
Långlotsningar förbi Norra och Södra kvarkarna – blev ett tag nästan standard för
amerikanska fartyg.
En annan mindre känd del av ‘’det amerikanska ymnighetshornets’’ tömning över
både Sverige och Rödkallen, var att lotsarna f.f.g. fick tillgång till ordentliga
prismakikare!
Dessförinnan hade dom bara haft små skitkikare – mest med 25-30 mmm’s linser…
…man kan lika gärna kika genom ett par pilsnerglas – var pappas dom. ☺
Tilläggas kan – att Lotsverkets enda kikare på ön – var en tub-ditto från anno dazumal –
som krävde fast stöd för att fokuseras mot ett litet mål vid horisonten – eller händer, stadiga som klippan…
Kriegsmarines enorma förråd i nordtyska hamnar plundrades – och amerikanerna var
dom enda som hade massvis av ‘’tysk efterkrigsvaluta’’ – cigaretter! Att byta till sig godsakerna.
De flesta var s.k. ‘’ubåtskikare’’ – med 7x50 och nattlinser med gummiskoning vilket gjorde
dom ideala och oömma för vardagsbruk.
Det dröjde föga mer än en lotssäsong, innan varenda lots – hade 2-3 stycken av dom, ja farsan köpte t.o.m. en Zeiss-Jena ‘’blc’’ 12x60 – med avbländning så att den kunde riktas
t.o.m. rakt mot solen….
Varjag ärvde den sista, och gav bort den till en samlare för några år sedan. Min yngre
bror har fortfarande kvar en av dom ‘’gröna gummiskodda’’ – fast gummit är i dåligt skick
efter 70 år
(forts)
Varjag
